Att bli nykter

Såsom anställd i socialtjänsten har jag sett vilket fördärv alkoholen kan vara. Men det gäller alla beroenden, inte minst spel som försätter människor i hemska situationer. Jag har sett människor spela bort både bostad och familj. Lönen kan försvinna på en eftermiddag.

Själv har jag mer eller mindre tappat intresset för alkohol sedan jag blev förälder och äldre. Men det finns ju annat att missbruka, så man ska aldrig tro att man är säker på något sätt. Det roligaste jag hört på länge var en kvinna som sade att hon slutat dricka utan behandling. "Hur gör du då?" frågade en kollega intresserat. "Jag krattar." Alla sätt är bra - om de fungerar.

Jag har testat både det ena och det andra, men jag gillar generellt sett inte känslan av kontrollförlust och då är ju droger rätt värdelöst. Huruvida personen i fråga fick ett dopaminpåslag av krattning vet jag inte, det handlade nog mer om att hitta något att sysselsätta tankarna och händerna med.

Får man ställa en fråga.
Om gräs är "bättre" (eller mindre dåligt) må mycket väl stämma men hur resonerar ni som röker gräs när det trots allt är en olaglig drog och era köp sponsrar kriminell verksamhet?
Sponsring av bla människohandel, terrorism, gäng mm.

Eller är det från egna odlingar eller där man "vet ursprunget"?

Jag började dricka när jag var 19 och det blev varje helg framöver i många år. Jag har likt du varit en väldigt osocial människa, men allt det släpper i fyllan. Mina relationer under åren har varit mycket fest kompisar som träffas på helgerna. Mina flickvänner har jag festat med, vilket inte har slutat så jättebra med. Men efter ett avbrott så insåg jag att så här kan det inte fortsätta och det jag sökte i min nästa partner var vad jag tillslut hittade. Min nuvarande fru som varken röker eller dricker fick mig att avlägsna mig från festpolarna. Jag ordnade upp med mitt jobb att få jobba mest på helgerna, så jag inte kunde dra ut på fester. Och jag har aldrig mått så bra tidigare. Pengarna bara rullar in och jag har god tid att spendera på mina hobbys på vardagarna. Idag är jag 39 år och varit tillsammans med kvinnan i mitt liv i 11år. Jag har som tur var även en kristen kompis som inte heller dricker, och vi umgås någon gång i månaden när tid finns. Jag dricker alkohol någon gång i månaden med min mamma and thats it. Stay strong!

Majoriteten av mina egna inköp är där jag vet ursprunget. Några få gånger har jag handlat där jag inte vet var det kommer ifrån, och då har det troligtvis varit en organisation bakom.
Aldrig odlat något eget.

Är på alla sätt för en legalisering så att det kan regleras och skattas på likt alkohol för att ta bort stora inkomstkällor för de verksamheterna du nämner, samtidigt som det ger klirr i kassan för samhället istället.
Men de är trots allt kriminella organisationer, så om de inte kan försörja sig på droger kommer de hålla på med annat. Så har det varit i alla tider.

Vi skippar diskussioner om olagliga substanser, hörni.

Starkt jobbat av er som fortsatt hållt er nyktra. Och Knalle är väl snart uppe i 8 månader? Känns det tungt, så tänk på ni bara behöver hålla emot för dagen. Det blir lätt övermäktigt att tänka på att man aldrig mer får dricka. I slutänden blir det ju samma sak kan man väl säga, men man lurar på så sätt hjärnan så att det blir lite lättare. Ibland kan man behöva dela upp det så att man bara tänker timmar framåt, om det känns extra tungt.

Och får man återfall så är det inget man ska skämmas för, det är jättevanligt. Stödgrupper kan också hjälpa, så att man får prata om och bearbeta sina upplevelser.

Hur går det för TS?

I slutänden handlar det om ren jävla vilja.

Jag gick från att ta en dag i taget, till en vecka i taget, till en månad i taget... Nu är jag nog uppe i stadiet då jag tar ett år i taget, och det känns fruktansvärt bra. Inga planer på att dricka och känner noll sug. Som sagt, håll ut. Det kommer komma en dag då du inte längre vill dricka för du har kommit så långt ifrån det.

Över fyra år nu för min del. Nyktra livet äger!

Fint och gratulerar! Finns det något vi missar att diskutera när det gäller alkohol eller andra substanser. Nämligen deras positiva sidor. Vet att det inte är socialt acceptabelt att framhäva de sidorna men vem kan förneka att de finns?
Visst, misslyckanden och social misär är ju det man först tänker på men finns även saker som ökad kreativitet, att ta ett steg extra som leder till gott. Till och med självmedicinering som räddar många från kanske självmord, som kommer ur användande av vissa substanser. Allt är inte svart eller vitt.
Håller med er, vore ju fint om de inte behövdes, men så ser ju inte livet ut för många.

Inte i denna tråd tycker jag se första posten så kanske du förstår på sida 1, Bättre hålla sig till kärnämnet vilket är avänjning och alkohol.

Allt annat blir lätt spekulationer som sen kommer krocka med forumreglerna o lagar så en sån diskussion kanske ska startas på annat ställe.

Ok, fattar, ta bort min post om så önskas.

Jag är själv introvert och kanske inte haft problem med alkohol men tagit varje tillfälle att gå på fest etc för att ha ursäkt att bli full och dämpa ångest med det. Men så på min 30årfest höll det på gå åt helvete och sedan dess har jag varit nykter. Igår fyllde jag 32. Har inte känt behov av att dricka igen. En dag kanske jag gör det, men då för att det är gott eller till mat och inte för att "dränka sorger".

Känner igen mig i mycket där @Gertzy

Bara dumma tankar från någon som varit med ett par år längre. Alkohol eller inte. Att ha ångest då och då är helt normalt och något som alla har mer eller mindre av. Tänk på det, när det går ut över saker du måste göra, dina dagliga sysslor så är det ett problem. Kom ihåg att det är helt normalt dock, gäller bara att hålla det på en rimlig nivå. Och fungerar det inte så går det att fixa med proffesionell hjälp. En person helt utan ångest eller ånger är en psykopat.

Beklagar.

Nej, det har inte varit dåliga fyllor varje gång för mig heller. Tvärtom varit jätteglad 4-5 ggr och haft "time of my life" men sen typ var sjätte gång har jag "sneat" och fått mycket ångest istället. Så det har ju inte bara varit en tillflykt heller.

Aha, du är också 89:a? Tack och grattis på dig också!

Jag känner igen det där. Jag är 35 och har aldrig haft ett riktigt förhållande. Några korta romanser som inte ledde till så mycket när jag var runt 20 men annars inget. Jag har aldrig legat runt mycket heller så jag är väldigt oerfaren med allt sånt.
Jag har också haft ångest över det. Ofta när jag ligger och försöker sova. Då börjar jag tänka på att alla andra verkar ha hitta någon men inte jag. Sen kommer ångesten över att jag inte har så mycket pengar sparade, att jag inte har en bostad som jag känner som hemma, att alla andra verkar ha koll på sina liv.
Men personligen skulle jag säga att allt har blivit lättare med åren. Jag har nästan aldrig ångest över sånt längre. Tänker att det löser sig till det bättre hur det än blir.

Angående jobb så arbetade jag 12 år på olika fabriker vilket var oerhört monotont och tråkigt. Mest för att jag inte visste vad jag skulle göra. Sen utbildade jag mig till mätningstekniker under två år och fick jobb direkt. Istället för att stå inne hela dagen är jag mycket ute och mäter in byggnader och redigerar mätdata. Så kanske 50/50 ute och inne jobb.

Får man vara lite nyfiken och fråga varför du inte har ett jobb? Och vad du vill jobba som?

Ja det kan jag tänka mig. Det var väldigt få som var öppet gay när jag växte upp och även om det är mer accepterat nu tror jag fortfarande att det är ovanligt. Speciellt på mindre orter.
Jag är inte heller bra på kroppsspråk. Varken att visa intresse eller förstå det. Förr när jag shoppade med min syster såg hon flera gånger att tjejer verkade intresserade av mig utan att jag märkte det.

Vad bra. Även om covid strulade till allt vet du ju i alla fall vad du vill satsa på. Det är det inte alla som vet. Och angående arbetserfarenhet så har du ju minst 35 år kvar att jobba så du har god tid på dig

När det kommer till sociala medier håller jag med dig. Jag håller inte på så mycket med sociala medier överlag för jag vet att det skapade en stark känsla av att jag inte gjorde tillräckligt med mitt liv när jag var yngre. Vill inte komma dit igen.
Nu kollar jag mest på människor jag inte känner på Youtube och Tiktok. Känner ingen prestationsångest längre

Har du inte sökt jobb än så är det väl en bra grej att ta tag i, sök allt, prata med företag, fråga kompisar om de inte vet nån som vet nån som känner nån, om "skitjobb" (jobb man egentligen inte vill ha) är allt man lyckas få tag i så är det ljusår bättre än att sitta hemma 11:30 på en tisdag och tycka synd om dig.

Det är superenkelt att gräva ner sig och tycka synd om sig själv, eller komma på ursäkter för att inte ha ett jobb.

Gå en promenad, läs en bok, pröva något nytt, du kanske har talang för något och behöver utforska det. Ta en löprunda, kör ett kroppsviktspass (finns pass på youtube vad som helst är bra).

Rutiner är viktigt när man är utan jobb tycker jag, kanske det viktigaste.
Du kan ju göra det där som dina polare inte kan för att de är på jobbet, kanske inte sitta hemma o spela Valheim i 12 timmar varje dag men du kanske fattar vad jag menar.

Respekt för alla som försöker komma ifrån alkoholberoende och droger i allmänhet, jag lärde mig väldigt tidigt att inte dricka alkohol eller röka för jag använde min far, en kronisk alkoholist och storrökare, som ett exempel och gjorde tvärtom. Jag har druckit alkohol pga grupptryck och det var en lärdom i sig, idag kan jag uppskatta en alkoläsk eller lågprocentscider vid bjudning men varken eller är något jag aktivt dricker.

Har också väldigt begränsade erfarenheter av relationer och sex. Just det där med att "alla andra har någon men inte jag" gav mig oerhörd ångest i mina 20-something. Vilket hjälpte mig inspireras till att dricka mer. Numera bryr jag mig inte så mycket dock.

Grattis! Starkt jobbat.

Drack en del själv när jag var i din ålder, men mer tokmycket på tillfällen så jag inte kunde stå upp - eller visste vad jag hette, sen ingenting på veckor. Numera kan jag inte dricka något alls, blodförtunnande och alkohol är ingen bra combo.

Precis som du så insåg jag att det kostade pengar, krogen var för ytlig och ville inte slänga bort de få pengarna jag tjänade efter att ha fått mitt första jobb, slutade med att jag en kväll på 90 talet tog ett beslut att gå till en Kinarestaurang istället och sen åka hem.

Tycker det är bra att det finns folk som delar med sig och att andra kan lära sig från andras erfarenheter och kanske ta ett bra beslut så att de inte hamnar där själva.

Oavsett, hoppas det fortsätter gå bra för dig. Och även för alla andra som delat med sig.

Jag har lyckats bli av med samtliga laster förutom porren, och då innefattar det samtliga tunga substanser. Porren är ironiskt nog svårast för den är som mest lättillgänglig.

Beroendet av porr kan väl näst intill liknas vid beroendet av knark, har jag läst. Lika kraftfullt och svårt att vänja sig av med.

Lättillgängligt, som du säger.

Det låter som en sund inställning. Och grattis i efterskott!

Bra jobbat, mannen!

Det är nog det bästa med att bli äldre. Man bryr sig inte lika mycket om vad andra gör eller tycker.

Tack för peppen! Tror jag kan arrangera vad jag vill med de kontakter jag har men behöver ett jobb för att kunna leva också. Sen är det många som bildar företag men det är något jag inte tror skulle funka för mig.

Jag följer rätt många på instsgram men vänder lite på det också för jag tänker på en tjej som jobbar med bokning, som gick i min klass, kan vara jättebra att kontakta om artister för vi har också lite samma musiksmak. Det är väl så man får göra tänker jag.

Tror det är ganska vanligt, tyvärr. Många ensamma killar som inte riktigt vet hur man gör, men att de går så långt att de blir incels är förhoppningsvis ovanligt i jämförelse. Tänker lite på Ameican Pie ibland och likvärdiga filmer som jag och mina barndomskompisar såg som unga, att de framstår att killen bara får tjejen utan att göra något. Tror sånt kan påverka ens i hur man vill ragga osv. Lite Ot men jag har reflekterat länge över det.

Filmen har ju annars budskapet att den snyggaste inte behöver vara den man blir kär i.

Vill tänka samma, tror man lätt tänker att man blir dömd för det.

Ska inte OT:a för mkt 😊 men tänker att alkoholångest har sina rötter i något

Tänkte inte på det. Om man jobbar med att hålla kontakt med människor är ju sociala medier ett bra verktyg. Själv har jag ett jobb jag inte behöver ha så mycket kontakt med folk annat än mail och telefon.

En ganska tillnyktrande (pun intended) video om vad som händer med kroppen när du konsumerar alkohol.

Varning: Filmen är gjort av en patolog så den kanske inte passar alla.

https://www.youtube.com/watch?v=6q1RH8A3O3c