Är spel för komplicerade idag?

Många spel behandlar spelaren som att vi vore efterblivna. Precis allt ska förklaras in i minsta detalj, och sen ska man ändå tvingas in i någon sorts tutorial.

Nu har inte jag spelat just Rift Breaker, men tror ganska mycket handlar om vilken typ av "mindset" man själv är i och precis som mycket annat så kan ju även ens smak för vissa typer av spel förändras. Jag har märkt att spelar jag typ en och samma genre direkt efter varandra så tröttnar jag ganska fort. Ibland går det när ett sug verkligen finns där, men som exempel så blev jag nyligen klar med Last Of Us Part 2. Vilket är ett ganska simpelt och "rakt på" spel. Därför valde jag att dra igång Yakuza 0 nu, en helt annan typ av spel egentligen och det tycker jag hjälper.

Sen för att svara på själva kärnfrågan så kan jag hålla med om att vissa spel kanske tror lite för gott om spelaren? Alltså att man verkligen ska vara så intresserad att man djupdyker ner i alla olika system och liknande. För egen del så beror mycket av det här på hur jag känner för spelet i stort, är jag superintresserad så kan jag dyka ner rätt djupt men för det mesta så kanske jag bara ser till så att jag får koll på det allra mest basic och struntar i resten.

Spel har väl tvärt emot gjort så enkla att förstå som möjligt vilket har bidragit till den enorma tillväxten.
Tror du helt enkelt läser in i det för mycket.

Vissa spel är ju helt klart rätt komplexa men så har det ju alltid varit.

Hahaha, den största utmaningen är hur fasiken det chipsflottet ska försvinna ifrån kringutrustningen.

Du fick en gubbröst av mig med men det är såklart en komplimang.

Spelar mest sandlåde-rpg (AC-spel, Horizon)

Färdighetsträden är komplexa men målet/ färdigheten är inte så viktig för mig. När jag levlar så försöker jag titta på vad jag tycler är svårt i spelet. Dör jag alltid i närstrid kansle jag ska lägga poängen på melee. Börjar snipervapnet skaka innan jag lyckats hitta mitt mål lägger jag poängen där. Och så vidare. Jag försöker inte titta så myclet på vad som finns 45 levels framför mig. Sidequest där man ska samla all sorters blommor/ben/ädelstenar orkar jag inte med. Inte heller kortspel.

Jag väljer att tolka den stora komplexiteten i spelen som ett sätt för flera olika spelarpersonligheter att hitta sin version av spelet.

Folk vill ha mer men inte för komplicerat, känns som en väldigt svår balansgång att nå som spelutvecklare.

Lost Ark är väl det mest komplicerade jag spelat den senaste tiden. Det och Horizon Forbidden West med alla omöjliga kombos man ska komma ihåg samt fokus på element, uppgraderingar osv.

Jag är less på att alla spel ska bli större och övermatade. GTA 5 har väl sålt bäst av alla GTA, men det förlorade också sin själ. Jag gillar Red Dead 2 men kände att det var för långt. Spider-Man är stort, men det räckte inte nu när tvåan kommer. Assassin's Creed gick tydligen åt andra hållet nu och gjorde ett mindre, tajtare spel.
Jag tycker inte att spel blir bättre för att de blir större, ofta tvärtom. Ett undantag är Tears of the Kingdom. Ska inte säga att det är bättre än föregångaren, bara annorlunda.

Finns i Assasins Creed Mirage en knapp i menyn där man kan välja att få hjälp vart man skall om man inte vill ha det kan man stänga av. Kommer man inte ihåg kartor, är sådant givet att ha på.

Tänkte precis svara exakt det här. Nintendo är en av få spelskapare som lyckas ge djupa men spontana spelupplevelser. Som belönar nyfikenhet utan grind. Där siffror och system verkar utan att synas.

Less is more.

Jag håller med OP i sak, men här skrattade jag högt 🤣

https://www.youtube.com/watch?v=v8b-TmDlMB8

Om jag spelar spelet halvhjärtat, ja.

I Kingdom Come däremot älskade jag djupet och komplexiteten då jag tog mig tid att lära mig allt.

Känner lite både och.

Morrowind är ganska komplicerat, men älskar hur mycket man kan påverka stats.

Samtidigt brukar jag inte gilla när spel har 1% bättre något, känns rätt så meningslöst, även om det inte är det ihopsamlat.

Brukar också ruttna när det blir för mycket meck i något spel, men då är det inget för mig ändå.

Snarare tvärtom. Evighetslånga tutorials och handhållning. Missionmarkers och vägledning. Det är som att de tror att vi är 5 år gamla. Man behöver knappt läsa missiontexten för allt serveras på silverfat.

Ja, många är det. Håller på med Horizon 2 nu och det är tjatigt med allt man kan uppgradera i spel nu. Varför inte bara få bra vapen direkt, så man kan koncentrera sig på det som är roligt istället. Äldre spel som Tomb Raider och Resident Evil är ett föredöme. Hagelgeväret i Resident Evil gör susen. I fyran är det uppenbarligen mes-varianter, så man bör uppgradera dom så att de blir mer kraftfulla. Coolt.

Nej, det är ett bevis för att spelare inte klarar av att tänka själva längre. Instant gratification generation.

Jag var ca 70h in i Nioh 2 och de introducerade fortf nya system och mekaniker. Jag blev överväldigad och gav upp

Horizon Forbidden West ett spel jag gillade men vapensystemet och dess uppgraderingar var extremt komplext och svårt att förstå sig på. Trodde att jag hade maxat vissa vapen sen kollade jag på tuben och ser andra har totalt annorlunda setup med andra spolar och helt enkelt omöjligt att fatta systemet tyvärr.

Sen finns det spel som Ghost of Thushima som har ett komplext och väldigt bra stridssystem, men det lär man sig successivt medans man spelar och ju längre man spelar desto mer uppskattar man det. Problemet var bara att när DLC släpptes så hade jag glömt allt och var helt värdelös och fick ge upp

Det är snarare dagens spel som har illusionen av komplexitet och djup. Visst finns det komplexa spel men väldigt ofta är det onödig komplexitet som bara är till för att förlänga spelen, inte för att göra dem djupare.

Ja, ofta.

Det kommande ”Grand Theft Auto VI” ska återigen äga rum i Miami-klonen Vice City. Det kommer säkert ha en mycket bättre story, en större värld och långt mer imponerande grafik än den uråldriga föregångaren ”Grand Theft Auto: Vice City”, men kommer sexan vara lika roligt att spela?

https://www.moviezine.se/nyheter/underbara-gta-vice-city

"Silent Hill 2" är ett bra exempel.

Med risk för att låta som en sopa, så fick jag just melee-kombinations-utmattning av senaste God of war. Slutade med att jag drog ner svårighetsgraden och har kul med några få attacker istället för att behöva komma ihåg när attack 67 har synergier till Atreus vänstra ben om han hoppar.

Märker ganska snabbt om jag tycker djup är kul eller frustrerande. Om jag scrollar i talent trees efter passiva talents (typ %skada) så vet jag att det är lika bra att strunta i djupet och spela för att uppleva storyn.

Jag skulle påstå att om man vart med ”från början”, så är det få spel numera som överraskar. Det mesta är gjort/testat och därav känns väldigt mycket som same same.

Testa ett nytt sportspel. NBA t.ex. har också mer eller mindre en openworld del med massa upplåsningsbara grejer och sjukt många spellägen. Kontrollen går förvisso att sätta till lite mer klassisk men standard så är det så sjukt mycket att klicka på...

Jag blev så glad när jag spelade Rangers In the South, bara fokus på spelandet. Kommer skills med nivåer men man kan bara välja på 4 slumpvisa varje gång Alltid permadöd men man sparar kartan och viss progress från tidigare spelomgång. Vet inte hur många timmar jag lagt där än så länge.

Annars kommer det ju så sjukt många spel nu som försöker täcka alla kategorier som finns. Kort/strategi/fps/jrpg/förhållande/farming med racinginslag som utspelar sig i en fantasy-variant av usa i en fiktiv framtid med rymdskepp