Diskutera – Är spel viktigt?
Otroligt viktigt. Jag växte upp i ett hem där båda föräldrar missbrukade droger och alkohol, in och ut ur fängelset, bodde i akut och fosterfamiljer många år när dom satt inne eller bara inte var där, jag var även på det mobbad i grundskolan, otroligt få vänner, om ens några, speciellt i mellan och högstadiet. Gaming var det enda som fick mig att vilja leva och inte tänka på min vardag.
Jag träffade min första flickvän när jag var 17 år genom spel också för den delen. Sedan efter det tog det fart mer, jag kom in i det sociala på grund av henne och allt som hörde där till. Dom som visste hur jag hade det, det var folk jag spelade med, och många andra hade lika bakgrunder, och vi kunde spela med varandra utan att döma varandra och glömma bort vardagen.
Jag vill säga att det är tack vare spel jag idag är en funktionell människa idag, överkommit större delen av min sociala fobi, depression och självmordsbenägenhet pga spel och den terapi den skänkt mig, och gör än idag. Jag har fortfarande kontakt och några irl-vänner från 15+ år tillbaka som jag träffat i spel bla.
Spel är inte bara viktigt, för mig är det och har varit LIVSVIKTIGT.
Absolut att det är ett nöje men...
I grunden var det en verklighetsflykt och ett sätt som blev att lära mig engelska (tillsammans med TVn).
Det har varit många timmar i många spel där det de senaste åren varit mycket nöje och inte lika mycket verklighetsflykt.
Halo kompis!
Även om nöje är vad spel i regel kretsar kring så får man väldigt mycket på köpet av att spela spel. Man kan t.ex. lära sig samarbeta, tänka strategiskt, lösa problem, utöka sina språkkunskaper m.m. Hur mycket du lär dig och vad beror så klart på vad du spelar, men till och med "hjärndöda" spel som Fortnite bidrar till att utveckla vissa färdigheter. Så jag kan inte direkt påstå att spel bara är nöje, även om det mest troligt är vad folk är ute efter. Det lär inte vara många som tänker, nej, nu ska jag slipa lite på min engelska, så jag startar ett spel.
Nä, däremot är de proxies för någonting annat. LoL-proffs har övergenomsnittlig IQ och det förklaras av att strategiskt tänkande sysselsätter arbetsminnet. Inte att LoL skapar hög IQ eller gott arbetsminne dock. Vid FPS-spel märktes inga sådana effekter.
Vad avser språk så är det ju lite asian street market-engelska som krävs för att lira online tillsammans. Ett gott ordförråd kräver dock att man exponeras för komplexa resonemang bortom det mest frekventa. Det finns ingen god ersättare till böcker, spel är dessutom designade på ett sätt som stimulerar kortsiktighet och enkla, intuitiva upplevelser.
Spel kan vara bland den högsta form av kultur människan har.
Grundar sig i att vi på ett kontrollerat sätt kan träna och förbereda våra sinnen, kropp och vår sociala förmåga. Simulera och förbereda oss inför potentiellt livsavgörande scenarier. Förbättra våra samhällsstrukturer och system.
Dagens dator- och konsolspel fyller kanske inte riktigt samma funktion som spelen för tusentals år sedan. Visst att moderna spel kan öka reaktionsförmågan, hjärnaktiviteten, sociala förmågor osv. Men de kan dessvärre även stjälpa en, där spel istället blir en permanent ersättning för resten livet, istället för en förberedelse, träningen eller tillfällig stimulans.
Blir knappast bättre att dagens spelmarknad har så kallat "mognat". Där storspelen numera blivit en form av onani, utan krav på någon högre form av högre tankeverksamhet, koordinationsförmåga, och/eller reaktionsförmåga. Spel man klarar av halvsovandes i soffan, där man ständigt belönas för ingenting. Med världar och berättelser som mer än ofta aldrig utmanar dina sinnen, din världsbild eller har något av värde att ge utöver tillfällig distraktion. Den så kallade "mogna" spelindustrin vi har idag, är tyvärr för det mesta inget annat är ren skräpmat. Konsumera och glöm bort. Vilket är rätt skrämmande när man börjar tänka på att spel även idag är mångas största kulturintag, utöver en och annan blockbuster rulle eller tv-serie.
Många idag verkar glömt bort att kultur har betydelse. Bara som exempel, folk i öststaterna hade i åratal i smygkollat på filmer från väst och för majoriteten av befolkningen var dessa filmer deras enda inblick i en helt annan värld. När Sovjet sedan börja kollapsa gick hundratusentals människor ut och demonstrerade och krävde förändring och något bättre, för att folk hade sett att det fanns något bättre. Kultur spelar roll. Det finns en anledning till att de totalförbjuder västerländska filmer i Nord Korea och censurerar all form av media i Kina.
Kultur spelar roll, oavsett om det gäller Birth of a Nation eller Schindler's List så har det fan i mig betydelse. Jag tror de flesta nog håller med mig om detta. Varför just spelkultur är något undantag för detta, har jag ingen förståelse av. Ja, som tidigare sagt är mycket utav dagens spelkultur rena skräpet, men det behöver ju inte vara så!
Kanske hade dagens spel varit mer tillfredsställande och givande, om vi inte haft den här slappa och tragiska synsättet att spel är bara nöje, skräpmat som ska konsumeras och glömmas bort. Sinnesonani utan mervärde.
Kanske hade spelkultur haft ett större värde idag, om dagens spelmedia till stor del inte främst bara varit en glorifierad marknadsavdelning åt spelbolagen. Utan ställt lite högre krav, haft lite jobbiga frågor, grävt lite djupare vad som försiggår i branschen utöver bara vad som syns på ytan eller det som bolagen vill att du ska se.
Kanske, och jag säger detta med ett stort kanske, hade vi levt i en aningen bättre värld om spelkulturen hade tagits på större allvar, än typ inte alls idag. Man kan ju bara spekulera och jag har inga direkta bevis för detta, utöver generella fördelar med spel och lek hos flockdjur, samt att typ alla framgångsrik civilisationer genom tiderna har utövat spel i olika former.
Känns dock som att vi missat en enorm potential i dagens spel och jag tror det finns ett starkt argument för mer seriösa spel. Spel som inte bara är mer stimulerande och kräver lite mer av en, utan även lär, förbereder och tränar befolkningen och framtidens ledare om diverse ekonomiska-system, resurs-hantering, hållbart ekosystem, konsekvenser av krig och konflikt, population och demografi, osv. För då kanske vi levt i en lite mindre kaotisk värld, där klockan inte är 100 sekunder från midnatt...
Att exempelvis träna piloter i en simulator idag är ju en självklarhet, så varför inte ha liknande synsätt när det gäller den övriga befolkning, lärare, politiker osv, är kanske det jag försöker komma till här.
Det var mitt gormande för dagen.
Exakt!
i mitt fall har spel även varit saker som utlopp för kreativitet (skapat egna uppdrag/moddar/historier, allt möjligt), socialt samspel och även något jag har lärt mig en helvetes massa från. Spel ska nog ha tacken för en stor del av mina engelskakunskaper, geografikunskaper etc.
Frågan är om du inte hade lärt dig ännu mer om du läste engelska eller geografi på andra sätt.
Jag tror att spel är kul, men jag tror också att det är en ändpunkt för minsta motståndets lag. Jag tror inte att spel kanske förstör liv i klassisk bemärkelse, men att många fler jobbar på kafé istället för på Ericsson/landstinget/bank tack vare enkel förströelse. Arbetarpuben har flyttat in i vardagsrummet.
Därför vänder jag mig emot xbox game pass, streaming in i ögonbollen vid öppnande av ögonlocken och även sociala medier.
Man angriper grundläggande psykologi (300 spel!!!! för priset av ett halvt i månaden!!!) för att man vet att ingen spelar 300 spel fullt ut, men många skulle vilja - då hade det inte varit en rimlig affärsmodell. Det är varför "next episode" dyker upp direkt på netflix, varför ens notiser tar en stund att ladda även på en supersnabb enhet etc. Hålla en kvar och engagerad.
Jag tror att konsolspelspriserna är en bra sak, tröskeln höjs. Vi behöver generellt öva på mer single tasking, kontinuitet och uthållning.
Det här gäller andra intressen som typ de i nordkoreanska vänskapsföreningarna i dokumentären "Mullvaden" som sändes nyligen. De träffar vänner med gemensamma intressen och tiden flyger förbi, men de är också arbetslösa och sysslolösa i övrigt, ofta ofrivilliga singlar, deprimerade etc.
Frågan är om du inte hade lärt dig ännu mer om du läste engelska eller geografi på andra sätt.
Mycket möjligt, fast det hade jag ju aldrig gjort. Pluggat extra utöver ordinarie skolgång som barn/tonåring dvs.
Spela är viktigt för mig,det är en billig trevlig hobby.
Har spelat sedan början på 90:talet så det har blivit några år nu.
Det räddar min ADHD från att hitta på massa saker som jag kanske ångrar.
Idag spelar jag mindre för jag har andra intressen med(idag lärde jag mig göra soupdumplings).
Väntar nu på mitt 3080kort för att kunna spela sönder vinterns stora släpp,det kommer bli riktigt trevligt att sitta och kura med bra spel medan vintern viner i knutarna.
CARPE JÄVLA DIEM
Livsviktigt!
Lekar och simulerande har människor och djur sysslat med i flera tusentals år. Hundar och katter lekfajtas med varandra, och har gjort det sedan urminnes tider. Även möss skrattar och brottas mot varandra. De har även regler att man inte får bitas så att någon blir skadad, och den större musen ser till att den mindre får vinna imellanåt.
Människor och djur lär sig väldigt bra ifrån att leka och simulera något. Spel är en lek med specifika regler. Kort och gott, att leka är lika naturligt som att äta och sova. Det ligger inom samma dimension som att föreställa sig, och fantisera fritt. Även drömmar kommer in i det här. Att leka är inte trivialt.
”A man with a conviction is a hard man to change. Tell him you disagree and he turns away. Show him facts or figures and he questions your sources. Appeal to logic and he fails to see your point. [fortsättning]
Jag tror att spel är kul, men jag tror också att det är en ändpunkt för minsta motståndets lag. Jag tror inte att spel kanske förstör liv i klassisk bemärkelse, men att många fler jobbar på kafé istället för på Ericsson/landstinget/bank tack vare enkel förströelse. Arbetarpuben har flyttat in i vardagsrummet.
Därför vänder jag mig emot xbox game pass, streaming in i ögonbollen vid öppnande av ögonlocken och även sociala medier.
Man angriper grundläggande psykologi (300 spel!!!! för priset av ett halvt i månaden!!!) för att man vet att ingen spelar 300 spel fullt ut, men många skulle vilja - då hade det inte varit en rimlig affärsmodell. Det är varför "next episode" dyker upp direkt på netflix, varför ens notiser tar en stund att ladda även på en supersnabb enhet etc. Hålla en kvar och engagerad.
Jag tror att konsolspelspriserna är en bra sak, tröskeln höjs. Vi behöver generellt öva på mer single tasking, kontinuitet och uthållning.
Det här gäller andra intressen som typ de i nordkoreanska vänskapsföreningarna i dokumentären "Mullvaden" som sändes nyligen. De träffar vänner med gemensamma intressen och tiden flyger förbi, men de är också arbetslösa och sysslolösa i övrigt, ofta ofrivilliga singlar, deprimerade etc.
Alla är väl inte lyckliga och framstående alltid men tittar man på ett helt liv så ändrar sig verkligheten hela tiden.
Att skapa balans är väl det som är det viktiga och det gäller väl att tro på sig själv även om det kanske inte är det som andra ser att personen ifråga gör och är.
CARPE JÄVLA DIEM
Jag tror att spel är kul, men jag tror också att det är en ändpunkt för minsta motståndets lag. Jag tror inte att spel kanske förstör liv i klassisk bemärkelse, men att många fler jobbar på kafé istället för på Ericsson/landstinget/bank tack vare enkel förströelse. Arbetarpuben har flyttat in i vardagsrummet.
Därför vänder jag mig emot xbox game pass, streaming in i ögonbollen vid öppnande av ögonlocken och även sociala medier.
Man angriper grundläggande psykologi (300 spel!!!! för priset av ett halvt i månaden!!!) för att man vet att ingen spelar 300 spel fullt ut, men många skulle vilja - då hade det inte varit en rimlig affärsmodell. Det är varför "next episode" dyker upp direkt på netflix, varför ens notiser tar en stund att ladda även på en supersnabb enhet etc. Hålla en kvar och engagerad.
Jag tror att konsolspelspriserna är en bra sak, tröskeln höjs. Vi behöver generellt öva på mer single tasking, kontinuitet och uthållning.
Det här gäller andra intressen som typ de i nordkoreanska vänskapsföreningarna i dokumentären "Mullvaden" som sändes nyligen. De träffar vänner med gemensamma intressen och tiden flyger förbi, men de är också arbetslösa och sysslolösa i övrigt, ofta ofrivilliga singlar, deprimerade etc.
Alla är väl inte lyckliga och framstående alltid men tittar man på ett helt liv så ändrar sig verkligheten hela tiden.
Att skapa balans är väl det som är det viktiga och det gäller väl att tro på sig själv även om det kanske inte är det som andra ser att personen ifråga gör och är.
CARPE JÄVLA DIEM
Det är klart det är viktigt. Var annars lär du dig så många saker och besöker platser som inte finns men är så vackra att en del trycker på paus. Farming Simulator alone har ändrat USA:s bnp, och då ska jag inte ens gå in på Final Fantasy där Chokobo är lika känt som Coca Cola. Nej, jag tror vi flyter för mycket i den här mörka världen och spelar för lite. (Mitt schema just nu; Mortal Shell. Kan rekommendera.)
“A painter should begin every canvas with a wash of black, because all things in nature are dark except where exposed by the light.”
― Leonardo da Vinci
Spel kan vara bland den högsta form av kultur människan har.
Grundar sig i att vi på ett kontrollerat sätt kan träna och förbereda våra sinnen, kropp och vår sociala förmåga. Simulera och förbereda oss inför potentiellt livsavgörande scenarier. Förbättra våra samhällsstrukturer och system.
Dagens dator- och konsolspel fyller kanske inte riktigt samma funktion som spelen för tusentals år sedan. Visst att moderna spel kan öka reaktionsförmågan, hjärnaktiviteten, sociala förmågor osv. Men de kan dessvärre även stjälpa en, där spel istället blir en permanent ersättning för resten livet, istället för en förberedelse, träningen eller tillfällig stimulans.
Blir knappast bättre att dagens spelmarknad har så kallat "mognat". Där storspelen numera blivit en form av onani, utan krav på någon högre form av högre tankeverksamhet, koordinationsförmåga, och/eller reaktionsförmåga. Spel man klarar av halvsovandes i soffan, där man ständigt belönas för ingenting. Med världar och berättelser som mer än ofta aldrig utmanar dina sinnen, din världsbild eller har något av värde att ge utöver tillfällig distraktion. Den så kallade "mogna" spelindustrin vi har idag, är tyvärr för det mesta inget annat är ren skräpmat. Konsumera och glöm bort. Vilket är rätt skrämmande när man börjar tänka på att spel även idag är mångas största kulturintag, utöver en och annan blockbuster rulle eller tv-serie.
Många idag verkar glömt bort att kultur har betydelse. Bara som exempel, folk i öststaterna hade i åratal i smygkollat på filmer från väst och för majoriteten av befolkningen var dessa filmer deras enda inblick i en helt annan värld. När Sovjet sedan börja kollapsa gick hundratusentals människor ut och demonstrerade och krävde förändring och något bättre, för att folk hade sett att det fanns något bättre. Kultur spelar roll. Det finns en anledning till att de totalförbjuder västerländska filmer i Nord Korea och censurerar all form av media i Kina.
Kultur spelar roll, oavsett om det gäller Birth of a Nation eller Schindler's List så har det fan i mig betydelse. Jag tror de flesta nog håller med mig om detta. Varför just spelkultur är något undantag för detta, har jag ingen förståelse av. Ja, som tidigare sagt är mycket utav dagens spelkultur rena skräpet, men det behöver ju inte vara så!
Kanske hade dagens spel varit mer tillfredsställande och givande, om vi inte haft den här slappa och tragiska synsättet att spel är bara nöje, skräpmat som ska konsumeras och glömmas bort. Sinnesonani utan mervärde.
Kanske hade spelkultur haft ett större värde idag, om dagens spelmedia till stor del inte främst bara varit en glorifierad marknadsavdelning åt spelbolagen. Utan ställt lite högre krav, haft lite jobbiga frågor, grävt lite djupare vad som försiggår i branschen utöver bara vad som syns på ytan eller det som bolagen vill att du ska se.
Kanske, och jag säger detta med ett stort kanske, hade vi levt i en aningen bättre värld om spelkulturen hade tagits på större allvar, än typ inte alls idag. Man kan ju bara spekulera och jag har inga direkta bevis för detta, utöver generella fördelar med spel och lek hos flockdjur, samt att typ alla framgångsrik civilisationer genom tiderna har utövat spel i olika former.
Känns dock som att vi missat en enorm potential i dagens spel och jag tror det finns ett starkt argument för mer seriösa spel. Spel som inte bara är mer stimulerande och kräver lite mer av en, utan även lär, förbereder och tränar befolkningen och framtidens ledare om diverse ekonomiska-system, resurs-hantering, hållbart ekosystem, konsekvenser av krig och konflikt, population och demografi, osv. För då kanske vi levt i en lite mindre kaotisk värld, där klockan inte är 100 sekunder från midnatt...
Att exempelvis träna piloter i en simulator idag är ju en självklarhet, så varför inte ha liknande synsätt när det gäller den övriga befolkning, lärare, politiker osv, är kanske det jag försöker komma till här.
Det var mitt gormande för dagen.
Nice post. Men jag ser skräpmaten som spelens motsvarighet till blockbusters, och precis som i filmbranschen har du ju motsvarande små filmbolag(publishers) som sysslar med ovanliga, udda spelupplevelser. Men jag håller med dig om att spel har ännu mer potential kring att t.ex ställa oss spelar inför väldigt svåra "moraliska dilemman" exempelvis. Det är väl där styrkan med interaktivitet ligger kontra spel/tv-serier som är mer strömlinjeformade så sett. Ge mig ett spel som är 2001: a Space odyssey. Spel är viktigt för mig, men inte livsviktigt. Kultur däremot är livsviktigt.
För mig är spelandet oerhört viktigt. Det är ett sätt att komma bort från allt annat en stund, ett sätt att bara låta mig uppslukas av en annan värld. Det samma gäller film och böcker.
Xbox Series X
Playstation 5
AMD Ryzen 7 7700 CPU
MSI GeForce RTX 4060Ti VENTUS 2X OC
Kingston M.2 NV2 PCIe 4.0 NVMe SSD 2TB
Det är ett nöje, men ett nöje jag inte kan tänka mig att leva utan. Spel har tagit mig genom en depression samt några separationer. Många säger att det är ett sätt att fly vardagen, för mig är det ett sätt att leva i nuet. Mina tankar far lätt iväg åt andra håll, men inte när jag spelar. Då är det fullt fokus.
Viktigt och viktigt, vad är viktigt och enligt vem?
Är inte allt förutom äta, fortplanta sig och sova tidsfördriv i slutändan? Finns väl ingen större poäng med sport eller andra hobbys heller mer än att det är underhållande.
Väldigt nyfiken annars på att höra om någon vet något som är "viktigare" att göra på den lediga tid man har.
Får mig att tänka lite på när man var liten och satt vid datorn och ens farsa ropade på en "Hörru, släpp den där dumburken och kom och sätt dig framför TV'n istället" som att TVn skulle vara en bättre plats att tillbringa sin tid framför.
För mig är det bara ett nöje men ett viktig nöje och så är det med det
Brukar skämta om att när mina föräldrar köpt mig mig min första spelmaskin så förlorade de sin son haha. Varit fast sedan dess.
Det finns bara tre grupper av människor i världen.
De som kan matte och de som inte kan det.
90% av mina vänner är tack vare online spel. Hade jag inte börjat spela online spel, så skulle jag typ inte ha några vänner alls.
Är spel viktigt? Ja, där finns mina vänner.
Admin för SpelClockers
Guildmaster för ESO guilden Fragzone på PC-EU - den enda officiella FZ guilden. Vill du ha en inbjudan, sicka ett PM!
Ord är mer än tre bokstäver...