Det är också något mindre gångbart att vandra runt fiender i en cirkel med skölden framme. Ofta är motståndarna aggressiva och delar ut snabba kombinationer av slag som man gör bäst i att försöka undvika. Att i sista stund lyckas kasta sig undan en serie slag och ha precis nog med energi kvar för en backstab är ren fröjd varje gång.

Dark Souls 3 är ett väldigt fokuserat och oftast välbalanserat actionrollspel – och framför allt ett storslaget äventyr genom en alltjämt fascinerande värld. Trots det så gör det så klart skillnad att vi börjar bli så bekanta med både konceptet, världen och estetiken att ingenting har riktigt samma emotionella kraft som, säg, mötet med Sif i första spelet.

Ja, det går att överdosera gröt som barn.

Jag är så van de stora, hotfulla fienderna vid det här laget att inte ens jättarna får mig att skaka i knäna längre. Bara hugg dem i hälen tills de faller ihop. Även om både miljöer och bossar är bättre den här gången än i den bitvis oinspirerade föregångaren så finns här några besvikelser. Bossar där du mejar ner horder av små fiender har aldrig varit kul, men ändå finns en sådan här, och en bossfight som borde varit monumental förstörs av att man i princip måste använda ett specifikt vapen för att vinna – varpå striden blir soplätt direkt. Andra gånger är det dock precis så där fantastiskt som det ska vara. Och även om jag inte blir lika överraskad av de ofta fantastiskt designade motståndarna den här gången så är det fortfarande oftast ett sant nöje, och skräck, att ta sig an dem.

Spelet lider också av en del tekniska bekymmer, åtminstone på PC. Alla minns väl med fasa det där hemska träsket i första #Dark Souls, där bilduppdateringen föll ner till oacceptabla nivåer medan man pulsade fram genom en giftig sörja? Jag kan utan glädje meddela att Dark Souls 3 har ett liknande område. Ett giftigt träsk där min framerate dippade obönhörligt oavsett om jag sänkte grafikinställningarna. Även ett område mot slutet led av rejäla framedrops. Det är märkligt, för i resten av spelet är det inte särskilt svårt att få det att flyta helt okej. Extra synd är det för att träsket den här gången faktiskt är ett ganska kul område, med några av spelets mest utmanande fiender. Däribland en enorm, väldigt arg, krabba som gärna nyper dig i mer än bara kinderna.

Svår träskkrabba blir svårare av kass framerate.

Jag har också råkat ut för en del krascher, som lustigt nog verkar ha att göra med vissa rustningar. Det finns en stor uppsättning vapen och rustningar i spelet, och några av de som går att köpa verkar göra spelet instabilt när man har dem på sig.

Dark Souls 3 är, trots vissa skavanker, ett monumentalt äventyr. En värdig och både storslagen och märkvärdigt lågmäld upplevelse, som blandar fläskiga bossfajter med enormt atmosfäriska partier. Att använda falnande glöd och gråkall aska som tematiska röda trådar ger dessutom spelet tyngd även bortom spektaklet. Det ryms ett påtagligt vemod i glöden, en livslust bland all denna död, som är väldigt snyggt och konsekvent genomförd.

Förmodligen var det Dark Souls 3 Neil Young syftade till, utan att själv veta om det.

Fotnot: Vi har i huvudsak testat Dark Souls 3 på pc, men också spelat PS4-versionen lite. Den senare körs i 30 fps, men med jämnt flyt utan dippar.