Jag är en periodare. Fastnar jag i ett multiplayerläge kan jag bli kvar i månader, nötande och stötande. Alla andra spel blir oviktiga, allt jag kan tänka på är att logga in på servern och uppleva ännu en perfekt match. Det senaste året har #Starcraft 2 och #Battlefield Bad Company 2 varit mina älskarinnor, två spel som jag på förhand kunde ana att jag skulle torska för. #Homefront kan göra samma sak, och det tog mig på sängen.

Efter en ganska medioker och kort kampanj, som bara lyfte rejält under sista uppdraget, står det till flerspelarläget för att rädda #Kaos Studios dystra skildring av en nära framtid. Med modden Desert Combat och 2008 års #Frontlines: Fuel of War i ryggen borde onlinepangande också vara deras absolut säkraste kort. Utan de stora framgångarna för den gamla #Battlefield 1942-modden hade de antagligen inte utvecklat spel på en professionell nivå idag. Jag är ändå glad för att de gör det.

Troget sitt arv

Homefront följer samma linje som de två tidigare skapelserna, och två punkter skiljer det från det generiska lagpangarträsket. I spelläget Ground Control krigar två lag om 16 personer om två eller tre kontrollpunkter i banans mitt. Precis som i Battlefield får det lag som håller flest områden mer poäng och när en viss nivå har nåtts vinns rundan. Det unika är att den förlorade sidan då måste falla tillbaka och försvara tre nya platser. Om de lyckas flyttas fronten till deras fördel och det lag som först vinner två omgångar blir kartans segrare. Upplägget bäddar för intensiva strider eftersom de koncentreras till bara ett par platser. När du nått nivå fem låses Battle Commander-varianten upp där en datorstyrd general delar ut olika dynamiska mål under spelomgången. Det kan vara att ha ihjäl en framgångsrik motståndare eller förstöra ett fordon för den andra sidan. Det finns även ett klassiskt lagläge, men låt det få samla damm.

Vad har jag sagt, fisförbud i cockpiten!

Fordon och extrautrustning är den andra punkten som skiljer Homefront från mängden. Det står inga fordon utspridda på kartorna, istället köps de för stridspoäng du tjänar under rundorna. Poängen används även för att skaffa extrautrustning, såsom en raketkastare eller möjligheten att kalla in luftunderstöd. Du måste hela tiden göra avvägningen mellan att spara eller slösa, personlig vinning eller att hjälpa laget med ett fordon som kan vända striden i slutminuterna. Det gör otroligt mycket att ha det extra lagret taktiktänk, att bara springa runt med en bössa och leta mål är gjort så många gånger tidigare.

En rostig burk whopass

Smolket i den annars välsmakade whopass-bägaren är att många roliga tillbehör inte blir tillgängliga förrän du gått upp en väldans massa nivåer. Jag kan till exempel fortfarande inte kalla in en attackhelikopter utan får nöja med en dödsbringare på larvfötter. Nivåkravet gäller också för nya vapen och många andra leksaker, till och med för att konfigurera två av de sex soldattyperna, och det känns som insteget är lite för högt. Eftersom det inte finns några supportfunktioner, klasserna skiljer bara på vapennivå, är Homefront heller inte särskilt bra på att främja samarbete utöver de fasta målen. I pc-versionen kan fyra personer förvisso bilda stridsgrupp och ge order till varandra men funktionen är inte särskilt utbyggd, du kan till exempel inte spawna på en kamrat och utan poäng som morot glöms den gärna bort på publika servrar. Serverbläddraren har också problem med filtreringen. Eller rättare sagt, den fungerar inte alls för oss i dagsläget. Huruvida det är ett lokalt problem eller något #Digital Extremes, som byggt datorversionen, tänker patchar bort inom kort återstår att se.

Han är så snygg att jag vill skjuta ihjälp honom.

Smådetaljer kan tyckas, men med konkurrenter som #Call of Duty: Black Ops och #Battlefield 2 som satt ribban har Homefront inte råd med slarvfel. Visst, jämför vi till exempel de båda Bad Company-spelen är det första väldigt kantigt i jämförelse med uppföljaren. Problemet är att som nytt varumärke kanske detta inte får en andra chans där skvavankerna hyvlats bort. Känslan av att vända ett underläge för att jag la mina intjänade poäng på ett lagfordon och inte egna prylar är oslagbar så potentialen finns absolut där. Frågan är om det räcker för att hålla onlinebefolkningen underhållen längre än den inledande förälskelsen. Jag börjar redan efter några dagar snegla på nya erövringar, på annat håll. Men först ska jag bara spela en runda till.