Är Mario-Spel verkligen bra? Eller är dom överskattade?
Hejsan! Jag har efter många år av försök insett att Mario ej är något för mig. Har försökt allt ifrån Galaxy 1/2 till Wonder och dom gör det bara inte för mig. Mario 3d World var ett litet undantag i ett par rundor, men lessna även där nån stans i slutet och slutförde aldrig
Så jag ville fråga er som älskar spelen vad som gör det så bra för er? För mig så är det spel med relativt få funktioner och ganska tomma banor med mestadels samma fiender, eller iallafall väldigt lika mönster och knappt några hopp i grafiken.
Det är för mig som väloptimerade indiespel, som bara råkar göras av Nintendo. Ta bossarna tillexempel. Det finns enligt mig NOLL minnesvärda bossar i dessa spel, utan väldigt simpla i design och attackmönster.
Jag kanske inte är målgruppen för denna typ av spel, men tillexempel Ori spelen, Rayman eller Kirby Forgotten Land funkar fint så jag vet inte.
Musiken är dock 10/10 i samtliga spel Helt fantastiskt! Det går inte att bestrida!
To crush your enemies, see them driven before you and hear the lamentation of their women!
Jag tycker Mario-spelen i överlag är mycket bra. Annars tar jag gärna exempel på spel i den genren som slår Mario på fingrarna. Det jag kan hålla med om är att Mario, iaf på senare tid, skulle må gott av att ta ut svängarna lite mer från grundkoncepten, även om det är riktigt tight. Dock var ju Wonder rätt knasigt men det var fortfarande helt inom Mario-ramarna, på gott och ont.
”Den fulle har tusen önskningar, den nyktre har bara en.” - Ghandi
jag gillar tanken på ett nytt mariospel, och köper nästan alltid de senaste och spelar i några timmar innan jag lägger ner. vet inte varför riktigt, det är något som är så behagligt med mario bara, men spelen i sig är inte nödvändigtvis kul att spela alltid.
har heller aldrig lyckats vänja mig vid sättet mario "glider" på när han stannar eller landar.
Ja, jag skulle säga att dom flesta Mario-spel är eller åtminstone VAR otroligt bra (innan tidens tand tog dom!), av den enkla anledningen att jag har roligt när jag spelar dom. Mario 64 var revolutionerande när det begav sig, i dagens mått mätt är det relativt uråldrigt. Men mästerverket Super Mario World står sig än i dag och är fortfarande roligt att spela från start till slut.
Men att Mario-spelen är bra betyder inte att dom inte kan förbättras. Just boss-delen kan jag hålla med om att det aldrig varit Marios starka sida och där finns helt klart potential för utveckling. Inramningen hade inte heller behövt vara så urlöjlig som den ofta är.
Jag brukar vackla ibland mellan Odyssey och BotW när man diskuterar de bästa spelen till Switch. Båda titlarna hade mig som förtrollad från start till slut. Men så här i slutet av Switchens livscykel så kan jag nog spika att Odyssey är favoriten.
Det är koncentrerad spelglädje i varje bildruta och titeln slår definitivt Mirrors Edge på fingrarna som parkour-upplevelse.
Det finns såklart spel i serien som jag inte klickar fullt ut med, so. Sunshine och New-titlarna. Men på det stora hela så finns det få spel som kan mäta sig med känslan som man får bara av att hoppa med Mario. När han sedan får göra det på banor som har Nintendos bästa hjärnor bakom sig, så skapas ofta magi.
Jag brukar vackla ibland mellan Odyssey och BotW när man diskuterar de bästa spelen till Switch. Båda titlarna hade mig som förtrollad från start till slut. Men så här i slutet av Switchens livscykel så kan jag nog spika att Odyssey är favoriten.
Det är koncentrerad spelglädje i varje bildruta och titeln slår definitivt Mirrors Edge på fingrarna som parkour-upplevelse.
Det finns såklart spel i serien som jag inte klickar fullt ut med, so. Sunshine och New-titlarna. Men på det stora hela så finns det få spel som kan mäta sig med känslan som man får bara av att hoppa med Mario. När han sedan får göra det på banor som har Nintendos bästa hjärnor bakom sig, så skapas ofta magi.
Några banor hade fantastisk atmosfär och soundtrack också.
jag gillar tanken på ett nytt mariospel, och köper nästan alltid de senaste och spelar i några timmar innan jag lägger ner. vet inte varför riktigt, det är något som är så behagligt med mario bara, men spelen i sig är inte nödvändigtvis kul att spela alltid.
har heller aldrig lyckats vänja mig vid sättet mario "glider" på när han stannar eller landar.
Lite samma här. Köper också i princip alla som släpps och tröttnar en bit in, tror det är att jag inte ser tillräckligt stor skillnad från det förra jag spelade och dum som man är köper man ändå nästa.
To crush your enemies, see them driven before you and hear the lamentation of their women!
Jag har inte spelat mycket Mario tidigare, men senaste året har jag spelat Paper Mario, RPG och Odyssey, och det är tre av de roligaste jag nånsin spelat.
Har inte testat rpg och paper mario. Det kanske är min chans att få se storheten i Mario, för dom verkar ju väldigt anorlunda från standard-formeln
To crush your enemies, see them driven before you and hear the lamentation of their women!
Gillar nästan alla Mario-spelen. Tror det är en gnutta nostalgi, så klart, men mest för att de alla har sin egen unika charm samtidigt som de är lika. Med andra ord har de mycket gemensamt med Zelda-serien. Igenkänningsfaktorn i kombination med något nytt tror jag är en stor huvudingrediens. Lite som en tradition som lever vidare och utvecklas.
Odyssey är det spel i serien som är ett undantag i min mening (men jag gillar det ändå). Känslan i det spelet är emellanåt för mycket "mainstream", men det är ju också gjort i Unreal Engine så kanske det som spökar för mig. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det annars skulle vara. Men exempelvis, att springa runt i staden kändes livlöst och lite tomt precis sådär som andra 3D-spel i Unreal Engine och Unity kan upplevas. En avsaknad av Nintendo-magi kanske. 3D World var det senaste Mario-spelet som var riktigt bra anser jag.
Jag är inget fan av Mario, men det beror mest på att jag är allergisk mot hela genren plattformsspel.
(Super Mario Bros e på NES är iofs lite kul om man får ha på sig nostalgibrillorna.)
När jag växte upp lyssnade jag mycket på Blümchen och Rollergirl. Jag tror att det har format mig som människa.
Gillar nästan alla Mario-spelen. Tror det är en gnutta nostalgi, så klart, men mest för att de alla har sin egen unika charm samtidigt som de är lika. Med andra ord har de mycket gemensamt med Zelda-serien. Igenkänningsfaktorn i kombination med något nytt tror jag är en stor huvudingrediens. Lite som en tradition som lever vidare och utvecklas.
Odyssey är det spel i serien som är ett undantag i min mening (men jag gillar det ändå). Känslan i det spelet är emellanåt för mycket "mainstream", men det är ju också gjort i Unreal Engine så kanske det som spökar för mig. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det annars skulle vara. Men exempelvis, att springa runt i staden kändes livlöst och lite tomt precis sådär som andra 3D-spel i Unreal Engine och Unity kan upplevas. En avsaknad av Nintendo-magi kanske. 3D World var det senaste Mario-spelet som var riktigt bra anser jag.
Du är nog nått på spåret med att det liknar Zelda, för det var samma grej där ända tills Breath of the wild och där gjorde ju Nintendo om mer eller mindre allt. Jag växte också knappt upp med Nintendo utan spelade bara hos kompisar nån gång då o då, så jag har noll nostalgi med deras spel förutom pokémon typ via Gameboy.
Sen är jag lite trött på uppföljare. Dom är ofta bättre än första, men ett nyt ip får pulsen lite högre ändå på nått sätt
To crush your enemies, see them driven before you and hear the lamentation of their women!
Du är nog nått på spåret med att det liknar Zelda, för det var samma grej där ända tills Breath of the wild och där gjorde ju Nintendo om mer eller mindre allt. Jag växte också knappt upp med Nintendo utan spelade bara hos kompisar nån gång då o då, så jag har noll nostalgi med deras spel förutom pokémon typ via Gameboy.
Sen är jag lite trött på uppföljare. Dom är ofta bättre än första, men ett nyt ip får pulsen lite högre ändå på nått sätt
Ja de nya Zelda-spalen är ju verkligen något helt nytt och jag fullkomligt älskar dem, till och med mer än de gamla. Men ändå känns det direkt som Zelda och man känner sig nostalgisk. De är mästare på att göra nytt som känns gammalt så att säga.
De jag spelat är helt ok men knappast 10/10 som de får år efter år. Jag tycker Mario är överskattat men inte dåligt.
Jag tänkte skriva samma sak. Nästan alla Mariospel jag har spelat är rätt bra på sina sätt, men de är sällan sådana fantastiska mästerverk som en del vill få det att låta som (speciellt mainstream-recensenter)...
Ja, de är riktigt bra. Uppenbarligen inte för alla.
Jag är ingen nostalgiker, så jag tycker ärligt talat inte att alla spel åldrats så väl. Skrattretande att folk med en dåres envishet försöker hävda att Super Mario Bros är ett av världens bästa spel. Likaså Super Mario 64 som var skitfult redan då, och inte särskilt kul. SMB 3 och SMW var revolutionerande för sin tid, men har blivit förbisprungna för längesedan. "Glidandet" som quadratis nämner är särskilt påtagligt i SMW.
Jag gillade Super Mario Sunshine när det begav sig, men upptäckte till min fasa att det inte heller åldrats särskilt väl.
Super Mario Galaxy är fortfarande ett fantastiskt spel (inte spelat tvåan), likaså Super Mario Odyssey och Super Mario Bros Wonder.
Trodde Super Mario 3D World skulle vara i samma stuk som pisstråkiga New Super Mario Bros, men var en riktigt positiv överraskning som jag spelat i mellandagarna.
Håller dock med om att bossarna aldrig varit spelseriens starka sida.
(Ori är metroidvania och inte samma genre som Super Mario)
Vilken fråga. Men ja, Mario håller generellt sett en väldigt hög kvalité. Flera av dem var banbrytande och revolutionerande för sin tid, men det behöver ju inte innebära att just du nödvändigtvis måste gilla dem för det. Mario är inte en av mina favoritserier, men har inte svårt att se seriens appeal för det.
Mario har ju en tendens att sätta en standard som många sedan hoppar in i (Lite som Nintendo generellt). De sätter en hög lägsta-nivå. Sedan är det lite som med mycket. Något döfött, något nydanande och lite för att hålla kvar de som bara vill ha mer.
Bossarna har väl alltid varit mer av ett nödvändigt ont i Mario-serierna som inte är rpg eller paper. (eller fotboll, eller tennis, eller golf, eller kart eller ... eller... )
Jag är inget stort Mario-fan, men det är klart att jag kan se och uppskatta briljansen i vissa av dem. Jag har blivit väldigt förtjust i 3D World, som känns lätt att återvända till för en snabb kick, medan Mario Odyssey inte alls klickade för mig. Så det är lite hiss and miss.
Jag är inget stort Mario-fan, men det är klart att jag kan se och uppskatta briljansen i vissa av dem. Jag har blivit väldigt förtjust i 3D World, som känns lätt att återvända till för en snabb kick, medan Mario Odyssey inte alls klickade för mig. Så det är lite hiss and miss.
Haha, kul. Det där kan vara så olika! Själv tyckte jag Odyssey var ett av de bästa Mario som gjorts, medan jag inte alls fastnade för 3D World. Det var så segt att springa och få momentum i det, men jag har hört att Switch-versionen speedat upp springandet lite, tror jag.
Sen är jag också en av få som verkar tycka att 3D Land är ett så gott som perfekt bärbart plattformslir, har sett ganska många "hata" på det av nån anledning. 🤷
Super Mario 64 tycker jag fortfarande är ett av dom bästa spel som gjorts. Har efter det köpt alla Mario spel men det är för mej som en jungfrusil som man letar efter men inte går att hitta igen.
Tycker vissa spel är rätt kul, speciellt 2d-liren som man kan lira med barnen. Men samma nivå av innovation och spelglädje som 64 gav mej kommer aldrig komma tillbaka
Vilken fråga. Men ja, Mario håller generellt sett en väldigt hög kvalité. Flera av dem var banbrytande och revolutionerande för sin tid, men det behöver ju inte innebära att just du nödvändigtvis måste gilla dem för det. Mario är inte en av mina favoritserier, men har inte svårt att se seriens appeal för det.
Haha frågan var som gjord för att vara en smula kontroversiell ville mest veta vad som just gör dom så himmla populära när det finns så mycket bra annat att välja på.
Mario är dock förädiskt, för även om jag aldrig klarar ut dom, så köper jag det mesta som kommer.
Tur att det var på FZ och inte typ flashback. Ingen har ifrågastat min begåvningsnivå eller sexualitet, vilket är ovanligt på nätet idag.
To crush your enemies, see them driven before you and hear the lamentation of their women!
Super Mario 2-3, Super Mario World, Galaxy 1-2, Super Mario 64 är mina favoriter.
Roliga platforms spel som kan vara utmanande, roligt gameplay. Långt ifrån indiespel.
Det kanske var orättvist att jämföra med indiespel, tycker bara dom är lite simpla i gameplay nu för tiden jämfört med motståndet. När Nintendo ändå är titanerna som dom är.
Sen tycker jag indiespel kan hålla hög nivå dom också, som helldivers 2 eller Another crab's treasure tillexempel.
To crush your enemies, see them driven before you and hear the lamentation of their women!
Ja, de är riktigt bra. Uppenbarligen inte för alla.
Jag är ingen nostalgiker, så jag tycker ärligt talat inte att alla spel åldrats så väl. Skrattretande att folk med en dåres envishet försöker hävda att Super Mario Bros är ett av världens bästa spel. Likaså Super Mario 64 som var skitfult redan då, och inte särskilt kul. SMB 3 och SMW var revolutionerande för sin tid, men har blivit förbisprungna för längesedan. "Glidandet" som quadratis nämner är särskilt påtagligt i SMW.
Jag gillade Super Mario Sunshine när det begav sig, men upptäckte till min fasa att det inte heller åldrats särskilt väl.
Super Mario Galaxy är fortfarande ett fantastiskt spel (inte spelat tvåan), likaså Super Mario Odyssey och Super Mario Bros Wonder.
Trodde Super Mario 3D World skulle vara i samma stuk som pisstråkiga New Super Mario Bros, men var en riktigt positiv överraskning som jag spelat i mellandagarna.
Håller dock med om att bossarna aldrig varit spelseriens starka sida.
(Ori är metroidvania och inte samma genre som Super Mario)
Har alltid sett Ori som plattforms spel av nån anledning, men du har ju helt rätt att det är ett metroidvania. Tack för rättningen
To crush your enemies, see them driven before you and hear the lamentation of their women!