Inlägg av Emsi

"Alltså jävla noob bot, kan ni sluta feeda eller?!".

Frustrerad och elitistisk kastar jag ur mig svordomar, den ena efter den andra, mot de mindre skillade spelarna. Klickar nästan otaliga klick i minuten, fullt fokus på Asus-skärmen, när det knackar på dörren. Självklart, som om de aldrig förstod, måste man ju spela med högsta volym dubstep skrålandes i öronen. Hallå, såklart liksom? "Emma, ska du inte gå ut? Det är ju sol ute idag. 14 grader men på altanen känns det som 30. Förresten, det luktar tonårskille här inne, kan du inte vädra? Du är ju tjej Emma. Vill du inte känna dig som en sådan?". Mamma har kommit in. Jag tror hon sa något. "Mmm. Vänta. Håller på att dö". Fan jävla feeders bot som gett guld till Sejuani som om det var hennes födelsedag. Så kommer hon mid. Låt mig farma för fan. "Men Emma. Jag pratar ju med dig, varför lyssnar du aldrig? Kan du aldrig göra något annat än att sitta framför den där datorn?" Shit, nu dog jag. Kan hon inte låta mig fokusera? "Som vadå, linda in mig i en filt på altanen för att kanske lyckas bränna mig på näsan?". Förstår inte grejen med att alla svenskar envisas om att det minsann är varmt nog att sola när det är 14 grader ute i April. Det är kallt, förstå det. "Du beter dig som en kille, Emma. Killar sitter inne och spelar hela dagarna. Vill du inte vara en tjej? Det känns inte som att du är min dotter längre".

Varje Söndag morgon var densamma. Idag bor jag givetvis inte hos mina föräldrar längre, men jag funderar mycket på förhållandet mellan barn, spel och datorer, och föräldrar.

Jag har egentligen alltid varit tjejen som går sin egen väg. Enda barnet, småstads-tjej, medelklassfamilj. Vägrade gilla varken blått eller rosa, jag skulle gilla grönt. Vägrade bli en i gänget utan hängde med alla. Älskade att spela läskiga zombie-spel med pappa innan jag visste vad en zombie var och älskade att leka med leksakshästar med neonfärgat hår. Idag sitter jag gärna och spelar och målar naglarna när jag väntar på respawn. Nog med jämförelser, det jag vill komma fram till är följande fråga. Vad är grunden till föräldrarnas rädsla över att barnen spelar datorspel?

Föräldrar som är rädda att spelandet gör barn feta, våldsamma och struntar i sina betyg. Jag köper inte det. Jag har haft vänner vars föräldrar valt att spendera sina fredagkvällar framför World of Warcraft istället för Let's Dance på TV4. Barnen? Varken överviktiga, våldsamma eller skolkare. Men de föräldrar som väljer Let's Dance med en pizza och en skål popcorn, de är livrädda för att ha deras barn framför skärmen. Speciellt om det är en dotter. För om hon spelar kommer hon bli en pojke. En fet, våldsam och skolande pojke.

#blogg