Än viktigare var dock att Rogers lyckades leta upp och snabbt bli personligt bekant med Mr Tetris himself.

- Jag gillade Hank direkt, berättar Alexej Pajitnov. Jag såg honom mera som en spelgalning som jag, än som en businessman. Han sökte upp mig och vi fortsatte att prata in på kvällen och långt fram på småtimmarna. Att jag senare flyttade till USA var mycket Hanks förtjänst.

Berättar Alexej Pajitnov som däremot inte fick ett öre av vare sig Elrog eller de utländska intressenterna. Lite typiskt, förstås. Världen är knappast full av rika troll som kommit ur uppfinnarleden. Speciellt inte i det forna Sovjet, där alla idéer ansågs som statlig egendom. Men Alexej Pajitnov, idag 53 år, har behållit sin godmodiga attityd:

"Jag uppfann aldrig Tetris med huvudsyftet att bli rik"

- Jag uppfann aldrig Tetris med huvudsyftet att bli rik. Växte man upp i det forna Sovjet, var det ändå något ouppnåeligt. Att överhuvudtaget försöka s ä l j a något, kändes ovant och svårt. Jag försökte skapa ett kul spel, helt enkelt, och bestämde mig tidigt för att inte delta i bråket om rättigheterna, det fick andra sköta.

- Och jag uppfann det inte heller som någon politisk idé, som vissa tror. Tetris står varken för eller mot Sovjetregimen. Själv är jag tacksam mot Moder Ryssland som försåg mig med de attribut som bidrog till att skapa Tetris popularitet: lökkupolerna, alfabetet och musikstycket - en folksång kallad ”Korobeiniki”. Visst, jag kunde jag kanske ha tjänat några miljoner mer, men hade jag varit miljoner gånger lyckligare? Jag tvivlar på det...

Tetris 2.0?

Han är fortfarande lite av en godmodig jultomte i sitt stora skägg och sina snälla, kloka ögon. I och med glasnost fick Alexej Pajitnov 1991 chansen att flytta till USA. I dag lever han ett stillsamt familjeliv i Seattle. Blir sällan igenkänd på gatan, vilket tycks passa honom väl. Har ett löst kontrakt med spelfabrikanten Wildsnake Software och datajätten Microsoft, där hans uppgift är just att försöka kläcka framtidens Tetris.

Det går väl sisådär. Att snilleblixten skulle slå ner två gånger i samma hjärna tycks föga troligt. Tiden har på många sätt sprungit förbi Alexej Pajitnov. Han tror visserligen mycket på sin nya idé, en variant på sin barndoms Othello, men i konkurrens med alla nya, coola strategi- och krigsspel känns den som en blek utmanare.

Han har dessutom redan floppat med Welltris - en 3D-variant av Tetris, där man också måste rada blocken på djupet. Och han har ännu inte lyckats få riktig kläm på ett tvåmannaspel där blocken faller från två olika håll, in mot spelets mitt. Ur-Tetris, däremot, fortsätter att leva vidare i högönsklig välmåga.

”En minut att lära, en livstid att behärska” är en slogan som använts i olika sammanhang, men med Tetris stämmer det nästan otäckt bra. Vem som helst kan på nolltid lära sig reglerna och handgreppen.

Vissa psykologer har också försökt påvisa att vi gillar Tetris eftersom det är ett konstruktivt spel, där man bygger istället för att förstöra. En sanning med modifikation dock, det vet alla som sett sina kompletta rader suddas ut och spårlöst försvinna - medan blott de ihåliga misslyckandena återstår... Alexej Pajitnov har sin egen teori:

- Tetris kom i exakt rätt tid. Datorn hade just gått från något som tillhörde science fictionvärlden, till att bli var mans egendom. Det intressanta är att den mänskliga hjärnan däremot inte alls har förändrats i samma takt. Det vi gillade för 20 år sedan, gillar vi fortfarande.