Om ni fick spela ett spel som om det var för första gången
Intressant fråga! Kan vara så att man missar nåt spel men det absolut första som dyker i hjärnan är The last of us. Det är mitt favoritspel genom tiderna och jag minns att när de kom ut så hade jag inget ps3, så jag funderade på om jag skulle köpa de(dels för the last of us och dels för att jag alltid varit en playstation spelare egentligen). Och trotts dåligt med pengar så köpte jag de och efter att ha letat i alla butiker efter the last of us så hittade jag tillslut ett exemplar som dessutom var det sista i den sista möjliga butiken, fatta känslan. Lyckligt gick man hem med ett nytt ps3 och the last of us, och det visade sig bli mitt favoritspel, så jag har ett kärt minne där som jag gärna hade återupplevt på nytt igen helt och hållet.
Skyrim är också ett sånt spel. Hatade spelet i början, det var såpass att jag sålde de till gamestop och gav upp på de. Men efter att ha läst på mer om spelet så köpte jag de igen och gav de en ny chans och även de blev ett av mina toppspel. De finns så mycket man kan säga om the last of us och skyrim som spel och varför man gärna upplevt dem för första gången igen men det var bland annat världarna i spelen, story, stämning, atmosfär, karaktärer och så mycket mer i dessa spelen som gör dem speciella. Även gta san andreas är ett sådant spel och jag har liknande argument för de som för skyrim och tlou om varför jag hade velat spela om de för första gången igen!
Vet inte hur jag någonsin skulle klara av att välja bland alla favoriter jag haft genom tiderna.
Super Mario, Super Mario World, A Link to the Past, Illusion of Gaia/Time, Ocarina of Time, Super Mario 64, Secret of Mana, FF6, FF7, WoW Classic, Unreal, Quake, BF1942.
Frågan är om inte just den absolut första känslan av att stiga in i WoW's värld i Shadowglen men min NE Druid är det mest episka jag varit med om i ett spel någonsin. Inte bara där, när man sprang upp för vägen in snön och kom till Ironforge första gången, portöppningen blev bara större och större ju närmare man kom, eller till ingången still Stormwind över bron.
Trots alla andra spel som gjort så mycket så har nog inget riktigt kunnat jämföra sig med det.
Måste väl nästan bli The Witcher 3. Komplett, uppdaterat, utan att jag hade någon som helst bagage förutom att ha läst böckerna. Förutsägbart, men herregud vilken resa det var.
Bubblare: första Baldur's Gate och Mass Effect.
Kul att så många säger Alyx! Måste hämta hem spelet och vr-setet från Tompa...
Dragon Age: Origins skulle jag nog välja.
Utan tvekan.
CPU: Intel 12600K GPU: ASUS RTX 3080 TUF OC RAM: G.Skill 16GB DDR4 CL14 @ 3200Mhz
Moderkort: TUF GAMING Z690-PLUS WIFI D4 Kylning: Noctua NH-U12A chromax.black Chassi: Fractal Design Meshify 2 - Light Tint PSU: ASUS ROG Strix 1000W 80+ Gold SSD1: Samsung 990 Pro 1TB SSD2: Samsung 980 Pro 500GB SSD3: Samsung 850 Pro 1TB Skärm: AOC Agon AG271QG 165Hz IPS G-Sync Cooled by Noctua
Finns så många spelupplevelser som förändrade min syn på spel: Dune I och II, Warcraft I, II och i MP-delen av W3 med första DoTA och tower defense. The Secret of Monkey Island, LOOM, Grim Fandango, Planescape: Torment var alla fantastiska små juveler på sin tid. Golden Axe på arkad är också en klassiker. Street Fighter II, trots att jag inte ens gillar fighting-spel. Super Mario till N64 kändes också som att vända blad till ett helt nytt kapitel. Långt innan dess Zelda I och II till NES.
Med åren blir det allt svårare att känna samma sak, även för ett bra spel. Kanske också för att jag tenderar att sällan spela spelen när de släpps. Tog mig precis igenom The Last of US (1) och DLC, 2-3 gånger. Fantastiskt spel på alla sätt, men det märks att jag kom sent till festen. Hade tänkt hoppa på tvåan direkt men har ingen PS4 och hoppas på en remastered till PS5.
Om jag ändå skulle välja ut ett enda spel, av alla, som jag kunde få återuppleva med den ursprungliga känslan blir det nog ändå första Baldur's Gate. Plasta av konvolutet och hitta 4 CD, redan där förstod man att det skulle bli en sjuhelvetes resa
Enkelt, Quake live 08-09 lr något sånt när det kördes på IEM.
Man åkte på mycket dask dom första 50h, särskilt dom första 10h. Men ack vad härligt det var när man gick in en fot, vilket känsla man fick när man började inse hur mycket movement kunde spela roll i ett FPS. Fan man satt frenetiskt och nötte, pusselbitarna började falla på plats, air rockets - back 2 back rails - och man rörde sig som en demon.
Man hade hopp om att detta kunde bli något stort, kanske skulle detta spel kunna matcha CS 1.6 i popularitet.
Världens bästa spel genom tiderna GTA 4 som förtrollande mig. Eller The Witcher 3. Även det helt magiskt.
((( ....You Can Try and Live in Darkness, But You Will Never Shake the Light.... )))
==> NES,, Mega Drive,, N64,, PS2,, Xbox,, GameCube,, PS3,, PS4,, Wii U,, Xbox 0NE,, Steam,, Switch,, PS5 ==>
_____________________________________________________________________________________________________
|| Windows™ 10 Home || Cool Master® || Intel® Core i7 6700K @4.00Ghz || ASUS™ GeForce® GTX 1070 || Kingston© Hyper X Fury --32GB DDR4 @2133Mhz || GigaByte™ Z170 Gaming k3 || EVGA™ 600W || KiOXiA® Exceria 420Gb SSD || Seagate™ Barracuda 2TB HDD || ROCCAT™ Tyon --Laser || Logitec™ G710 || ASUS™ VG248 LCD 24" 1080p @144Hz || Bahnhof™ 250 Mbit --Fiber || OpenVPN™ + WireGuard™ || Paranoid Bastard ||
Helt ärligt så åldras ju spel otroligt dåligt. Gamla titlar som man inte spelade när det begav sig är svåra att älska nu. Så det måste vara något som verkligen står på egna ben fortfarande...
Tetris!
Jag är inne på samma tankebanor. Tänk att offra sina bästa spelminnen bara för att sätta sig ner och ner och tycka att forna favoritspelet är gammalt och gaggigt.
Nja, nåt av de senare favoritspelen kanske, Assassins Creed Odyssey kanske. Annars skulle faktiskt puzzelspel, point and click och handlingstunga spel baserade på val där man lär sig spelet efter en omgång faktiskt gynnas av en "carte blanche".
Through smoke and fire and shot and shell and to the very walls of hell, But we shall stand and we shall stay. Over the hills and far away.
The Legend of Zelda: Twilight Princess
Det var en sådan magisk känsla när jag spelade det spelet för första gången. Att upptäcka Hyrule på nytt var helt fantastiskt. Det blir aldrig på samma sätt när man har spelat ett spel flera gånger och vet typ vart det mesta är.
Men, nu senast som jag spelade det på GameCube så hade uppehållet från spelet fått mig att glömma bort de flesta vägarna i templen och andra saker i spelet, så det blev lite mer som att upptäcka spelet på nytt igen. Det var riktigt roligt faktiskt.
Så ibland kanske man behöver några års uppehåll från ett spel innan man spelar det igen.