Högintensiv action av den gamla skolan sa försnacket. Det hade rätt – att möta mänskligt motstånd i #Medal of Honor är att dö. Ofta och snabbt, precis som förr. Nej, inte #Quake-vansinnigt men tempot är högt uppskruvat för att vara ett krigsspel av i dag. Död, återuppståndelse, in i kulregnet igen.

16 journalister sitter i ett mörkt spelrum på #Dice-kontoret på Söder i Stockholm. Vi spelar Team Assault, en lagdödsmatchliknande spelform som bjuder finfin infanteriaction insvept i en air av tidigt 2000-tal. Ett i allra högsta grad medvetet val, förklarar en skäggig Patrick Liu, senior producer och ansvarig för spelets multiplayerdel. Inspirationen hämtas från förr, från när deathmatch var ledordet. Därför har man koncentrerat spelläget, skalat bort fordonen, tajtat till banorna och lagt stor kraft på bra flyt i bandesignen. Och det märks; den första Team Assault-banan vi kör varvar skydd med skottgluggar, den belönar en blandning av rörlighet och att trycka i täckta vrår.

Dödsmatchens återkomst

Sommarens betaversion innehöll nämnda spelform samt Combat Mission, ett spelläge med öppnare banor och ett antal delmål att attackera eller försvara. Utöver dessa bekantingar visas två nya: Objective Raid och Sector Control. I det första, som videon nedan visar en snutt från, slåss lagen om att inta eller försvara två mål, och avsaknaden av spawn-tid gör matcherna korta och koncentrerade. Det andra är med sina tre kontrollpunkter mer taktiskt orienterat: skickliga lag snackar ihop sig om att anfalla antingen enskilda punkter eller flera åt gången.

Vill man minska chanserna till ett långt och lyckligt liv väljer man hardcore-läget, med påslagen friendly fire, enbart ”iron sight” och avsaknad av hälsoåterställning, karta och möjlighet att plocka upp ammunition. I Windows-versionen kan inställningarna finjusteras medan konsolspelarna får nöja sig med en uppsättning fördefinierade parametrar. Som ett led i att snabba upp spelandet har medic-klassen från #Bad Company 2 fått stryka på foten, kvar att välja mellan är rifleman, special ops och sniper. Var och en väljer primärt och sekundärt vapen, och fler och uppgraderade vapen blir tillgängliga i takt med att du krigar dig framåt i karriären.

En helt vanlig lördagsmatch vid Råsunda fotbollsstadion.

Ändringarna till trots påminner spelet onekligen en del om det senaste Battlefield. Vi ber Patrick förklara förklara vad i Medal of Honors flerspelarläge som kommer tilltala folk som inte gillade det i Bad Company 2.

- Om man ser tillbaka på Battlefield-historien, från 1942 till Bad Company 2, har folk alltid önskat ett infanterispel, utan fordon med täta strider i ”close quarters”, och med bra balans. Medal of Honor ger dem det, det är ganska old school. De kommer också också lockas av variationen. Det är målbaserat, snabbt, strategiskt och komplext.

Vilka är de viktigaste förbättringarna sedan Bad Company 2?

- Vi har lärt oss mycket av det spelet, inte minst på pc-sidan och med servrarna. Vi har förbättrat motorn på många områden: bättre hit detection, rendering och ljussättning. Och det gäller alla plattformar.

I singleplayer kan man luta sig i sidled och lägga sig ner, går det också i flerspelarläget?

- Nej. Det är en fråga om fart, multiplayer har snabba spelformer och att luta sig och lägga sig fungerar dåligt i dessa. Mot AI-spelare går det bra, men inte mot mänsliga spelare.