När #Steel Battalion kom 2003 var det ett Xbox-spel som fick omgivningen att tappa hakan. Främst för att det inkluderade en unik spelkontroll med pedaler, spakar och knappaneler som förde tankarna till en överdådig flygsimulator. Det var inte mindre än revolutionerande på sitt sätt. Nu är det dags att springa ut på slagfältet igen med #Steel Battalion: Heavy Armor. Återigen försöker man åstadkomma något nytt och häftigt, denna gång genom att bokstavligt talat kombinera den vanliga handkontrollen med Kinect-styrning.
I denna tvåbenta container trängs du och dina vapenbröder.
Trots att titeln utspelar sig på 2080-talet är det väldigt mycket känsla av andra världskriget över spelet. Det gäller även det som dramatiskt kallas för din VT, förkortning för Vertical Tank, men som mest känns som en välbeväpnad pansarhöna som klampar omkring. Men det är inte ett actionspel – du måste använda hjärna som komplement till extremitetviftande och handkontrollen. Varken du eller din VT tål hur mycket som helst. Ju mer du kan utnyttja omgivningen och hålla dig hel, desto enklare blir det att hålla sig vid liv.
Alla som vill ha ett periskop räcker upp handen
Andra spel hänger sig helt åt Kinect-styrning, eller ger spelen extra funktioner med Kinect. Bra exempel på det sistnämnda är #Mass Effect 3 och #Forza Motorsport 4. Här har man kommit på en tredje variant: ett spel som kräver både handkontroll och Kinect. Så hur har man åstadkommit denna kombination? Jo, när du klampar omkring och skjuter fungerar det ungefär som på en vanlig förstapersonsskjutare – medan du tittar genom gluggen för att se slagfältet styr du med spakarna, skjuter med triggers och så vidare. Om du vill titta på kartan "knuffar" du dig bort från gluggen och drar fram kartpanelen med vänster hand från dess position uppe till vänster. När du är klar trycker du in den igen. Vill du se dig omkring? Res dig från stolen så öppnar du toppluckan och tittar ut över nejden. Att dra ner periskop, dra i spakar och trycka på knappar – allt är intuitivt och skiner verkligen av kreativitet. Utvecklarna #From Software har verkligen tänkt rätt!
Som i vanliga stridsvagnsspel spenderar du mycket tid tittandes genom ett litet hål.
En annan aspekt där utvecklarna har tänkt rätt är hur du och dina vapenbröder arbetar ihop, och det gäller inte bara de som du sitter inklämd tillsammans med i din pansarhöna – förlåt, Vertical Tank. När spelet startar samlas hela gänget för ett gruppfoto, och historien är en kamp på liv och död för er allihop. När någon dör är personen för evigt borta ur handlingen, så om du kan rädda livet på någon förbättrar du situationen för hela gruppen. Plus att om någon dör i din stridsvagn måste du även göra deras uppgifter utöver dina egna, och med tanke på hur mycket du får kämpa med din egen Kinect-styrning vill du inte tvingas göra mer än nödvändigt.
Skillnaden mellan teori och praktik
Steel Battalion: Heavy Armor är ett spel som med all önskvärd tydlighet visar att det kan vara långt mellan teori och praktik. I teorin är tanken att kombinera vanlig handkontroll med Kinect-kontroll kreativ, och sättet det har gjorts på är ofta både intuitivt och smart. I praktiken fungerar det däremot inte lika bra, för när man är under kraftig beskjutning vill man inte råka dra i växelspaken när man drar ut kartpanelen, till exempel. När det är intensivt behövs exakta kontroller, och det är där Kinect fallerar. Det misslyckas dessutom på ett sätt som sänker hela upplevelsen, på samma sätt som en klantig fotbollsmålvakt sänker laget oavsett hur bra utespelarna är.
Det blir en hel del viftande för att arbeta med alla kontroller.
Avsikten med Kinect-styrningen är givetvis att vara nytänkande. Att få dig att leva sig in i rollen som pansarsoldat och att det ska kännas som att du sitter och styr ditt fordon. Men det är Kinect-styrningen som sätter krokben för ett annars häftigt spel, samtidigt som det finns gott om outnyttjade knappar på handkontrollen. För att i stridens hetta aktivera strålkastarna och fortsätta strida måste du genomföra fem (!) Kinect-manövrar! Det borde ha kunnat ersättas med en enda knapptryckning. From Software förtjänar faktiskt beröm för vad de har åstadkommit, i varje fall i den teoretiska delen av utvecklingen. I praktiken låter man bara spelaren gå över ån för att hämta vatten, vilket inte är den mest briljanta av idéer.
