Fräschare blir det i Warlords of Draenors renodlade nyheter. Den första och mest påtagliga är de nya karaktärsmodellerna för raserna som lanserades innan Cataclysm-expansionen. Polygonantalet växer på de fula gamla ankungarna och förvandlar dem till majestätiska svanar. I skrivande stund har dvärgar, gnomer, orcer och tauren fått kvalitetstid i skönhetssalongen och det är en stor skillnad till det bättre.
Länge har WoW-fansen skrikit efter den typ av husbygge som de kunnat se i konkurrerande spel. I denna femte expansion hör Blizzard bön och introducerar garnisoner som drar konceptet till sin yttersta spets. När jag börjar i min garnison är det mest ett tomt skal. För att bygga vidare på projektet behövs resurser som jag låser upp genom att utföra uppdrag som invånarna ger mig. Jag ber också en mellanchef att piska på de lata arbetarna så de börjar jobba och därmed också genererar en resurs var tionde minut.
Fler polygoner men fortfarande ett ansikte bara en mamma-orch kan älska
Efter några slutförda uppgifter och en tids väntan har jag tillräckligt med material för att påbörja konstruktionen av min första barrack. Jag tittar på en karta, väljer en tom plats och verkställer ordern. Med barracken på plats låser jag upp nya uppdrag, invånare och förmågan att få eldunderstöd när jag är ute i världen och slaktar fiender. Senare kan jag bygga bland annat magikertorn, stall och verkstad, som alla kommer med olika möjligheter.
Under ett uppdrag tar jag mig till en grotta för att rädda en tauren som blivit tillfångatagen. När jag befriat honom ställer han sig till mitt förfogande – blir en garrison follower – som jag kan skicka ut på uppdrag. Dessa följare blir själva hjärtat i verksamheten, där olika individer lämpar sig väl för särskilda typer av uppdrag. När jag sänder iväg dem dröjer det en viss tid innan de kommer tillbaka med belöningar och bättre förmågor.
World of Warcraft: The Sims
Jag har bara skrapat på ytan av garrison-systemet och det är svårt att veta exakt hur spelförändrande det kommer bli. Det första intrycket ger positiva vibbar, med potentialen att bli som ett spel i spelet, för dagar då man mest vill vara för sig själv och pyssla med sina byggnader. Kanske kan det till och med bli mer än så, något centralt för hela upplevelsen. Oavsett kommer de redan inbitna WoW-fansen förmodligen glädjas över konceptet. Frågan är om det blir tillräckligt bra för att locka de utanför den omfångsrika kretsen.
Borta bäst, hemma bra
Efter mina första timmar i denna tidiga inkarnation av Warlords of Draenor blir jag inte direkt supersugen på att återuppliva mina avdankade gamla WoW-karaktärer. Det känns som att återvända till ett spel från det förflutna, som jag lämnade av en god anledning. Utanför garnisonens innovationer väntar välbekanta strukturer i form av stridssystem, uppdrag och fiender.
Men det bryr sig förstås inte de miljontals etablerade WoW-spelarna om. Av det första intrycket att döma kommer de säkert njuta fullt ut när de köttar igenom nytt material, frestar ögonen med nya karaktärsmodeller och får ett spännande housing-tillskott. Men för oss där känslorna dött misstänker jag att Warlords of Draenor förmodligen inte blir den gnista som åter tänder kärlekens låga.
