Den stora bosstråden
Svårt, men några jag kommer att tänka på spontant är följande:
Emerald Weapon och Ruby Weapon från Final Fantasy VII. Två väldigt svåra, klassiska bossar som krävde mycket förberedelser och en god taktik. Det var otroligt belönande att besegra dem. Speciellt Emerald Weapon. Stridssystemet i spelet är så smart och erbjuder så stora möjligheter om man lär sig det, och att använda allt jag lärt mig mot denna superboss är fortfarande ett av mina bästa spelminnen.
Psycho Mantis och Sniper Wolf i Metal Gear Solid. Psycho Mantis-striden är fortfarande unik och var otroligt nyskapande. Sniper Wolf-striden var väldigt spännande.
Dracula i Castlevania till NES. För att den striden är så oerhört svår. Jag har efter 30 år fortfarande inte besegrat Dracula.
Dark Souls 3 är nog det spel som har mest minnesvärda bossfighter för min egen del. Sjukt många minnesvärda ögonblick med hårslitande och nagelbitande.
Abyss Watchers
Den första egentligen svåra fighten i DS3. Snabba attacker och väldigt oförlåtande, små marginaler för misstag.
Pontiff Sulyvahn
Ungefär samma som Abyss Watchers, en väldigt oförlåtande boss där minsta stedsteg kunde kosta dig livet.
Soul of Cinder
En lång fight med flera faser. Vet inte hur många gånger jag dog när det var <10% kvar på honom i sista fasen.
Nameless King
Har man spelat DS3 behövs ingen förklaring egentligen. Spelets absolut svåraste boss.
Acer Predator Helios 300 PH315-54 | i7 11800H | Geforce RTX 3070 | 32GB RAM | 1TB SSD
PlayStation 4 | Nintendo Switch OLED | Samsung Galaxy S21
Ornstein & Smough tack vare upplevelsen det skänker i sin plats i playthroughen, iaf för en förstagångsspelare. Efter alla jävligheter man genomgått, och så svårt som det varit att ta sig fram till bossen, så ska man då möta två bossar. Man tänker "Hur fan kan ni?" (om utvecklarna), men man ger sig inte. Och det visar sig faktiskt vara möjligt, utan att inlärningskurvan blir så värst mycket brantare än föregående bossar. Att då klara dem skänker en tillfredsställelse som saknar motstycke, särskilt då man sedan får lord vesseln.
En "boss" som jag måste ge ett hedersomnämnande är overseern i Vault 34 i Fallout: New Vegas. Det är knappt något annat vault som har någon boss i något Fallout och aldrig någon overseer som finns kvar, men så finns där i det allra bästa, svåraste, mest spännande vaultet i spelserien en overseer-boss. Det är inget särskilt med striden egentligen, men när man spelar vaultet för första/andra gången är det lätt hänt att underskatta det hela, och för kanske enda gången i 3D-Fallout-universumet tänka "Hm, har jag verkligen resurser så det räcker för att klara det här?"
Man lade ned många timmar på raiden "the Rift" i Lord of the Rings: Online när det begav sig. De flesta bossarna där var roliga men den sista, balrogen Thaurlach, var häftigast. Inte bara att det var mycket övning och nötande innan vi lyckades komma dit utan problem, det tog ett par försök innan vi klarade av hela. (Dom har lyckats bra med variation över lag i LotRO, speciellt i Moria, även om jag inte spelat så mycket av raiderna efter Mirkwood-expansionen.... som är ett tag sedan nu.)
Time flies like an arrow, fruit flies like bananas.
We judge ourselves by our intentions and others by their behaviour.
Okok, kör precis igenom DS3.
Men jag tror denna är verkligen svårslagen, musiken, stämningen, andningen, stegen, hur hon rörde på sig.
Detta är nog det coolaste jag upplevt till bossfight.
Dancer
🖥 i5 9600k | RTX 2080 | Z390 | 16GB DDR4 |ROG 34" 21:9 1440p
🎮 PS5 | LG 55" CX
När det kommer till helheten är detta min absoluta favorit när det kommer till bossfighter:
https://www.youtube.com/watch?v=KFz3aF1kw5k
Älskar verkligen stämningen, ruskigt bra.
Nästan samtliga bossfighter signerade From Software har vart ruskigt bra men personligen var nog Gehrman svettigast på min första Bloodborne-spelning. Hade stora problem och blev oerhört nöjd när jag väl lyckades besegra galningen.
https://www.youtube.com/watch?v=mNFFf-JIjlY
En annan bossfavorit från Bloodborne, från DLCet, Ludwig the Acursed. Fasansfulla monster? Skräckblandat fight med ruskigt dramatisk musik, så grymt!
https://www.youtube.com/watch?v=cF3LooXSxaI
Bonus, OST:
https://www.youtube.com/watch?v=7RzA_Oomra8
Du glömde Gascoigne
The Lich King / Arthas i Wrath of the Lich King på normal.
Vet inte hur många timmar och försök vi gjorde innan vi äntligen fick ner honom som guild. Men det var en episk fight i en episk saga när WoW i mitt tycke peakade och var som bäst. Glädjeskriken på Ventrilo och lättnaden från soffan från min dåvarande flickvän som trodde att nu ska han äntligen sluta spela WoW. But little did she know about Heroic mode
IDKFA
@skogsvilden: Medhåll! The Transcendent One är grym.
Annars gillar jag Dagoth Ur från The Elder Scrolls III: Morrowind:
Efter Jobbet som slutboss tog slut så sadlade han om och blev artist...
Skippy R.I.P. 17/7 2006