Vad gör ett spel episkt? RDR2 eller Cyberpunk
Hej,
Har en fråga. Har precis blivit färdig med Witcher 3 vilket var fantastiskt och gav mig en ”episk känsla”.
När jag lirade GTA V så infann sig inte den känslan alls. Spelat var bra men jag orkade bara 15 timmar
Nu är frågan om det blir Red Dead Redemption 2 eller Cyberpunk som nästa storspel då jag inte har allt för mkt tid.
Frågan till er är, vilket är mest Episkt och bäst? Har en tveksamtskänsla inför Cyberpunk då det utspelar sig i en stad, samtidigt så är det ju cd projekts författare tillskillnad från Rockstars.
Kommentarer tack!
Frågan till er är, vilket är mest Episkt och bäst? Har en tveksamtskänsla inför Cyberpunk då det utspelar sig i en stad, samtidigt så är det ju cd projekts författare tillskillnad från Rockstars.
När jag spelade Red Dead, och tvåan, så kände jag att de var episka. Att du känner tvekan inför Cyberpunk, är helt naturligt.
Helt olika känsla i de här spelen. Red Dead är episkt. Cyberpunk är mera coolt. Mycket har nog med att Red Dead är "öppnare", öppna vidder, natur. Jag tycker att San Andreas, Breath of the Wild och Dragon Quest 8 också har den där episka känslan.
SPOILER om tvåan
Jag kände vemod och nostalgi när jag åter besökte platser där man tidigare haft sina läger. Tänkte på vilka som bodde där då, vad vi pratade om. Då fick jag en episk känsla.
RDR2 sträckspelade jag från början till slut. Golvades gång på gång över hur levande världen kändes och hur briljant och intensivt berättandet var.
Cyberpunk har jag fortfarande inte bestämt mig för om jag ska sälja eller spara på till jag kommer över en next gen-konsol. Det känns inte komplett än, varken vad gäller prestanda eller spelet i stort. Det gör mycket rätt, men också mycket fel.
Med det sagt har jag all respekt för att man kan ha andra preferenser och håller Cyberpunk otroligt högt. Det var bara inte min grej. Kanske t.o.m. är så att CD Projekt inte är min grej, fastnade inte för The Witcher 3 heller, trots att det på pappret också gör mycket rätt.
Om du spelar på konsol, Red Dead lätt! På pc? Hade nog valt RDR ändå fast Cyberpunk fått betydligt mycket bättre mottagande där. RDR världen känns så levande, alla små detaljer. Du kan följa efter en npc från morgon till kväll och se hur hen går och jobbar sen hem och sätter sig vid lägerelden t ex. Bara en sån sak. Världen i Cyberpunk är extremt livlös just nu.
Spelat alla tre och betalat fullpris för dem.
Witcher 3 har jag minst 400 timmar i, men så älskar jag fantasy. Av single player open world RPG spel har jag bara mer timmar i Skyrim. Efter minst tre genomspelningar känner jag mig dock rätt klar med W3.
RDR2 är nog utan tvekan det vackraste spel jag spelat (tvåa där är nog Metro Exodus). Har dock bara kört igenom RDR2 en gång då jag i grunden inte är något fan av western. Men trots bara en genomspelning var det värt varenda krona. Inte omöjligt jag spelar det en gång till. Är nog det mest ”episka” av de tre... beroende på vad man lägger i ordet.
Nådde slutet på CP2077 i går efter 40 timmar. Inte ”episkt” vackert som RDR2 men ändå helt fantastiskt. Inga nämnvärda buggar som förstörde spelet för mig (PC, RTX 2080Ti) utan det har flutit på fantastiskt. Det enda som stör att man blir överbelamrad med uppdrag, i W3 var det lite lättare att ”undvika” vissa uppgifter genom att tex helt enkelt inte läsa på anslagstavlorna. Är nog mer omspelbart än W3 då man i högre utsträckning bygger sin egen karaktär (hur man än gör är man ju alltid Geralt i W3. Kommer spela om det och då fokusera mer på alla sidouppdrag (finns områden i Night City jag inte varit nära än). Hoppas det så småningom kommer en mod som gör så man kan välja att inte svara i telefon för att lugna ner tempot och antalet aktiva quests lite.
RDR2 är nog utan tvekan det vackraste spel jag spelat
Får nog hålla med där.
Om du inte gillar GTA V har jag lite svårt att rekommendera varken RDR2 eller Cyberpunk. Båda är riktigt bra men de har mer gemensamt med GTA än witcher 3.
Både CP och RDR2 har en stor och öppen värld men tillskillnad från witcher känns vissa delar och moment lite överdrivet linjära.
Båda ser riktigt bra ut men är också de mest krävande spel jag kört. Mitt 2060 super svettas rejält. Rent visuellt håller jag nog RDR2 lite högre. CP är skithäftigt men mer ojämnt.
RDR2 är välpolerat medan CP i vissa moment känns lite som en early access. Inte bara buggar och glitches utan moment och miljöer som inte känns riktigt färdiga. AIn är usel och slut scenerna var t.ex ett riktigt antiklimax.
Båda har bra story. CP upplevde jag som lite mer rörigt men i sina bästa stunder blev jag mer berörd. Fick lite samma känsla som när jag spelade första Mass Effect.
Gameplay vinner nog CP för mig.
Jag skulle nog rekommendera att avvakta nån månad eller två med CP. Det är jättebra men om ett par månader är det garanterat ännu bättre.
"Episk" är väl inte direkt ett ord som får mig att tänka på spel som (i första hand) utspelas i moderna stadsmiljöer. Oavsett om vi snackar Cyberpunk, GTA, Watch Dogs eller Sleeping Dogs osv. Det är snarare något för mer vidsträckta miljöer - öppna landskap, öppna hav, rymdoperor osv. Oftast i andra tidsåldrar.
Nu komplicerar du ju dock det hela genom att lägga till "och bäst", inte bara vilket som är "mest episkt". Jag kan ju tycka att episkt är ett ord som bättre passar på RDR 2, medan jag tycker att Cyberpunk är ett bättre spel...
Red Dead Redemption 2 klickade jag aldrig med. Det kändes på något vis tomt och ihåligt vid sidan om Witcher 3. Cyberpunk 2077 kan säkerligen bli bra, men det bör nog ges ett halvår av patcher innan man ger sig på det.
Så jag slänger in ett wild card. Horizon Zero Dawn. På senare år är det, tillsammans med Witcher 3, det enda spel som har gett mig rysningar. Riktigt episkt. Dessutom 4:a på decenniets lista då FZ röstat (tre platser bakom witchan).
När jag växte upp lyssnade jag mycket på Blümchen och Rollergirl. Jag tror att det har format mig som människa.
Kingdom Come: Deliverance - Det var det enda riktigt episka spelet. Men sen finns Witcher 3, Skyrim och Cyberpunk på den listan också, men inte episka som KC:D var, det som gjorde KC:D till det mest episka spelet genom alla tider för mig var hur otroligt realistiskt det var jämfört med många spel du är ingen superhjälte från början,eller ens i slutet, inte ens i närheten (okej du kan bli op i slutet men inte på ett superhjälte-sätt), även om det fortfarande inte är realistiskt men mer än andra RPGs for sure. Hur det var historiskt anpassat från topp till tå, med armor, titlar, faktiskt landskap, miljö och lagar. Jag önskar verkligen jag kunde spela det igen för första gången.
RDR2 är som gta typ av spel. Gillar du inte gta så kommer du troligtvis inte gilla RDR2
Håller inte med, GTA är för 12 åringar och RDR2 är för vuxna. Kidsen tycker RDR2 är för långsamt, de vill ha svordomar och granatkastare och stylade bilar.
Xbox Series X | Playstation 5 | Nintendo Switch
Håller inte med, GTA är för 12 åringar och RDR2 är för vuxna. Kidsen tycker RDR2 är för långsamt, de vill ha svordomar och granatkastare och stylade bilar.
Det ligger något i vad du säger. Jag älskade att Rockstar vågade göra ett så pass långsamt och stämningsfullt spel som verkligen tog tid på sig att veckla ut den fantastiska upplevelsen. Episkt, yes alla gånger!
Tycker att spel som Bloodborne och Dark Souls kan kännas väldigt episka. Stämningen, atmosfären och designen tillsammans med musik och ljudbild träffar så rätt ibland. Tempot är mycket bidragande.
Gillar Witcher 3 och det har några episka ögonblick men tycker ändå inte att spelet i sig är så episkt, konstigt nog. De episka ögonblicken var to far between tror jag.
Botw är något av de mest episka jag har spelat. Den ödesmättade världen där tystnaden inför en pianoslinga kunde skänka känsla av spänning, stämning och äventyr är nästan oslagbar.
God of War likaså. Där är det dock storyn och skådespelet som triggar. Kratos kärlek till sin son, där ångest och ilska står mellan, är magiskt bra gjort. Många fantastiska ögonblick. När man åker båt som enbart Kratos inför resan till dödsriket.. herregud.
Ännu en dag i paradiset.
Det här kommer kanske låta lite konstigt, men att det känns i magen är hur jag vet att det är ett episkt spel. Det och att det dröjer sig kvar i både mage och sinne långt efteråt.
Jag fick de där speciella känslorna i Shenmue och Shenmue II. Red Dead Redemption 2, som egentligen inte är min kopp te och som jag inte spelat klart, var också en speciell upplevelse (skrev lite om den här: http://www.frispel.net/2019/01/lagereldar-langesen/). Det är spel som innehåller ögonblick som jag bär med mig under en lång tid efteråt och som visar att spelmediet ibland är bättre än alla andra i att berätta en historia och förmedla känslor som sätter sig i märgen.
Inte kört Cyberpunk än och RDR2 körde jag aldrig klart för tröttna. Därimot kan jag rekommendera Immortals. Riktigt bra och ”kul” att spela
🎮 Xbox Series X | Nintendo Switch | Playstation 5 | Samsung Q90 65”
”Döm ingen efter utseendet – för så otroligt bra är jag faktiskt inte!”
Kingdom Come: Deliverance - Det var det enda riktigt episka spelet. Men sen finns Witcher 3, Skyrim och Cyberpunk på den listan också, men inte episka som KC:D var, det som gjorde KC:D till det mest episka spelet genom alla tider för mig var hur otroligt realistiskt det var jämfört med många spel du är ingen superhjälte från början,eller ens i slutet, inte ens i närheten (okej du kan bli op i slutet men inte på ett superhjälte-sätt), även om det fortfarande inte är realistiskt men mer än andra RPGs for sure. Hur det var historiskt anpassat från topp till tå, med armor, titlar, faktiskt landskap, miljö och lagar. Jag önskar verkligen jag kunde spela det igen för första gången.
Håller med om Kingdom Come! Nerven när man skulle scouta fiendelägret i skogen utan att bli upptäckt är en av de mest minnesvärda spelupplevelserna det här året för egen del. Förstår dock att det inte är för alla. Själv älskar jag långsamma realistiska spel men det finns tyvärr väldigt få av dem då gemene gamer vill ha omedelbar tillfredsställelse och känna sig som en gud istället för att vara en människa i mängden.
Håller inte med, GTA är för 12 åringar och RDR2 är för vuxna. Kidsen tycker RDR2 är för långsamt, de vill ha svordomar och granatkastare och stylade bilar.
Lol okej. Stalker-spelen är också långsamma, men har även gameplay och gunplay som inte suger anus. Att animationerna i RDR2 gör att gubben tar 300-400ms extra på sig att reagera och skjuta, har jag svårt att ha översende för, och tycker det istället sabbar inlevelsen totallt.
Kanske okej för de som gillar yta före substans, men att det här soffpotatisliret med sitt autotarget-, autoaim- och deadeye-system, skulle vara mer vuxet har jag svårt att se.
Tycker det är lika ytligt och hjärndött som vilket modernt AAA-lir som helst man kan halvsova sig igenom. De flesta gamla NES-spel kräver mer närvaro och tålamod, och de spelen gjordes primärt för barn...
RDR2 är mycket bättre, men Cyberpunk är också bra. Det är väl det, RDR 2 hade 3000 pers inblandade i spelet, medans cyberpunk hade runt 500 pers som jobbade med det. RDR2 är mycket mer finslipat, större och har mycket mer små detaljer.
Men RDR är lite mer utav ett chill spel. Vissa gillar inte sådana spel.
Asus TUF RTX 4090 OC
G.skill 32 gb 4000mhz cl15
ASUS ROG Crosshair VIII Dark Hero
Ryzen 5950x
Starcitizen referral: STAR-2GR4-BK2X
Jag har fortfarande inte orkat med att spela igenom RDR2, inte för att det inte fanns delar i det som är fantastiska. Men för att kontrollen i det kändes oresponsiv. Allt man gjorde kändes trögt för mig.
Jag älskar Cyberpunk, och jag är väl en av få som haft väldigt få buggar som påverkar mig (fastnade mellan en stenvägg och motorcykeln efter en crash en gång, och lite grafiska glitchar). Annars har jag "peppar" peppar klarat mig från allt sånt.
Jag är iofs mer inbiten i sådana miljöer än jag är i westerns, så det kan definitivt spela in (älskade tabletop RPG't och Shadowrun både som RPG och som Konsoll/PC spel).
Lol okej. Stalker-spelen är också långsamma, men har även gameplay och gunplay som inte suger anus. Att animationerna i RDR2 gör att gubben tar 300-400ms extra på sig att reagera och skjuta, har jag svårt att ha översende för, och tycker det istället sabbar inlevelsen totallt.
Kanske okej för de som gillar yta före substans, men att det här soffpotatisliret med sitt autotarget-, autoaim- och deadeye-system, skulle vara mer vuxet har jag svårt att se.
Tycker det är lika ytligt och hjärndött som vilket modernt AAA-lir som helst man kan halvsova sig igenom. De flesta gamla NES-spel kräver mer närvaro och tålamod, och de spelen gjordes primärt för barn...
Det är vuxet då det kräver tålamod. Upplevelsen är medvetet långsam för att skapa tempo och atmosfär.
På samma sätt som unga sällan läser böcker så tror jag att unga sällan uppskattar RDR2.
Unga tycker att en pizza från lokala haket är det godaste som finns. Med åren utvecklas smaklökarna och då smakar mer avancerade rätter likt RDR2 bättre.
Ännu en dag i paradiset.