Engineer fungerar i stort sett som vanligt då hans (ja, kvinnliga soldater får fortfarande stanna hemma) främsta uppgift är att förstöra och laga fordon. En lätt kulspruta är hans förvalda vapen. Recon är fortsatt den irriterande fegisen (personlig åsikt) som skjuter sina fiender på långa avstånd och sprider förstörelse med en väska fylld med C4. Support är efter skyttesoldaten den mest förändrade inriktningen. Han har fått tillbaka möjligheten att dela ut ammunition men den stora nyheten ligger i hans tunga kulspruta. Den är försedd med stödben som fälls ut automatiskt mot ett lämpligt underlag när du zoomar in, och det ger bättre precision.

Inte för tung för att skutta med

Att ge eldunderstöd har aldrig varit en tacksam uppgift i Battlefield-spel men nu ger det faktisk effekt. Sitter du bakom ett skydd och blir beskjuten påverkas din vy och precision på ett sätt så att du inte bara kan ställa dig upp och sänka motståndaren. Den effekten går också att uppnå med andra vapen men ju mer höghastighetsbly du sprider desto större blir den. Äntligen går det att trycka ner fienden med enveten eldgivning. En välkommen taktisk nyhet.

Livet är att levla

Varje inriktning har likt tidigare en egen arsenal av upplåsningsbara vapen och prylar, några generella och några klasspecifika, och enligt Lars Gustavsson ska det gå att till exempel göra skyttesoldaten mer eller mindre fokuserad på sjukvårdsbiten. Du kommer också att gå upp i nivå med de olika fordonen, den LAV-25 vi fick bekanta oss kunde utrustas med en extra kulspruta samt värmekamera för ett övertag i nattstrider. Nytt för serien är att fordonens hälsa återskapas och att de istället för att sprängas ofta blir immobiliserade. Lars Gustavsson motiverar varför.

– Vi och många spelare tyckte det var tråkigt att en raket kunde spränga ett fordon fullt med passagerare. Det gjorde en spelare väldigt glad men fem desto mer besvikna och många undvek därför transporterna. Nu kanske den som sitter närmast explosionen dör medan de andra har möjlighet att ta sig ut medan personen vid den fasta kulsprutan kan ge understödseld, vilket förlänger striden och gör den mer intressant.

Från parklek till korridorpangpang.

När vi väl rensat parken på ohyra ser två jetplan till att öppna en passage ner i stadens tunnelbanesystem och striderna fortsätter bland tågvagnar och perronger. Betongpelare mals sönder och glasrutor splittras, men vid spontana tester är väggar väldigt envisa. Dice-folket på plats försäkrar oss om att förstörelsen inte är helt implementerad ännu, Battlefield 3 befinner sig i alpha-stadiet, och att det blir mer sådant senare.

Väl ute ur de moderna katakomberna är vi framme vid det finansiella distriktet och den sista striden utspelar sig bland urblåsta byggnader och en busstation. Likt tidigare går det bra att komma tillbaka i livet i närheten av alla spelare i din grupp. När vi väl fått sprängladdningen på plats, i vad som ser ut att ha varit en liten glassbutik, gäller det därför bara att hålla ut i ett par sekunder innan segern är vår.

Krig är vackert och döda är kul, som Coca Carola skrålar

Efter en dryg timmes spelande är det svårt att inte dra slutsatsen att Battlefield 3 känns väldigt mycket som den av många älskade tvåan. Ytorna i spelläget Rush är naturligt begränsade för att skapa intensiva strider men de kändes ändå öppnare än i Bad Company-duon. Vi fick heller inte se någon Conquest-bana eller ratta några andra fordon men det var ändå lätt att känna igen sig. Grafiken var inte jätteimponerande i detta skede av utvecklingen, det märktes att det återstår fem månader av puts men med rätt hårdvara har jag svårt att se att någon ska bli besviken på polygonantalet. Rent tekniskt blev jag mest imponerad av animationerna, som detaljen att du slänger dig över staket och andra låga hinder med benen istället för det klassiska kroppslösa hoppet.

Efter relativt lite speltid kan vi inte vara säkra men Battlefield-fans ser ut att gå en väldigt trevlig höst till mötes.