Littlebigplanet Karting
United Front Games överger Modnation Racers för att istället bygga kartspel av Littlebigplanet. Summan borde bli storslagen – eller är det falsk matematik?
#united-front-games, #modnation-racers, #media-molecule, #sony, #littlebigplanet-karting
Blir nog ett köp, gillade både lbp och modnation. Plus barnen tycker det e skoj i bygga grejer
Och än en gång blir man djupt besviken att man köpte ett X-box 360
Det är bara att sälja xboxen och skaffa en ps3 om du känner det så, lämnar du in xboxen i inbyte på Game eller Gamestop då behöver du nog inte lägga så många hundralappar i mellanskillnad.
Lagom är aldrig för mycket eller för litet.
Och än en gång blir man djupt besviken att man köpte ett X-box 360
Maxlar, jag har blivit djupt besviken flera gånger när jag har spelat på min ps3 sedan testat mina vänners xbox 360.
Heh, därför man köper båda två.
Det är dyrt att ha båda, föredrar nog att satsa helhjärtat på en konsol än halvhjärtat på två.
Lagom är aldrig för mycket eller för litet.
Little big Planet hade ytan och charmen som ModNationracing saknade. Och det kom först. det är därför vi står här idag, med ett Little big planet Karting istället för ett Little Big Mod nation.
Och jag kan inte låta bli att känna en smula förakt.
Jag vill tycka om det här spelet, jag vill gilla det för den söta, charmiga stilen, för personligheten, för att Sony tycks ha hittat rätt till slut äntligen, efter sju sorger, åtta bedrövelser och ett antal opersonliga kartspel. Hittat fram till slut till ett kartspel med lika stora delar personlighet som spelglädje.
Men hur jag än vrider och vänder på det tänker jag istället på en enda sak.
Pengar.
Som att spelet är en produkt utan vare sig själ eller hjärta, framställt i ett sterilt kliniskt laboratorium av anonyma ansiktslösa insäljande Sonyanställda på uppdrag av någon chef som har tittat på försäljningtatistiken för två spel, kommit fram till att det ena spelet var så mycket mer framgångsrikt, och sedan tvingat fram en hybrid, helt utan någon tanke på att det som gjorde spel nummer ett bra inte nödvändigtvis fungerar i ett helt annat sammanhang i spel nummer två.
Lite som när det stora företaget kommer till den lilla byn, köper upp stadens lilla tivoli och vill fortsätta tjäna pengar, utan att förändra någonting i verksamheten, men inte inser att det är just i personligheten och den genuina känslan som värdet och framgången ligger.
Framtvingat, forcerat och formidabelt meningslöst. Som om man tittat på vad som gör att ett spel säljer, mixat ihop alla ingredienser i en enda stor mixer utan någon som ger projektet en identitet och egna ben att stå på, för att sedan paketera och marknadsföra denna sörja. och visst, det blir ofta ganska bra, trots allt.
Har man många goda ingredienser så brukar det trots allt bli en ganska god röra.
Men man får aldrig ihop alla delarna till en helhet. Det blir aldrig en favoriträtt.
Och det lämnar efter sig en ganska unken eftersmak av försäljningsstrategi som ladrig riktigt lämnar gommen.
Och framförallt: det blir aldrig mer än summan av ingredienserna, av dess delar.
Ibland blir ett plus ett inte ens två.
Little big Planet hade ytan och charmen som ModNationracing saknade. Och det kom först. det är därför vi står här idag, med ett Little big planet Karting istället för ett Little Big Mod nation.
Och jag kan inte låta bli att känna en smula förakt.
Jag vill tycka om det här spelet, jag vill gilla det för den söta, charmiga stilen, för personligheten, för att Sony tycks ha hittat rätt till slut äntligen, efter sju sorger, åtta bedrövelser och ett antal opersonliga kartspel. Hittat fram till slut till ett kartspel med lika stora delar personlighet som spelglädje.
Men hur jag än vrider och vänder på det tänker jag istället på en enda sak.
Pengar.
Som att spelet är en produkt utan vare sig själ eller hjärta, framställt i ett sterilt kliniskt laboratorium av anonyma ansiktslösa insäljande Sonyanställda på uppdrag av någon chef som har tittat på försäljningtatistiken för två spel, kommit fram till att det ena spelet var så mycket mer framgångsrikt, och sedan tvingat fram en hybrid, helt utan någon tanke på att det som gjorde spel nummer ett bra inte nödvändigtvis fungerar i ett helt annat sammanhang i spel nummer två.
Lite som när det stora företaget kommer till den lilla byn, köper upp stadens lilla tivoli och vill fortsätta tjäna pengar, utan att förändra någonting i verksamheten, men inte inser att det är just i personligheten och den genuina känslan som värdet och framgången ligger.
Framtvingat, forcerat och formidabelt meningslöst. Som om man tittat på vad som gör att ett spel säljer, mixat ihop alla ingredienser i en enda stor mixer utan någon som ger projektet en identitet och egna ben att stå på, för att sedan paketera och marknadsföra denna sörja. och visst, det blir ofta ganska bra, trots allt.
Har man många goda ingredienser så brukar det trots allt bli en ganska god röra.
Men man får aldrig ihop alla delarna till en helhet. Det blir aldrig en favoriträtt.
Och det lämnar efter sig en ganska unken eftersmak av försäljningsstrategi som ladrig riktigt lämnar gommen.
Och framförallt: det blir aldrig mer än summan av ingredienserna, av dess delar.
Ibland blir ett plus ett inte ens två.
Intressant. Kan du ge några konkreta exempel för ditt resonemang?
Att spela elektroniska spel är inte en mänsklig rättighet.
Yay först Sega Allstars Racing 2 nu detta. Kul med lite andra kart spel än Mario Kart
Exakt, det finns alldeles för lite Go Kart spel, Sega allstar är helt ok, annars vet jag inga andra än just Mario kart, och det är ju lite synd, för go kart spel är ju kul.
Lagom är aldrig för mycket eller för litet.
Och än en gång blir man djupt besviken att man köpte ett X-box 360
Helt genom missnöjd är du nog inte,
det finns ju bra spel på krysslådan också,
det senaste som dök upp var ju trials revolution vilket är en höjdare, och även där kan folk göra egna banor som vem som helst kan ta del av gratis.
Lagom är aldrig för mycket eller för litet.
