Fick ni mat hos vänner?

Över lag så var det i mitt kvarter kutym att man sa: "Nu ska vi äta middag". Då gick man hem och käkade själv (eller gjorde något annat) och så träffades man efter att det var färdigkäkat. Alla borde å andra sidan i samma bostadsområde, så som mest var det kanske tre minuters promenad hem.

Det var standard hos oss och man kände sig aldrig bortsjasad eller besviken. Sedan var det givetvis annorlunda om man bestämt att någon skulle sova över. Jag tror att det var rätt bra dialog föräldrarna emellan.

Jag blev åtminstone alltid erbjuden vad jag kan komma ihåg hemma hos mina kompisar.

Nu när man själv är vuxen så brukar man ju erbjuda ungarnas kompisar men oftast så kollar man ju även med deras föräldrar då också för ibland kan det vara så att dem måste gå hem och äta om dem ev ska åka eller göra något efteråt.

Men sen händer det ju ibland att man påbörjat att laga middagen men bara gör för sig och sina egna barn eller att det är dagen innan storhandlingen och man inte har tillräckligt med mat, sen när man ropar in/hem dem så har dem plötsligt kompisar med sig och då blir det ju lite svårt att erbjuda när man inte har gjort i ordning eller har tillräckligt med mat.

Blev i princip aldrig erbjuden som liten, dock erbjuder jag alltid idag barnens kompisar att äta om de vill.

Jo, men då är det ju inte riktigt två barn som leker med varandra, utan barnen i kvarteret som leker tillsammans. Kan förstå om man inte vill utfordra sju extra ungar varje dag.

Jag hade en kompis där jag väldigt sällan blev erbjuden mat av någon anledning, även när jag inte längre bodde i närheten. I övrigt brukade jag äta tillsammans kompisarnas familjer om jag var på besök.

Det är hur som helst en ganska skum grej. Om ens barn har en kompis som denne leker med en dag så borde man väl bjuda på mat.

Jag kan inte heller minnas att jag åt middag hos kompisar, men däremot glömmer jag aldrig när jag gick hem till en kompis efter skolan och vi satt och spelade Nintendo och han drar ut i köket och hämtar pannkakor bara till sig och frågar inte om vi andra vill smaka.

Det var sällsynt, men när det hände var man alltid tvungen att ringa hem och meddela föräldrarna. Vi hade ju alltid en bestämd tid på kvällen när vi skulle hem och äta middag, så det var inte en grej att äta hemma hos kompisarna.

Vid övernattningar var det förstås full bespisning som gällde med kvällsmål, snacks och frukost.

EDIT: Född -91, så detta var kutym runt millennieskiftet.

Född 1985, när någon proklamerade att det var dags för middag, visste man att det var dags att sjappa. Hade man mot förmodan redan käkat, frågade man om man tilläts att vänta på kompisens rum.
Hände ytterst sällan att man käkade hos någon annan. Det inträffade nästan uteslutande om man skulle sova över, typ.

Kan nog räkna på en hand antalet gånger jag blev bjuden på mat hos vänner. Antingen är det för att jag är smålänning, och alla var snåla. Eller så är det snarare så att det inte var särskilt långt hem, och det var oftast så att man cyklade hem för att äta med sin egen familj, och sedan träffas upp med kompisen/kompisarna efter lunchen.

Vi hade en fast tid så att man skulle va hemma till middagen. Annars hörde man av sig och frågade om man fick äts hos kompisen, förutsatt att kompisens föräldrar sagt att det var ok förstås.

Erbjuder inte alltid mat här idag heller, exempelvis om grannens tjej är här och leker efter skolan så kan vi helt enkel säga att hon får kila hem nu för att vi ska käka. Däremot om någon som bor längre bort som är där och planerat hälsar på så erbjuds alltid mat, men om de är där "oinbjudna" (alltså typ spontant efter skolan) så kan ju vi ha planerat en middag för ett visst antal som inte räcker för en till (typ laxfilé i portionsbitar eller biffar osv). Gör vi däremot typ spagetti och köttfärssås så räcker det så klart och då frågar vi nog i stort sätt alltid. Oftast ska ju dock ungarna hem till sig vid middagen ändå.

Aldrig bjuden på mat hemma hos mina svenska vänner. Fick sitta kvar i rummet medan vännen och hans familj åt. Blev dock alltid bjuden på mat hos mina utländska vänner.

Så jo, kulturgrej och den är vidrig.

Född -90, och det hände någon enstaka gång i ung ålder att man inte blev erbjuden mat. Men de gångerna kan jag nog räkna på en hand.
Hemma hos oss bjöd mina föräldrar alltid mina kompisar på middag/lunch när det var dags.

Född -89
Det var väldigt blandat. Hos vissa fick man och hos andra inte. Hos oss fick kompisarna alltid mat oavsett om de var hos oss vid frukost, lunch eller middag. Sen är vi juggar så tror att det spelade stor roll.

Mamma var dessutom ensamstående så jag är i efterhand förvånad över hur hon hade råd med det men hon var nog uppfostrad på det sättet att man alltid gav det lilla man hade till andra.

Lite blandat faktiskt. Vet tillfällen då mina föräldrar inte bjöd kompisar på mat och tillfällen då jag inte blev bjuden på mat.

Kan minnas ett tillfälle då jag inte blev bjuden annars åt vi hos varandra mest hela tiden.

Född 81 hände att hos svenska kompisar fick man inte ens frågan om man osså ville äta :/ mina föräldrar bjöd alltid vänner om dom var hos mig vet att min mamma alltid tjata om dom var blyga och sa nej ibland.

Svenska kompisar fick man aldrig mat hos, medans finska och andra etniciteter fick man nästan alltid. Född 79a.
Den svenska gästfriheten lämnar mycket att önska.

Nästan samma årgång, upplevde exakt samma sak.
Ibland hände det att ens föräldrar inte var hemma, då frågades det "ska du inte äta här då?".

92a.
När jag skulle sova över så var det givet att få alla dygnets måltider. Var jag bara och hängde hos någon i samband med käk så varierade det lite från familj till familj

Intressant, numera bjuder man alltid barnens kompisar om dom är hemma vid mattid. Men när man var liten väntade man ofta i kompisens rum eller gick hem. Men när jag var liten bodde jag nära alla kompisar och kunde gå hem och tillbaka efteråt. Numera bor vi ute på landet och behöver åka bil och lämna/hämta barn. Det ändrar ju lite men har aldrig varit något problem med mat ändå.

Hos svenska vänner nej, typ aldrig. Då behövde det vara bestämt långt innan. Hos mina vänner från andra länder, alltid, spelar ingen roll vilken kontinent de kom ifrån.

Hemma var vi mixat hushåll, så vi bjöd allt o alla på vilket mål som helst om de var hemma hos oss.

Född 80 (Umeå)

De flesta hade samma mattider där jag bodde, kl 1730. Så alla splittade upp ellet gick hem den tiden. Sen ibland så åt man hos kompisar, men då frågades det innan.

Här hemma nu brukar jag fråga barnens kompisar när de ska hem och äta. Så äter vi sen ungefär samtidigt. Sen ibland frågar barnen om kompisen får äta med oss, vilket alltid är ok om de frågat sina föräldar först. När det gäller mindre saker som fika och sånt så erbjuder jag såklart alltid kompisarna också.

Däremot skulle det nog kännas konstigt att låta kompisen vänta på rummet, då hade jag nog frågat om de också vill äta lite.

Född 81 men kan säga att det var blandad kompott, vissa bjussa vissa andra inte. Blev faktiskt bjuden av polares föräldrar när jag var 20+ då jag var inneboende ett tag hos honom.
Men hemma hos oss så vet vi inte riktigt ännu hur vi skall göra, äldsta pågen på 7år har precis börjar dra hem polare men hade man stått å grillat tex så klart man bjussat men står man och gör en gryta eller nåt så kanske de är mer "specifikt" dessutom vill man ju inte åka dit för dråp heller då alla barn är allergiska känns de som

Mina föräldrar bjöd nog aldrig tror jag....inte vad jag minns iaf, förvisso var vi aldrig hemma hos mig och hängde så de kanske förklarar minnesbilden.

Fast de har varit tillfällen då sonens polare varit över och man bjussat på glass eller snacks å cola när de spelat tv-spel i The Mancave

Blev ofta erbjuden men avstod för det mesta, äter gör man hemma. Dock ”fikade” vi ofta hos varandra efter skolan t.ex.

Var såklart annars om man skulle övernatta eller liknande, då blev man ju extra barnet och kompisens föräldrar bjöd till lite extra med mat efterätt o godis 😆

Född 83 om det har betydelse.

Sämsta är dock att vissa verkar FÖRVÄNTA sig att folk ska bjuda andras barn på mat…föda andras barn går bra men försöka säga åt dem när de gör fel då jävlar går man över gränsen 🤦‍♂️

Jo, det hände att man fick det. När jag var ung så gillade faktiskt föräldrar mig, dessa föräldrar är numera dementa eller har coolat... så det så.

Känner igen det där exakt sådär. Man fick sitta på kompisens rum och chilla medans han åt.

Det var ju dock frivilligt att stanna kvar medans han åt, tänkte inte på det som en konstig grej.

Född 90 och dessa minnen sitter i från år 2000 fram till 2005-6

Edit: hade en vän med afrikansk mamma en sväng dessa år innan jag flyttade.
Minns att jag fick en chock när hans mamma dukade upp en hel buffe till oss efter skolan en dag, han sa att det var så varje dag 😂