Inlägg av anon4293

Att köpa sista numret var Super PLAY var lite som att gräva upp katten vi begravt i trädgården. Tidningen var alldeles uppenbart död redan för ett år sedan men det är först nu det är svart på vitt, det är först nu vi ser liket förmultna.

Det sista numret är lika rosa som vi alltid föreställt oss speltidningslivet. Tobias Bjarneby, Jonas Svensson, Tommy Rydling och några till berättar fritt om tidningen upp- och nedgångar och det är kanske först nu man förstår vilken häftig del tidningshistoria man fått uppleva.

Som liten spoling brydde man sig inte särskilt mycket om nivån på journalistiken och man förstod inte vad som var originellt eller riskfyllt för man hade ju aldrig läst särskilt mycket tidningar ändå och någon kurs i formgivning får man så vitt jag vet inte på dagis.

I dag är man mogen nog att uppskatta allt tidningen gjort genom åren. Visst försökte man genom telepati förtälja för Tobbe Bjarneby hur glad man var att tidningen kommit till butiken varje månad. Och visst uppskattade man alla skribenternas alster när man låg där i badkaret med ett glas cola, en av Fazers chokladkakor och det senaste numret av SP. Men mer än så blev det aldrig, jag försökte aldrig kontakta dem för att berätta om hur mycket jag uppskattade deras hårda arbete.

Passar alltså på nu och går ut med min kärlek och vem vet, kanske någon av alla Super PLAY-medarbetare genom tiderna råkar ögna igenom det här inlägget

#blogg

Min vän Torben är en hyvens man. På varje fest hittar han en ny flicka att förföra och på krogen är det han som både har råd att dricka gott och mycket. Han är dessutom en skicklig basist och om dagarna åker han till Östra Grevie och lär sig konsten att måla. Ibland tycks det helt enkelt som att han är felfri och kommer att ha välbetalt, roligt jobb, ett harem av fruar och en sexrumsvilla in no-time.

Men som alla andra har han vissa svagheter. Det är ingen stor grej direkt, han har inte sex med barn och han yxmördar inte crackhoror i skogen. Nej, problemet är att han inte är den skarpaste kniven i lådan. Faktum är att han stundom kan framstå som lätt efterbliven när han mitt under konversationer frågar om vad fan vi egentligen snackar om eller när han beställer ett svindyrt tv-spel som han sedan tvingas slänga.

Det är så vi kommer in i spelens värld. Torben skulle skaffa sig ett Playstation 3, ni vet den där stora, klumpiga maskinen som det inte släppts ett vettigt spel till. I min småproggiga kompiskrets har vi alltid undvikt amerikanska storföretaget Microsoft och vad Nintendo Wii anbelangar så är det förvisso en rätt trevlig men synnerligen besvärlig konsol.

Han kollade i butikerna och blev skraj över det höga priset. Fy fan liksom, punga upp med femhundra biror för att spela GTA4. Så han gjorde likt en snigel och förlängde sina ögon mot (mer olikt en snigel) olika auktionssidor på nätet. Han beställde en maskin på Tradera från en svensk brud i USA. Tyvärr kom han snabbt på att han skulle betala ungefär trehundra kronor i frakt också, vilket gjorde att hans importerade, begagnade konsol nu kostade ungefär trehundra kronor mindre än vad en splitterny maskin hade kostat.

Nåja, tänkte han. Han fick ju sig i alla fall en konsol och de där trehundra kronorna kunde han säkert ha kul för.

Så går han och hämtar paketet på posten, startar maskinen och allting flyter helt fantastiskt. Kolla den snygga grafiken, tänker han, och njuter av det skarpa ljudet, den för en Gamecube-veteran underbart egonomiska kontrollen och chipsen på soffbordet och glaset med Coca-Cola som han kanske inte hade kunnat köpa om han inte sparat de där trehundra kronorna.

Ungefär trettio sekunder senare går skiten sönder, kaputt, nada, bye bye see ya tomorrow babe, ain't gonna happen in da building. Flera dagar av undersökningar och telefonsamtal leder ingenvart. Han försöker ta kontakt med bruden han köpt konsolen av och det finns inte en snöbollschans i helvetet att hon ens skulle överväga att ge honom pengarna tillbaka.

Så där sitter Torben, utblottad och gråtfärdig.

Sedan det här hände för två år sedan har han sparat till att kunna köpa en ny låda, så långt vet vi. Vad vi inte vet är hurvida ärren på hans handleder uppstått före eller efter det här ödesdigra köpet. Ej heller vet vi om spruthålen i hans armar är ett resultat av influensavaccin eller ett tungt heroinmissbruk.

Det är också oklart om den impotens vi hört om på senare tid har sitt ursprung i händelsen. Hans lärare på Östra Grevie undrar varför han plötsligt ritar lika illa som Ricky Bruch skriver poesi.

Men vad som är absolut klart och själva lärdomen med hela den här texten, det är att man aldrig någonsin ska köpa konsoler från andra sidan Atlanten över Tradera.

#blogg

Mycket möjligt.. svårt att diskutera kanske, och det är ju det forum är till för...

Min vän Torben är en hyvens man. På varje fest hittar han en ny flicka att förföra och på krogen är det han som både har råd att dricka gott och mycket. Han är dessutom en skicklig basist och om dagarna åker han till Östra Grevie och lär sig konsten att måla. Ibland tycks det helt enkelt som att han är felfri och kommer att ha välbetalt, roligt jobb, ett harem av fruar och en sexrumsvilla in no-time.

Men som alla andra har han vissa svagheter. Det är ingen stor grej direkt, han har inte sex med barn och han yxmördar inte crackhoror i skogen. Nej, problemet är att han inte är den skarpaste kniven i lådan. Faktum är att han stundom kan framstå som lätt efterbliven när han mitt under konversationer frågar om vad fan vi egentligen snackar om eller när han beställer ett svindyrt tv-spel som han sedan tvingas slänga.

Det är så vi kommer in i spelens värld. Torben skulle skaffa sig ett Playstation 3, ni vet den där stora, klumpiga maskinen som det inte släppts ett vettigt spel till. I min småproggiga kompiskrets har vi alltid undvikt amerikanska storföretaget Microsoft och vad Nintendo Wii anbelangar så är det förvisso en rätt trevlig men synnerligen besvärlig konsol.

Han kollade i butikerna och blev skraj över det höga priset. Fy fan liksom, punga upp med femhundra biror för att spela GTA4. Så han gjorde likt en snigel och förlängde sina ögon mot (mer olikt en snigel) olika auktionssidor på nätet. Han beställde en maskin på Tradera från en svensk brud i USA. Tyvärr kom han snabbt på att han skulle betala ungefär trehundra kronor i frakt också, vilket gjorde att hans importerade, begagnade konsol nu kostade ungefär trehundra kronor mindre än vad en splitterny maskin hade kostat.

Nåja, tänkte han. Han fick ju sig i alla fall en konsol och de där trehundra kronorna kunde han säkert ha kul för.

Så går han och hämtar paketet på posten, startar maskinen och allting flyter helt fantastiskt. Kolla den snygga grafiken, tänker han, och njuter av det skarpa ljudet, den för en Gamecube-veteran underbart egonomiska kontrollen och chipsen på soffbordet och glaset med Coca-Cola som han kanske inte hade kunnat köpa om han inte sparat de där trehundra kronorna.

Ungefär trettio sekunder senare går skiten sönder, kaputt, nada, bye bye see ya tomorrow babe, ain't gonna happen in da building. Flera dagar av undersökningar och telefonsamtal leder ingenvart. Han försöker ta kontakt med bruden han köpt konsolen av och det finns inte en snöbollschans i helvetet att hon ens skulle överväga att ge honom pengarna tillbaka.

Så där sitter Torben, utblottad och gråtfärdig.

Sedan det här hände för två år sedan har han sparat till att kunna köpa en ny låda, så långt vet vi. Vad vi inte vet är hurvida ärren på hans handleder uppstått före eller efter det här ödesdigra köpet. Ej heller vet vi om spruthålen i hans armar är ett resultat av influensavaccin eller ett tungt heroinmissbruk.

Det är också oklart om den impotens vi hört om på senare tid har sitt ursprung i händelsen. Hans lärare på Östra Grevie undrar varför han plötsligt ritar lika illa som Ricky Bruch skriver poesi.

Men vad som är absolut klart och själva lärdomen med hela den här texten, det är att man aldrig någonsin ska köpa konsoler från andra sidan Atlanten över Tradera.

http://www.handkontroll.com/gamla-svenska-spelsidor.html

Kommer ni ihåg tiden då FZ inte var ensam regent bland spelsajterna? Då det faktiskt fanns utmanare som kunde ett och annat? På länken ovan har jag satt ihop en fin guide i det forna spelsajtssverige. Trevlig läsning.

#blogg

Jag har tröttnat på att i princip alla spelsidor har exakt samma innehåll. Tyvärr saknar jag programmeringskunskaper och allt möjligt men jag har i alla fall en vision. Den perfekta spelsidan skulle innehålla:

- Spelrecensioner. Dock måste alla spelen ha testats under inverkan av någon drog eller andra underliga omständigheter (som att bara spela med en hand eller ligga under soffan när man spelar).
- Ex-spelbutikskonfrontation. Att gå in i forna spelbutiker och konfrontera expediten. "Är inte bullar jävligt tråkiga jämfört med spel?", "hur känns det att stå här och förpesta en så klassisk lokal?" etcetera. Fullständiga rapporter krävs, helst med tillhörande Youtube-film.
- Analyser av specifika moment/detaljer i spel. Till exempel ljudeffekterna i Age of Empires eller de mycket underliga varelser man transformeras till i Altered Beast.
- Speldestruktion. Redovisningar (gärna med hjälp av bilder) om hur man förstör olika spel på olika sätt.
- Spelresor. Reportage om resor till olika platser som någonstans djupt där inne eventuellt kan ha någonting med spel att göra. Gärna med hjälp av bilder eller Youtube-videos.
- Inblickar i spelkaraktärers fritid. Vad gör egentligen Mario när han inte hoppar omkring i ens tv? När sveks Robotnik av sitt hårfäste?
- "Vår vision". Beskrivningar av hur spel borde gjorts annorlunda. Spelelement som borde implementerats i originalet, men kanske också fantasier om helt egna spel som aldrig gjorts.
- Egna filmatiseringar. Det filmatiseras många spel numera men inte i den takt man önskar sig. Därför vill jag på den här spelsidan ha egna filmatiseringar. Visst, det kanske kommer handla om lågbudgetkortfilmer, men det kan bli bra ändå.
- Spelkonst. Konstverk som man kan göra med hjälp av spel.
- Ultimate utnyttjning. Att utnyttja spelen på bästa sätt och använda dem även utanför tv-apparaternas dystra värld. Till exempel att försöka ragga brudar med hjälp av Aquanauts Holiday, bre knäckebröd med FIFA 08.
- Övriga reportage och texter. Som till exempel en text om att lägga ett spel på en trottoar i staden, gömma sig i en buske och se och lyssna hur folk reagerar. Eller någon intervju med en dekadent man i övre medelåldern om hans spelkunskaper.

Vad tror ni? Skulle det kunna bli något? Kanske kan man ge sidan namnet... Ultimate Spelsida 2000?

#blogg

I mars 2002 började jag skriva för Gamingeye.com, en välbesökt, mycket modern skönhet som skapats av gamle Warcraft 2-hjälten Thomas Moreaulf Gullgården. Det var ett naturligt val för mig; jag hade sedan länge sett upp till Thomas och hans spelsidor, och nu fick jag en chans att medverka.

Särskilt erfaren var jag inte - jag hade ju ännu inte hunnit fylla 13. Det hade dock blivit en och annan text på Andreas Sundqvists Playstation SE och några texter på Gamingeyes föregångare Gamersinside, men då under hemligt nick.

Sedan dess har jag vandrat uppåt i sidans hierarki. Toppen nåddes då jag blev ansvarig för sidans Warcraft-sektion, som under mitt och Tom Branders styre lyckades bli den största sektionen, i alla fall enligt statistiken. Vid det här laget - mitten av 2006 - hade det dock blivit mycket tydligt att Gamingeye var en föråldrad sida som aldrig skulle utvecklas vidare.

Efter över 1000 nyheter och säkert närmare 100 artiklar kändes det som om det var dags för någonting nytt. Jag kollade runt lite och som den veteran jag nästan blivit kändes FZ helt rätt. Det framkom dessutom att jag skulle få betalt för mitt skrivande, vilket var helt nytt för mig.

Efter att ha blivit antagen till FZ av herr John Severinson gjorde jag inledningsvis ett ganska gott jobb. Som den äkta nyhetsskribent jag var i grunden fick jag det till uppgift, men det tog inte lång tid innan jag förstod att något var fel.

Jag insåg att min motivation som nyhetsskribent var slut. Faktumet att jag skulle få betalt av FZ satte naturligtvis extra press på mig och som nyhetsskribent måste man i princip dedikera halva sitt liv åt en spelsida om man ska prestera på topp varje dag. Skriver man artiklar eller recensioner räcker det med någon timme en eller två gånger i veckan. En himla skillnad och man blir lätt förvånad över att en sådan som Simon Bergstedt orkar med.

Istället återgick jag till Gamingeye där jag började skriva alltmer flummiga artiklar som inte direkt uppskattades av pöbeln där alla gånger. Sidan blev en stor lekstuga och som det förvuxna barn jag är kunde jag inte annat än roa mig. Men det kändes inte lika kul längre. Ingen på Gamingeye brydde sig särskilt mycket om någonting och det enda som höll sidan samman var de roliga Dreamhack-lanen.

Under tiden på Gamingeye ansökte jag till olika sidor och fick i princip nobben av allihop. "Du skriver för dåligt", "du har bränt dina broar hos oss", "dina texter är fjantiga och flummiga" lät det. Så ett halvår efter min förra sejour hörde jag av mig till John igen, eftersom att jag skrivit mycket begränsat med nyheter under det senaste halvåret och således borde vara intresserad av det. John var välvillig nog att ge mig en till chans.

Men tyvärr fuckade jag upp ordentligt. Samma misstag som förra gången och allt jag presterade var en artikel som sci-fi-mässan i Malmö. Det var en väldigt svetsig sits jag satt mig i för trots att ingen sa någonting så presterade jag inte den mängden nyheten jag skulle. Under en semipanikattack lämnade jag FZs crewkanal på IRC på ett ytterst plötsligt och ganska omoget sätt, vilket inte var helt populärt naturligtvis men jag hade återigen frigjort mig och nu bestämde jag mig för att aldrig mer åta mig att huvudsakligen skriva nyheter på en spelsida.

Återigen mellanlandade jag på Gamingeye där det skrevs några texter. Jag passade på att i maj åka på Nordic Game 2007 i Gamingeyes namn och skrev en ganska lekfull artikel som PC-chefen på GE dock inte ville publicera. Det blev dock en populär text i de forum jag publicerade den och jag är i dag fullt medveten om att reserapporterna är min styrka som skribent, men tyvärr finns det inte så mycket att åka till.

Väl på Gamingeye ansökte jag återigen till olika sidor och fick tillbaka samma svar som tidigare. Att jag skrivit elaka saker om olika sidor som Gamereactor och Gameplayer hjälpte mig inte heller. Vill man få komma till en sida som utger sig för att prestera riktig journalistik och inte hymla om verkligheten så måste man hymla om verkligheten och misslyckas med att bedriva annan journalistisk form än den som spelsverige sysslat med i tio år...

Anyway. Flitige, ambitiöse Alexander Cederholm på Gamecore.se släppte in mig. Vi hade träffats i verkligheten en tid tidigare och kom ganska bra överens så vi testade. Det var hyggligt och storsint av honom att släppa in mig trots att jag i en text kommit med viss kritik mot spelföreningen han är med i.

Det blev några texter där men det mycket krångliga uppdateringssystemet och den fåordiga och fåtaliga besökarskaran gjorde det väldigt jobbigt för mig då allting tog lång tid i proportion till responsen man skapade. När jag häckat med en pissig Super Mario 64-text i flera evigheter tröttnade jag. Det fanns ingenting i det som roade mig. Jag skriver av ett par anledningar; för att skapa, för att underhålla, för att få respons och för att skapa diskussioner. När jag skriver en text om Super Mario 64 skapar jag ingenting, då kan jag omöjligt göra något annat än att skriva av någon annan. Jag kopierar alltså och det håller inte. Tänkte för ett ögonblick göra om det till en "Super Mario 64 på LSD"-artikel, men hade ingen syra och inget SM64, så då fick det vara. Jag kan omöjligt underhålla någon genom att skriva om ett spel jag inte spelat på tio år och därmed inte fått några moderna, insiktsfulla reflektioner kring. Jag kan omöjligt få respons på en sida utan läsare och samma sak gäller diskuterandet.

Så jag lämnade sidan och har sedan dess gömt mig för Alexander. Det kändes nämligen ganska jävligt att överge hans sida bara sådär när han gett mig chansen att skriva där och så, så jag orkade inte prata med honom efter det.

En annan anledning till att jag lämnade Gamecore var för att jag hörde rykten från min gamla, eviga (?) hembas Gamingeye som viskade om att det var nytt på gång. Ok, tänkte jag och hoppade på Konsol-sektionen.

I början av 2008 kom nya versionen av Gamingeye. Härligt. Jag har i hela mitt liv funderat på vilken färgkombination som egentligen är absolut sämst. Folk kritiserar mig nästan dagligen på internet eller i verkligheten för att jag inte matchar mina kläder och för att mina privata hemsidor är alldeles för skrikiga. Men nu... nu skulle jag alltså för första gången få chansen att skriva för en sida där man nyttjar ljusgrå text på mörkgrå bakgrund. Wow! Helt fantastiskt jävla oläsligt.

Kraven på mig som skribent var följande:
- När ett spel kommer i bokningssystemet så förväntas jag omedelbart boka 2-3 spel åt gången som jag sedan får hem för att recensera. Annars kommer någon och frågar om man inte ska ha något av de där fyra-fem spelen som ligger och stökar.
- När spelet landade i brevlådan skulle jag recensera det på sju dagar. No more no less.
- Naturligtvis ska recensionerna hårdkorras, screenshot ska laddas upp (ett åt gången...), grafik ska tiggas om och spelinformation ska fyllas i.
- Dessutom ska det presteras andra artiklar och nyheter samtidigt.

Egentligen låter det kanske inte som alldeles heltokigt, men om man tänker på förutsättningarna så blir proportionerna konstiga;
- Ingen ekonomisk ersättning.
- Få läsare.
- Ingen respons.
- Deadline på sju dagar.
- Ohanterlig sida.
- De härliga, motiverade människorna som fanns där när det en gång begav sig är antingen borta eller helt ointresserade. Till och med grundaren. De nya stöttepelarna ser bara möjlighet att göra pengar på sidan.

Medan jag nu fortfarande småpillar lite på Gamingeye söker jag samtidigt ett nytt tillhåll, vilket kommer bli klurigt med tanke på mina krav och mina än så länge inte alldeles för imponerande prestationer.

Tills dess ser historiken ut så här någonting:
Playstation SE (1999-2000)
Gamersinside (2001)
Gamingeye (2002-2008
FZ (2006-2007)
Gamecore (2007)

Samt en del skrivande på mindre retrorelaterade sidor... om någon driver en sådan får ni gärna höra av er så kan jag skriva något.

#blogg

<object width="425" height="355"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/TLpbDrq9ZLQ&hl=en"></param><param name="wmode" value="transparent"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/TLpbDrq9ZLQ&hl=en" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="355"></embed></object>

Jag måste bara få visa det här underbara draget min gode vän Ludvig gjorde på Worms nyligen. Som han äger oss, så stiligt, så snyggt, så simpelt.

#blogg

<object width="425" height="355"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/XXoCGqFfx5Q&hl=en"></param><param name="wmode" value="transparent"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/XXoCGqFfx5Q&hl=en" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="355"></embed></object>

Kommer ni ihåg Kula World, det svenskproducerade Playstation-liret som påminner oss om vilken tveksam väg spelbranschen gått, med sämre utbud och mindre 90-tal. Liret gjordes av Game Design Sweden AB (kul namn) som också gjort spel som Jag Vet Inte, Ingen Aning och Spel Jag Aldrig Spelat 1 och 2.

#blogg

<object width="425" height="355"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/E3GOvecb3vk&hl=en"></param><param name="wmode" value="transparent"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/E3GOvecb3vk&hl=en" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="355"></embed></object>

Det här var min första spelrecension, den som ledde till all hype som var där ett tag. Jag ville presentera Aquanauts Holiday för folket på Gamingeye.com via en video snarare än bara vanlig text, men eftersom klockan var två på natten blev det lite som det blev, vilket senare bara gick att bygga vidare på.

#blogg

<object width="425" height="355"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/qvONBAqlCHE&hl=en"></param><param name="wmode" value="transparent"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/qvONBAqlCHE&hl=en" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="355"></embed></object>

Det här spelet är det senaste jag recenserade. Då var tanken att internationalisera mitt gamla projekt Spelbloggen, så jag fick helt enkelt göra det på engelska. Det projektet lades dock åt sidan efter bara fyra videos, varav det här nog dessutom blev den bästa.

#blogg

Atari var ett speciellt företag från dag ett till slutet. Fantastiska skapelser och uppfinningar kombinerades med verkliga vansinnesdrag. Det var ingen bra idé att tillverka tretton miljoner Pac-Man-spel till en konsol som sålts i tio miljoner exemplar och det var ingen bra idé att försöka göra ett ET-spel på sex veckor.

Medan de misstagen visserligen påverkade företaget negativt ekonomiskt var de ändå inga större katastrofer. I alla fall inte i jämförelse med det riktigt usla omdöme man visade upp 1983, ett omdöme som i slutändan antagligen kom att fälla hela företaget.

1983 var man nämligen störst i västvärlden. Pengarna rann ut ur företaget och man hade en ekonomisk kris där man förlorade flera hundra miljoner dollar. Ataris chef Ray Kassar letade världen över efter potentiella affärsmöjligheter. Kassar gjorde några lyckade drag, bland annat lyckades han få rättigheter att släppa Nintendos Donkey Kong till företagets hemdatorer. Nintendo hade precis släppt sin NES i Japan och eftersom försäljningen gick strålande ville man släppa konsolen i väst. Man var dock inte riktigt säkra på om man skulle kunna klara det själva, och eftersom man hade Donkey Kong-dealen med Atari i färskt minne och dessutom var imponerade över företagets globala marknadsföringsnätverk så bestämde sig Nintendo-presidenten Hiroshi Yamauchi att man borde försöka övertala Atari att sköta distrubutionen av NES utanför hemlandet Japan.

Möten hölls, först besökte toppfolk från Nintendo Ataris högkvarter i Sunnyvale, därefter besökte Atari Nintendo i Kyoto, där de fick spela NES för första gången. Båda företagen var mycket imponerade av varandra, så man bestämde sig efter en tids diskussioner för att man skulle skriva på ett kontrakt en månad senare, på Consumer Electronics Show i Chicago.

CES började dock med en händelse som kom att förändra hela spelhistorien. Coleco visade upp sin hemdator ADAM (som för övrigt floppade rejält) genom att låta folk provspela Donkey Kong på den. Coleco hade sedan tidigare rättigheter till Donkey Kong, men bara på konsol, medan Atari som sagt ägde datorrättigheterna. När Ray Kassar hörde talas om vad som pågick i Colecos bås anklagade han Nintendo för att fuska och dubbelspela bakom Ataris rygg. Skitförbannad som han var, hotade han att stoppa Famicom-avtalet och dessutom stämma Nintendo sönder och samman.

Nintendo gjorde vad man kunde för att rädda situationen och blev skräckslagna när Kassar tvingades lämna Atari en månad senare. Kontraktet var fortfarande inte påskrivet, och med Kassar verkade allt hopp om NES i västvärlden försvinna. Ataris ekonomiska kris fortsatte och snart hade man inte längre råd att ta hand om distrubutionen. Nintendo tog något år senare saken i egna händer och distrubuerade maskinen själva. Resten är historia, som man brukar säga.

Hur tror ni spelvärlden hade sett ut om kontraktet hade skrivits på?

#blogg

Ett spel där man huvudsakligen krockar med fiskar.

Vet inte om det här är riktigt rätt forum, men...

Vi kräver att det ignorerade och bortglömda mästerverket Aquanauts Holiday tillägnas en artikel i ett kommande nummer av Super PLAY. Vi fans har fått lida nog och har tröttnat på allt tjat om bästsäljarna.

Underteckna denna petition om du vill att Super PLAY ska skriva en artikel om Aquanauts Holiday, ett spel som inte fått i närheten av den uppmärksamhet det förtjänar. Vi har tröttnat på att storspelen får all plats; vi kräver en Aquanauts Holiday-artikel:

http://www.gopetition.com/online/12766.html

http://www.youtube.com/watch?v=cpcDpUnXeLc

Vår första musikvideo.

Jag är bara 17. Det blir ingen alkohol för mig.

Till den som tidigare undrade så är artikeln i stort sett 100% sanningsenlig.

Skulle inte säga det.

Vänta och se.

Fantastiskt med en sådan artikel! Får läsa den sen.

Är inte fanboy åt något håll, men Microsoft har tydligt försökt göra sin konsol till ett fotbollsparadis - men man misslyckades alltså. Och det glädjer mig faktiskt.

Warcraft 2.