Att vara småbarnsförälder med kronisk trötthet och depression
Detta kan ibland vara ett känsligt ämne bland människor, till och med för de som inte har barn själva. Min förhoppning är att denna tråd inte eskalerar till moralkakor, pekpinnar eller heta diskussioner om vad som är rätt eller fel, utan bara min delgivning av egna erfarenheter. Alla har rätt till sin egen åsikt.
Om du vill komma till "slutklämmen" utan att läsa allt - läs de tre sista styckena.
Min idé till att skriva grundar sig i att jag sett ett par meddelanden här på forumet, skrivna av småbarnsföräldrar som pratar om "tuffa tider" med barn som vaknar ofta under natten osv vilket till slut leder till något som kan kännas som kronisk trötthet, stress och depression.
Med det sagt vill jag berätta lite om min erfarenhet. Kanske någon som känner igen sig, kanske någon som kan känna pepp, kanske inte. Ta med er vad ni vill från detta. Oavsett - du är inte ensam.
När jag skrev inlägget först så insåg jag att det började bli en novell, som kanske mer var ett uttryck för egen katarsis snarare än något som folk skulle orka läsa Så jag försöker korta ner för att komma till min "slutsats" lite snabbare... (Inser i efterhand att det inte blev så kort ändå )
Jag och min fru fick vår första dotter när jag var 35 år, 2017. Vi bodde då mitt inne i Stockholm (har nu flyttat ut på gård på landet söder om Lidköping, fantastiskt).
Ganska tidigt märkte vi att vår dotter inte var speciellt förtjust i att sova. Hon började sova kortare på dagarna, max 30-45 minuter i sträck.
Hon sov sällan många timmar i sträck på natten heller, och när hon vaknade så var hon ofta asförbannad, ville inte ha tröst eller ha oss i närheten. Men värst av allt var nattningarna, som kunde ta upp mot två timmar, ofta med skrik och extrem stressnivå, för alla parter, med extrem stress som följd.
Detta pågick under några år, många sa "det blir bättre snart, när hon blir lite äldre". Under tiden så började jag och min fru gå på knäna. Konstant sömnbrist leder förstås till att man inte klarar av motgångar eller att ta rationella beslut i vardagen heller.
Vår relation påverkades hårt. Att vara förälder var inte alls det där härliga som man ser alla lyckliga par visa upp på Instagram. Det var för jävligt. Livet sög, det kunde nästan kvitta helt enkelt. Jag drabbades nog extra hårt, då jag sedan tidigare uppenbarligen varit psykiskt skör.
Men min fru drabbades också. Vi blev sjukskrivna för depression i perioder.
Hur som helst, efter många turer till, och hembesök av BUP, och diverse barnläkare så gick vi på rekommendationen med totalt skärmförbud för att minska stimuli som kan påverka sömnen, något vi absolut inte ångrat. Vår dotter har utvecklat ett stort sinne för fantasi och ett analyserande sinne, mycket tror jag beror på detta skärmförbud.
Men! Jag ska försöka komma till slutklämmen. Till slut, efter flera år, fick vi utskrivet melatonin, som är ett naturligt ämne man vanligtvis utsöndrar ex när det blir mörkt och man lägger sig för att sova. Vår dotter verkar producera allt för lite av detta. Med extra melatonin så gick nattningarna från 2 timmar av skrik till 20 minuter med mer harmoni. Kan vara intressant att tänka på för de som har stora bekymmer med insomningar.
Slutkläm 2: vi fick inga konkreta tips av vården (de har väldigt lite att erbjuda, på många plan). Vi tog hjälp av en sömncoach (vanligt i framförallt USA, inte så vanligt i Sverige på den tiden). Detta har hjälpt oss oerhört. Dotter nummer 1 tog det ett tag för (ju äldre de är, desto svårare att anpassa till nya rutiner). Med dotter nr 2 började vi med detta vid 4 månaders ålder. Henne kan vi lägga i sin säng, säga "sov så gott" och gå ut, sedan sover hon hela natten. Barn är ju givetvis olika, men detta är för oss helt fantastiskt.
Så, jag kan inte nog rekomendera att testa detta med sömncoach, om någon här känner igen sig det minsta. Vissa kan tycka att processen ibland går mot de biologiska instinkterna, speciellt mammor, men det är värt det 100% och jag lovar att en god rutin samtidigt stärker relationen med barnet som dessutom får mer självförtroende för att kunna somna själv.
BlackBozze - the man, the myth, the concept
Tack för att du delar, det finns många många föräldrar som har barn som inte följer "mallen".
Man ser mest allt gullgull med barn osv. i sociala medias osv, alltså att vi proppas av den fina med barn men sällan det tuffa med att vara förälder. Det är uppfiskade att läsa om andras tuffa situationer. Hade så klart önskat att alla slapp det.
Lycka till med fortsättningen.
Switch OLED, PS4 slim, PS3, New 3DS XL, Wii, GC, N64, GBA & NES
PC: 5800X3D ■ 32GB■ RTX 3070 ■ 27"1440p@165 Hz
Låter fruktansvärt jobbigt med den situation ni haft med er dotter. Kronisk sömnbrist över tid påverkar ens mående oerhört mycket. Skönt att ni har det bättre nu.
Tack
BlackBozze - the man, the myth, the concept
Tack för att du delar, det finns många många föräldrar som har barn som inte följer "mallen".
Man ser mest allt gullgull med barn osv. i sociala medias osv, alltså att vi proppas av den fina med barn men sällan det tuffa med att vara förälder. Det är uppfiskade att läsa om andras tuffa situationer. Hade så klart önskat att alla slapp det.
Lycka till med fortsättningen.
Ja det känns som ett allmänt problem för många som ser det som "sanningen", svårt att inse vad som är "på riktigt" när man blir matad av det på sociala medier.
Tack
BlackBozze - the man, the myth, the concept
Vi har peppar, peppar inte alls varit med om det du beskriver.
Men har självklart haft kollegor och vänner som haft det i mindre och större utsträckning och det verkar vara ett helvete.
Det är positivt att du lyfter detta då det inte får stigmatiseras på något sätt, och något som arbetsgivare om något bör vara medvetna om för att underlätta från sitt håll.
Skönt att ni har fått, eller rättare sagt tagit, hjälp och att det faktiskt gett resultat.
Man hoppar för fan inte in i en tråd där någon öppnar upp sig om bland annat depression, sjukskrivning och att vara förälder i en sådan situation och säger (och nu citerar jag) "Små barn små problem, om det inte gäller nån allvarlig sjukdom. Många småbarnsföräldrar som behöver rannsaka sig själva."
Det är så provocerande och något av det mest korkade jag läst på sajten på länge.
Snälla ni, innan ni skriver någon kommentar, läs för gudsskull hela tråden innan ni skriver. Tänk dessutom igenom vad ni knåpat ihop en extra gång innan ni skickar iväg inlägget.
Tack för att du delar dina upplevelser. Lite ”skönt” att höra att allting bara inte är guld och gröna skogar, man måste kunna berätta hur det är. Kan verkligen förstå hur barnets sömnproblem kan leda till psykiska besvär och svårigheter i äktenskapet. Skönt att det går bättre
En glad kalmarit boende på Gotland!
Starkt jobbat, både att ta er igenom en så oerhört tuff tid och att dela med er av upplevelsen. Vi är ännu barnlösa, men liknande "worst case"-scenarier dyker ju upp i huvudet när man tänker på hur framtiden kan bli. Fint att det löste sig för er och att ni verkar kunna njuta av familjelivet nu.
Man hoppar för fan inte in i en tråd där någon öppnar upp sig om bland annat depression, sjukskrivning och att vara förälder i en sådan situation och säger (och nu citerar jag) "Små barn små problem, om det inte gäller nån allvarlig sjukdom. Många småbarnsföräldrar som behöver rannsaka sig själva."
Det är så provocerande och något av det mest korkade jag läst på sajten på länge.
Snälla ni, innan ni skriver någon kommentar, läs för gudsskull hela tråden innan ni skriver. Tänk dessutom igenom vad ni knåpat ihop en extra gång innan ni skickar iväg inlägget.
Tack för den snabba rensningen, jag tappade hakan när jag kom in i tråden. Ett riktigt lågvattenmärke även för användaren i fråga.
Man hoppar för fan inte in i en tråd där någon öppnar upp sig om bland annat depression, sjukskrivning och att vara förälder i en sådan situation och säger (och nu citerar jag) "Små barn små problem, om det inte gäller nån allvarlig sjukdom. Många småbarnsföräldrar som behöver rannsaka sig själva."
Det är så provocerande och något av det mest korkade jag läst på sajten på länge.
Snälla ni, innan ni skriver någon kommentar, läs för gudsskull hela tråden innan ni skriver. Tänk dessutom igenom vad ni knåpat ihop en extra gång innan ni skickar iväg inlägget.
Förstår verkligen inte, en del verkar sakna empatiförmåga helt och hållet. Tack för att du rensade så kvickt.
OT: Tack för att du delade med dig, det är inte alla som har mod för det. Jag och sambon har funderat på barn ett tag nu, men allt det du beskriver är det som tar emot för mig. Är så rädd att det kommer påverka min syn på barnet vilket i sig kan göra mig till en dålig förälder.
Förstår verkligen inte, en del verkar sakna empatiförmåga helt och hållet. Tack för att du rensade så kvickt.
OT: Tack för att du delade med dig, det är inte alla som har mod för det. Jag och sambon har funderat på barn ett tag nu, men allt det du beskriver är det som tar emot för mig. Är så rädd att det kommer påverka min syn på barnet vilket i sig kan göra mig till en dålig förälder.
Nu finns det såklart ingen generell sanning och alla är självklart individer som hanterar livet på olika sätt.
Men med det sagt hade jag precis samma farhågor innan jag fick min lilla stjärna. Jag visste inte ens om jag ville bli förälder. Men när man väl fått tillskottet, eller faktiskt någon vecka efter (är en sådan jäkla omställning i allt, i synnerhet prioriteringar och känslor), så var det precis som att poletten trillade ner och jag fick ett tydligt syfte med livet.
Låter kanske lite flummigt det jag skriver men det är faktiskt så jag ser på mitt föräldraskap.
Mitt svar försvann när inlägg rensades bort; skulle bara vilja flika in med att det är starkt av dig att dela med dig. Jag har gått igenom nästan exakt samma sak och det är en fruktansvärt ansträngade situation som har satt spår som påverkar än idag.
Blev genuint ledsen över första svaret du fick, men skönt att höra att det går åt rätt håll för er
Kan relatera. Våran äldsta grabb född 2017 har fått diagnoserna adhd/autism vilket gör det generella familjelivet svårt.
Gällande hans sömns så somnar han sent (23ish) och vaknar tidigt (04ish) Samt ”nattskräck” som gör att han vaknar panikslagen varje natt och är i en annan värld och är otröstbar.
Försökt få melatonin utskrivet men ingen läkare tror att det skulle hjälpa.
Hur som helst, jag har nog tagit detta hårdast och gått ner mig helt psykiskt. Och varit sjukskriven en längre period nu pga depressionen.
Rastaration @ PSN & Twitch
Mitt svar försvann när inlägg rensades bort; skulle bara vilja flika in med att det är starkt av dig att dela med dig. Jag har gått igenom nästan exakt samma sak och det är en fruktansvärt ansträngade situation som har satt spår som påverkar än idag.
Blev genuint ledsen över första svaret du fick, men skönt att höra att det går åt rätt håll för er
Tack. Jag blev själv lite paff, även om man får räkna med lite sånt på forum emellanåt...
Hur längesen var det då? Kände du att ni fick något stöd av ex sjukvård eller annan instans?
Ja jag förstår dig, känner också att det satt spår. Förutom själva "gå in i väggen"-symptomen så också om något barn vaknar eller blir ledsen/arg på natten så blir det nästan 100% stresspåslag och "Nej, ska det bli så här igen". Som tur är minskar det väl med tiden när man inser att det faktiskt funkar mycket bättre nu...
BlackBozze - the man, the myth, the concept
Tack för att du delar dina upplevelser. Lite ”skönt” att höra att allting bara inte är guld och gröna skogar, man måste kunna berätta hur det är. Kan verkligen förstå hur barnets sömnproblem kan leda till psykiska besvär och svårigheter i äktenskapet. Skönt att det går bättre
Starkt jobbat, både att ta er igenom en så oerhört tuff tid och att dela med er av upplevelsen. Vi är ännu barnlösa, men liknande "worst case"-scenarier dyker ju upp i huvudet när man tänker på hur framtiden kan bli. Fint att det löste sig för er och att ni verkar kunna njuta av familjelivet nu.
Tack för att du delade med dig, det är inte alla som har mod för det. Jag och sambon har funderat på barn ett tag nu, men allt det du beskriver är det som tar emot för mig. Är så rädd att det kommer påverka min syn på barnet vilket i sig kan göra mig till en dålig förälder.
Men med det sagt hade jag precis samma farhågor innan jag fick min lilla stjärna. Jag visste inte ens om jag ville bli förälder. Men när man väl fått tillskottet, eller faktiskt någon vecka efter (är en sådan jäkla omställning i allt, i synnerhet prioriteringar och känslor), så var det precis som att poletten trillade ner och jag fick ett tydligt syfte med livet.
Starkt att dela! Har själv säsongsrelaterade sömnproblem, kan bli riktigt jäkla tungt för mig UTAN barn. Hade inte klarat det där.
Skönt att ni verkar fått bukt med det dock! Riktiga hjältar. <3 Instämmer att sömncoacher kan vara suveräna.
Tack alla. Tanken var inte att jag skulle avskräcka någon med mitt inlägg. Förhoppningen var att kunna peppa med att säga att det finns fantastisk hjälp att få, om man söker sig utanför den mycket begränsade sjukvården.
Och @Force - att vara rädd att bli en "dålig" förälder delar du nog med 99% av alla blivande föräldrar! Samma med mig. Förstå-sig-på:arna säger ju att gör du "rätt" i 50% av fallen och "fel" i de andra fallen (har hört 30% också, men det är ju helt godtyckliga tal) så blir det bra i slutändan. Oavsett "statistiken" - så länge man reflekterar över sina reaktioner och försöker göra rätt så ofta man kan, kommer det att bli bra. Man måste bara dra ner sina ambitioner lite. "Good enough" är just "good enough". Jag tror att det vill väldigt mycket till att man ska få en dålig relation med sina barn, om man inte beter sig som ett riktigt as...
@Jönsen - skönt att höra att det blev bättre än farhågat
BlackBozze - the man, the myth, the concept
Mitt svar försvann när inlägg rensades bort; skulle bara vilja flika in med att det är starkt av dig att dela med dig. Jag har gått igenom nästan exakt samma sak och det är en fruktansvärt ansträngade situation som har satt spår som påverkar än idag.
Blev genuint ledsen över första svaret du fick, men skönt att höra att det går åt rätt håll för er
Det är mitt fel. Vi har som praxis att vi fimpar inlägg som citerar borttagna inlägg, men såhär i efterhand hade jag bara kunnat ta bort citeringen och låtit ditt inlägg vara. Ska tänka på det till nästa gång
Låter fruktansvärt jobbigt med den situation ni haft med er dotter. Kronisk sömnbrist över tid påverkar ens mående oerhört mycket. Skönt att ni har det bättre nu.
Tack!
BlackBozze - the man, the myth, the concept
Skönt att det verkar blivit bättre.
Kan relatera. Våran äldsta grabb född 2017 har fått diagnoserna adhd/autism vilket gör det generella familjelivet svårt.
Gällande hans sömns så somnar han sent (23ish) och vaknar tidigt (04ish) Samt ”nattskräck” som gör att han vaknar panikslagen varje natt och är i en annan värld och är otröstbar.
Försökt få melatonin utskrivet men ingen läkare tror att det skulle hjälpa.
Hur som helst, jag har nog tagit detta hårdast och gått ner mig helt psykiskt. Och varit sjukskriven en längre period nu pga depressionen.
Har själv tagit melatonin under en period av extrem insomni/sömnproblem och det hjälpte, att man inte ens prövar det som läkare är ju en skam. Tyvärr verkar Sverige ligga efter en del saker i vården och melatonin är en av dom, som tur är fick jag det via en bekant som fått det från en vän i utlandet.
Man har försökt få detta till att klassas som ett kosttillskott här, men som sagt, Sverige ligger efter i mycket. Ne, istället ska man pumpa folk fulla med sömntabletter istället. Ursäkta lite off-topic.
The more I practice, the luckier I get.
Kan relatera. Våran äldsta grabb född 2017 har fått diagnoserna adhd/autism vilket gör det generella familjelivet svårt.
Gällande hans sömns så somnar han sent (23ish) och vaknar tidigt (04ish) Samt ”nattskräck” som gör att han vaknar panikslagen varje natt och är i en annan värld och är otröstbar.
Försökt få melatonin utskrivet men ingen läkare tror att det skulle hjälpa.
Hur som helst, jag har nog tagit detta hårdast och gått ner mig helt psykiskt. Och varit sjukskriven en längre period nu pga depressionen.
Det låter hemskt, jag kan verkligen relatera till sömnen åtminstone. Jag kan tänka mig att det blir några resor värre om det är ännu fler omständigheter och faktorer som påverkar sömn och vardag till det negativa. Barn kan ju också bli konstant övertrötta (som vår dotter, gissar också er son) och det gör ju allt förbannat mycket jobbigare. Man får aldrig någon harmoni i tillvaron, aldrig någon återhämtning
Är det läkarnas argument för att inte skriva ut melatonin, att de TROR att det inte skulle hjälpa? Det låter ju absurt. Det är ju många som är behjälpta av det, och det är ju ett naturligt preparat som redan finns i kroppen.
Kan man försöka gå till en privat läkare? Även om det kostar skjortan.
BlackBozze - the man, the myth, the concept
Skönt att det verkar blivit bättre.
Har själv tagit melatonin under en period av extrem insomni/sömnproblem och det hjälpte, att man inte ens prövar det som läkare är ju en skam. Tyvärr verkar Sverige ligga efter en del saker i vården och melatonin är en av dom, som tur är fick jag det via en bekant som fått det från en vän i utlandet. Man har försökt få detta till att klassas som ett kosttillskott här, men som sagt, Sverige ligger efter i mycket. Ne, istället ska man pumpa folk fulla med sömntabletter istället. Ursäkta lite off-topic.
Håller med dig helt och hållet. Man vågar ingenting som inte har fyrtioelva svenska studier från Karolinska Institutet bakom sig.
BlackBozze - the man, the myth, the concept
Skönt att det verkar blivit bättre.
Har själv tagit melatonin under en period av extrem insomni/sömnproblem och det hjälpte, att man inte ens prövar det som läkare är ju en skam. Tyvärr verkar Sverige ligga efter en del saker i vården och melatonin är en av dom, som tur är fick jag det via en bekant som fått det från en vän i utlandet. Man har försökt få detta till att klassas som ett kosttillskott här, men som sagt, Sverige ligger efter i mycket. Ne, istället ska man pumpa folk fulla med sömntabletter istället. Ursäkta lite off-topic.
Tyvärr är läkare och psykologer påverkade av farmakologiska verksamheten som är en av världens största industrier. Läkare och psykologer har även aktier i dessa bolag som omedvetet eller ej påverkar deras lösningar. Jag tycker inte det är etiskt rätt. Förr tyckte vi inte att läkemedelsföretag skulle kunna påverka läkare och psykologer men den frågan är nästan helt död idag.
Melatonin eller vitaminer tjänar man inte lika mycket pengar kring på grund av att du inte kan patentera dem. Patent för sömntabletter är mycket mer lukrativt. Tänk dig Ozempic som idag omsätter mer än länder.
Inte bara spelindustrin som blivit förstörd av girighet.
--
Dålig sömn eller insomnia är väldigt tufft. Det är ju en tortyrmetod av en anledning.
Det låter hemskt, jag kan verkligen relatera till sömnen åtminstone. Jag kan tänka mig att det blir några resor värre om det är ännu fler omständigheter och faktorer som påverkar sömn och vardag till det negativa. Barn kan ju också bli konstant övertrötta (som vår dotter, gissar också er son) och det gör ju allt förbannat mycket jobbigare. Man får aldrig någon harmoni i tillvaron, aldrig någon återhämtning
Är det läkarnas argument för att inte skriva ut melatonin, att de TROR att det inte skulle hjälpa? Det låter ju absurt. Det är ju många som är behjälpta av det, och det är ju ett naturligt preparat som redan finns i kroppen.
Kan man försöka gå till en privat läkare? Även om det kostar skjortan.
Finns melatonin receptfritt på apoteket. Men det är bara tillfällig användning som är rekommenderat (högst 16 behandlingsperioder om året).
Viam inveniam aut faciam
Det är mitt fel. Vi har som praxis att vi fimpar inlägg som citerar borttagna inlägg, men såhär i efterhand hade jag bara kunnat ta bort citeringen och låtit ditt inlägg vara. Ska tänka på det till nästa gång
Ingen fara!
Finns melatonin receptfritt på apoteket. Men det är bara tillfällig användning som är rekommenderat (högst 16 behandlingsperioder om året).
En nackdel är att det är mycket dyrare än om man köper på recept. Åt själv ett tag innan jag lyckades luska ut att det var allergi som störde sömnen.
Som fyrbarnspappa kan jag relatera till lite av varje i den här tråden! Har egentligen inte så mycket mer att säga just nu, mer än att jag tycker att det var fint att du delar med dig och jag hoppas saker och ting blir lättare. Det är inte alltid så jäkla lätt med föräldraskap, relationer och jobb och allt annat som ska in i bilden, så tycker det är jättefint med en tråd som belyser detta. Kämpa på! 💛💛💛
Riktigt stort att dela med sig av dina erfarenheter.
Har gjort en liknande resa med mina två barn, första barnet har jag varit ute otaliga nätter ute och kört bil och sen sovit bredvid barnet in bilen när det väl somnat. Gått med barnvagn hela nätterna eftersom barnet vaknade direkt när vagnen stannade. Gick så långt att jag köpte en robot som jag satte under vagnen som simularade att vagnen var ute och rullade.
Bodde i Stockholm då, fick noll hjälp från vården. "ni har ett nyfiket barn" fick vi höra. Både jag och sambon blev deprimerade, jag fick antidepressiva mediciner och hade självmordstankar.
När vi flyttade från Stockholm till en mindre stad fick vi hjälp, blev inlagd på barnkliniken men de hittade inget först. Efter några månader fick vi kontakt med öron näsa hals. Då visade sig att han hade en körtel bakom näsan och kunde endast andas ungefär 10% mot vad man ska kunna göra genom näsan. Vi fick tid för operation och efteråt försvann alla besvär och jag kommer ihåg att jag låg och grät brevid mitt barn när han för första gången kunde andas ordentligt och "sov som ett barn"
Barn nummer två fick ju såklart exakt samma sjukdom, men då visste vi iallafall vad det var och gick hjälp fort 😉
En nackdel är att det är mycket dyrare än om man köper på recept. Åt själv ett tag innan jag lyckades luska ut att det var allergi som störde sömnen.
Fast det är inga stora pengar vad jag kan se. En årsförbrukning receptfritt kostar mindre än 400kr om du knaprar enligt dosering.
Så vettefan om du sparar så många kronor om du kommer åt ett recept.
Viam inveniam aut faciam
Fast det är inga stora pengar vad jag kan se. En årsförbrukning receptfritt kostar mindre än 400kr om du knaprar enligt dosering.
Så vettefan om du sparar så många kronor om du kommer åt ett recept.
Med tanke på användarnamnet så är några kronor kanske många timmars "arbete".
Men lite mer seriöst. Har man andra mediciner på recept och når högkostnadsskyddet så kan det ju bli så att man inte betalar något alls. 400 kronor per år är kanske inte mycket, men många bäckar små så att säga om man har det knapert.
Fast det är inga stora pengar vad jag kan se. En årsförbrukning receptfritt kostar mindre än 400kr om du knaprar enligt dosering.
Så vettefan om du sparar så många kronor om du kommer åt ett recept.
Okej, jag tog iof mina varje dag med starkaste dos så kanske därför.
Skönt att det löste sig för BlackBozze:s familj. Måste ha varit en oerhörd lättnad.