Spelade precis igenom Black Mesa, vilket blev en 19 timmars upplevelse för mig. Gick in med höga förhoppningar men måste säga att jag inte tyckte det var så bra tyvärr. Under stora delar av spelet visste jag inte vad jag försökte åstadkomma och sprang bara runt och klickade på alla gröna knappar i alla rum jag kom åt. Fienderna är strikt hitscan och skjuter ofta rakt mot spelaren mindre än en tiondel av en sekund efter de dyker upp på skärmen.

Den första delen av Xen var dock bland den mest imponerande utomjordiska vegetationen och landskap jag sett i något spel. I den andra delen av Xen gick det att utläsa vad spelet ville att man skulle åstadkomma och därmed blev pusslen bättre, även om det lätt blev repetitivt då man ofta behövde göra exakt samma sak 3-10 gånger i rad i kopierade miljöer.
De två bossarna i spelet var jag inte heller så förtjust i. Det var svårt att avläsa när det var tänkt att man bara skulle skuta rakt på dem och när det var något pussel man skulle lösa då de inte reagerade på att bli skjutna. Under Xen får man möjligheten att kasta sig en bit, något som fungerade bra under de strider och platformsbitar där marken var helt platt. Tyvärr var det ytterst frustrerande när marken var bara lite ojämn och man fick ofta vrida sig om och kolla hur marken såg ut för att undvika attacker.

I sann 90-tals anda så har man ett ickeregenererande liv, vilket absolut kan fungera bra i andra spel, men kombinerat med hur sparsamt de hade hälsomaskiner i vissa sektioner och fiendernas hitscan sikte så kunde det bli mycket jobbigt. Det är fullt möjligt att komma till en checkpoint med 2/100 hp och få kämpa vidare mot fiender som skjuter på en så fort man kommer runt hörnet.

Kartorna är imponerande stora men jag vet inte om det är till så stor fördel. I början känns det som en labyrint, speciellt när man inte ens vet vad man försöker åstadkomma. Till exempel så springer man runt i kanske 100 rum i en återvinningscentral och undviker samma fällor om och om igen. I andra delen av Xen är kartorna ännu större men man blir styrd väldigt linjärt genom dem och allt ser likadant ut i typ fyra timmar.

Jag kan inte riktigt rekommendera det till någon annan. Det känns som de lagt ner väldigt mycket energi men borde lärt sig att mindre är mer. Bortsett från första delen av Xen så är det mer designvärde i det sista rummet med Jeff i Half Life Alyx än det är i hela Black Mesa.

Skrivet av johanAndersson:

Spelade precis igenom Black Mesa, vilket blev en 19 timmars upplevelse för mig. Gick in med höga förhoppningar men måste säga att jag inte tyckte det var så bra tyvärr. Under stora delar av spelet visste jag inte vad jag försökte åstadkomma och sprang bara runt och klickade på alla gröna knappar i alla rum jag kom åt. Fienderna är strikt hitscan och skjuter ofta rakt mot spelaren mindre än en tiondel av en sekund efter de dyker upp på skärmen.

Den första delen av Xen var dock bland den mest imponerande utomjordiska vegetationen och landskap jag sett i något spel. I den andra delen av Xen gick det att utläsa vad spelet ville att man skulle åstadkomma och därmed blev pusslen bättre, även om det lätt blev repetitivt då man ofta behövde göra exakt samma sak 3-10 gånger i rad i kopierade miljöer.
De två bossarna i spelet var jag inte heller så förtjust i. Det var svårt att avläsa när det var tänkt att man bara skulle skuta rakt på dem och när det var något pussel man skulle lösa då de inte reagerade på att bli skjutna. Under Xen får man möjligheten att kasta sig en bit, något som fungerade bra under de strider och platformsbitar där marken var helt platt. Tyvärr var det ytterst frustrerande när marken var bara lite ojämn och man fick ofta vrida sig om och kolla hur marken såg ut för att undvika attacker.

I sann 90-tals anda så har man ett ickeregenererande liv, vilket absolut kan fungera bra i andra spel, men kombinerat med hur sparsamt de hade hälsomaskiner i vissa sektioner och fiendernas hitscan sikte så kunde det bli mycket jobbigt. Det är fullt möjligt att komma till en checkpoint med 2/100 hp och få kämpa vidare mot fiender som skjuter på en så fort man kommer runt hörnet.

Kartorna är imponerande stora men jag vet inte om det är till så stor fördel. I början känns det som en labyrint, speciellt när man inte ens vet vad man försöker åstadkomma. Till exempel så springer man runt i kanske 100 rum i en återvinningscentral och undviker samma fällor om och om igen. I andra delen av Xen är kartorna ännu större men man blir styrd väldigt linjärt genom dem och allt ser likadant ut i typ fyra timmar.

Jag kan inte riktigt rekommendera det till någon annan. Det känns som de lagt ner väldigt mycket energi men borde lärt sig att mindre är mer. Bortsett från första delen av Xen så är det mer designvärde i det sista rummet med Jeff i Half Life Alyx än det är i hela Black Mesa.

Så var spelen tidigare, utan markörer, jag kan tycka det saknas idag. Men huvudsaken är att det är så nära originalet som möjligt.


signatur

FZ - SAMLADE SKRIFTER: #walter_iego

Skrivet av Walter S.A. Iego:

Så var spelen tidigare, utan markörer, jag kan tycka det saknas idag. Men huvudsaken är att det är så nära originalet som möjligt.

Jo jag vet, jag var med. Men det kan göras bättre. Även det nya Half Life Alyx saknar markörer och checkboxar men det är alltid uppenbart vad själva målet är. Till exempel Zelda ocarina of time saknar också uppgifter men man får i alla fall veta vad målet är så man kan jobba mot det istället för att bara trycka på alla knappar.

I Black Mesa så gjorde man så mycket utan syfte. Majoriteten av spelet är att man ska till Lamba komplexet men det finns inget i spelet som låter en kämpa mot det målet själv. Hade det till exempel stått alfa, beta, gamma och lamba skyltar på väggarna så hade det känts som jag kunde jobba mig ditåt. I den jättelånga sophanterings level så kunde det varit kartor som visades att lamba området låg en bra bit nedströms i sopforsen, när Gordon inte ens vet att det leder åt rätt håll så blir det konstigt att dyka ner om och om igen i vattnet.

Jag tycker Alyx demonstrerade hur man gör ett spel utan markörer väldigt bra, det var aldrig någon gång då jag kände att det var mållöst famlande.

Skrivet av johanAndersson:

Jo jag vet, jag var med. Men det kan göras bättre. Även det nya Half Life Alyx saknar markörer och checkboxar men det är alltid uppenbart vad själva målet är. Till exempel Zelda ocarina of time saknar också uppgifter men man får i alla fall veta vad målet är så man kan jobba mot det istället för att bara trycka på alla knappar.

I Black Mesa så gjorde man så mycket utan syfte. Majoriteten av spelet är att man ska till Lamba komplexet men det finns inget i spelet som låter en kämpa mot det målet själv. Hade det till exempel stått alfa, beta, gamma och lamba skyltar på väggarna så hade det känts som jag kunde jobba mig ditåt. I den jättelånga sophanterings level så kunde det varit kartor som visades att lamba området låg en bra bit nedströms i sopforsen, när Gordon inte ens vet att det leder åt rätt håll så blir det konstigt att dyka ner om och om igen i vattnet.

Jag tycker Alyx demonstrerade hur man gör ett spel utan markörer väldigt bra, det var aldrig någon gång då jag kände att det var mållöst famlande.

OK, då förstår jag hur du menar. Det var nog inte så lätt för teamet att göra en så stor ansträngning när det gäller just nivådesignen, de var nog koncentrerade på att göra en modern version av en klassiser, med alla sina brister bör tilläggas.


signatur

FZ - SAMLADE SKRIFTER: #walter_iego

12
Skriv svar