Att bli nykter

Det blir lätt knivigt i sociala sammanhang. Kände ett visst påtryck från en person som vet att jag har ett uppehåll men kanske inte på vilka grunder och att jag faktiskt menar allvar med det. Det är en person som jag supit till det med åtskilliga gånger i mitt liv så det var svårt att tacka nej och stå på sig men han förstod vinken och sedan var det inte mer med det.

Pandemin har slagit omkull livet för många av oss och jag tror inte att arbeta hemifrån är bra för oss i längden, inte ens för mig som är ensamvarg av naturen. Jag hoppas att du kan nå dina mål och förhoppningsvis få ett sunt förhållande till alkohol. Vare sig det innebär att lägga av helt eller ta ett glas då och då om du känner att det är det rätta för dig

Glad sommar!

Tack ska du ha! Responsen som jag har fått här har överträffat alla förväntningar med hästlängder och varit till stor hjälp. Jag skrev det första inlägget under en personligen ganska mörk period men känner att någonting hände när jag fick skriva av mig och bortsett från midsommar har det bara gått uppåt. Ni är grymma här på FZ!

Tack

Det hoppas jag med, Joakim! För mig har era inlägg här varit oerhört viktiga och jag känner att det finns folk där ute som i någon mån berörts av det jag har skrivit och som håller tummarna för att jag ska klara detta. Jag känner att jag har en viss plikt gentemot forumet här, på ett positivt sätt

Om det finns andra som läst och inspirerats är det rent ut sagt kanon

Jag upplevde själv liknande saker i min egen familj under min barndom. Nu har jag inga egna barn men när man börjar känna med sig att det finns en stor risk att historian upprepar sig i framtiden och med en själv på andra sidan så svider det i hjärtat. Man kan tycka att ens egna upplevelser borde vara motivation nog att själv tagga ner men det har tagit lång tid att komma till självinsikt. Bittert kan tyckas såhär i efterhand men det hade kunnat vara värre - jag hade kunnat vara gift och farsa.

Stort tack för lyckönskningarna

Grymt krigat, Aggur! Jag hoppas att du tar dig över mållinjen och kan njuta av den där pilsnern på tolvslaget med stolthet

Under de här månaderna som gått så har det naturligt blivit mindre av den typen av tillställningar. Jag vill poängtera att midsommarfirande inte innebar odrägligt supande och grisfylla eftersom det även fanns små barn med, men det dracks en del, helt klart. Ändå kändes det rätt jobbigt och jag vet inte om det berodde på att folk drack eller för att jag kände det där suget. Att det var mycket folk och en del jag inte kände så väl bidrog säkert också.

Jag har en väldigt nära vän som är helt straight edge och som inte dricker sedan många år tillbaka och jag har pratat mycket med honom om beslutet. Han har genomgått en liknande fas som jag gör just nu så där har jag bra stöd och förståelse.
Min allra bästa vän, som tog en vit månad med mig i vintras och som jag nämnde i trådstarten, fick sig också en tankeställare och har trappat ner avsevärt. Han säger själv att han har dåligt ölsinne och har druckit vid några tillfällen sedan februari då vi hade vår deal men funderar också på att lägga ner helt. Så jag har absolut stöd i min närhet, vilket jag nog glömmer och måste lära mig komma ihåg och ta tillvara på

Jag är 27

Tack för grymt bra input och hoppas du har en bra sommar

Så sant, och snapsens, såklart!
Alltså jag har känt mig taggad i början av tillställningar även som helnykter men efter några timmar så börjar energinivån sjunka rejält. Det har nog med att jag är introvert att göra, skulle jag tro. Jag blir tystare och plågsamt självmedveten om det också. Tankarna börjar snurra iväg och man känner att man inte fungerar bland folk, samtidigt som man sitter och planerar en utväg
Alkoholen har ju hjälpt mot det på så vis att vissa av hämningarna släpper och man vågar mer rent socialt. Så problemet sitter nog i huvudet.

Men att dricka läsk är ju väl värt ett försök, lättdrucket och gott!

Angående min kompis kommentar så sa hon det vid ett tillfälle när det bara var vi två och undrade av omtanke, så det är jag givetvis tacksam för, även om det är lite jobbigt också. Man vill på något sätt fungera bland folk även när man inte mår helt hundra och vill inte att de som bryr sig om en ska oroa sig. Men känslomänniska som man är så brukar det inte gå att dölja! Har känslorna utanpå kroppen och de som känner mig väl kan lätt läsa av det.

Tack för tänkvärda ord och ha en grym sommar

Tack för de fina orden, Runner

Det märks att du kommit till många insikter och jag tycker framför allt det är ett väldigt bra beslut att dina barn inte ska behöva uppleva alkohol på hemmaplan. Jag har ju själv vuxit upp med alkohol nära inpå, både med folk som hanterat det på ett bra sätt men även folk som haft ett extremt osunt förhållande till att dricka och varit alkoholister. Svårt att säga om det har bidragit till ens egna problem, men det spelar säkert in.

Att gå på fest nykter är något av en ögonöppnare och när man inte själv är i dimman men alla andra är det så börjar man ifrågasätta hela grejen. Alternativet är att själv dricka för att stå ut eller gå därifrån. Eftersom jag är introvert har jag väldigt svårt för att resa mig upp och gå från en fest där alla har trevligt om man ska säga hejdå till alla och stå på sig när folk ber en att stanna lite till.

Angående funktionsvariation eller vad man nu vill kalla det så tror jag absolut att jag har en släng av asperger eller liknande i mig då jag alltid känt mig felplacerad i sociala sammanhang och hellre sitter för mig själv och pysslar med mitt. Så den tanken är jag inte främmande för

Ha en trevlig sommar och tack för uppriktiga och bra tankar

Hej allihopa!

Nu har jag varit nykter i ett halvår och jag kan knappt fatta att jag klarat det! Det känns mäktigt som fan

Hoppas att alla har en grym sommar!

/Knalle

Tack till alla som följer tråden och fortsätter att stötta. Guldvärt och blir rörd till tårar här när jag läser era inlägg, nya som gamla. Även om vi inte känner varandra är det stort att ha er med och jag är inne här någon gång i veckan och läser igenom tråden för att inte glömma bort alla kloka ord och för att få lite styrka när det känns tufft.

Tack ska du ha, Aggur, och det är riktigt bra jobbat av dig också!
Det var starkt av dig att motstå alkohol på semestern. Det är ju sen gammalt att husvagn och kall pilsner hör ihop! Just när man är ledig och det är varmt så vill man ju bara unna sig. Tycker du visade på djävulskt bra karaktär som stod emot, speciellt när alla runt omkring pimplar.

Jag har stött på ett par utmaningar, ja. Den första var på en fest som jag var bjuden på för några veckor sedan. Hon som bjöd mig är en kollega som jag lärt känna väldigt nyligen och hon ger ett väldigt lugnt och jordnära intryck så det kändes bra att dra dit trots att jag inte kände mycket av folket. Hon och jag har klickat bra på ett vänskapligt plan och jag uppfattade det som att det skulle bli ett städat evenemang.
Så döm då av min förvåning när folk bara väller in i lägenheten och det börjar pumpas techno på hög volym redan vid 21 på kvällen. Det gick liksom inte att prata med någon och de flesta var för "coola" för att prata med mig ändå. Fram tills detta hade jag haft det jäkligt trevligt men där vid 21-tiden dök det liksom upp ett klientel som jag misstänker går på rave och flera av dem kändes påverkade och alla var bara hyper på ett sätt som jag har svårt för eftersom det inte känns äkta utan mer som charader för att "nu är det fest". Inte så inkluderande människor, kan inte beskriva det på ett bättre sätt.
Då fick jag ångest och ville därifrån. Jag gav det faktiskt en chans eftersom jag satt och snackade med en kille som tydligen gillade black metal, precis som jag, och som jag aldrig hade träffat innan. Det funkade ett tag men sen tackade jag för mig och jag lyckades smyga ut ganska smidigt framåt 22:30. Sa givetvis hejdå till värdinnan och skickade även ett sms dagen efter där jag förklarade att det blev lite för mycket folk för min del.
Men när jag kom hem den kvällen var jag helt uppjagad och ringde min syster och ville nästan gråta. Då kände jag starkt att det hade varit riktigt gött att dra i sig några öl för att varva ner och dämpa effekten av alla intryck från festen. Även på festen slog tanken mig, bara för att palla med det. Det bjöds på öl och sprit där så det hade varit enkelt men jag stod emot och drack mitt alkoholfria. Det hade inte varit värt det men det hade varit lätt som en plätt så jag är ändå stolt över mig själv.

Jag vet inte varför jag utsätter mig för dessa situationer eftersom jag blir helt slutkörd. Någonstans intalar jag mig att jag måste träna på att vara social och att det kan vara bra för mig. Nu ballade den här festen visserligen ur på ett sätt som jag inte tycker om, varken som full eller nykter, så detta var kanske speciellt. Men jag är glad att jag gick därifrån för jag hade lätt kunnat "fastna" där. Men nästa gång jag blir bjuden på fest så kommer jag reka lite bättre kring förutsättningarna.

Bra att du tackade nej till krogrundan. Och trots att du haft en mindre bra sommar så är du ändå medveten och reflekterar kring det, vilket är ett stort steg att ta. Det är enklare att bara tränga bort de tankarna för att de är jobbiga.
De första dagarna som nykter var de värsta för mig så att du klarat 4 tycker jag är riktigt starkt jobbat! För mig släppte ångestkänslorna efter kanske 10 dagar. Det är såklart olika för alla och du kanske inte ens har ångest men min erfarenhet är att det blir lättare med tiden.

Kämpa på och lycka till! Du är starkare än du tror

Finns alltid tillgänglig för snack via meddelanden om andan faller på. Det gäller alla här i tråden som vill och känner för det.