Tristare med spelen i vuxen ålder?

För min del är det nog mer att hinna spela. Spelet: mamma pappa barn, Tar för mycket tid.
Men nu är de lite större så börjar få lite mer tid igen.
Men som nån skrev innan så är det SP spel som går först. Man måste kunna pausa.

Självrannsakan?

Att gå in i något med ett redan kritisk tänkande att hitta fel är nog problemet, inte åldern. Spel och film kanske inte är något för dig längre?

Finns nog flera orsaker, några jag tänker på.

1. Som vuxen finns det mer ansvar i vardagen. Det blir svårare att sjunka in totalt när det finns massa måsten som spökar i bakhuvudet.

2. Förväntningar med att ett kommande spel ska ge samma känsla som ett spel man minns från förr(med nostalgiska ögon). Och så börjar det jämföras.

3. Metan som nämnts tidigare. Allt ska optimeras efter data istället för att leka med kreativitet.

Sen finns det ett citat som jag tagit åt mig;
''Spelar du för att det är kul? Eller för att inget annat känns kul?''
Det sistnämnda kan jag då och då känna mig skyldig till.

När spelglädjen försvinner så jag gå tillbaka till klassiska spel som påverkade mig mycket under barndomen. Bara att gå igenom Nintendos online-tjänst så finns det en drös med spel som får mig att få lusten tillbaka. Senast Goldeneye…

Det finns definitivt inte samma sug som innan när det kommer till singleplayer-spel. Det kommer och går för mig dock, men ofta tänker jag "orkar jag starta ett nytt spel?" och då blir svaret mestadels, nej. Lättare/bekvämare att kolla på film/serie/anime/stream/Youtube istället.

Men, sen har väl också riktigt bra spel förstört lite för andra spel för mig personligen(FromSoftware får man tacka för det, på gott och ont). Deras spel är något jag verkligen ser fram emot och verkligen vill spela, så, tur att jag har det kvar åtminstone än inget alls. Sen hittar man ibland lite andra guldkorn här och där, men det är inte ofta.

Jag började spela på allvar i början av -80 talet, de bästa spelen kom då, enligt mig, från EA och Bullfrog. Sierra spel blev det inte så mycket av, däremot en del Pinball Dreams från ett visst demo gäng från Göteborg. Digital Illusions hette de. Sedemera blev de Dice.

Har blivit 50+ (hur hände det??) , och även om mitt spel intresse finns kvar, så har det svalnat betydligt. Blir det några spel idag så är det indie utvecklade mindre spel. Annars blir det tittande på YT eller Twitch

Har de senaste åren återgått mer och mer till boardgames som tar tiden jag tidigare använde för pc spelande, spelar dock hyffsat mycket fortfarande. Det jag märkt är att spel måste ha flera lager annars nappar jag inte, linjära spel avstår jag helt ifrån nuförtiden, kan också tröttna när jag närmar mig slutet på spelet eftersom man vet att det inte finns mer att ta av.

Spelar fortfarande mycket, det är alltid lika kul. Men mindre tävlingsinriktat online. Dvs mot andra människor. Blir mest co-op och singleplayer. Pallar inte med hetsiga människor som skriker. Pvp tar fram det värsta bland folk om man inte spelar med vänner.

Samma här, jag la ned Dota för några år sen och spelar i stort sätt aldrig PVP i något spel längre. Antingen spelar jag själv eller så har jag medspelarna bredvid mig i soffan.

Jag spelar i perioder. Ibland har det t o m gått några år utan att jag spelar. Det är inte helt dumt om det går lite tid mellan spelen, då ser man mer utveckling och kan få wow-känsla.

Tycker mig se en industristandard på hur saker och ting designas. Det känns mer som en fabrik än en nörds dröm som det tenderade att vara mer av back in the day.

Vilket tveklöst påverkar mitt sug då man sett det 100ggr förr.

Det jag märker med åldern (39 år) är att jag blir mer petig med vilka spel jag spelar och kan fastna för.
De flesta spelen nu för tiden tråkar snabbt ut mig.
Online-multiplayer går i princip bort helt och det som funkar bäst är välgjorda singleplayer RPGs och äventyrs/simulerings-spel alá Rimworld / Cities Skylines osv.

Sedan pallar jag inte längre att sitta och lira lika länge åt gången längre

Svar: Nej. Har aldrig haft så kul med spel som jag har nu.

Fyller själv 39 nästa vecka och det är exakt så här jag också upplever det. Spel som Spider-Man och God of War på PS4, Read Dead 2 osv har jag köpt och börjat på men tröttnat efter några timmar och sedan bara låtit ligga. Annat var det verkligen för 20-25 år sedan då jag kunde sitta hela dagar och nätter på raken med spel som Resident Evil 2 och Metal Gear Solid. Nya spel tråkar snabbt ut mig helt enkelt. Det finns ju undantag. Breath of the Wild sög minsann in mig. Det spelet satt jag en hundra timmar med.

Jag säger nej.

Spelglädjen finns kvar. Men jag spelar färre spel, försöker att nöta de spel jag spelar och återbesöker mer spel som jag har tyckt om eller missat. Jag spelar gärna SP och MP men har mindre möjligheter till MP samt organiseringen av det.

Det här stämmer alldeles för bra tyvärr. En utvecklare kommer på en bra grej sen tar alla andra efter. Assassins Creed med sina torn som ska klättras för att utforska kartan och Batman Arkham Asylum med sitt fightingsystem för att nämna ett par exempel. Sen ser man det 100 gånger närmaste åren. På ett sätt förståeligt eftersom det uppenbarligen funkar och spel är till för att säljas ur deras synpunkt men det blir lite tjatigt ibland. Men jag tycker fortfarande det finns gott om roliga och "nya" spel att spela ändå.