Historien om en räka och en smörbult

En smörbult bor tillsammans med en räka i en håla som räkan grävt ut. Räkan är aktiv och arbetar hårt varje dag med att städa i hålan. Ut kastas döda alger, avföring och överbliven sand som strömmat in. Smörbulten å sin sida gör inte speciellt mycket. Han sitter på bekvämt avstånd från hålans öppning och filtrerar vattnet efter plankton. Hans enda egentliga roll i förhållandet är att finnas till hands när räkan ger sig ut på små strövtåg utanför hålan för att söka föda.

Ni förstår, räkan är nästan blind, och utan hålans skydd skulle den utgöra ett enkelt byte för stora fiskar i området. Men så länge den stannar i hålan får den inte tag på någon mat. Vad räkan gör är därför att sträcka ut ett långt känselspröt mot smörbulten och hålla fast när den ger sig ut på sina matturer. Smörbulten har, till skillnad från räkan, mycket bra syn och retirerar snabbt tillbaks ned i hålan om en fiende skulle närma sig. På så vis blir den räkans ögon när denne lämnar hålan.

Så kom det sig att en dag när räkan var ute och samlade föda att den tappade taget om smörbulten. Blind som den var irrade den runt på havsbottnen och famlade efter någon slags ledtrådar om vart hålan var någonstans. Utlämnad åt havets strömmar och förvirrad ty den ena sanddynen var den andra lik var räkan förtvivlat förlorad i oändligheten.

Men smörbulten, som i vanlig ordning låg på vakt utanför hålan såg hur räkan irrade runt i sanden och grep till handling. Han simmade ut och närmade sig snabbt sin bokamrat, och dennes utsträckta känselspröt fick kontakt med smörbulten som ledde räkan tillbaks till hålan.

Och så slutade ännu en historia som lika gärna hade kunnat resultera i katastrof lyckligt. Smörbulten och räkan kunde leva vidare och deras symbiotiska livsstil fortsätta ännu en dag.

#blogg