Kortare spel är bättre spel

Personligen tycker jag Elden ring kunnat vara ännu större. Jag hade inte haft något emot om det tog minst 5 månader att klara genom första genomspelningen. För mig tog det 2 månader.

Grym krönika! Jag spelade igenom Mafia Definitive Edition och det är en öppen värld, men bara med en main story. Inga sidouppdrag, huvudstoryn fick all fokus. Riktigt befriande!

Nu går inte mina tankar att applicera på just RDR2-epilogen, men jag brukar dra restaurangparalleller när det kommer till open world vs. linjärt:

Jag har alltid sett kortare, linjära spel som à la carte. Man väljer en upplevelse, får en färdig tallrik och äter tills den är tom. Tydlig början och tydligt slut, kocken vet bäst. Bra så.

Open world-giganter som RDR 2, The Witcher 3 och Elder Scrolls-serien är buffén på Viking Line. Det finns massvis med goda grejer uppdukade, och du får äta hur mycket som helst. Men ska man smaka på allt är man spyfärdig innan man hinner till dessertbordet, så det gäller att fokusera på delarna man njuter mest av. Därför tar jag tre portioner fisk och skaldjur och skippar grisnacken, gratängen och Gwent. Men de finns där så nån annan kan njuta av dem.

För övrigt vill jag stämma in i MER KRÖNIKOR-kören. Diskussionerna som följer är mycket intressanta.

Sidogrejer är ju inget måste utan för de som vill ha mer så där köper jag inte kritiken riktigt. Om det inte är ett måste för att gå vidare i huvudberättelsen men det brukar vara väldigt sällan som det krävs.

Jag tycker Last of Us Part II är ett spel som är för långt trots att speltiden i sig inte är särskilt lång, däremot lider spelet av problem med tempot och det är snarare värre än att berättelsen bara är kort eller lång.

Älskade epilogen i RDR2 eftersom den bygger en bro till det första spelet och jag kanske är konstig men jag tyckte om att göra småsakerna som att skyffla gödsel. Det var skönt att göra något mer metodiskt och långsamt efter att ha ränt runt med Arthur och co och försökt undkomma länsman under så lång tid.

Hinner tröttna på spelet om dom är för lång, 7-10 timmar är lämpligt för mig i alla fall.

Som många redan varit inne på: RDR2 är ett dåligt exempel då det är mer än ett spel, det är en upplevelse. Om man vill lajva kobåjsare är det alldeles ypperligt, men önskas ett högre tempo kan det nog uppfattas som outhärdligt.

Dessutom. Nu ska jag säga nåt som jag nästan förvånas över hur många som tycker motsatsen: Arthur Morgan är en sjukt tråkig karaktär, utan intressanta drivkrafter. Jag sörjde mer när

, vilket är väldigt talande.

Jag ska inte dröja vid RDR2, men det berör spel som upplevelse. Så länge ett spel överraskar och bjuder på nåt nytt, så kan de inte bli för långa. Om det finns någon intressant berättelse bakom varje settlement i Fallout New Vegas, eller nåt spännande föremål, så lägger jag gladeligen 100 timmar på det. Om man redan från början vet exakt vad man kommer få de närmaste 40+-timmarna i varje Ubisoft-open world någonsin, ja, då är de för långa.

Ett färskare exempel på en annan av mina favorittitlar: Metroid Prime. Där gör nyfikenheten vad som väntar bakom varje dörr, men som jag för närvarande inte har förmågan att nå eller öppna, som gör att jag spelar vidare. Men. Ändå är Metroid Prime för långt. Backtrackingen känns som filler, det hade blivit en tightare upplevelse utan den. Samma korridorer med samma fiender, fram och tillbaka. Låt vara att man emellanåt på vägen hittar en energitank eller missiluppgradering, men det gör man inte tillräckligt ofta.

Bra krönika för övrigt! Önskemål om nästa ämne: hur filmer har blivit för långa. Don't even get me started...

Jag håller med om att många spel är allt för långa. Ungefär som de flesta TV-serier är allt för långa. Eller texter är allt för långa. Det är få förunnat att lyckas förmedla något kärnfullt på ett kort och koncist sätt.

Jag tycker också RDR2 är för långt. För mycket dö-tid. Däremot tyckte jag just utforskandet var roligt i RDR1 och där gjorde det inget att spelet var långt.

De flesta verkar inte förstå att tiden man investerar i ett spel också har ett värde. Tiden man lägger ner har i stort sett ett konstant värde medan nyttan man många gånger erhåller från ett spel har efter en viss tid en avtagande marginal nytta. Varje timme som spenderas i spelet är således värt mindre än timmen innan. Din alternativa användning av tiden får på så sätt ett högre värde. Vad man upplever som nytta och värdet av den är naturligtvis personligt. För egen del har jag sänkt 2000 timmar i CS men orkar knappt med 20 timmar i RDR2 :).

Valde RDR2 för att det visar att även erkänt svinbra spel lider av att vara opolerade, för långa osv. Tycker ändå det funkar som exempel, även om det kunde ha skrivits mer tydligt. Bra feedback, tack för både den och beröm!

Film: nån nämnde att de flesta Bergmanfilmer är runt 1.30 korta, och han fick ju ändå en del sagt.

Få saker som jag ogillar mer än spel som inte respekterar min tid.

Jag hinner ofta tröttna innan jag har spelat klart huvudberättelsen. Men jag har mig själv att skylla eftersom jag prompt ska samla varenda grej och göra varenda sidouppdrag. 🤦‍♂️

RDR2 har stor värld men den kunde gott vara ännu större. Det bästa var simulatordelen i en naturtrogen, underskön värld, att utforska, uppleva och njuta av naturen och atmosfären. Älskar att fiska och jaga.

Openworlddelen av RDR2 är ett sagolikt mästerverk. Finns inte ord nog. Svårt förstå hur de lyckats bygga en sån fantastisk värld, att spelvärldar kommit så långt.

Problemet var main quest och alla tråkiga missions i den. Man känner sig förolämpad som spelare för att gameplay är så hjärndöd. Det spelar sig självt, det är interaktiv film. "Gå dit","hitta gubben genom att följa den gula linjen och leta i den gula arean", "hamra på B för en ashäftig Quick time effect".

Helt galet att tvingas köra kanske 100 missions utan någon som helst utmaning.

Och Rockstars berättelser, lättmjölkssatir och humor blir också gammalt rätt fort. Alla har exakt samma känsla och stil.

Blev lite bränd av Assassins Creed Valhalla, jag är en sån som "måste" göra allt i en zon innan jag går vidare, jag blev så sjukt less när jag efter 90 timmar bara gjorde vissa saker för att jag kände mig tvungen, när jag insåg att jag hade 4-5 områden kvar på kartan att göra så började jag skippa lite även om det tog emot, tror jag landade på 120 timmar till slut

Större delen av spelet gillade jag så jag ville hitta till slutet men det var grejer som började skava som gjorde den långa resan jobbig

Medhåll till 100 %! "Ubisoft Sandbox Syndrome" är en styggelse, och formulan förstör mer än vad det ger i just Assasin's Creed-spelen. Storyn får inte samma plats bland alla sidogrejer. Skönt att höra också att man inte är ensam som "måste" göra allt innan man går vidare 😊

Samma sak hände mig, men jag kastade in handduken mot slutet, tyvärr. Kul i början men det här var verkligen ett spel som var lite väl långt för mig. Kändes som att det var massa onödiga sidequests för att avancera storyn och ingen ny gameplay, bara samma pussel, uppdrag och urskillningslösa slakt.

Kul att ni skriver lite krönikor!

Kan bara hålla med. För min del handlar det primärt om att jag inte har tiden till ett spel som Red Dead Redemption 2 eller The Witcher III, trots att jag var väldigt imponerad av det förstnämnda och verkligen gillar det sistnämnda. Detta är dock en viss sorts spel. Jag vet redan från början vad jag ger mig in i. Då kan jag störa mig mer på spel som inte skulle behöva vara 40 timmar utan kunna erbjuda en tajtare och bättre helhetsupplevelse på 25. Ett storydrivet äventyrsspel som inte är open gigantic world blir sällan bättre än de där extra timmarna.

Annars är väl Assassin's Creed Valhalla ett bra exempel på ett spel som var orimligt långt helt utan anledning. Nu verkar Ubisoft ahr förstått att de inte kan hålla på och göra varje nytt AC längre än det förra, vilket är positivt.

Firewatch och Portal 1 är bland de bästa spelen jag spelat just för att jag haft energi och flaggan i topp även när spelen tog slut. Energi över till att njuta av även slutet.

RDR2 var skitbra, men tror jag avbröt någonstans i mitten.. får se om man spelar klart det om ett par år..

Ett open-world spel där man först styrs igenom main-storyn relativt linjärt, sen när den är klar släpps fri i en värld full av side-quests (kan de kallas det om main-storyn är avklarad?) och never-ending base-upgrades/whatever som man kan pilla med i flera år om man vill det.. det hade varit toppen Då kan man känna att man klarat av spelet (ser hur alla 100%-are rynkar på näsan) och känna sig nöjd över det, men ändå fortsätta äventyret och även lägga spelet åt sidan när som helst utan att behöva känna att man aldrig tog sig igenom det.

Assassinsss creed bra exempel på hur man fyller ut med seghet för att kunna glänsa med längden på spelet på nåt sätt.
Jag gillade tvåan, för det var nytt för mig då, men märkte sen att det är catch and dispatchuppdrag konstant. Spelen fungerar ofta som en säckstation likt gbg central.
Allt utgår från och kommer tillbaka till samma plats.
Black flag körde jag aldrig klart för jag insåg att det var roligare att levla skeppet o sänka allt o alla än att köra storyn
Odyssey orkade jag inte med alla transportsträckor, ingen aning om hur långt jag kom men det var åtskilliga timmar.

Spel behöver inte vara som Glamour. Som aldrig tar slut…

Personligen älskar jag långa spel att gotta ner sig i. RDR 2 var ett av de fantastiska äventyren och vill absolut inte ha det kortare. Om man ska korta ner äventyret är det isf just epilogen. Rör inget annat..
___________________________________________
Trevlig läsning med dessa krönikor. Tack Tomme + FZ.

Långa spel == Valuta för pengarna
Valuta för pengarna == Bra spel

Witcher 3 är ju praktexemplet på sidequests-done-right.

Vissa spel blir man ju helt klart utbränd av men alla långa spel är inte för långa. Det behöver göras rätt bara.

Jag gillade epilogen, det är ju en fantastisk prolog också till RDR som ger betydligt mer djup till John. Jag är väldigt glad över att det finns spel som RDR2 som gör sin grej utan att kompromissa.

Även långa dåliga spel?

Bra Spel kan vara längre. Dåliga spel kan vara kortare. Är min sammanfattning.

Detta baseras säkert mest på spelrecensenter som tvingas spela spel för att tjäna pengar. Spelar de dåliga spel, vill de spela långa dåliga spel. Tror inte det

Ett bra men kortare spel är AC2. Det håller i kvalite och längd.

Jag älskar openworld men tycker storyn i flesta spelen är alldeles för lång och utdragen. Det är nog just bara RDR2 som varit undantaget. Jag avskydde prologen för jag ville fortsätta som Arthur...

Minns GTAV när det kom hur jag mot slutet inte hade energin att bry mig längre. Bara körde på och skippade allt. Däremot är ju Endgame i GTAV minst lika roligt som storyn. Att bara leka! Synd bara att man förde över allt det roliga till online-delen istället.

Detsamma gäller förövrigt Hogwarts Legacy som jag kör igenom just nu. Jag är 35 timmar in och börjar tröttna. Det är för mycket skitsnack och för lite puckla på. Sen ska jag sätta tänderna i Horizon Forbidden West!

Edit: Ett BRA spel i Open World är däremot Spiderman. När jag var klar med storyn så var det precis lagom långt!

Längden trumfar allt...

Den spelvärldens briljans var det som blev mitt fall. Jag lockades ständigt ut på massa annat än själva mainstoryn. Massor av timmar spenderas i början av spelet utan att jag gjorde särskilt många uppdrag. På så sätt blev det mer uppenbart hur o-tight den var. När jag skulle beta av massor av huvuduppdragen på rad. Det blev ett jädra ridande fram och tillbaka och ganska många tråkiga uppdrag. Spelet hade kunnat innehålla lika mycket lullull men ha en betydligt kortare och tightare mainstory.

Mycket bra skrivit!. Exakt som du skriver känner jag, man orkar liksom inte längre, det blir liksom inte kul på vägen, trava i 20 min är ingen bra gameplay. "Ork änna", blir bara segt, fan lägga tid på sånt i denna stressade tid

de beror på spelet en aning.
har du en story och spelet är väldigt linjärt så borde de vara åtminstone runt 40 timmar långt, mer än 70 timmar kan kännas långdraget beroende på spelets kvalité.

men har spelet ett tillfredställande gameplay så kan de vara ganska kort eller långt som helst.
ta t.ex Dark Souls den första och jämnför med Elden Ring, spel längd så skulle jag säga Dark souls är mer behagligt för att visst att de kan va svårt o komma in till en början men efter man kört 1 gång så är de lättare o köra en andra gång för att längden känns inte så lika avskräckande att ta sig an och man kan leka runt med flera olika typer av "builds" på de sättet o få en bra upplevelse som är kort och en aning utmanande och tillfredställande med god del självförverkligande.

men sen finns de juh den känslan att leva vidare med en karaktär man skapat och tycker mycket väldigt om att man vill gärna leka vidare men att man är mer eller mindre klar med "main storyn"

där tycker jag att Skyrim har lyckats ganska bra, för storyn i sig själv är ruskigt kort men de finns så mycket små skit du kan roa dig med om du har lust och poängen är lite den att du behöver verkligen inte ens göra main questet, du kan bara hoppa in o latja omkring, sen att ja ogillar skyrim för andra delar är en annan sak, men tyckte idén var bra.

men i de hela så är väl allting lite utav en smaksak, korta invecklade upplevelser till långa o lättsamma upplevelser till lite allt möjligt, de är bra med variation.