Själv jobbade jag vid denna tid på Torget, Postens försök att starta en internetportal, och drogs också med i hysterin. Inte minst blev Quake startskottet på en helt ny sajt, som jag kom att döpa till Fragzone. Ett annat landmärke var projektet ”SM i Quake”, som vi bestämde oss för att hålla i slutet av december 1996. Vi kallade dock inte evenemanget för ett SM, utan namnvalet föll på Fragfest 96 istället. Så här efteråt minns jag inte varför, möjligen lät det häftigare – eller så var vi oroliga för att få amerikanska portföljbärare på halsen om vi använde Id Softwares varumärke utan att fråga först.

Under 90-talets internetboom, i vilken jag själv i högsta grad var delaktig i, hänvisades ofta till vikten av att vara först ute på en ny marknad, innan eventuella konkurrenter hunnit lägga beslag på kunderna i just det nya segment som man trott sig ha identifierat.

Begreppet first mover advantage användes flitigt för att motivera ohyggligt dyra investeringar – oftast med andras pengar – i affärsidéer som endast i undantagsfall utvecklades till något kommersiellt gångbart. Det fanns till och med ett begrepp som användes på toppen av dotcom-eran, burnrate, som var ett – positivt – mått på hur snabbt en ny startup brände av investerarnas pengar.

Torget saknade förvisso inte kostsamma projekt att plöja ner det statliga bolagets pengar i. Som i det ännu idag relativt okända projektet som gick ut på att ge alla svenskar en egen e-postadress. Projektet kom aldrig längre än till idéstadiet, men en entusiastisk inhyrd it-chef hade redan förberett storsatsningen genom att köpa in Sun-servrar för 10 (eller om det var 100) miljoner. Servrar som sedan ställdes i en källare hos Postens driftavdelning i Alingsås, där de strax efteråt förstördes av vattenskador vid ett regnoväder.

I detta avseende passar Fragfest 96 väl in i mallen, men ändå inte. Det var ett försök till att utnyttja det mytiska first mover advantage genom att arrangera Sveriges första stortävling i succéspelet Quake. Vi var övertygade om att det låg en stor och lukrativ marknad och väntade i onlinespelens värld som inom kort skulle vara värd miljarder. I USA hade redan stora Quake-tävlingar börjat anordnas, med Ferraribilar och tusentals dollar i prispotten.

Det var en
Pentium 200 på
133 MHz

Däremot var Fragfest annorlunda, i det att evenemanget i princip inte kostade Torget en krona. Kollegan Adam Schaub lyckades via sina kontakter fixa sponsorer för allt. IVA, Ingenjörsvetenskapsakademin, ställde upp med gratis lokal – i gengäld fick de alla intäkter från baren – och datortillverkaren Gateway 2000 ställde upp både med speldatorer och förstapriset: en ”monsterdator” för 30 000 kr. Schaub säger sig minnas att det var en Pentium 200 på 133 MHz, en dator som med dagens mått alltså når upp i bråkdelen av processorkraften i en vanlig mobiltelefon. Till detta kom massor med ”tröstpriser” från Microsoft och PC Gamer.

Tidig affisch för Fragfest

Vi var övertygade om att det skulle bli storsuccé. När vi började annonsera, framför allt online på Torget.se men också med affischer lite här och där ute på stan, var vi säkra på att de 128 platserna till tävlingen snabbt skulle ta slut. Så blev också fallet, men eftersom detta var i e-handelns linda fanns inget bra sätt att plocka in anmälningsavgifterna online. Swish eller PayPal var fortfarande åratal – eller decennier – bort och därför fick folk bara anmäla sig via ett formulär och betala avgiften, 200 kr, när de kom till IVA på Grev Turegatan i Stockholm.

När vi glada i hågen anlände till lokalen, lördagmorgonen den 14 december 1996, fick vi en hårdhänt påminnelse om den filterbubbla – för att använda ett modernt uttryck – som vi levt i. Av den förväntat gigantiska Quake-scenen vi trodde skulle ha köat halva natten, dök det bara upp 50 tävlande och ett 20-tal av deras kompisar för att titta på. Vi hade grovt överskattat hur många som faktiskt var beredda att ta sig till Stockholm och betala en relativt blygsamt avgift för att vinna en dator för 30 000. Eller också satte föräldrarna kanske stopp – många av dem som kom var yngre än 18 år, vilket bland annat innebar att IVA:s bar stod tom hela kvällen. Ingen hade åldern inne för att dricka (med undantag för vinnaren DOOMer och ett par andra ”seniora” Quake-spelare, men de var ändå för upptagna av det intensiva spelandet för att ha tid eller lust att dricka öl.)

Han använde
inte mus, enbart
tangentbord

Manfallet gjorde att den omsorgsfullt planerade spelordningen åkte i papperskorgen, och den första timmen av tävlingen gick istället åt att rita om spelschemat. Med mindre än hälften av spelarna på plats, blev matcherna både längre och intensivare – och det var först runt midnatt som den numera legendariska finalen var avgjord och DOOMer stod som segrare och kunde åka hem till Linköping en monsterdator rikare. Tomi “DOOMer” Kärnä skilde sig från de andra främst genom sin spelstil – han använde inte mus, enbart tangentbord. En bedrift i sig värd pris.

Och vilken kamp det blev. Som Dance beskriver finalen på Swedish Chefs gamla klanhemsida:

The final was played on E1M7, House of Chton, 40 minutes stretch, no pause. By the looks of the game and amount of kills all the time you would have thought that it was eight people on the level and not only four. No one lived longer than a minute at a time, it was just the question of who was able to gib the others most during the short time he was alive. It soon became clear that this game was out of Xenon’s league as the others fragcount rose away from him. Doomer grabbed the lead by 10 frags and Totte and Okkun took turns beeing on second place.