– Vi siktar inte på att sätta en ny standard för branschen, menar Gibson. Ingenting annat än att underhålla fansen spelar någon roll.
Och precis som vapenarsenalen och fiendeuppsättningen skvallrar spelstilen om rättfram action där ord som ”underhållning” och ”explosioner” smäller högre än ”taktik” och ”AI”. Det är inget fel med det och ärligt talat är det precis vad vi väntar oss. Monster väller in från alla håll och jag trycker upp en statyett i nyllet på en medan jag klipper till en annan med en mäktig uppercut. Jag klättrar igenom trånga ventilationstrummor och när strömmen går knäpper jag på Dukes mörkerseende och njuter till fullo av att överraska de förblindade fienderna. Inte särskilt sofistikerat, inte heller rättvist men underhållande är det.
Ingen emo-skit
Frågan är om det finns utrymme för en endimensionell karaktär bland dagens psykologiska porträtt. Är Duke lika relevant 2011 som han var 1996?
– Han springer inte runt och har komplex eller är allmänt emo. Spelare vill ibland vara råbarkade hjältar utan massa känslomässig skit. De vill spränga saker, göra otroliga hopp och se en strippa här och där, slår Gibson fast.
Innan Gearbox släppte trailern var de bekymrade över hur spelet skulle tas emot, men efter att ha överösts av spelvärldens kärlek är de inte det minsta oroliga. Spelmekaniken som var så framgångsrik i mitten av 90-talet ser ut att ha sin självklara plats i dagens hårda spelklimat.
Utomjordingarna är lika skjutglada och slemmiga som sist vi sågs.
Därmed är det inte sagt att det saknas nyheter. En bit in i spelet råkar Duke krympas av en utomjordisk grunka. Förutom att vara avsevärt kortare och ha begåvats med en heliumröst av rang kan han också hoppa in i en radiostyrd bil och köra över vildsvinsfötter och göra imponerande hopp över hisnande avgrunder. Allt det här styrs ur ett tredjepersonsperspektiv och även om det inte känns revolutionerande på något sätt är det en skön paus i köttandets lustar.
Redan en vinnare
Produktionen av Duke Nukem Forever är bilden av en tragisk berättelse med ett lyckligt slut. Hur bra eller dåligt spelet än blir så är det en vinnare som gör entré i spelvärlden den 3 maj (och i Sverige tre dagar senare). Bara det faktum att kunna ha ett fysiskt exemplar stående i spelhyllan gör det till en segrare. Inte många spel har förmågan att hyllas bara för premissen att det överhuvudtaget släpps. Men så är inte Duke som alla andra. Och jag tror att spelet kommer att bli bra. Som Gearbox resonerar kommer det inte att sätta någon ny standard men utan tvivel har de ett spel på gång med en lika enkel som roande mekanik. Och världens mest karismatiske huvudperson har de redan. På sätt och vis är det redan bäst.
– Jag har en ödmjuk syn på releasen av Duke Nukem Forever, berättar Gibson vidare. Det här är så mycket större än Gearbox. Hela världens blickar är riktade mot oss. Inte bara fansens, utan också från våra kollegor i spelbranschen. Det känns overkligt.
Det är nära nu. Om mindre än tre månader är det dags för Duke att gå loss på en actiontörstande spelvärld. Den brunstiga tjuren från Texas ska släppas ut på grönbete och ingen går säker. Varken slemmiga vildsvin eller du och jag.
