Mount Everest - Jordens spjutspets
I det här inlägget tänkte jag skriva om jordens högsta berg, Mount Everest och en del av de människor som klättrat upp men aldrig ner igen. Från början hade jag filat på ett inlägg om Aokigahara-skogen i Japan, men blev förekommen av Walter och hans blogg Iegocentric. Således vänder vi blickarna mot skyn istället.
Mount Everest, ett gigantiskt berg, ligger inklämt mellan gränsen Tibet/Kina och är jordens högsta punkt, 8 848 meter högt närmare bestämt. Alltså kan man lugnt konstatera att bestigningen inte är någon barnlek. Ändå är berget väldigt kommersialiserat där människor som har väldigt dålig klättringserfarenheter kan köpa en plats i en av många expeditioner som går mot toppen varje år. Ofta till väldigt höga priser upp till 60,000 dollar, och då är man naturligtvis inte garanterad att nå toppen. Världens näst högsta berg, K2, anses dock vara svårare att bestiga och därför erbjuds inga "köpbestigningar" där.
Edmund Hillary och sherpan Tenzing Norgay var de första att nå toppen. Det var 1953 men många expeditioner hade gjorts innan det varav en hel del slutat med döden. Det kan debatteras om Hillary och Norgay verkligen var de första att nå toppen eftersom George Mallory och Andrew Irvine 1924 klättrade upp och kan ha nått toppen. Man vet inte säkert eftersom båda försvann. Mallorys kropp hittades 1999 och saknade då bland annat ett foto som man med säkerhet vet att han hade med sig upp. Mallory kan ha placerat fotot på toppen. Hur det ligger till med den saken får vi aldrig veta.
Berget erbjudet tekniskt sett inte mycket svårigheter. Istället är det höjden och vädret som är de största olycksfaktorerna.
En av tio som bestiger Mount Everest kommer aldrig att lämna berget igen. Minst 219 kroppar ligger strösslade runt omkring denna gigantiska kyrkogård. På berget finns väldigt lite syre, när man befinner sig i den så kallade dödszonen är syret bara en tredjedel av det normala. Man blir då utmattad bara av att andas. Man har helt enkelt inte den ork som krävs för att hämta ner kropparna igen och på grund av den tunna luften kan inga helikoptrar flyga upp. Skadar du dig därför så svårt att du inte kan gå eller klättra själv så lämnas du att dö i snön. Att försöka hjälpa skulle innebära för stor fara för övriga klättrare. Jag tänkte vi skulle ta oss en titt på den makabra syn som möter klättrare på väg upp mot toppen.
George Mallory
Vi börjar med personen som jag nämnde tidigare, och som jag skrivet kort om i ett tidigare inlägg, George Mallory. Han och Irvine klättrade alltså 1924 upp med målet att bli de första människorna på toppen. De skulle aldrig komma ner igen. Det skulle ta 75 år innan Mallorys öde blev känt. Då fann en expedition hans solblekta kropp liggandes på mage halvt begravd i småsten. Undersökningen av kroppen visade att ett rep knutet runt midjan slitits av. Man tror därför att Mallory fallit till sin död. Ett hål stort som en golfboll i hans panna stöder också den teorin. Mallorys ben var också brutet. Det var också Mallory som yttrade det berömda svaret "Därför att det är där" på frågan "Varför vill du klättra upp på Mount Everest?"
Andrew Irvines kropp har aldrig återfunnits.
Green Boots och 1996 års katastrof
Den mest kända kroppen är förmodligen "Green Boots", en indisk klättrare vid namn Tsewang Paljor. Paljor omkom den 10 Maj 1996, datumet då hela 8 klättrare från olika expeditioner omkom under en svår storm, den värsta dagen i Mount Everest klättringshistoria. Paljor kom bort från sin grupp under stormen och sökte skydd i en liten grotta. Han skulle aldrig mer resa sig. Leden går precis bredvid och därför är kroppen väl synlig för klättrare. Andra som dog var bland annat klättrarna Rob Hall, Scott Fischer, Andy Harris, Doug Hansen, som jobbade dubbelt för att förverkliga sin dröm, att bestiga berget, och Yasuko Namba, en japanska, som blev den äldsta kvinna att nå toppen. Med på berget och toppen var också en journalist, Jon Krakauer, som överlevde och sedan skrev en bok om dramat. Jon var en av två från sin expedition som överlevde. Anatolij Bukrejev, också en känd klättrare, kom även han ner oskadd från berget. Han omkom sedan 1999 i en lavin på ett annat berg. Det här var också året då svenske Göran Kropp cyklade ner till Everest och besteg det utan syrgas, för att sedan cykla hem igen. Han skulle sedan omkomma i en klättringsolycka 2002.
Green Boots i sin eviga sömn:
David Sharp
2005 försökte Engelsmannen David Sharp bestiga berget ensam när han sökte skydd i en mindre grotta, samma som Green Boots ligger i. Där blev han så nedkyld att han inte längre kunde röra sig. Under tiden passerade mer än 40 andra klättrare på väg upp och ner men ingen tänkte på det de såg då man bara antog att det var "Green Boots". Till slut hittades han av en grupp som hörde hans stön. Han var då svårt frostbiten, nedkyld och förvirrad. När gruppen insåg att David inte längre kunde stå eller ta sig fram för egen maskin lämnades han att dö ensam. De sista som såg honom levande var ett team med dokumentärfilmare som var på väg ner. De filmade en döende David innan de slutligen klättrade ner själva. Filmen blev sedan en kort dokumentär, "Dying for Everest".
Francys Arsentiev
En amerikanska som, tillsammans med sin man, besteg Mount Everest utan syrgas. Under nedstigningen drabbades hon av snöblindhet och föll. Hon skadades svårt och låg dessutom i dödens zon på en brant klippa. Två stycken klättrare klättrade ner till henne för att hålla henne sällskap och ge henne lite syre. Mycket mer kunde man inte göra. Francys grät och bad dem att inte lämna henne men att försöka rädda henne hade varit en omöjlighet.
De två klättrarna lämnade därför henne och rapporterade vad som hänt i baslägret. Det var länge okänt vad som hänt med Francys man, men man fick senare veta att han försökt göra det omöjliga och rädda sin hustru ensam. Han störtade till döds under försöket. Åtta år senare återvände de två klättrarna för att ge Francys en värdigare begravning. De tog sig ner till avsatsen och täckte kroppen med en amerikansk flagg samt placerade ett brev från hennes familj intill kroppen.
Bilder i urval!
Vill du veta mer om Mount Everest och expeditionen 1996 så rekommenderar jag att ni läser Jon Krakauer's bok Tunn Luft.
Vill ni läsa mitt tidigare inlägg där Mallory nämns hittar ni det här: http://www.fz.se/bloggar/despoten/20120909/de-som-forsvann
Walter's eminenta inlägg om Dödens skog: http://www.fz.se/bloggar/iegocentric/20120921/de-dodas-skog
Burn in the light.
Bra och intressant läsning.
Jag är helt övertygad om att Mallory var först till toppen, han och kumpanen hade nog otur att inte ta sig ned levande och berätta om sin bragd.
Det är fascinerande vad vissa gör och riskerar, för att bli "först" med något.
Bra och intressant läsning. Fantastiskt att klara av det men.
Men anser att bergsbestigning är en av de största ego kickar som finns!
Jag har gått på en vulkan i Japan, men det var inte särskilt farligt
Intressant och samtidigt skrämmande läsning. Själv förstår jag inte varför man skulle få för sig att ge sig upp dit men alla är vi olika.
Blogginläggets titel, "Mount Everest - Jordens spjutspets", fick mig att tänka på en i mitt tycke ganska intressant fakta: jorden är slätare än en biljardboll om de nu vore samma storlek.
Bra och intressant läsning.
Jag är helt övertygad om att Mallory var först till toppen, han och kumpanen hade nog otur att inte ta sig ned levande och berätta om sin bragd.
Det är fascinerande vad vissa gör och riskerar, för att bli "först" med något.
Försöket kommer att bli film förresten, under namnet "Everest" med Tom Hardy som Mallory.
Burn in the light.
Spännande, den ska vi se.
Under tiden rekommenderar jag den tyska filmen "Nordwand":
http://www.imdb.com/title/tt0844457
- mycket bra.