Biomutant

När Biomutant släpptes förra våren så var undertecknad allt annat än imponerad. Spelet såg ut som ett projekt som helt saknat någon som sa nej till idéer. Spelutvecklarnas alldeles egna lilla häxbrygd typ. Sedan hände något och nu sitter jag här och har rullat eftertexter och undrar vad som egentligen hände?

Hur jag hamnade här kan man verkligen undra och jag ska göra mitt bästa för att försöka förklara varför jag valde att köra igenom ett spel som jag på förhand egentligen bara fnyst åt. För tillfället så spelar jag väldigt storydrivna spel, spel där jag känner att jag verkligen måste investera min tid och mitt fokus. Jag gillar den där eskapismen väldigt mycket, men det finns en baksida. Tillfällen när livet runt omkring en rusar i ett hiskeligt tempo och fokuset och energin helt enkelt inte räcker till så funkar det inte med sådana spel. Vid nästan alla tillfällen tidigare har jag då fallit in i en tung period av FIFA-spelande, gärna med en podd i lurarna samtidigt. Tidigare i livet så var WOW ett sådan spel för mig, ett spel där liksom storyn inte var det viktiga för mig utan där spelet mer fungerade som avkoppling och en tid där man bara stängde av hjärnan.

FIFA-spelandet har dock känts så oerhört meningslöst, det är ju samma sak jag gör, hela tiden. Lirar säsong på säsong med mitt älskade Arsenal och det är klart. Det där har ju något för mig uppenbarligen, men jag ville bredda min verktygslåda lite så att säga och efter mycket letande och utforskande så landade jag alltså i Biomutant. Det svenskutvecklade rollspelet hade som sagt aldrig lockat mig tidigare, men nu såg jag helt plötsligt en möjlighet där spelet faktiskt skulle kunna ge mig något. Dels så verkade storyn i spelet ganska så ointressant, världen är på väg att gå under osv. Inget som vi inte hört eller sett tidigare med andra ord, dessutom skulle du göra det i formen av en muterad ekorre, lägg därtill en fightningmekanik som verkade lagom hjärndöd och en öppen värld som ändå såg inbjudande ut. Perfekt tänkte jag, ett spel som jag kan spela med lite härlig poddar i lurarna och bara sondmatas med.

Sagt och gjort, spelet inhandlades och en sen kväll efter en dag fylld till brädden av tentastress och allt annat ”roligt” som livet kastar på en som en 32-årig husägare bestämde jag mig för att dra i gång det. Den här första gången så gav jag också spelets ljud en chans, det var ett misstag. Man har av någon konstig anledning valt att låta alla muterade varelser som man stöter på i spelet tala någon form av mummelspråk och i stället satsat pengarna på en berättarröst. Räckte inte budgeten till röstskådespelare? Känns nästan som att det hade varit mer givande att då helt skippa karaktärernas konstiga läten och bara låta berättarrösten köra allt. Ljudbilden i övrigt är väl okej skulle jag säga, verkligen inte något som sticker ut någonstans och ganska så snart så drog jag i gång en podd i stället och tittade helt ärligt talat aldrig tillbaka.

Visuellt däremot så tycker jag spelet är riktigt fint, världen är trevlig att vila ögonen på och även om min muterade lilla ekorre inte lär vinna några skönhetstävlingar inom den närmsta tiden så måste jag ändå erkänna att det finns något här. Exakt vad vet jag inte riktigt, men det har helt klart sin egen stil och jag gillar det. Variationen bland de fienden man möter kanske inte är så stor när det kommer till att rent taktiskt slå ut dem, men visuellt så blir jag överraskad gång på gång. Hur mycket tid la man egentligen på att göra olika fienden här? Även nu när jag spelat klart spelet så att säga så springer jag in i fienden jag inte sett tidigare. Inget som sätter världen i brand kanske, men ändå lite av ett plus i kanten tycker jag vi gott kan kosta på oss.

Klasser och Gameplay
Spelet ska ju som sagt någonstans vara ett rollspel vilket givetvis betyder olika klasser. Biomutant bjuder på sex klasser där en (Mercenary) kan köpas till för den nätta summan av 30 kronor. Efter lite utforskande landar jag i en Psy-Freak, något som kan beskrivas som spelets magiker ”typ”. Utöver det så hittar vi två klasser som lutar mer åt skjutvapen, en lite mer åt tank hållet, en som bäst kan beskrivas som thief och sist men inte minst Mercenary som typ är en form av ninja(?) ska helt ärligt säga att jag inte riktigt förstår tanken med just den klassen, men antar att man kan se den lite som en jack of all trades.

Psy-Freak landade undertecknad som sagt i och klassen var väl habil, men inte mycket mer. Utbudet av spells kändes oerhört skralt, men lite kul fanns att leka med. Har börjat en ny save nu med en Mercenary och det känns mer som att spelets stridsmekanik kommer till sin rätt där, spelet förlitar sig över lag väldigt mycket på olika former av combos och då tycker jag i alla fall att det känns bättre med en klass som är melee. De rent generella striderna mot mindre fienden är ganska så bleka kan jag tycka, det är som sagt ingen vidare variation bland dem men bossarna är roligare! Jag skulle nog ta i om jag sa att man behöver tänka till, men det bjuds på lite motstånd i alla fall och det gäller att vara uppmärksam. När det kommer till crafting så finns det ett system som jag skulle säga är okej, problemet är dock bara att man fullkomligen duschar i loot och att det snabbt blir oöverskådligt. Lägg därtill också ett UI som är hemskt att jobba med och ganska så strikta begränsningar i vilka vapen och liknande du kan uppgradera. På tal om loot, varför är det alltid en lite fördröjning på någon sekund innan man ser om man kan loota en fiende eller inte? Otroligt enerverande vilket fick till följd att jag helt sonika började strunta i loot.

Story?
Ja herregud, vad hände här egentligen? Som sagt kretsar spelet kring en värld där människor har dött ut efter vi helt förstört miljön och planeten bebos nu av diverse muterade varelser. Nu har den här världen dock problem och det faller nu på dina axlar om du ska jobba för att rädda den eller för att förgöra den och här kommer spelets ”moralsystem” in i bilden. Det tråkiga här är dock hur man nästan helt förgör sitt eget system direkt när man direkt efter tutorial tvingas välja mellan att gå med i en god stam eller en ond. Varför kasta detta val på en direkt? När du gör valet står det också klart och tydligt att man då ändrar slutet av historien också. Varför? Varför inte låta mig upptäcka världen själv och genom de val jag gör förändra slutet, inte kasta in mig direkt i en mall som sedan knappt går att ta sig ur. Obegripligt.

Sagt och gjort, efter det här valet får du i uppdrag att ta ut de andra rivaliserande stammarna. Sättet detta går till på är en uppvisning i riktig lathet från utvecklarna. Sättet man besegrar stammarna på är precis samma oavsett vilken stam du möter. Tänk er hur man tar utposter i Far Cry, fast med en ohyggligt usel story.

Tydligt är också att utvecklarna försöker skicka med oss diverse moralkakor om miljömedvetenhet och även om det kanske kan anses nobelt så görs det så ohyggligt taffligt här att det nästan blir komedi av det hela.

Avslutande tankar
Mycket av det som jag har skrivit här är såklart negativt, men med tanke på det som jag gick in med i Biomutant så är jag inte besviken. Spelet ger mig verkligen den här hjärndöda underhållningen när man inte orkar eller vill tänka på något och bara lira för att slappna av. Det är lite meditativt trots allt och som en spelpaus så fungerar det alldeles ypperligt. Combat kan med val av rätt klass vara riktigt rolig ibland och även om lootsystem och liknande lämnar massor att önska så tycker jag någonstans att det är fint så. Inget som skakar om ens värld som sagt, men med rätt mindset från början så finns det ändå något att hämta här.

Pluppar finns här, men det är inte alls i samma utsträckning som säg Assassin's Creed så detta kan nog funka bra. Ja! Den grafiska stilen var också något som tilltalade mig, det är "skönt" att vila ögonen på det.

Current-gen patch lyser med sin frånvaro fortfarande. Jag körde på Series X och tyckte det var helt okej, sen ska det sägas att jag inte direkt är någon som lägger överdrivet mycket vid sånt. Är du sugen så tycker jag verkligen inte man ska betala fullpris för det här, jag köpte från Proshop för typ 200 kronor och det tyckte jag var okej.

Haha! Amen! Det glömde jag skriva, men ja. Längden på dialogerna var otroligt tröttsamma efter ett tag. Spelet är verkligen inte så uselt som en del vill få det till tycker jag, men man behöver nog förstå lite vad man ger sig in på. Går man in med förväntningarna att detta ska vara något i stil med ett Zelda BOTW eller Witcher 3 så blir man besviken, men som ett lättsamt tidsfördriv så funkar det utmärkt.

Jodå, det finns svårare svårighet men skulle inte direkt säga att den heller är utmanande. Kändes mer som att man bara gett fienden mer HP....Pladdrandet kan du med en slider dra ner ja, men dialogerna är fortfarande alldeles för långa.