Ratchet and Clank: Rift Apart (PS5 Pro)
Doctor Nefarious nappar direkt på att sno dimension-atorn (du läste rätt) men utlöser i sitt vanliga jag ett universalt dimensionskaos där alternativa versioner av oss, fiender och världar korsbefruktas! Ett rent helvete med andra ord och Ratchet och Clank har nu ett universum att rädda!
Dubbeltrubbel = Dubbelkärlek?
Nä endast Dubbeltrubbel
Herren Nefarious (vänster) som vi har att tacka för allt
Kaoset innebär att revor öppnas i spelvärlden vilket exempelvis tillåter en gigantiskt dinosaurie med en förvirrad min att landa mitt i en futuristisk stad. Jag är lika förvirrad men pangar glatt ner alla fiender med en stor vapenarsenal, det bombas, exploderas, lasras, och ibland tar jag även fram min skiftnyckel för att hamra ner ett par olyckliga satar. Det är verkligen kreativitet på steroider, åt alla håll och kanter.
Narrativet tar oss till olika planeter där revor orsakar en hel del problem och vårt uppdrag är att stoppa dessa läckor när universum bokstavligen slits isär. Det är en enorm variation på utseende och spelmekanik då vi förutom planeter också påverkas av revorna som kan ta oss till en alternativ dimension där det hänt en hel del grejer. Givetvis är det simpelt, stoppa kaoset, och banka ner Doctor Nefarious.
Reva, reva, öppna dig!
Ögongodis!
Vackert!
Men! Genom revorna möter vi på vad som ser ut att vara alternativa versioner av oss själva, Rivet är den andra huvudkaraktären och även Clank har sin motsvarighet vid namn Kit, vilket innebär att Nefarious också kanske har en motsvarighet? Dubbeltrubbel kanske?
Tonen är precis som innan sådär vrickat galen med glimten i ögat (a’la Phineas och Ferb serien som gick på Disney) där samma humor genomsyrar berättelsen från början till slut. Men trots det reagerar jag inte särskilt denna gång, jag varken skrattar eller andas tungt genom näsan, vad är det som är fel? Det slår mig ganska fort att humorn och storyn är lite väl skruvad och kalibrerad åt det barnsliga hållet.
Striderna är rätt intensiva ibland
Explosioner och effekter i mängder
Vapnen kommer i många former och påminner om gamla arkadspel
Jag känner mig som en vuxen som blundar och skakar på huvudet när jag ser ett barnprogram som skriker med ljud, färger och bisarra dialoger. Har jag äntligen blivit en grönsak? Kanske… Men det vore ju fel eller hur (nä inte direkt!) och jag tror snarare att detta är spelets största svaghet. Manuset fångar mig inte som andra verk där man både levererar skratt och kärlek till yngre såväl som äldre (med glimten i ögat) och här lyckas inte Rift Apart. Tonen och humorn tillåter spelet att vara brett, det görs i tidigare delar, och även i ett helt andra medium, men inte denna gång.
Jag sörjer att jag känner så. För det känns verkligen som att det finns mycket mer potential här. Spelet är oerhört vackert, löjligt färglatt och imponerande rent kreativt i miljöer och karaktärer men samtidigt lutar man sig på manuset som inte är lika briljant. Det finns utmaningar att bemästra, hitta gömda föremål, och panga fiender i mängder, uppgradera dig själv och vapen. Men storyn är en sådan central del här och det är just manuset som gör att det faller då det känns som att Insomniac lutat sig för mycket åt det barnsliga istället för att leverera den där upplevelsen som träffar en bred publik.
Ser verkligen ut som moderna Pixar/Disney-filmer
Jag till höger
Designen är verkligen toppklass
Det går att ställa om språket till svenska, vilket inte är så vanligt i spel. Kul, tyckte min dotter, som satt bredvid en stor del av genomspelningen. Nackdelen var att det var ganska krångligt, det gick inte göra direkt i spelet, utan man var tvungen att göra det i systeminställningarna i PS5:an, vilket självklart också gjorde att användargränssnittet bytte språk. Muppigt!
Kul spel tyckte jag! Lättsam action och otroligt snyggt, även om det är lite barnsligt. Trevlig recension!
Rift Apart är så läckert. Men jag fastnade aldrig för det heller, och sonen som har sett Ratchet & Clank-filmen flera gånger lade snabbt ned handkontrollen. Fastnade inte. Har svårt att sätta fingret på exakt varför, men jag tror att du är inne på rätt saker här.
Jag spelade igenom det innan jag hade en ps5 pro. Jag är definitivt inget barn (även om jag kanske tror det ibland). Hade riktigt kul när jag spelade igenom det, och rekommenderar varmt både till barn och vuxna barn Men klart plus att man kan köra det på svenska, vilket definitivt gör det extra barnvänligt. Min, då, 5-åring tittade på när jag spelade (men var på tok för svårt för honom då)
4.5/5
Spelet var förvånansvärt utmärkt när jag körde det och samlade alla troféer.
Det betyder att jag diggade det.
Nintendo Switch | PlayStation 5 + PS4 Pro | Xbox Series X + One X
ASRock Z690 Taichi | i5-12600k | Corsair 32GB (2x16GB) DDR5 6000MHz CL30 | RTX 2080
Bugar och bockar. Det är helt klart en vattendelare när jag läser vad ni tycker.
Rift Apart är så läckert. Men jag fastnade aldrig för det heller, och sonen som har sett Ratchet & Clank-filmen flera gånger lade snabbt ned handkontrollen. Fastnade inte. Har svårt att sätta fingret på exakt varför, men jag tror att du är inne på rätt saker här.
Precis. Det är verkligen hur läckert som helst men för mig fattades det något. Det är något som skär sig och jag pekar mycket på manuset, för systemen, gameplay och så vidare fungerar riktigt bra.
Jag spelade igenom det innan jag hade en ps5 pro. Jag är definitivt inget barn (även om jag kanske tror det ibland). Hade riktigt kul när jag spelade igenom det, och rekommenderar varmt både till barn och vuxna barn Men klart plus att man kan köra det på svenska, vilket definitivt gör det extra barnvänligt. Min, då, 5-åring tittade på när jag spelade (men var på tok för svårt för honom då)
4.5/5
Såklart är det inte rättvist att alla som gillar det endast är barn Inte riktigt så jag tänker men det är det elementet jag retar mig på därav uttrycket. Det fungerar helt klart för båda som du säger och nordiska språk hjälper till en hel del. Gillar att man stöttar textning såväl som tal i spel mer och mer då även Ubisoft gjort det en del.
Jag älskar Ratchet & Clank-spelen, tycker även mycket om detta, men har ändå vissa invändningar mot det (man blir ju petig när man är en konnässör ). En som jag funderat på en del på senare tid är storyn. Jag är (faktiskt!) investerad i den. I A Crack in Time visar man hur Ratchet-spel kan vara kul, kaotiska men också gripande. Här finns det fina delar, absolut (Kit är jättefin!), men tycker inte helheten knuffas framåt på något verkligt meningsfullt sätt. Snarare är det när spelet slutar som jag blir nyfiken: vart är vi på väg? To be continued... 2030? 🥺
Tror du är något på spåret med manuset. Nu har det gått några år sedan jag spelade, så minns liksom inte detaljer riktigt. Mest helheten som skaver för mig, som sagt. Kan det vara så att de vassaste pennorna flyttats till Spider-Man...? Sorgligt i så fall, Ratchet förtjänar det bästa. Men du ska ha tack för recensionen. ❤️ Blev sugen på att återvända till Ratchet överlag.
En Bamseponny av folket
Rift Apart är så läckert. Men jag fastnade aldrig för det heller, och sonen som har sett Ratchet & Clank-filmen flera gånger lade snabbt ned handkontrollen. Fastnade inte. Har svårt att sätta fingret på exakt varför, men jag tror att du är inne på rätt saker här.
Va? Finns det en film?
Jag tröttnade på min gamla signatur, men kom inte på något vitsigt att skriva som inte kändes fånigt, så det blev den här harangen i stället.
Köpte av någon anledning på mig precis hela serien förutom just detta spel då jag inte hade någon hårdvara att spela det på.
Mitt första försök in i serien blev Tools of Destruction till PS3 men efter någon timme kom jag av mig och det blev aldrig till att fortsätta. Vet inte riktigt varför. Kände mig lite oengagerad.
Baserat på denna recension känns det inte som att det är någon fara att jag saknar detta spel, att det finns andra i serien att prioritera innan jag eventuellt tar mig an detta.
Meeen.
Då år frågan.
Om Tools of Destruction hade problem med att upprätthålla mitt intresse, vilket spel i serien vore eventuellt en bättre inkörsport?
Har spelat många av ratchet och clank spelen och hade lika skoj med detta som dom tidigare spelen!
Spelade på ps5 pro och måste säga att det helt klart är ett av som snyggaste spelen jag spelat hittils på ps5, dock har jag inte hunnit spela så värst många då jag inte haft ps5 så länge
Spelade aldrig originalet men jag tyckte detta var ett fantastiskt spel rakt igenom, kan varmt rekommenderas.
Va? Finns det en film?
Aha. Baserad på remaken av det första spelet.
Jag tröttnade på min gamla signatur, men kom inte på något vitsigt att skriva som inte kändes fånigt, så det blev den här harangen i stället.
Varför är det negativt att ett barnspel endast riktar sig för barn?
Hade jag kollat på Bumbibjörnarna idag, så hade jag nog inte varit speciellt road, men jag vet att jag inte är målgruppen (barn).
Det är väl det som är problemet. Ratchet & Clank-spelen har aldrig varit riktade mot just barn. Visst, det ser ut som en Pixar-film, men gameplay och story har varit mer moget så att alla målgrupper kan spela det och ha roligt.
Det är väl det som är problemet. Ratchet & Clank-spelen har aldrig varit riktade mot just barn. Visst, det ser ut som en Pixar-film, men gameplay och story har varit mer moget så att alla målgrupper kan spela det och ha roligt.
Jag förstår. Visste inte om det gällande serien, så tack för upplysningen. Förstår recensionen bättre nu.
Aha. Baserad på remaken av det första spelet.
Remaken från 2016 är spelet, baserat på filmen, baserat på spelet.