Har konsoller har blivit för invecklade?
Det är lite förunderligt...
Jag äger en PS5, en Switch, PSP, och PSVita, Det är kul att spela på dem, men det är ytterst sällan som jag känner suget att faktiskt spela.
Men jag fick nyligen tag på en Nintendo 64 med GoldenEye och Perfect Dark på Tradera och någonting har plötsligt förändrats. Jag känner ett sug att spela!? Först trodde jag det handlade om nostalgi, eller att kanske spelen helt enkelt är roligare än spel som kom sedan, men det kändes inte heller troligt.
Men kan det faktiskt vara så att spelkonsoller har blivit allt för invecklade? Något som slår mig med att sitta med N64:an igen, är hur otroligt lätt det är att komma igång och faktiskt spela. För allt man behöver göra egentligen är att stoppa in en kasett och trycka på två knappar, så *POOF*, så är man igång. Jämför man med modernare konsoller så blir det genast mycket bökigare. Saker och ting ska konfigureras, man ska navigera menyer, man ska ha konton, man ska uppdater konsollen m.m. Och visst, det kan ju vara kul med all finesserna och att kunna konfigurera konsollen precis som man vill. Men samtidigt tror jag enkelheten i att "bara spela", är något som gått förlorat.
Visst, varför gnälla om några extra knapptryck, men samtidigt lever vi i en hektisk värld som suger musten ur en, som aldrig förr. Och kanske är det de där extra knapptrycken, som blir droppen som får bägaren att rinna över och ett litet hinder blir helt plötsligt blir en ogenomtränglig mur av armerad betong.
Bara lite tankar jag sitter med, mitt i natten.
Hmm, kan hålla med om att jag kan sakna tiden då en bara satte in en kassett och sen börja spela utan att spelet eller konsolens OS måste hämta hem en enorm uppdatering - men annars tycker jag inte alls det blivit för krångligt för konsoler är fortfarande enkla att komma igång med och ha roligt med utan att behöva ställa in och mixa alltför mycket vilket jag känner PC kan vara ett stort hinder för. Bygga, konfigurera, ställa in massa inställningar för varje spel och de kanske inte ens kan köras så bra så måste experimentera för att hitta en bra balans. Visst, nu får konsolspel ofta också två inställningar att välja mellan men that's it. De sker dessutom oftast automatiskt efter att ha satt in en standardinställning så det är inte så mycket jox med konsoler.
Sakerna som du tar upp är ju generellt något du gör en gång sen är det klart. Nästa gång du startar ett spel är det bara att starta.
Förutom någon uppdatering kanske. Men jag spelar generellt äldre spel jag har köpt på rea så det brukar inte vara ett problem för mig.
Så jag håller inte med dig. Jag tycker inte att Spel är för invecklade
Däremot finns det några spel som har onödigt komplicerade system och menyer men jag skulle säga att dom är ganska få.
PSN: OAKTHYR
Sakerna som du tar upp är ju generellt något du gör en gång sen är det klart. Nästa gång du startar ett spel är det bara att starta.
Förutom någon uppdatering kanske. Men jag spelar generellt äldre spel jag har köpt på rea så det brukar inte vara ett problem för mig.
Så jag håller inte med dig. Jag tycker inte att Spel är för invecklade
Däremot finns det några spel som har onödigt komplicerade system och menyer men jag skulle säga att dom är ganska få.
Vast nu handlar det ju om själva konsollerna, och inte spelen.
Vast nu handlar det ju om själva konsollerna, och inte spelen.
Just det. Glömde det
Men då är det ju ännu enklare efter första inställningen. Men behöver inte ens byta kassett
PSN: OAKTHYR
Det finns många fler distraherande moment numer. När jag lirar pc har jag en dum tendens att alt-tabba mig ur för "jag ska bara...", och det börjar bli lite så på konsolerna också. Kan uppskatta Switchen där. Är mer avskalat på det viset. Samtidigt är jag kluven. Det hade känts futtigt utan allt lullull på konsolerna. "Jag ska bara..." kan leda ut på oväntade vägar ibland.
En Bamseponny av folket
Min femåring kan starta upp en PS5 och navigera till rätt spel. Ännu smidigare med Switch. Så nej, inte särskilt invecklat.
Jag är rädd att du bör undersöka dig för galopperande åldrande. Ett vanligt symptom bland boomers är att kroppen och hjärnan näst intill paralyseras om de måste göra något som kräver mer än ett knapptryck.
Har väl inte hänt jättemycket sedan första xboxen dvs. sjätte generationens konsol utom att vi fått snabbare och större det mesta skivläsare (om man har) hårddiskar, internet, prestanda etc. och vi har mer trådlösa möjligheter som numera fungerar bra handkontroller, headset och wifi för att nämna de mest uppenbara.
Stoppa in skiva>installera>uppdatera>spela så nej jag håller inte med om att det blivit så mycket svårare än vad det var för 23-24 år sedan då vi blev uppkopplade och storleken på spelen började växa ifrån kassetter lagringsutrymme.
Tycker dock att mycket funkar automagisk numera lite för enkelt som gör att många ger upp utan ens egentligen försökt lösa det uppkomna problemet och börjar klaga, bli förbannad eller vill att någon annan ska lösa deras problem för de är ”konsumenter/kunder” och behöver bli curlade även på sin fritid och med sina egna fritidsintressen.
Samma med spel får man inte en pil som säger gå dit och gör så blir det gnälligt istället för att alla spel kanske inte behöver passa alla. Där försvinner mycket spelglädje för mig när man blir behandlad som om att jag vore ett lobotomerat mähä nej lite utmaning är aldrig fel.
/Gnällig 80talist out
The Owls Are Not What They Seem
Nu spelar jag på PC och inte konsol, men jag har ett snarlikt problem. Jag drar mig för att starta nya spel för jag tycker det är så tråkigt att sätta mig in i spelet och alla kontroller och funktioner. Jag brukar göra det till slut ändå i och med att jag vet att jag kommer att gilla spelet när jag väl kommit in i det. Men det är inte med samma glädje man startar något nytt.
Jag har däremot inga problem med att konfigurera upp spelet in i minsta detalj vad det gäller inställningar som grafik och annat.
Så inte samma sak som för dig men ändå samma känsla.
Skulle snarare säga att den senaste konsolgenerationen med XSX/PS5 har gjort mitt spelande ännu mer givande tack vare introduktionen av SSD som kortar ned laddningstider något enormt.
Lägg därtill som Xbox-spelare har vi QuickResume vilket gör det hela ännu snabbare (skippa menyer, börja direkt där man slutade).
Visst finns det mer brus och valmöjligheter som kan ta ditt fokus men det går enkelt att ignorera.
Det finns många fler distraherande moment numer. När jag lirar pc har jag en dum tendens att alt-tabba mig ur för "jag ska bara...", och det börjar bli lite så på konsolerna också. Kan uppskatta Switchen där. Är mer avskalat på det viset. Samtidigt är jag kluven. Det hade känts futtigt utan allt lullull på konsolerna. "Jag ska bara..." kan leda ut på oväntade vägar ibland.
Jo, det kan jag känna igen. Har faktiskt lättare att fokusera på spelen när jag sitter på Win98 burken, utan nätverksuppkoppling och en massa annat som ligger ett alt-tab bort.
Det som jag mest sitter reagerar på är responsiviteten med gamla konsoller, just för att de helt saknar operativsystem, det är liksom bara spelet och sedan inget annat. T.ex med Mario 64 så är tiden från det att jag trycker på strömknappen och är framme vid huvudmenyn nästan på pricken 10 sekunder. 3 sekunder om man räknar från när "Super Mario 64" först poppar upp på skärmen.
En modern konsol, ska ju, som minst, boota hela sitt operativsystem, eller vakna upp ur viloläge, innan man ens faktiskt startar spelet.
Min femåring kan starta upp en PS5 och navigera till rätt spel. Ännu smidigare med Switch. Så nej, inte särskilt invecklat.
Jag är rädd att du bör undersöka dig för galopperande åldrande. Ett vanligt symptom bland boomers är att kroppen och hjärnan näst intill paralyseras om de måste göra något som kräver mer än ett knapptryck.
Tråkigt att det inte går att hålla en normal och vuxen diskussion här numera, utan påhopp och personangrepp.
Nu spelar jag på PC och inte konsol, men jag har ett snarlikt problem. Jag drar mig för att starta nya spel för jag tycker det är så tråkigt att sätta mig in i spelet och alla kontroller och funktioner. Jag brukar göra det till slut ändå i och med att jag vet att jag kommer att gilla spelet när jag väl kommit in i det. Men det är inte med samma glädje man startar något nytt.
Jag har däremot inga problem med att konfigurera upp spelet in i minsta detalj vad det gäller inställningar som grafik och annat.
Så inte samma sak som för dig men ändå samma känsla.
Spelar på båda själv, dock är konsollspelande för mig ett sätt att bara koppla av när hjärnan är slutkörd. Annars älskar jag att meka runt med spel och inställningar på PC, när jag är pigg och klar i skallen.
Jag kan tycka att det började med första Xbox 2001, då det introducerades hårddisk och betalt internet.
Jag tar personligen hellre en nedskalad och enkel onlinetjänst som på typ PS2, om den är gratis. Avskyr allt det här med att man ska ha en massa prenumerationer på allt möjligt. Jag vill betala ett engångsbelopp en gång och då få tillgång till hela spelet inkl. dess onlinekomponent.
Gillar generellt inte de låga till obefintliga kraven som Sony, Microsoft, Nintendo numera tycks ställa på spelföretagen som får distribuera på deras konsoler. Det släpps halvfärdiga, trasiga spel. Det släpps spel på tomma skivor, kod-i-box, osv. Önskar licensieringsprocessen kunde bli lite mer reglerad igen och få tillbaka gamla "Original Nintendo Seal". Alla spel som släpps i butik bör exempelvis finnas komplett på kassetten eller skivan. Inga tomma nycklar och koder i ett fodral.
Det finns många fler distraherande moment numer. När jag lirar pc har jag en dum tendens att alt-tabba mig ur för "jag ska bara...", och det börjar bli lite så på konsolerna också. Kan uppskatta Switchen där. Är mer avskalat på det viset. Samtidigt är jag kluven. Det hade känts futtigt utan allt lullull på konsolerna. "Jag ska bara..." kan leda ut på oväntade vägar ibland.
Tips där är att skaffa två skärmar, eller två datorer och ha "jag ska bara..." uppe på den andra skärmen samtidigt som du spelar Vardagssurf, TVserie eller vad man vill funkar också samtidigt.
Själv anser jag att konsolerna idag är busenkla. Jag har de flesta (förutom Xbox där jag har en series S istället för en X) och jag har utsatt dem alla för 4 årings testet. Vår 4 åring kan navigera dem så det betyder att de är enkla nog. Hon kan inte navigera en PC ännu. Så jag tror att de som upplever konsoler för invecklade är nog i minoritet.
Det är lite förunderligt...
Jag äger en PS5, en Switch, PSP, och PSVita, Det är kul att spela på dem, men det är ytterst sällan som jag känner suget att faktiskt spela.
Men jag fick nyligen tag på en Nintendo 64 med GoldenEye och Perfect Dark på Tradera och någonting har plötsligt förändrats. Jag känner ett sug att spela!? Först trodde jag det handlade om nostalgi, eller att kanske spelen helt enkelt är roligare än spel som kom sedan, men det kändes inte heller troligt.
Men kan det faktiskt vara så att spelkonsoller har blivit allt för invecklade? Något som slår mig med att sitta med N64:an igen, är hur otroligt lätt det är att komma igång och faktiskt spela. För allt man behöver göra egentligen är att stoppa in en kasett och trycka på två knappar, så *POOF*, så är man igång. Jämför man med modernare konsoller så blir det genast mycket bökigare. Saker och ting ska konfigureras, man ska navigera menyer, man ska ha konton, man ska uppdater konsollen m.m. Och visst, det kan ju vara kul med all finesserna och att kunna konfigurera konsollen precis som man vill. Men samtidigt tror jag enkelheten i att "bara spela", är något som gått förlorat.
Visst, varför gnälla om några extra knapptryck, men samtidigt lever vi i en hektisk värld som suger musten ur en, som aldrig förr. Och kanske är det de där extra knapptrycken, som blir droppen som får bägaren att rinna över och ett litet hinder blir helt plötsligt blir en ogenomtränglig mur av armerad betong.
Bara lite tankar jag sitter med, mitt i natten.
Som småbarnsfar rekommenderar jag att använda ”sleep/viloläge” över ”stäng av”.
Viloläget må dra lite mer ström men man slipper allt BS som kommer med att boota konsolen kallt.
Ska man ”bara” sätta på ett spel tar det ju 1-2 minuter ifall man startar en konsol idag.
”A man with a conviction is a hard man to change. Tell him you disagree and he turns away. Show him facts or figures and he questions your sources. Appeal to logic and he fails to see your point. [fortsättning]
Min femåring kan starta upp en PS5 och navigera till rätt spel. Ännu smidigare med Switch. Så nej, inte särskilt invecklat.
Jag är rädd att du bör undersöka dig för galopperande åldrande. Ett vanligt symptom bland boomers är att kroppen och hjärnan näst intill paralyseras om de måste göra något som kräver mer än ett knapptryck.
Kroniskt missnöje mot människor med avvikande åsikter kanske är ett annat, men, det kan man hålla i sandlådan, inte sant. TS hade ett skimmer av nostalgi, det tycker jag man kan få ha kvar.
Jag upplever inte att problemet är så stort heller idag, för vi går mot fullkomlig digitalisering, så det håller på att bli en norm, om det redan inte är det.
FZ - SAMLADE SKRIFTER: #walter_iego
SUBSTACK: https://substack.com/@iegocentric
YOUTUBE: https://www.youtube.com/@walteriego
Kroniskt missnöje mot människor med avvikande åsikter kanske är ett annat, men, det kan man hålla i sandlådan, inte sant. TS hade ett skimmer av nostalgi, det tycker jag man kan få ha kvar.
Jag upplever inte att problemet är så stort heller idag, för vi går mot fullkomlig digitalisering, så det håller på att bli en norm, om det redan inte är det.
Vet inte om "nostalgi" faktiskt är rätt ord, i den här bermärkelsen. För nu råkar det faktiskt vara så att jag INTE hade några konsoller under min uppväxt, det hade vi liksom inte råd med i min familj. Först i gymnasiet så hade jag råd att köpa en GameBoy Color på utförsäljning/rea, då med mitt studiebidrag och för pendlingens skull.
Så för mig har upptäcktsresan av nöjet med gamla konsoller, som N64:an, skett helt som vuxen med moderna ögon, så att säga.
Dom är ju helt klart svårare/omöjliga att fixa själv.
Mitt Nintendo fick jag skruva isär ett par gånger under dess livstid (innan Snes) och rengöra/böja rätt kontakten.
Samma med handkontrollerna och byta paddor när de var slitna.
Senare pajade skiftregistret(?) i en handkontroll, men det var bara att löda bort och byta.
Nu när allt är ytmonterat/bgafastlött är det hela rätt mycket svårare att byta (och att lokalisera vad som felar inte minst)
Testade för skojs skull att starta ett spel på min Xbox Series X och stängde sedan av konsolen. Det tog cirka fem sekunder från att jag startade den tills jag var inne i spelet igen, tack vare Quick Resume – det kan man knappast klaga på.
Generellt tror jag att många helt enkelt tröttnar lite på gaming med åren, och man börjar omedvetet leta anledningar att inte spela istället för att faktiskt spela. Att byta till lite äldre spel kan mycket väl vara en god idé för att få lite omväxling, speciellt om vi pratar GoldenEye och Perfect Dark!