Faktum är att det framstår som om Insomniac helt enkelt fördelat en vapenarsenal mellan fyra karaktärer, och fyller ut övrigt skjutande med generisk hagelbössa, automatkarbin och pistol. Det här hade inte varit till spelbarhetens nackdel om det var för att främja och uppmuntra samarbete, men det görs inte alls i tillräckligt stor omfattning. De olika vapnen kompletterar inte varandra på det sätt jag hade föreställt mig. Jag hade velat se synergieffekter som gjorde att vapnen gemensamt skulle stärka varandra, men det här är något som förekommer i väldigt begränsad och sällan användbar utsträckning.
Rör inte min kompis!
Man kan faktiskt på samma sätt ifrågasätta samarbetsupplägget i stort. Visst är det per automatik festligare att sluta samman med tre kompisar och härja tillsammans, hur lite samarbete som än krävs, men det känns inte som att Insomniac ens har försökt att komma bortom det med Fuse. Som spelare jagar man ständigt mot bestämda punkter där alla fyra måste sammanstråla, om det så är för att gemensamt öppna en dörr eller spränga upp en vägg, men däremellan händer inget spännande som utnyttjar förekomsten av fyra gruppmedlemmar. Jag hade önskat mig skilda rutter, kanske stridspar om två, bossar som krävde att alla fyra koordinerade sig, sammanhang där samspelet mellan de fyra distinkta fuse-vapnen skulle vara nyckeln till framgång. Istället harvar man mest framåt, ensamma tillsammans, tills någon går ner för räkning och måste ha en injektion.
Visst är det smart att man när som helst kan hoppa mellan de gruppmedlemmar som underhålls och styrs av datorn när man är färre än fyra mänskliga spelare, och visst är den artificiella intelligensen inte smärtsamt låg, men frågan varför man ens är fyra stycken ekar ständigt i bakhuvudet. Som spelet är designat hade man ta me’ tusan kunnat spela Fuse ensam utan att upplägget påverkats märkbart.
Ensamheten
Ta bara passagerna som känns hämtade ur #Uncharted eller något annat soloäventyr. De där fyra personer hoppar och klättrar efter varandra längs utstakade, fördefinierade spår, avsatser, hyllor och rör. Varför? Eller ta passagerna där man erbjuds att som alternativ smyga och slå ut fienderna i lönndom. De ser knappt sina egna händer framför sig, och trots att fyra personer kommer indundrande kan man alltså komma undan med att därefter som kollektiv huka sig smygande bakom lådor och överrumpla vakter bakifrån. Vad har det ens här att göra?
Fuse är konsekvent och genomgående gruvligt generiskt. Den tröttsamma, ointressanta handlingen finner ständigt ursäkter åt en att vallfärda djupt ner i eller in i likartade baser. Metalliska korridorer, pulserande ljus, lådor att ta betäckning bakom. De är så oinspirerat byggda att man skulle tappa all riktning och lokalsinne om det inte vore för markörerna och färgvalen som tydligt signalerar exakt vad man ska göra hela tiden. Och så oräkneliga, anonyma soldater som kommer utrusande i vågor från hissar eller rapellerande från helikoptrar. Däremellan, tåliga plåtapparater som envist stegar eller flyger runt tills man skjutit dem i sank.
Elak plåtapparat
Det är så fruktansvärt enahanda att man undrar om Insomniac skojar, så meningslöst att man nästan förväntar sig en Rick Astley runt nästa hörn, redo att leverera sin punchline. När jag efter den femte “meja-ner-fiender-med-monterad-kulspruta-för-att-vi-säger-att-du-ska-göra-det”-passagen får höra Naya utbrista “well, that was fun” blir jag nästan provocerad.
Fuse är egentligen inte dåligt. Men det framstår som om det är pliktskyldigt skapat av utvecklare som känt sig tvingade, aldrig inspirerade. Det märks ständigt på slarviga detaljer, på stela animationer, på hafsiga mellansekvenser. De fyller möjligen sina respektive syften, men aldrig något mer. Därför är Fuse som projekt så obegripligt motsägelsefullt. Insomniac ville bredda sig, göra något mer, något nytt. Istället känns det bakåtsträvande, uppgivet och gammalt. Man kan hävda att det per automatik innebär en stor stjärna i kanten att Fuse bjuder in fyra spelare att skjuta loss tillsammans, och det håller jag med om. Men när jag lekt färdigt med Nayas Warp Rifle och sett tillräckligt många fiender slukas i svarta hål, återstår bara tomhet.
