Omspelningsvärde av spel är inte mycket värt, om du frågar Josef Fares

Jag som speedrunner kör aldrig om spel! Jag är nöjd med min tid första gången jag spelar det casual.....

Statistiskt har han nog rätt men bra spel spelas om många gånger, iaf. av mig

"på min tid..."

Läste det här i cachade versioner av typ xbox-se.com från 2000 där piratkopiering försvarades med "nu för tiden kommer ju alla spel halvfärdiga o buggiga". Lol. Spel är bättre än någonsin idag.

Man har ju begränsad tid i livet vad vi vet om iaf...

Jo precis, mellan mikrotransaktioner, lootlådor, PK-trams, politisk propaganda, ”games as a service”, högvis av indieskräp, 3-timmars story-mode, 80gb day 1-patch, streamer/youtube-bait och FOMO-kultur så har spel aldrig varit bättre!

Står inte för vad någon Xbox-nisse tidigt 00-tal skrev och har aldrig försvarat eller varit för piratkopiering. Spel har dock aldrig varit bättre än tiden precis innan internet nådde konsolerna i stor skala med sjunde generationen.

Det beror alldeles på vilken sorts spel det är. Storydrivna spel med stora twists behöver jag vänta med i många år innan jag kör igen. Det vanligaste är att jag går in och spelar de delar jag gillar bäst, inte hela spelet från a till ö. Och så finns ju de där spelen som jag aldrig slutar spela. Forza Horizon 4. Rayman Legends. Sonic 2.

Är det ett riktigt bra spel så spelar jag de både på Xbox och Playstation, varför? Jo för att samla achievements och trophies.

Jag spelade om GTA V för några månader sen och upptäckte nya saker, färdigheter och platser! Dock kan jag hålla med det om att en story inte är nåt att hänga i granen när det gäller spel!

Men aja, nu blickar vi framåt mot ett nytt Battlefield och långt fram antar jag, ett nytt spel från Rockstar...

EDIT: La till ett extra kommatecken.

Händer att jag spelar om spel (mass effect trilogin yay) men då har det gått flera år sedan senast. Men för det allra mesta blir det en gång per spel och ibland spelar jag inte ens färdigt.

Tycker Josef har helt rätt i det han säger.

Fast han har ju rätt. Det där med statistiken har vi läst om flera gånger. Inte ens i storytunga spel som The Last of Us 2 spelar många ens igenom det. Tror det låg på under 50% där. Varför ska Naughty Dog då satsa på omspelningsvärde? Som utvecklare har du inte oändligt med pengar.

Fast han säger ju också att statistiken visar att folk inte ens klarar spelen, då menar du att han har rätt och att utvecklaren inte ens behöver göra ett helt spel? Alltså vakna ist!

Spelar nästan aldrig om spel men tänker ofta att jag ska spela om spel med en annan klass eller ett annat spelsätt. Det blir i princip aldrig av för jag är inte speciellt sugen att spela om spelet direkt och sen kommer nya spel och man glömmer av.
Kan inte ens komma ihåg senaste spelet jag spelade om, men skulle gissa på att det var många år mellan genomspelning 1 och genomspelning 2.

Omspelningsvärde är ett absolut måste för mig för att anse att ett spelköp är värt det. Alla mina spel spelar jag om på obestämd framtid och tröttnar aldrig så länge det finns en viss rotation. Den edgelorden kan gå och spela nåt filmsekvensspel i stället.

En del spel tar ens aldrig slut.

Försökt varva NHL, men det kommer bara nya matcher hela tiden.

Känns som att det var vanligare förr att man spelade om nått spel då och då. Men nuförtiden med allt enormt utbud av spel/film/serier så lockar det inte alls. Skulle definitivt aldrig avstå från att köpa ett spel för att omspelningsvärdet anses dåligt.

Jag är av uppfattningen att spelutvecklare i största möjliga mån bör fokusera på att göra första genomspelningen njutbar. Är den det så kommer spelet troligen att spelas om helt naturligt, snarare än att man vill se alla slutscener eller vad det nu kan handla om.

Vissa spel bygger ju på att man ska spela om dom. Som tex Hades,Apex mf. Gillar man ett spel så är det roligt att spela om även om spelet inte bjuder på något nytt. Har spelat om Uncarted 1-2 många gånger om. Hur som ser inget fel i det alls. Men det ska göras på ett "bra sätt" bara. Vilket så klart är olika från person till person och omständigheter mm.

Skulle aldrig spela om Josef Fares spel iaf A Way Out var ju plågsamt dåligt 😂 Men standard är ju att tex alltid klara ett RE spel minst två gånger 👍

Håller med. Jag har aldrig lyckats spela om ett spel helt och hållet. Dom flesta spel spelar jag inte ens klart första gången, det finns otroligt många utvecklare som har förklarat gång på gång att majoriteten aldrig ens spelar klart ett single player spel. Josef har rätt.

Är över 40 och har begränsad tid för spelade men visa spel kan vara avkopplade att spela om. Framför allt lite kortare retro- eller plattformsspel. Många spel idag kräver i princip att man läser på innan hur allt fungerar för att få ut maximalt av det, ta t ex Total War-spelen. Då kan det vara avkopplande att gå tillbaka till något bekant som inte kräver så mycket koncentration, så jag håller inte med Fares riktigt på den punkten. Sen kan jag spela om visa spel i co-op också.

Om man bortser ifrån de gamla 8/16-bitars spelen kan jag nog räkna på en hand hur många spel jag spelat om, är även väldigt få spel jag även kör igenom dlc på. Oftast slutar ett spel för mig när main storyn tar slut, finns det alternativa slut än det jag fick brukar jag kolla på youtube för att få reda på vad som hände.

Omspelningsvärde är något som är viktiga från somliga medan det är totalt oviktiga för andra så ser ingen större poäng i att lägga in det i värderingen av hur bra ett spel är. Det är mer ett faktum precis som att det är 80 eller 20 timmar och om man tycker att det är bra eller dåligt så kan man väga in om det gör spelet mer värt att köpa eller inte.

För egen del så faller jag in i kategorin som många andra här i tråden att jag inte spelar om spel längre. När jag var yngre kunde jag spela om spel till C64, Amiga, NES, Megadrive, etc men det var för att det inte finns så många bra spel att tillgå snarare än att jag ville spela om dem. Nu när det finns så otroligt många bra spel och jag har råd att spela det jag vill spela så ser jag ingen som helst poäng i att välja att spela om ett spel när jag kan få en helt ny upplevelse från ett annat spel.

Jag skrev aldrig att du står för det, jag tycker att det är roligt att höra samma sak idag som för 21 år sedan om tv-spel, när de precis gått över till modern 3d-grafik. Samma surr, det är lite coolt att dissa saker, städer, filmer och populärkultur. Faktum är dock att spelen aldrig har varit bättre än idag och samtidigt bra mycket dyrare att producera. Priset har dock varit typ konstant, så det har blivit en bättre affär också.

Om du spelar alla spel som släpps så förstår jag att du har legitima klagomål, men tar indiestudios dina spel ifrån dig eller hur tänker du?

Det är absolut inte faktum. Spel är estetiska i sin natur, och huruvida de är "bra" eller "dåliga" som underhållning och upplevelse sett är i allra högsta grad subjektivt.
Återigen är det som att jämföra med musik eller konst, det går inte direkt att säga att dagens tavlor är per definition bättre, bara för att penslarna blivit mer avancerade.

Det är subjektivt, vilket dock inte säger någonting om hur smaken är fördelad. Så det är absolut ett faktum, idéer om skönhet och glädje är inte slumpmässigt genererade.

Med tanke på alla jävla remasters, remakes och omsläpp så spelar förmodligen väldigt många om spel.

Vi kan börja gå in på saker som kulturrelativism/kulturobjektivism och representativa urval vad gäller estetiska verk (så som spel), men att enkelt definiera dem som "bra" eller "dåliga" blir ganska kraftigt missvisande.

Fascinerande att gräva lite mer i dock med tanke på att remakes av gamla spel just nu är väldigt populära - är verkligen spelen alltså "bättre" nu, eller är det bara vissa aspekter som enklare definieras som bättre (saker som upplösning av både texturer och total rendering exempelvis, där det finns tydliga ramar för att mäta skillnader) som förbättrats, och att dessa leder till en bedömning att verket i sin helhet blivit bättre? Vad ska vi egentligen använda som ram för att definiera estetiska verk i sin helhet?
EDIT: Precis som @Gill nämnde, hann inte se inlägget innan mitt postades.

Jag hävdar fortfarande att det absolut inte är så enkelt, och att det inte kan vara faktum att spelen blivit varken bättre eller sämre.

Ja, det skulle jag säga. Så man vill att försöket 2005 ska nå paritet med dagens spel, som är mycket bättre. Storyn i Vice City med dagens möjligheter. Eller böcker i nytryck, trots att modern litteratur har draghjälp av mer kunskap om omvärlden.

Men visst, det är samma problem som med folkhälsa. Vad är hälsa egentligen? En hel population med näringsbrist och skrumplever kan ju vara hälsan själv. Att människor graviterar mot vissa definitioner skvallrar om mycket vi ser som subjektivt bara är objektiva premisser som repliceras i individer. Att vi ens är överens om att en stol är en stol trots avsaknad av objektiva kriterier talar ju starkt för att det här vilda västern-smakpanoramat inte finns.

Borde inte retromarknaden för gamla konsoler och datorer blomstra och konkurrera på samma premisser som ps5? NES och PS5 liknande försäljningssiffror? Det hade verkligen speglat de här godtyckliga, oberoende av varandra smakerna som ditt argument anför. Sparar grymt mycket pengar på att återlansera NES och Pong.

Självklart är "replayability" en stor faktor för mig. Vet inte hur många gånger jag kört om Mega Man 3, Super Mario Bros 3, Super Metroid, Yoshis island m fl.

Jag brukar inte spela om spel hursomhelst om det inte är basic spel typ plattform eller racing. Replayability betyder inte nödvändigtvis heller för mig att börja om från scratch när det gäller mer moderna valbaserade spel exempelvis. Man kanske bara njuter av friheten dvs gör val spelar några timmar känner wow tar upp en tidigare save och kör om på ny kula för det är fantastiskt och man kan. Tror de flesta åtnjuter detta och de facto kör om spelet igen utan att börja från tutorial vilket brukar suga.

Det är tråkigt att de tycker att spel blir för stora och att bevisligen vi inte spelar klart de högkvalitativa spelen som släpps även om de är få. Botemedlet på det är inte att göra spelen mindre utan att alltmer erbjuda Coop lägen i sp delen så tror jag cashen rullar in och att alla blir glada. Det kan vara en rik värld och schyssta npc men jag tror alla håller med om att det är det som saknas.

Jag tycker att vi behöver fler som Josef Fares. Människor som vågar ta ställning för något. Det är lite: ”Jag tycker så här, change my mind.” Det skapar kul diskussioner!