It's me - Bob!
Tomas: Tekken 6 gör vad alla förväntar sig - ungefär samma sak som förut. Det handlar om ortodox fajting sedd från sidan, utan större avsteg från vad anhängarna förväntar sig. Ett gäng nya karaktärer står förstås till buds; det talas om åtta nya förmågor med varierande mängd krut i nävarna. När vi fick chansen att testa spelet särskiljde sig ett par av dem lite extra. Ta till exempel Lars Alexandersson, en svensk slagskämpe med ett namn som sticker ut rätt rejält bland övriga våldsverkare. Eller Bob, en figur med både kroppshydda och namn som för tankarna till Meat Loafs underbart tragiska figur i David Finchers film Fight Club.
Fullversionen ska enligt uppgift ha 42 spelbara karaktärer, vilket är rekord för serien. Samtliga har en egen stil, egna slag och unika egenskaper. Vi hinner beta av ett gäng och det är tydligt hur pass bra vissa passar din specifika spelstil (som för min del går under namnet panikartad button mashing), medan andra känns avsevärt sämre. En av damerna (som jag dessvärre inte uppfattade namnet på) lämpar sig ypperligt för mina amatörmässiga utsvävningar och mitt intensiva knapptryckande sänker effektivt allt motstånd. En annan minnesvärd karaktär är Alisa och hennes utfällbara motorsågar - får du in en combo-träff med dessa är du en fajter att frukta.
Zafina lovade att klia mig på ryggen men istället vaknade jag med en blåtira
Calle: Charmören Tomas brukar glömma bort, eller snarare strunta i att lära sig, namnet på donnorna han träffar. Den han syftar på är med största sannolikhet Zafina som i likhet med den gamle snuten Lei utför många av sina bästa attacker från markläge. Överlag kändes hon väldigt spindellik med sin spretigt krypande stridsställning och otrevliga tjyvnyp.
Alisa var också en av mina favoriter bland de nya karaktärerna. I alla spel där du möts en mot en är mitt mål att dela ut störta möjliga förnedring och att langa upp något i luften och motorsåga denne i skrevet kan mycket väl bli en modern klassiker.
Tomas: Humor och våldssatir får gott om utrymme och det syns överallt. Saker och ting är så överdrivna att det blir kul. Ta bara en av de nya banorna - en hage med en skock fromma får utgör arena och när matchen är över har såväl kombattanterna som de arma djuren fått sig ett par stadiga doser stryk.
Slagsmål en mot en är förstås spelets kärna men precis som i några av de tidigare delarna ingår ett retroflörtande kampanjläge, denna gång kallat scenario campaign. Ett klassiskt upplägg där du rör dig över skärmen och först när du läxat upp en mängd fiender, som blir svårare ju längre du kommer, får du gå vidare till nästa skärm. Du spelar antingen ensam eller kooperativt med en kompis.
Vem döper en minigunbestyckad robot till Nancy?
Calle: Vi fick testa två banor, den första var precis som väntat smisk på löpande band medan den andra var något konstigare och väldigt, väldigt japansk. Då styrde vi en stor fyrbent robot som klampade fram som om den hade skitit på sig. Attackerna gick ut på att storma fiender eller peppra dem med de två gatling guns monterade på underarmarna. Självklart hade den ett dinosauriehuvud.
Det kändes som ett hyfsat tidsfördriv medan du väntar på att vännerna ska komma över för en knogmacksfrossa. Jag är också glad att Namco har valt att gå ifrån det tidsödande konceptet där du måste låsa upp karaktärer, istället kommer alla slagskämpar att vara tillgängliga direkt. Tekken 6 släpps under årets fjärde kvartal och jag ser fram emot att fortsätta att ge Tompa stryk då.
