Officiella Religionstråden(Håll det sansat!)
Att denna tråd skulle överleva 8 sidor :P. Jag har ingen aning om vilken tro jag tillhör. jag har läst om väldigt många men jag hittar ingen som passar mig.
Menar du att jag bör vara ateist? jag gillade inte riktigt det... lol. det är skoj när folk typ försöker konvertera en på olika sätt. På yahoo answer frågade jag en religös fråga och en kille typ "Let us pray togheter because Jesus christ is here for you!" etc etc etc. sjukt störigt när det händer.
Jag menar inte att du bör vara ateist. Jag menar att du bör söka efter sanningen och inte stanna förrän du har hittat den. Vad ska det ge om du hittar något som passar dig men som inte är sant?
det var djupt sagt.
Jag menar inte att du bör vara ateist. Jag menar att du bör söka efter sanningen och inte stanna förrän du har hittat den. Vad ska det ge om du hittar något som passar dig men som inte är sant?
Och då bör man tro på något som är bevisat. Annars kan man ju tro på vad som helst.
Det allsmäktige spagettimonstret, till exempel.
Som t.ex. att människolivet börjar när man är en cell!
"A word to the wise is infuriating." - Hunter S. Thompson
http://www.fz.se/bloggar/min_kamp/
Du tycks inte ha gjort upp med din religion så mycket som du vill ge sken av att du har.
Att jag är emot abort baserar sig på personliga erfarenheter, inget annat.
Alla gånger jag sett dig skriva om abort har det varit som att läsa en text från Gluefox fast utan bibelverserna. Det är i alla fall så jag upplevt det.
Innan du nu automatiskt, som man så lätt gör, säger emot, ta en titt på det du skrivit och se om det ligger något i vad jag säger. Det behöver det inte göra, men det kan vara värt en fundering om du inte vill kopplas samman med religion.
Skrivet i all välmening.
Håller med båtsman i det här avseendet.
"A word to the wise is infuriating." - Hunter S. Thompson
http://www.fz.se/bloggar/min_kamp/
Att jag är emot abort baserar sig på personliga erfarenheter, inget annat.
Alla gånger jag sett dig skriva om abort har det varit som att läsa en text från Gluefox fast utan bibelverserna. Det är i alla fall så jag upplevt det.
Innan du nu automatiskt, som man så lätt gör, säger emot, ta en titt på det du skrivit och se om det ligger något i vad jag säger. Det behöver det inte göra, men det kan vara värt en fundering om du inte vill kopplas samman med religion.
Skrivet i all välmening.
Ja, om du kollar på de äldre bloggarna eller äldre diskussionerna när jag fortfarande var kristen.
Och de flesta är "äldre".
Ja, om du kollar på de äldre bloggarna eller äldre diskussionerna när jag fortfarande var kristen.
Och de flesta är "äldre".
Nu tänkte jag på tiden efter det. Det är fortfarande samma stämning som på "den gamla tiden".
Mikaelh,
Du är emot abort, varför?
Om det inte är religion som ligger bakom din åsikt i frågan, vad är det då?
Personliga upplevelser nämnde du, utveckla.
"livet kommer till vid befruktningen", definiera liv.
Är du emot allt som innebär att en levande varelse har ihjäl en annan levande varelse?
Everybody wants to go to heaven, but nobody wants to die.
Except the man who killed for God.
Mikaelh,
Du är emot abort, varför?
Om det inte är religion som ligger bakom din åsikt i frågan, vad är det då?
Personliga upplevelser nämnde du, utveckla.
"livet kommer till vid befruktningen", definiera liv.
Är du emot allt som innebär att en levande varelse har ihjäl en annan levande varelse?
Det här är inte en tråd om abort. Om du verkligen vill föra en sådan diskussion så kan du skicka PM.
Att denna tråd skulle överleva 8 sidor :P. Jag har ingen aning om vilken tro jag tillhör. jag har läst om väldigt många men jag hittar ingen som passar mig.
Måste man behöva tro på något då? Var en människa och låt varje dag vara något nytt och unikt, och låt omvärlden forma dig så att du kan forma omvärlden.
Att denna tråd skulle överleva 8 sidor :P. Jag har ingen aning om vilken tro jag tillhör. jag har läst om väldigt många men jag hittar ingen som passar mig.
Måste man behöva tro på något då? Var en människa och låt varje dag vara något nytt och unikt, och låt omvärlden forma dig så att du kan forma omvärlden.
Det var vackert sagt.
Visst var det men tänk om jag vill tro på något då? Tänk om jag förnekar en skäggig gubbe men tror på ett efterliv och utomjordingar? Jag vill ju ha en tro.
Ingenting som hindrar dig från att tro på något, du får väl helt enkelt bara överväga om det är realistiskt eller inte.
Citerar en vän:
Och sista noten; att se mening genom Gud är precis lika meningslöst som att se livets mening i musik, sin älskade, en lugn plats i en glänta, på en teaterscen, i ett laboratorium, på ett berg, eller efter det där fulländade toabesöket (klassiker); det är inte meningsfullt alls, eller fullständigt meningsfullt. Min åsikt är att i vår själva existens hittar vi Gud och genom Gud en mening, även om de flesta är kvar med att försöka hitta sin egen existens (tycker nog att jag sitter där jag med). Allt handlar om ett kall. Ett syfte, en... Skillnad. Gud är passion, Gud är kärlek, Gud är evig, när vi hittar Gud kan vi även hitta vår mening i evigheten, så när man tar en stund för sig själv och (för att fortsätta på det skämt alla redan tänkte när de läste den här raden) sprättar den där Norrlandsgulden så kan man kanske få en glimt av Gud, och de flesta jagar den där glimten, när hela skenet kan hittas i Jesus. Det är min bild, min tanke, och om vi nu ska vara så, min tro.
Tycker förresten att Kristens resa, av C. S. Lewis, är en bra bok som bör läsas.
EliasN,
Någon fullständig mening behöver inte finnas.
"What we are all carefully taught to ignore is that every one of us; fundamentally, deep, deep inside.
Is an act of, a function of, a performance of, a manifestation of the "works" - the whole blinking cosmos, with all its galaxies and forever and ever what ever it is beyond that. What you might call "God" in the Western tradition, "Brahman" in Hindu philosophy or "Dao" in Chinese.
Everyone of us is really that, but we are pretending we aren't. And we are pretending with tremendous skill and deception."
Tvättbjörn,
Det är aldrig en bra idé att tro på någonting för att man vill tro på det.
Du löser inga problem genom att skapa en egen verklighet i vilken du har tillgång till all kunskap du tror dig behöva för att känna dig trygg.
Detta är då förutsatt att du bryr sig om vad som är sant.
Vet du inte så vet du inte, så är det bara.
Så länge du inte tror på någon gud är du en ateist.
Själv tycker jag det är ganska fånigt att vi ens behöver sätta en titel på människor som inte tror på dom i dag stora religionernas gudar.
Inte går vi väl runt och kallar folk som inte samlar på frimärken för "intefrimärkssamlare"?
När du säger att du tror på utomjordlingar; hur menar du då?
Du tror att det finns intelligent liv på andra platser i universum?
Är dessa varelser så pass högt utvecklade att dom kan förflytta sig från galax till galax? I sådant fall behöver det inte finnas någon anledning för dom att ta kontakt med oss människor.
Vi människor försöker inte konversera med mygglarver, eller hur?
Att levande varelser kan komma ur det vi kallar universum är självklart - se på Jorden.
Visst är det möjligt att det existerar varelser bortom det vi uppfattar som det begripliga universumet; varelser kapabla att skapa universum.
Det är möjligt. Men det finns ingen anledning att ta det för sanning då det inte finns någonting som tyder på att vårt universum är skapat.
Boktips: "The Wisdom of Insecurity" av Alan Watts.
Everybody wants to go to heaven, but nobody wants to die.
Except the man who killed for God.
Naturligtvis behöver ingen fullständig mening finnas. Det är inte det det handlar om. Det handlar om att en fullständig mening måste finnas, enligt de flesta människorna, och de söker den.
Det handlar inte om att tro för att man vill tro, men all tro -- på allting, inom alla områden -- börjar i att man vill tro. Jag vill tro, eller åtminstone ta reda på sanningen kring, om det finns någon mening i detta liv eller inte. Det räcker helt enkelt inte att "skapa" en mening själv, som i att umgås med dem man älskar, för i slutändan blir allt jordisk meningslöst. Det handlar om att finna en extern mening, ett syfte, något jag inte kan påverka själv, utan som är.
Jag vill inte leva detta jordeliv utan mål och mening, utan syfte. Jag vill ha något att rikta fören mot, och låta mina segel uppfyllas av något. Det är helt enkelt inte nog att driva runt på livets stora hav, med hopp om att kanske finna land någonstans.
Och det är detta jag har funnit: Gud fyller mina segel, och jag styr rodret i riktning mot himlen. Det är Gud jag är med, och det är Gud jag vill vara med. Inte något oäkta som jag har hittat på själv, inte något oäkta som någon annan har hittat på åt mig. Inte en önskedröm som är sann bara i min egen fantasi. Det jag vill ha, det är sanningen, och det är sanningen som jag har funnit.
Varför nöja sig med enstaka små glimtar av Gud reflektioner, när hela skenet finns där, och bara väntar på att vi ska vända oss åt rätt håll?
^ Vackra, men ack så tomma ord.
Jag är ledsen att säga det, men Gud är en önskedröm som bara är sann i fantasin.
Det tror jag att de flesta människorna förstår. Och det kommer till ytan när man tvivlar. Alla kristna tvivlar.
Med ditt tänk "det måste finnas en mening och jag bestämmer vad som är meningsfullt" så kan jag bara säga: Min "meningslöshet" varar under ett liv - din meningslöshet varar under en evighet. För om man ska hålla på debattera mening så kan man lika gärna säga att Gud är totalt meningslös, även om han hade existerat. Himlen och evigheten är totalt meningslösa.
Man behöver ingen mening. Det har jag lärt mig efter 19 år som kristen. Det är meningslöst med en mening. Det är bättre att leva det liv som man har fått och vara lycklig. Och man är bra mycket mer lycklig om man inte har en bok eller en gud som begränsar en. Och det kan jag säga baserat på mina egna erfarenheter.
Naturligtvis behöver ingen fullständig mening finnas. Det är inte det det handlar om. Det handlar om att en fullständig mening måste finnas, enligt de flesta människorna, och de söker den.
Att människor lurar sig själva med att söka efter en mening som inte måste finnas är inte ett argument för Yahwehs existens.
Det räcker helt enkelt inte att "skapa" en mening själv, som i att umgås med dem man älskar, för i slutändan blir allt jordisk meningslöst.
Att vissa människor inte kan hantera okunskap och ett liv utan mening påverkar inte den faktiska verkligheten.
Det handlar om att finna en extern mening, ett syfte, något jag inte kan påverka själv, utan som är.
Någonting som är, är allt; allt är nu.
Jag vill inte leva detta jordeliv utan mål och mening, utan syfte.
Vad du vill och inte vill påverkar inte fakta.
Biologer menar inte att evolution sker genom naturligt urval för att detta är någonting dom vill.
Mål, mening och syfte skapar du själv; för dig själv.
Varför anser du det viktigt att en varelse som påstås ha skapat vårt universum ger ditt liv en mening?
Precis som Mikaelh sade, när jordelivets mål är nått vad händer då? Skall du leva i en evighet tillsammans med Yahweh utan mål?
Btw, se youtubeklippet i mitt förra inlägg om du inte gjort det redan.
edit:
Alan Watts,
A Conversation With Myself
Time and The More It Changes
(Google Videos)
edit2:
Everybody wants to go to heaven, but nobody wants to die.
Except the man who killed for God.
Hamnade i en konfirmationsdiskussion för en tid sen o tänkte se om ni har några åsikter eller reflektioner i konfirmationens betydelse av att få ut etik/värderingar/moral till ungdomar.
Det handlade om att ungdomarna får prata om etik o moral i grupper och vart man annars kan fånga upp den "läran". En del barn som inte får det hemifrån så kan det såklart vara bra att få det under konfirmationen.
Det kan jag förstå, men vill inte att hålla med om att den är nödvändig för ungdomar utan man borde lära sig såklart först från familjen sen skola, media, idrottsgrupper, kompisar, mänskliga möten.
Vet att humanisterna har en alternativ konfirmation, men den vet nog väldigt få om och väldigt få går där. Om det är så idag att enda stället är den klassiska konfirmationen kan man ju hoppas
att nån icke-religiös organisation (förutom Humanisterna) hittar på nåt som kan nå typ lika många. Eller att skolan lägger in nåt liknande i läroplanen kanske.
Själv så konfirmerade jag mig, men bara för den gamla vanliga orsakens skull, kompisarna/klassen gjorde det och för att man skulle få en lite dyrare present.
Kom ihåg träffarna som rena lekstugan, satt o småbusade, kastade kuddar eller tänkte på nåt helt annat, alltså ren förvaring totalt meningslöst. Fanns det någon "av-konfirmationiseringstjänst" så skulle jag ta den så att säga.
Och den indirekta följden blir att kyrkan genom konfirmationen "försöker" värva mer själar till sin tro.