Recension: Marsupilami Hoobadventure

Låt inte det krångliga namnet avskräcka dig. Marsupilami Hoobadventure är faktiskt ett välgjort och underhållande plattformsspel.

Marsupilami är möjligen inte världens mest kända karaktär, men den har en 70-årig historia. Personligen hade jag ingen som helst relation till den förrän jag snubblade över detta spel. Det är trevligt att snubbla över saker ibland.

Marsupilami Hoobadventure är i akt och mening ett klassiskt tvådimensionellt plattformsspel. Mars kan hoppa, rulla och använda sin långa svans för att svinga sig mellan utplacerade öglor i de färgglada och måttligt utmanande världarna. Fiender besegras genom att hoppa på eller rulla över dem. Mars kan hoppa på väggar, stampa sig igenom luckor och ta sig uppåt genom att låta fåglar spotta honom vidare, ibland till dolda utrymmen.

Stilmässigt påminner detta starkt om Yooka-Laylee and the Impossible Lair och Donkey Kong Country: Tropical Freeze, vilka är alldeles utmärkta föredömen. Det betyder starka färger och inbjudande miljöer men också en intuitiv kontroll som bara fungerar. Men det är betydligt mindre utmanande än dessa mästerverk och soundtracket når inte dessa höjdare, även om det är trallvänligt och bra.

Till skillnad från Playtonics plattformspärla saknas här en hubbvärld att utforska. Marsupilami Hoobadventure är betydligt mer rakt på sak. Det man ser är vad man får. Det finns vanliga banor, alternativa banor och enkla bonusbanor. I övrigt finns inte så mycket mer att upptäcka.

Bonusbanorna, de så kallade Dojo-banorna, är plattformsutmaningar som dessvärre är alldeles för enkla. Mot slutet av varje värld, som innehåller ett halvdussin banor, finns en bossfajt.

Det finns tre svårighetsgrader, inklusive en odödlighetsnivå för de allra yngsta. De flesta kan utan större svårigheter köra på den svåraste nivån, som tillåter två träffar innan det är godnatt. Banorna är korta och fullproppade med frukter att samla. Eftersom hundra stycken ger ett extra liv kan man räkna med att samla in dussintals extraliv redan efter några banor. Detta tar bort lite av nerven, kan man väl säga.

Marsupilami Hoobadventure vidareutvecklar inte genren på något sätt över huvud taget och är uppenbart anpassat för en något yngre publik. Det bockar nogsamt av alla delar vi förväntar oss av ett tvådimensionellt plattformsspel, från kontrollupplägg och design till fiender och de vackra färgglada världarna.

Det finns kort sagt ingenting här som överraskar. Men ibland vill man faktiskt bara ha något man känner igen, något som inte kräver en lång tutorial, något som erbjuder en förströelse för stunden. Som en lättsmält fläskfilé med bea på fredagskvällen. Detta är ett sådant spel. Och det är förvånansvärt underhållande hela vägen in i mål.

Jag körde det på Xbox Series X så jag vet inte hur Switchversionen är. Men jag har inte sett att det skulle vara några problem av andra recensioner att döma. Känns ju som ett perfekt Switchspel.

Finns att hitta för 199 kr. Klart värt det.

Jag gillade i och för sig hubbvärlden i Yooka-Laylee and the Impossible Lair. Var ju nästan som ett spel i spelet.