Behöver vi bossfajter längre?

Har inte kört nya god of war men de andra är i princip bara bossfajter

Bossfenomenet är ju onekligen en rest från en tid då resurserna för att framkalla någon som helst känsla av realism var närmast obefintliga. Därav fanns det inte heller något riktigt incitament att eftersträva en så realistisk spelmekanik som möjligt eftersom det av naturliga skäl var omöjligt att få till helhetsintrycket. Att man enkelt kunde genomskåda koden bakom spelet var inget som stod i vägen för själva spelupplevelsen, så som det sannerligen kan göra idag. Så det är kanske inte så konstigt att detta gamla anrika moment ofta krockar med de spel som i huvudsak strävar efter en mer verklighetstrogen och spontan upplevelse. Förutsatt att det är någorlunda traditionellt utfört med tydliga och upprepande spelmekaniska mönster som det förvånansvärt ofta fortfarande är.

Med det sagt så kan jag verkligen uppskatta en listigt och omsorgsfullt komponerad bosstrid i sitt naturliga sammanhang.

Beror på vad det är för spel som sagt men håller nog med om att The Last of Us 2 kunde ha klarat sig utan boss fighter.
Personligen skulle jag vilja ha fler boss fighter som Metro Last Light hade.
När man mötte en människo boss så bestod striden av att döda npc's & jaga personen. Föredrar det framför en person man måste tömma alla sina vapen på.

Läste att i ghost of tsushima så får inte fienden mer hp om man väljer svårare svårighetsgrader. Vet inte om det finns boss fighter i spelet & det handlar inte om boss fighter men jag hoppas fler spel går i samma riktning.
Är personligen trött på att svårare svårighetsgrader innebär att fienden tål så otroligt mycket.

Jag tolkar bossfajter främst som ett avslut på ett kapitel, en värld, eller ett annat sätt att dela upp spelets innehåll på. Exempelvis slottsbossarna (inte bossarna före) i Super Mario-spelen innan du kommer till en ny värld.

Nu är jag nostalgiskt partisk när jag säger detta: bossar som också är förknippade med världen/delen av spelet man befinner sig i rättfärdigar deras existens förutsatt att spelet redan från början skulle tolkas som ett fantasispel och inte ett försök på realism. Jag pratar alltså om Super Mario World: Yoshi's Island till SNES vars bossar hörde hemma i världarna man befann sig i ("coola" bossar i snövärlden, träskbossar i djungelvärlden, med mera).

Så ja, att se något onaturligt monster från avgrunden som i moderna Wolfenstein II(?) var lite "B" tyckte jag. Men jag var helt med på noterna om den nazistiska tanten i sin "Hitlerrobot" för det var något som jag kunde finnas i den "fantasivärlden" med en viss realism utan att gå allt för utanför ramarna om vad som kunde ha varit "realistiskt" i den "spelvärlden".

Jag håller helt med om att i Open World-spel kan bossar kännas riktigt irriterande om deras storlek eller annan mustighet inte rättfärdigas. En vanlig fiende som bara tål 100x gånger mer än en vanlig fiende som boss är riktigt uselt. Däremot ett stort fordon som måste tas med bazookas eller andra ovanliga krigsmedel, och där vanliga kulor inte fungerar, är helt OK enligt mig.

Couldn't agree more. Nu vet jag inte alls hur det är upplagt i Ghost of Tsushima, men jag ser ju t.ex. mycket hellre att fiender använder sina manövrar på ett snabbare och effektivare sätt än att de är ytterligare skottsvampar som till synes verkar helt oberörda nästan oavsett hur många gånger man lyckas överrumpla de med en realistiskt sett fatal attack.

bossar vill man ju ha, men som vissa andra säger får dom ju inte bara ha orealistiskt mkt mer liv än allt annat utan ska ju vara stora, läskiga och svåra också. en bra boss ska man bli nojig av att möta

En riktigt bra bossfight kan göra ett helt spel. Fromsoftware spelen har verkligen bevisat att bossfighter är något man kan längta efter.

DS hade väl bra bossfighter .. Men skit där det hela tiden poppar upp en kombination av knappar man ska trycka på kontrollen kan jag va utan--

Som ett stort Souls-fan (samt DMC innan dess) måste jag säga att jag är sjukt svag för en bra bossfight. Samma sak i många Metroidvanias, men en omotiverad boss är sällan kul. Å andra sidan gäller det alla spelmoment i princip. Passar det så passar det, är det omotiverat så är det omotiverat.

Gillar bossar. Dock ej sista bossen i Sekiro... den fixar jag inte

Japp

Bossfights är något positivt.. Kommer ihåg alla bossarna i MGS serien, detsamma nu med FF7 remaken.

Bossar ses fram emot, bygger upp stämningen och kräver att man är focuserad.

Håller med om att bossfighter generellt är kul. Däremot är ju dåligt gjorda bossar bara störande.

De flesta bossar i jrpg och dark souls brukar jag gilla.

Om man skall ta bort bossarna får många banor i stället göras svårare.