Artiklar av Johan Granström

1999 släppte de norska utvecklarna Funcom det bästa äventyrsliret på flera år. The Longest Journey, eller Den längsta resan som det heter på svenska, återuppväckte den då till synes utdöende äventyrsgenren. Funcom är nu tillbaka med ännu ett äventyr, nämligen uppföljaren till The Longest Journey. Spelet har fått titeln Dreamfall: The Longest Journey och släpps i slutet av april på pc.

I en värld där eliten av gamers inte nöjer sig med vad som helst har underlaget under våra möss blivit allt viktigare. För några år sedan började de första riktigt bra musmattorna dyka upp på marknaden. Det amerikanska företaget Everglide var en av de första aktörerna på denna lilla men snabbt växande marknad.

På senare år har antalet ultrarealistiska simulatorer stadigt sjunkit. Ser man tillbaka ungefär tio år släpptes det ungefär fem simulatorer varje år. Idag ligger den siffran högst två per år. Allt arbete med dessa avancerade titlar gjorde att produktionskostnaden steg i höjden, och när spelet var ute på marknaden sålde de ofta dåligt.

Red Orchestra är vad man kallar en framgångssaga, det som startade med ett gäng hobbyutvecklare är idag ett fullfjädrat företag med en egen produkt på hyllorna. FZ hade inför premiären möjligheten att provköra spelet och detta är våra upplevelser.

Den 15:e mars 1937 dog den då relativt okände författaren Howard Phillips Lovecraft i cancer. Den blott 46-årige författaren hade nog ingen som helst aning om hur stort inflytande hans verk skulle ha på skräckgenren.

Det var bättre förr, sägs det. Livet var enklare, musiken var bättre och spelen var kanske fulare men betydligt roligare. Så minns jag min uppväxt, men var spelen verkligen bättre?

Har man spelat ett mmorpg har man spelat alla, har jag hört någon säga. Tittar man på vad som finns ute på marknaden för tillfället finns det faktiskt lite sanning i det. De flesta massiva onlinetitlar är rätt lika. World of Warcraft, Everquest 2, Lineage 2 och Star Wars Galaxies är, förutom utseendet, egentligen inte så väldigt olika varandra.

I slutet av 90-talet var det precis som om äventyrsgenren tvärdog. Med klassiker som Grim Fandango och The Dig blev LucasArts många äventyrares favorit. Av någon underlig anledning slutade de och andra spelskapare att producera titlar i denna populära genre.

Efter en intensiv nomineringsperiod dagarna före jul och en lika intensiv omröstning nu i mellandagarna står det klart vilka spel ni besökare anser är årets bästa. Det kan bara finnas en segrare på vardera prispall men de egentliga vinnarna är vi spelare som upplevt ett fantastiskt spelår.

För fem år sedan försökte Blue Tongue Software skapa ett spel baserat på den omtalade filmen Starship Troopers. Resultatet blev ett halvdant strategispel som de flesta glömde bort på ett par månader. Med spel som Crazy Taxi och Virtua Tennis på sin meritlista släpper nu de brittiska utvecklarna Strangelite en förstapersonsskjutare med Starship Troopers-tema.

Mitt favoritspel har länge varit det turordningsbaserade Jagged Alliance 2. Spelet kom 1999 och fyllde tomrummet efter ett avklarat Fallout 2. Spelet hade karaktärer med starka personligheter, massor med vapen och ett avslappnat tempo som passade mig utmärkt.

En stor orsak som gjort att jag inte hoppat över till konsoler då det gäller spelande är bristen på precisa kontroller som till exempel möss. Visserligen finns det möss till de flesta av dagens konsoler men av någon underlig anledning har jag alltid hållit mig till pc.

I maj i år hade den tredje filmen i den smått populära Star Wars-serien världspremiär. Vid varje filmsläpp har dussintals spel av varierande kvalité släppts till de flesta populära spelformat. Förra hösten kom det Battlefield-inspirerade Battlefront som körde på samma koncept som vår svenska stolthet DICE skapat.

De flesta har nog någon gång i sitt liv tillbringat en lördagskväll runt ett sällskapsspel med familjen eller andra bekanta. Under min uppväxt spelades det ganska mycket, jag var dock inte speciellt duktig så jag sökte mig till tv-spelens värld istället. Spelen var ofta för svåra och det var inte speciellt roligt att sitta hemma när det fanns så mycket annat att göra. Idag inser jag dock att sällskapsspel kan vara enormt roliga om man har ett trevligt sällskap.

I våras släpptes Brothers in Arms: Road to Hill 30 till en mängd olika format. Spelet hade tydliga referenser till den andra världskrigs-trend som skapats av Steven Spielberg och Tom Hanks med filmen Saving Private Ryan och tv-serien Band of Brothers. Från att tidigare varit något av ett låtsaskrig där machos som John Wayne och andra hjältar dödade tyskar på löpande band porträtterades nu kriget väldigt annorlunda. Med ett tydligt anti-krigiskt budskap där soldaters känslor och krigets vansinne avspeglades har dessa filmer och serier stått som grund för i stort sett alla världskrigs-shooters, inklusive Borthers in Arms, på senare tid.

I mitten av 2002 släpptes actionrollspelet Dungeon Siege. Spelet fick ett blandat bemötande av konsumenter och press. FZ:s Mikael gav det en stadig fyra av fem möjliga, vilket inte alls är dåligt. Själv är jag en stor fantast av det enkla hack’n’slash-konceptet. Jag gillar att nöta i timtals för ett bättre svärd eller rustning. Diablo-serien har länge varit en av mina favoriter, men det känns som den håller på att bli rätt gammal och man tröttnar numera rätt fort efter alla gånger man dödat Diablo genom åren. Det första Dungeon Siege tyckte jag var lite halvdant, ingen Diablo-dödare direkt men det var hyfsat kul. Hur som helst, nu sitter jag med uppföljaren i mina händer och ska nu se om den lyckas flirta med min känsliga spelnerv.

Hösten 2000 inhandlade jag min första riktiga spelmus. Den kom i en rund burk som liknande en kakburk. Musen var en Razer Boomslang 2000 och förutom att namnet förde tankarna till en sexleksak liknade den ingenting jag sett förut. De tidigare mössen jag ägt var helt vanliga standardmöss med värdelös precision och en undersida som sög åt sig mer damm än en modern dammsugare. Boomslangen funkade utmärkt men redan efter ett par månader bytte jag mus av tre anledningar: den första var att den var alldeles för stor för min hand, den andra var att det var en kulmus och den sista var att den var alldeles för tung.

När någon nämner företaget NovaLogic minns jag genast alla timmar jag satt klistrad framför datorn när man var ett litet glin. Några av mina tidigaste spel från den tiden var helikopterspelet Comanche som drevs av på den tiden väldigt imponerande voxel-grafikmotorn. Några år senare dök en taktisk förstapersonsskjutare upp som hade titeln Delta Force. Det spelet drevs just av en väldigt uppfräschad version av samma motor. Förutom den imponerande grafiken hade spelaren en enorm spelyta att röra sig på vilket var lite av en revolution på den tiden.

På bara några år har den amerikanska författaren Tom Clancy blivit ett riktigt välkänt namn för oss datorspelare. 1984 kom hans stora genombrott då han fick sin bok The Hunt for Red October publicerad. Den blev genast en bästsäljare och ett par år senare blev hela historien filmatiserad med Sean Connery i huvudrollen. 1996 grundade han spelföretaget Red Storm Entertainment som bland annat utvecklat spel som Rainbow Six och Ghost Recon. Hans böcker och spel har ofta kännetecknats av hög realism, både vapen- och storymässigt.

Det isländska online-spelet EVE: The Second Genesis har funnits ute på marknaden i snart två år. Med tanke på hur många MMORPG:s det finns tillgängliga idag har de oberoende utvecklarna Crowd Control Production (CCP) lyckats bättre än de flesta. Spelet har vuxit från ett relativt litet namn till en av de absoluta höjdarna på planen. I mitten av november förra året släpptes den första expansionen som utökade sitt moderspel med en stor mängd nyheter och förbättringar.