Barndomsminnen

Medlem
Barndomsminnen

Eftersom många klagat på den nuvarande nivån på forumet tänkte jag försöka att skapa en tråd som kan ge fram både fina och sorgliga berättelser. Barndomsminnen är något alla gillar att läsa om tror jag iaf jag. Vet dock inte om denna varit uppe innan. men men.

Den första jag kommer med nu är ganska sorglig och har påverkat mig på ett och annat sätt. Fast inte längre.

Jag och min pappa(från mitt hemland Bangladesh) tog en tripp till Danmark där han skulle spela(sitar), hmm vad var jag runt 6-8 år?.
På hemvägen sitter vi på bussen och ska förbi tullen. Tullarna tar ut mig och min pappa från bussen och in i sitt lilla förhörsrum. Fattar ingenting från början men tillslut efter någon timme frågar dom mig om det är min pappa. jag säger "ja" (gråtandes) och efter en timme till har dom ringt min mamma och vi blir släppta.

Denna händelse minns jag fortfarande som om det vore igår.

Kanske inte är världens längsta och mest detaljerade men bilderna jag har i huvudet av rummet och tullarna är som taget av den senaste Kodaken.

Seså fyll på och var inte rädda för att skriva för personliga saker!


signatur

"Publiken undanbedes från att kasta in bilder på knasiga katter, som kan distrahera spelarna."
- noaxark

Medlem

När jag var liten så kissade jag på mig:(

Medlem

Kul idé!

Mitt första minne är ganska trist men jisses vad det har plågat mig genom åren.

Det var mitt på dagen och mamma vädrade sitt rosa nattlinne med stora bruna prickar i fönstret och på något sätt flög nattlinnet ut genom fönstret och landade på gräsmattan utanför på gården. Vi bodde i ett höghus.
Mamma tyckte att nattlinnet kunde ligga där tills dess vi skulle gå att handla. Detta oroade mig djupt att nattlinnet skulle ligga därute obevakat.

När vi till slut skulle gå för att handla och jag skulle springa runt knuten för att hämta nattlinnet så fick jag mitt livs chock. Vaktmästaren körde över nattlinnet med gräsklipparen. Jag var otröstlig och kunde inte förstå att mamma skrattade.

Det roliga är att jag var i 2-års åldern när detta hände, min bror var nyfödd så jag vet inte... jag borde kanske inte minnas så bra som jag gör.

Nattlinnet, hur jag höll koll, staketet, vaktmästarens röda gräsklippare... minns det som om det vore igår.

...detta var -76 för dig som reagerade på de bruna prickarna.


signatur

My goal in life is to be the person my dog thinks I am.

Medlem

Som sagt - kul idé!

När jag var lite tillbringade jag större delen av sommarn hos mina morföräldrar. Morfar var cykel/moped/motorcykel/bil/traktormekaniker och hade sin egen lilla benzinpump (märket var Mobile, 70-tal javisst!) och en egen verkstad med en massa spännande saker som jag (nästan) fick göra vad jag ville med - så länge jag tog ansvar för det jag gjorde...

...och det ju bra ända till den dagen jag kom på den snillrika idén att jag skulle göra en slangbella avden traditionella grenen men med det kanske lite mer otraditionella gummit: ventilgummi. Ventilgummi råkar vara något av det mer elastiska jag har råkat ut för och man kunde dra ut nästan hur lång som helst.

Kalas tyckte jag och började se mig om efter något lämpligt att skjuta med. Då gården var grusad provade jag först småsten, och jäklar vad det sköts hårt! Jag provade att skjuta på allt möjligt och fann att jag kunde skjuta fast vassa småstenar i träd om jag hade tur. Här någonstans började hornen växa på mig- vad kunde man tänkas göra för att öka kraften ännu lite till? hm... Den lilla pojken började tänka på vad morfar hade i alla de lådor som stod runt om i verkstan och rätt som det var slog det mig: kullagerkulor! (dankar eller vad de heter?) De är gjorda i av stål, små och har en ganska god vikt för sin storlek. detta borde göra susen...

Sagt och gjort, nu satte jag i gång med ett hållfasthetstest som skulle göra både KTH och Försvarets materielverkl avundsjuka. Tegelpannor var inget problem, gamla oljefat blev buckliga men det blev inga skojiga hål, gipsskivor till innerväggar fick hål som var verkligt jämna och fina och till slut fann jag mig ha provat saker kring hela gården och verkstan och ända ner bakom huset där det stod lite skrot/reservdelsbilar...

...

...undrar? Hm... En bilruta? Näe, joe, näe, jo!
Pang! Rutan antog omedelbart ett fantastiskt mönster av krackelerat glas och jag fick panik, slängde slangbellan och sprang över till min morfars bror för att låtsas att jag ville kolla på kossorna.
Senare på dagen kom min morbror förbi och började gensat studera bilen med särskilt intresse, ty han gjorde just då lumpen och var alltså en sjusärdeles expert på kulhål och sånt.
Efter en mycket nogsam studie av hålet, splitter och möjliga riktningar blev slutsatsen att det var någon bov som har skjutit med en .22 inifrån bilen!

...och jag går fri från misstankar än idag...:P

Medlem

Jazman, LOL!

Kom att tänka på en annan sak jag gjorde som ung och dum i lite samma kategori...
Det kom en ny kille till gården där jag bodde - jag tror det var en familj zigenare som "mellanlandade" på vår gård. Killen som jag lekte med kunde nästan ingen svenska alls men vi lekte ganska bra ändå.

Vi hittade ett bildäck med fälg och allt som vi med stor möda rullade upp för en jättebrant och lång backe. Väl upp rullade jag iväg hjulet nedför backen och allra längst ner träffade den en förbipasserande merca rakt i sidan. VM i bilbuckla hade vi lätt tagit medalj i.

Det fula i historien är att den arga farbror som ägde och körde bilen fick tag på oss nästan direkt och jag sade att det var den andra killen som gjorde det och när gubben skällde på honom kunde han ju inte försvara sig, han kunde ju knappt svenska... Gubben tog det nog mer som att han skämdes så han släpade iväg med killen försvann jag som dimma en solig dag... min yngre bror såg att det var jag som rullade hjulet och när jag gick in och gömde mig kom han och sade:

"Jag såg att det var du som rullade ner hjulet!"

Jag blev rädd att jag skulle "åka dit" så jag började gråta och han lovade att inget säga. Så här 25 år senare har han inte tjallat. En sann broder.

Vad som hände med killen som fick ta skulden vet jag inte... har inga minnen av honom efter denna dag. Lek med tanken....


signatur

My goal in life is to be the person my dog thinks I am.

Inaktiv

Ett minne som har präglat mitt liv skarpt är näer jag var liten runt 6 - 7 år gammal så hade jag svårt för att hålla mig. Tiden på dygnet var väll runt 21 - 22:00 Så det var läggdags. Kommer inte ihåg men mamma var inte hemma och inte min storegbror heller. Iaf min pappa sitter i köket och pratar i telefon.

Någon minut efter att jag har lagt mig blev jag akut kissnödig och var tvungen att gå på toa. Sagt och gjort, påväg till toan ser jag att pappa stirrar surt på mig. Vältillbaka till sängen blev jag kissnödig igen! Aha tänkte jag och gick på toan igen, pappa stirrade igen på mig fast nu ännu surare. Jag blir lite nervös och rädd och får även lite ångest.

Efter att ha kissat en andra gång och lagt mig igen så blir jag kissnödig igen! Hur kan detta vara sant? Hur mycket kan jag kissa? Påväg till toan en tredjegång så bryter pappa ihop och går emot mig och skriker saker jag inte exakt kommer ihåg, han höjjer även handen emot mig och jag duckar som vanligt, men inget händer.

Efter denna lilla genomgång är jag riktigt rädd men får kissa i toan iaf. Väl tillbaka i sängen blir jag det som inte får hända jag blir kissnödig igen! Vad är fel på mig? Påväg till toan blir jag stoppad av pappa som skriker åt mig och slänger mig i sängen och smäller igen dörren till mitt rum efter sig. Med gråten i halsen kissar jag ner mig i sängen. Efter några minuter blir jag kissnödig igen men vågar inte lämna sängen så jag kissar ner mig igen.

Efter att ha tillbringat hela natten i mitt eget urin så väcks jag av pappa som märker att det är kiss i hela sängen. Han tar tag i min arm och sliter ner mig på golvet och slänger sängkläderna på mig och skriker saker till mig så som "hur fan kan du kissa ner dig? du är ju för fan # (vet inte vad gammal jag var vid tillfället) år gammal."

Vet inte om det ahr med saken att göra men jag var sängvätare tills jag var runt 14 - 15 år. Är nu några år äldre.

Detta inlägget är skrivet av en på forumet som har mer än 1500 poster men vill inte att det ska synas att det är jag som har skrivit det.

Måste även säga att det var skönt att få skriva av sig lite.

Medlem
Skrivet av ledsen:

Ett minne som har präglat mitt liv skarpt är näer jag var liten runt 6 - 7 år gammal så hade jag svårt för att hålla mig.

Du har absolut inget att skämmas för och det är inte svårt att förstå ditt nervösa beteende när du beskriver hur din pappa behandlade dig.


signatur

My goal in life is to be the person my dog thinks I am.

Inaktiv

Har ingen anning om hur gammal jag var men jag vet i alla fall att jag var kort för min ålder. Vi var påväg upp till min farmor på besök och stanna till vid ett Burger King för att äta lite för sedan fortsätta resan. Vi beställde vad vi skulle ha. Kille bakom disken kom och ställde våra drickor framför mig. Brist på annat att göra så skulle jag se vem som hade fått mest dricka. Jag ställde mig på tå och luta bägarna mot mig för att kunna se drickan i huvudtaget. Vips så råka jag tappa ena som rann över hela disken och ner över mig. Den andra börja vobla och med mina blixten reflexer försöker jag rädda den, men det slutar med att jag råkar välta den också. Min mamma gick och satta sig och låsas om att inte känna mig, hela Burger King kollar på mig och jag var dränkt i cola. De fick dessutom stänga av 3 kassor pågrund av all cola som hade runnit ut. Det här är med på min top 5 pinsamma tillfällen. Det enda "lyckliga" med det här ögonblicket är att vi inte behöva betala extra för den nya drickan som de kom med... vet inte varför men de hade satt lock på våra drickorna den här gången.

Inaktiv
Skrivet av CastorFiber:
Skrivet av ledsen:

Ett minne som har präglat mitt liv skarpt är näer jag var liten runt 6 - 7 år gammal så hade jag svårt för att hålla mig.

Du har absolut inget att skämmas för och det är inte svårt att förstå ditt nervösa beteende när du beskriver hur din pappa behandlade dig.

Tack för att du tog dig tid att läsa och kommentera det betyder mer än du tror.

Får se om jag orkar skriva lite mer barndoms minnen. Ska nog förska komma på något lyckilgt istället denna gången.

Inaktiv
Skrivet av Jazman:

...och jag går fri från misstankar än idag...:P

Helt underbar berättelse.

Medlem

Lyckliga är härliga, men även de sorgliga är viktiga! Lär man sig av dem och kommer över det så kan det vändas till något positivt - och sängväteri är vanligare än vad man tror...

Jag bjuder på en till som jag idag skrattar åt men som då renderade mig en mycket kraftigutskällning.

Detta är något år senare än slangbellan och min morbror har nu gått med i hemvärnet och därigenom fått tillgång till vanligt krut. Vad man hade det till i hemvärnet på 70-talet har jag ingen aning om, men han hade en liten glasburk med det hemma minns jag.

Just denna sommar hade morfar och mormor problem med katter som rände på deras tomt. Det luktade kattpiss, fåglarna som mormor gillade att mata skrämdes bort och kattrackarna slogsoch hade sig på nätterna. Vilket elände! Till råga på allt så kände mina morföräldrar att det inte bara kunde skjuta av katterna eftersom det var grannarnas, annars var ju saken snart biff...

Min morbro fick nu en fantastisk idé, han skulle göra kattskrämmare! Han började med att ta musfällor som han satte fast ett litet stålrör på. Han satte det så att den ena ändan var där bygeln träffade när den slog ihop och så böjde han röret lätt uppåt som en snabel. Exakt hur han gjorde minns jag inte, men med en vanlig knallhatt, en sån där rund som man hade till ollonpistoler förr i tiden såkunde han nu få sin "kattkanon" att smälla av. Man pacakde helt enkelt ner krut i botten, sedan papper för att få bra tryck i smällen och ovanpå fint grus. Sist apterade man knallhatten och spände upp en snubbetråd.

Dessa helvetesmaskiner var en enorm succé! Det smällde lite då och då de följande nätterna och antalet katterminskade drastiskt. Men det var ett par som antingen var kloka nog att undvika fällorna eller dumma nog att inte bry sig - vad vet jag inte, men de blev kvar till vårt förtret.

Min lätt maniske morbror deklarerade sålunda att det var dags att jaga katten! För det ändamålet behövdes nya vapen som fyllde samma funktion, dvs. skrämma utan att skada. Lösning blev ett rör igen, men nu med en lite tyngdi ena änden och ett snöre i den andra. I den tyngre ändan borrades det ett hål och han satte dit ett litet fjäderbelastst stift som nu kunde slå an knallhatten inne i röret och alltså antända det så.

Efter några mindre lyckade packningsförsök där det small ordentligt i verkstan modifierade han röret så att man kunde packa det först och sedan skruva på den tyngre ändan - undrar just om det är därför jag har lite tinnitus idag?

...och så gick jakten genom buskar och snår! Det var superspännande för en grabb som mig och jag betroddes till slut med att få kastadessa små bomber. Man tog helt enkelt tag i snöret, drog ett par varv som vid underhandskast och så lobbade man in den mot målet. man skulle ju komma så nära som möjligt!

Katterna troppade av efterhand och till slut hade vi en kattsmälla liggande klar, bara ifall att.

En dag gick jag så ut på baksidan och får se en av de mer ihärdiga katterna och tänker: "Nu DU!" Jag rusade in för att hämta kattsmällan och rusade ut. Jag var ivrig, för nu var det flera dar sedan jag fått smälla någon katt sist. Katten är en bit bort och jag vevar runt smällan för att få till det perfekta kastet. Jag är nog lite för ivrig, för när jag väl skall släppa, så släpper jag lite för sent..

Till min förvåning känner jag att jag har släppt kattsmällan bakåt! ...rakt mot huset!!! Och när jag snurrar runt hör jag samtidigt ett klirr av glas från badrumsfönstret, ett BOM! och min morfar som skriker besatt. Helvete! Jag ränner nu som en get tvärsöver åkrar och diken för att än engång söka asyl hos min morfars bror och hans kossor.

På kvällen när brodern kört hem mig får jag så en utskällning som av självaste kapten Haddock. Morfar var fortfarande svart i ansiktet av krutstänk och hade inte alla ögonbrynen kvar - han hade suttit på dasset och skitit när den hade kommit infarande och exploderat i ansiktet...:$

Medlem
Skrivet av CastorFiber:

Vad som hände med killen som fick ta skulden vet jag inte... har inga minnen av honom efter denna dag. Lek med tanken....

Jag är den andra killen, åkte alltid dit för massa skit mina fega kompisar hittade på. Brydde mig aldrig om att "tjalla", om tex en lärare är så dålig människokännare att hon inte kan se igenom en snorunges nödlögner och ursäkter är det hennes problem.

Skrivet av CastorFiber:
Skrivet av ledsen:

Ett minne som har präglat mitt liv skarpt är näer jag var liten runt 6 - 7 år gammal så hade jag svårt för att hålla mig.

Du har absolut inget att skämmas för och det är inte svårt att förstå ditt nervösa beteende när du beskriver hur din pappa behandlade dig.

håller med castor!


signatur

För de ord, som till andra man har sagt, ofta man bitter får böta.

Medlem

ledsen - modigt! men komihåg som folk säger, du har inte gjort ett ennda fel.


signatur

R.I.P The_maxx

Medlem

en riktigt bra var när jag fick en atari st 520e, hade bett om den ett halvår innan när vi varit i en hushållsaffär i hässelby, den hade inga spel, men det var så coolt att flytta musen på tv-skärmen. Farsan sa att den var för dyr, men sen en dag kom han till mig och frågade om vi skulle gå och tjacka den


signatur

thank you, come again

Medlem

Mitt bästa minne är när jag fyllde sju och blev utsläppt ur garderoben. Än idag min bästa födelsedagspresent.

Youtube-proffs

Har ett par på lager.. jag är 21 år så man kan säga att historierna inte har lika många år på nacken som de flesta av detta.
Well, here it goes.

När jag va på min mormors och morfars gård i Polen och hälsade på så hade dom massor med hönor och lite små boskap där som man kunde leka runt med och bygga diverse fällor.
Men nej, idag skulle jag vara lite jävlig mot alls våran tupp, som tydligen gick på Anabola Steroider för den va ENORM och den hade ett temprament som får Göran Persson att blekna.

Kommer man nära Tupp och sparkar mot Tupp en ända gång, så flippar den, flaxar på vingarna och går mot attack. Då gällde det att springa, och skrika, för skrekv du inte så fortsatte den som en predator.
Jag och min syssling, vi kom aldrig överens, och vi bråkade väldigt ofta, en gång så stängde jag in henne i vedboden i 3 timmar i totalt mörker där hon satt och grät (hon förtjäna det geees)
Fast idag skulle vi gå allierade mot Tupp, och visa den var skåpet skulle stå.

Planen var att jag skulle ge min syssling en kratta, hon skulle invänta direkta order från mig, att när tuppen var så långt ifrån huset så möjligt skulle hon gå till attack, och retrera tillbaka där jag var beredd att stänga dörren och rädda henne från tuppen.

Sagt som gjort, jag sa med tysta ord "attack".. hon gick långsamt mot tuppen som befann sig på andra sidan gården. När hon kom närmre och närmre så började tuppen ana något och gick till attack, varav min kära syssling kastade kvasten mot den. Direkt så kände jag "Nej, inte ditt vapen, hur fan ska du skydda dig nu ditt ÄGG".
Hon springer för fulla muggar mot huset men hon skriker inte, hon skrattar. (Skrattar man, så kommer Tupp ALDRIG att ge sig)
Tupp är efter henne, 1,5 meter bakom hela tiden, ända fram till dörren.
Fast eftersom jag är en mean son of a bitch, så stänger jag dörren innan hon kommer fram, och blockar hennes reträtt i sista sekund.
Ett stort DUNS hörs när hon springer rakt in i dörren, skrattet övergår till panik, och paniken övergår till ren gråt, tjut, hon skriker för sitt liv och börjar gråta.
Efter 1 minut så blir det tyst.. jag hör ingen gråt, jag hör bara vinden..

Öppnar dörren, tuppen är borta, och där sitter min sargade syssling.
Jag svär till gud, det såg ut som Neo från matrix hade haft en bulletfight med hennes ben, dom va SLAKTADE.
Jag började asgarva och sprang därifrån. När jag sprang därifrån insåg jag allvaret i det jag gjort, och tänkte på hennes mormor och morfar som kommer att slakta mig.

Jag blev slaktad, verbalt, tro mig.


signatur

Calle säger att jag är influencer

Medlem

Jag kommer ihåg när jag skulle sova över hos min kompis som bodde en bit ut på landet.

Eftersom att vi inte hade något att göra så frågade vi om min kompis fick köra deras trädgårdstraktor medans jag satt på släpet. För er som inte vet så ser en trädgårdstraktor ut som en trädgårdsgräsklippare men med en motor fram och inga saxar. Eftersom att min kompis var ganska van vid trädgårdstraktorn och vi lovade att hålla till på åkern och runt huset så fick vi.

Så vi började åka omkring lite och vi tyckte att det var jättekul när min kompis saktade ner och sedan satte full gas så att den ryckte till av accelerationen.

Efter ett tag så tröttnade jag och då kopplade min kompis av släpet och började nöja sig med att stegra med den igenom att just bromsa och gasa snabbt. Han börjar sedan att stegra mot en backe då han kunder stegra mycket mer. Jag tog upp en gammal bilradioantenn och högg ner gräs medans han hade sitt roliga.

Men precis när jag vänder mig om mot han efter att ha huggit lite gräs så ser jag han stegra högre än innan. Först ser han mycket glad ut men det uttrycket byttes snabbt ut då trädgårdstraktorn börjar att slå över. Precis i siste sekund lyckas han med att putta den ifrån sig så att den landar brevid han.

Så där stod vi brevid den upp och nervända trädgårdstraktorn.

Vi bestämmde oss för att välta tillbaka den och försöka få igång den, men den är till våran förfäran stendöd.

Just när vi undrar när hans pappa ska komma hem så ser vi bilen komma in från deras uppfart. Hans pappa kommer till oss och frågar varför vi står där. Min kompis försökte lura i sin pappa att den bara stannade med det var ganska lönlöst då den också hade några stora bucklor på utsidan. Så han berättar allt och jag står där livrädd.

Efter att ha dragit in den i deras verkstad så säger hans pappa att han tror att motor spruckigt och att en ny kostar ca 25000kr. Då var jag rädd, både för min kompis pappa och för vad mina föräldrar skulle säga om de fick reda på att jag och min kompis tagit isönder en sak för 25000kr.

Efter lite meckande med trädgårstraktorn så var det en gigantisk lättnad när man hörde motorn brumma igång igen.

-"Där hade ni tur grabbar, det var bara förgasaren som fyllts med olja"


signatur

"People don't plan to fail, they just fail to plan"

Medlem

De tidigaste minnena jag har är väl när jag sitter i pappas knä sent in på kvällen med min filt och suger på tummen, kollar på när farsan jobbar i DOS, knäpp-tyst vad jag, för det sa pappa att jag var tvungen att vara.

2½ år var jag då, början av 92'


signatur

Don't tell me i got no life, im a gamer, i got millions.

Medlem

Fy fasen polish, fick hon några bestående mén?

Tyvärr är dåliga minnen lättare att komma ihåg än de bra så här kommer ett till.

Likt många andra gick jag på lekis innan jag började skolan, det var hyffsat om man tänker på hur det var utifrån, hade bara 100 meter till lekiset och jag kunde ibland vara hemma dom dagar min pappa jobbade natt.
Men men, så lätt skulle det inte vara för på insidan var det värsta hireakin mellan oss. Vissa skaffade sig "hög status" och bestämde över ditt och datt, främst kuddarna och bollarna som de byggde fort av som ingen annan fick komma in i eller använda.
På sommaren var det inte så farligt, de flesta var varma o slöa och kunde inte hitta på värre hyss än slänga saker på varandra. I vintertid däremot finns det slaskpölar och hård isman kan bli knuffad i.
Som vanligt tar översittarna ut sparkcycklarna först (mest populära leksaken vi hade, delvis för man kunde åka fortare än andra sprang) och sprang omkring.
Olyckligt lottad som man var ville de gärna knuffa mig i slaskpölarna så man blev helt dyngsur (jag exploderade som mindre när jag blev retad). Vanligtvis knuffar de ner en sen åker iväg på cycklarna och retar en för man inte hinner ikapp, men idag var det annorlunda. Den som var mest omtyckt (läs skithögen som bestämde) hade knuffat mig i nämnda slaskpöl men jag var snabbt och fick tag i han innan han åkte iväg och klämde till han för kung och fosterland.

Plötsligt står alla och tittar på mig, mitt "offer" sitter och gråter. Sen brakade enligt mig just då helvetet löst. Alla utom tjejerna och någon enstaka kille sprang rasande mot mig och skulle ge mig stryk. I ren panik sprang jag mot motsatta hållet bara för att komma till ett 2m högt staket som avskärmade vägen utanför. Utan mycket annat att göra springar jag igenom massorna och fantastiskt nog klarar jag mig igenom. Jag insåg att det inte var någon mening att försöka springa hem så jag försöker rusa in i lekiset för att söka skydd hos någon vuxen.
Jag hann inte längre än kapprummet innan gruppen fick tag och la sig på mig. Det var inte så mycket slag från dom utan den mesta skadan kom från att knuffas hit och dit i väggarna och klädskrokarna.
Lyckligtvis var några vuxna någorlunda snabbt på plats och särade på oss. Sen kommer jag inte ihåg mer, tvivlar på att jag svimmade eller något dock.

Gud vet hur de har påverkat mig, vet bara att jag var jävligt aggresiv från lekis till 3an i lågstadiet. Min mentalitet var för det mesta "ta inte skit av nån" vilket resulterade i otaliga bråk och familjepratstunder. Sen hjälpte det inte heller att man blev mobbad efter man lugnat sig från att klå alla som tittade snett på en.

Medlem

I 3an så bestämde vi oss för att det skulle vara ganska roligt att kasta kottar mot bilar på motorvägen. Givetvis har mina kompisar jättekul och de lyckas inte träffa en enda bil på över 10minuter.

Givetvis bestämmer jag mig också för att pröva, och tar upp ungefär en knytenäves stor sten, och kastar den med all min kraft.
Sekunder senare så ser man en silverfärgad Volvo tvärnita mitt på vägen i 80km/h och häkta ut genom dörren och springa efter oss.

Panik som jag får så springer jag minst en kilometer innan jag stannar för att kolla tillbaka, fortsätter att springa hela vägen hem.

Nästa dag så sitter jag på fritidsgården och gubben kommer instromades och frågar efter *mig*, gömmer mig givetvis på toaletten.

Tur är att polarna påstod att jag vara bara här på besök, och så såg jag inte mer av honom. Måste nog vara det sista buset jag gjort, fastna ju vid spelen ordentligt något efter det


signatur

Don't tell me i got no life, im a gamer, i got millions.

Youtube-proffs
Skrivet av KlosterKatten:

I 3an så bestämde vi oss för att det skulle vara ganska roligt att kasta kottar mot bilar på motorvägen. Givetvis har mina kompisar jättekul och de lyckas inte träffa en enda bil på över 10minuter.

Givetvis bestämmer jag mig också för att pröva, och tar upp ungefär en knytenäves stor sten, och kastar den med all min kraft.
Sekunder senare så ser man en silverfärgad Volvo tvärnita mitt på vägen i 80km/h och häkta ut genom dörren och springa efter oss.

Panik som jag får så springer jag minst en kilometer innan jag stannar för att kolla tillbaka, fortsätter att springa hela vägen hem.

Nästa dag så sitter jag på fritidsgården och gubben kommer instromades och frågar efter *mig*, gömmer mig givetvis på toaletten.

Tur är att polarna påstod att jag vara bara här på besök, och så såg jag inte mer av honom. Måste nog vara det sista buset jag gjort, fastna ju vid spelen ordentligt något efter det

DAMN, den va Extrem! livsfarligt det där ju, jag gjorde en liknande sak, jag tog en barnvagn som jag hade stulit från ett dagis, min kompis rullade ner den för en backe, varav jag kastade en gatsten på den.. gatstenen lyckades på något vis få barnvagnen att accelrera upp till en viss hastighet som gjorde att den åkte ut mitt på 70 vägen och en bil tvärnita.

Jag och min vän sprang upp för ett berg, och när vi satt där och var andfådda så gled det förbi en bil med en gubbe i. Han kollade strängt på oss och fråga om vi hade gjort det. Varav vi sa "vad för något?"
Vi va svettiga och andfådda som en fet amerikansk maratonlöpare. Vi hade tur där.


signatur

Calle säger att jag är influencer

Inaktiv

Kan väl lägga in ett bra minne. Alla kommer väl ihåg power rangers? Ack så lamt tycker man nu men några år tillbaka var det de bästa som fanns. Man satt där framför TV med min bror och paxa den gröna power rangern med sin flöjt kniv var han lätt coolast. Den julen fick jag just hela power rangers roboten och jag har aldrig varit lyckigare. Det jag kommer ihåg bäst med denna leksak var när jag var hemma och lekte med dom hemma hos min bästa vän Bertil. Det som var bäst med Bertil och min vänskap var att vi kunde göra vad som helst och göra det kul. Som en gång jag var hemma hos honom ägnade vi hela tiden med att spela shack.

Tråkiga biten är att han gick bort för drykt en månad. Många minnen tillsammas...

Medlem

Trevligt att ni vill dela med er av era minnen. Känner igen vissa hyss som man själv varit med på.
(Eh trevligt är kanske fel ordval men jag har ett begränsat ordförråd och kommer inte på något bättre.)

-----

Orkar inte dra upp mina tråkigheter. Det jag kan säga är i.a.f. vår gren i släktträdet tar slut med mig. Det få vara nog.

Medlem
Skrivet av Svenpa:

Gud vet hur de har påverkat mig, vet bara att jag var jävligt aggresiv från lekis till 3an i lågstadiet. Min mentalitet var för det mesta "ta inte skit av nån" vilket resulterade i otaliga bråk och familjepratstunder. Sen hjälpte det inte heller att man blev mobbad efter man lugnat sig från att klå alla som tittade snett på en.

känner igen det där. jag var också ganska "temperamentsfull" från dagis till slutet av lågstadiet, när jag sen slog runt blev jag för tolerant istället och tog skit från det ena och det andra hållet.


signatur

För de ord, som till andra man har sagt, ofta man bitter får böta.

Inaktiv

Har några minnen att dela med mig av.
Ett minne som är mitt största"bus" var när jag skulle laga min bamse tidning så jag gick in i våran toalett. Far höll på att bygga på en bastu då och hade förbjudit mig från att gå in. jag viste att det fanns en häftpistol i badrummet som jag kunde laga tidningen med. jag tänkte mig inte så mycket för utan la bara tidnigen på golvet och häftade igenom ca 8 ggr. sen när jag såg att tidningen satt fast i golvet så ryckte jag loss den och när jag väl insåg hur det såg ut på golvet sprang jag in i mitt rum och började leka med någon leksak för att verka oskyldig, jag hörde att farsan var påväg upp Han blev piss förbannad på mig och sa att det kostade flera tusen att laga hålen om jag gjort. Jag har nog aldrig varit så rädd som då. Han bröt armen desutom 2 dagar senare när jag tittade på när han ramlade ner för en pall när han höll på att snickra på taket. Jag blev jätte rädd när jag såg hur pappan svor, svor och krälade sig upp igen. tänkte då att det var som en hämnd för att han blev så arg på mig. för farsan köpte någon limmpistol och fixade det..

ett annat minne jag har när jag som liten var på stugan i finland som ligger intill sjön saimaa. Jag var då 6 år skulle leka indian, jag hade sett när farfar täljde pilar så jag tänkte försöka själv. Jag viste inte vad jag skulle tälja grenen med så jag letade reda på ett machetas liknade verktyg som väger ca 1kg. jag tog machetaksen i vänster hand och grenen i högra. sen lyfte jag den och måttade ett slag. såklart träffade jag bara handen och så mycket blod har jag inte sett komma från mig nångång. jag började skrika och springa ut med handen uppskrärd, jag kände att jag blev yr efter ett tag. sen fick jag gå runt med bandage ett tag. visste inte riktigt då att jag var högerhänt

Medlem

illern: haha, låter som en riktigt finsk uppväxt detdär, stora knivar och fixa-det-själv-pappor


signatur

För de ord, som till andra man har sagt, ofta man bitter får böta.

Inaktiv
Skrivet av Jazman:

- han hade suttit på dasset och skitit när den hade kommit infarande och exploderat i ansiktet...:$

Jazman, du har tillräckligt med barndomsminnen för att skriva manus till en film. Du skriver på ett skönt sätt också. :heart:

Medlem

Tack Du, tack!
Lustigt när man tänker tillbaka - då kändes det pinsamt, olustigt, hemskt och en massa andra saker och det är nästan som att det finns en preskriptionstid som måste passeras för att det skall bli till lustiga bus?
Fast frågar man min morbror så är han fortfarande lite sur för att morfar försökte lära mig köra traktor när jag var 8 år - bulorna i Land Rovern gick aldrig riktigt att reparera... ^^

Youtube-proffs

En annan sak som hände mig en gång, det var jättehemsk upplevelse.

Jag och min mor cyklade från en "finmiddag" hos min moster.. så cyklade vi på en grusig väg mitt ute på landet i Polen.

Hon cyklade bakom mig då jag bestämde att de skulle vara häftigt med en sladd. Sagt som gjort, jag sladdade och min cykel stanna, men min kära mor var så nära att hon körde rakt på min cykel och ramlade ner och rev sönder sina finkläder och skrek och hade sig. Jag cyklade vidare för glatta livet och bara cyklade och cyklade, kom inte hem på 3-4 timmar, och när jag kom tillbaka så va det ganska sjuk stämmning då alla gav mig Saurons öga typ. Fucking evil va det.


signatur

Calle säger att jag är influencer

Medlem

Vilken bra tråd.

Ehem, det jag kommer ihåg från när jag var liten var den gången jag, min bror samt hans kompisar tog oss in på ett företag som specialiserar sig på plåt, i synnerhet rör i plåt.

Ute på deras gård hade de som ett lager med rör som jag fick plats i, så jag sprang dit och började krypa runt i rören medans de kasta jord på mig, skit skoj tyckte jag.

Då kom det en bil inkörandes, ägarna. Vi började springa, men eftesom man inte var mer än 7-8 år så tog de fast oss ganska lätt. De hota att anmäla oss till polisen osv.

Kan iaf säga att jag blev väldigt rädd och tror jag aldrig har gråtit så mycket.


signatur

Den som äger mest när han dör vinner

123
Skriv svar