Bättre spel förr, eller vad är problemet?

Medlem
Bättre spel förr, eller vad är problemet?

Jag har spelat spel sedan C64:ans tid, men mest "moderna" PC spel. Dock har jag noterat att jag spenderar allt mindre tid med varje spel nuförtiden, kanske inte från spel till spel, utan sett över ett längre perspektiv. Om det beror på att spelen blivit sämre / mindre beroendeframkallande eller om jag helt enkelt gillar spel mindre nu än jag gjorde förr, det vet jag inte.

Jag spenderar fortfarande mest tid med samma sorts spel som tidigare, nämligen rollspel där man har många valmöjligheter och där återspelningsvärdet är stort. Men även om jag spelat väldigt mycket exempelvis NWN2 och Dragon Age, så bleknar tiden jämfört med Diablo 2, Baldur´s Gate eller NWN1.

Vad är det som händer? Är det jag eller är spelen det är fel på?

Medlem

En kombination av båda skulle jag säga.

I takt med att spel blir mer och mer mainstream så tjänar företagen mer och mer pengar. Ju mer pengar dom tjänar, ju större budget kan dom ha för utveckling av nya spel. Ju mer pengar dom lägger ner, ju större press har utvecklarna på sig att göra ett spel som säljer bra, vilket leder till att man helst satas på säkra kort.

Dom flesta nya spel kommer med väldigt få nyheter, utan känns mest som kopior av tidigare spel.

Dessutom så har du förmodligen redan spelat väldigt många spel, så du har sett dom flesta idéer både väl och dålit genomförda, vilket innebär att det inte finns något nyhetens behag i att spela något nytt.
Förmodligen så har det blivit en ren rutin att testa nya spel, där du bara jämför med tidigare upplevelser, och blir besviken då det är "same shit, different name" och alltså inte blir hänförd av ett helt nytt universum att leka med.


signatur

HELL BOB! DU DEN ALLSMÄKTIGE! DU ÄR EN!
Tjock nörd i Dublin

Medlem

Jag spelade spel i stor sätt varje ledig tid hemma för några år sedan. Nu är det faktiskt väldigt sällan som jag spelar spel, men intresset finns ändå fortfarande.

Jag tror att det i mitt fall helt enkelt beror på att jag är trött på det nu. Så fort jag slår på ett nytt spel får jag känslan "been there, done that" med vissa undantag (LittleBigPlanet och Heavy Rain) och sedan lägger jag ifrån mig spelet.

Det tråkiga är att jag fortfarande köper spel i rätt stora mängder, men jag spelar ut vartannat spel av dem, ungefär.
Har en hel hög med PS3-spel (Dead Space, Bad Company 2, Silent Hill 5 m.fl.) som jag bara suttit i 5-20 minuter med och inte ens gett dem en chans.

Medlem

Nog har man spelat det mesta vid det här laget och jag börjar oroa mig för att det kanske är slut på nya koncept som är intressanta nog att fastna för. Har också några spel som i teorin är bra, men som jag bara tappat eftersom jag inte upplevt något sug efter att spela dem, något som aldrig hände förr om inte spelet rent faktiskt var dåligt. Annars blir det lite som ett löpande band, man spelar igenom det en gång och sen ska det mycket till för att man ska börja om från början igen. Spel som Fable 2, som går att spela på dramatiskt olika sätt, håller någon genomspelning, bara det finns något nytt att prova. Nu befarar jag att Diablo 3, som till en början bara kommer att ha 5 klasser, inte ens kommer att roa mig en tredjedel så länge som föregångaren gjorde. Håller kanske på att bli kräsen, eller gammal(nästan 30) och gaggig.

Medlem
Skrivet av Eschricht:

Har en hel hög med PS3-spel (Dead Space,

Jag tog mig häromdagen tid att spela klart det, har legat på hyllan jag vet inte hur länge, och jag kan säga att jag verkligen inte blev besviken!

Angående frågeställningen. Jag tror att intressen förändras, speciellt när man upplever att det inte släpps något nytt. Jag lägger inte alls ner samma tid på spel som jag gjorde förr, men jag kan uppskatta att spela då och då. Framför allt tycker jag det är roligt att spela tillsammans med någon — inte nödvändigtvis ett multiplayerspel — utan för gemenskapen. Jag och en kompis brukar spela en hel del singleplayerspel där vi turas om, det är då det är som roligast.

Jag tror att man är lite blind när det gäller det förgångna, för man glömmer alla de skitspel som släpptes förr, man kommer bara ihåg guldkornen och kanske något som var extra dåligt. Men alla dussintitlar har man glömt bort för längesen. På samma sätt kommer vi se tillbaka på i dag om 10 år, vi kommer komma ihåg alla de där titlarna vi uppskattade, och ha glömt de dåliga för längesen.

Medlem

Jag tror att det är att man blir inte lika häpnad av spelen som man blev förut, så tycker jag iallafall.

Alltså är spelen inte så nytänkande nuförtiden ?:)

Medlem
Skrivet av son of RAMBO:

Jag tror att det är att man blir inte lika häpnad av spelen som man blev förut, så tycker jag iallafall.

Alltså är spelen inte så nytänkande nuförtiden ?:)

Jag skulle gissa på att det beror på några olika anledningar. Bland annat har de flesta av oss redan spelat ganska mycket. När man har spelat en del känns inte spel särskilt nyskapande, eftersom man stött på konceptet förut.

Sen kanske det var lättare att vara nyskapande förut? Spel som medium hade inte utvecklats särskilt mycket, så varje ny sak kändes nyskapande. Det fanns helt enkelt inte lika många spel att jämföra med, och mediet utvecklades fort. Ta bara en sådan sak som 3D (den 3D som kom med Wolfenstein och Doom), det var i mångt och mycket en helt ny inriktning av spel.

Men det kommer nyskapande spel i dag också, se till exempel Little Big Planet och Heavy Rain. Och för inte så längesen slog olika former av "rörelsekontroller" (á la Wii etc) igenom, så still står det inte hos utvecklarna.

Medlem
Skrivet av båtsman:

Jag och en kompis brukar spela en hel del singleplayerspel där vi turas om, det är då det är som roligast.

Samma här, jag och en kompis lirar igenom de flesta spelen som kommer på det här sättet. I och med att det släpps färre och färre splitscreen-spel så så måste man anpassa sig på det här sättet. Den enda plattformen som går emot strömmen är Wii.

Angående öppnarens fråga, spelen som kommer nuförtiden är alldeles för lika varandra, de känns mer som expansioner än nya spel, t.ex. Cod-serien, Battlefield-serien osv... Därför så tröttnar man (iaf jag) ganska fort på dom och går över till gamla favoriter.

Medlem
Skrivet av Jozo:

Angående öppnarens fråga, spelen som kommer nuförtiden är alldeles för lika varandra, de känns mer som expansioner än nya spel, t.ex. Cod-serien, Battlefield-serien osv... Därför så tröttnar man (iaf jag) ganska fort på dom och går över till gamla favoriter.

This.

Jag anser att utvecklarna numera bara är lata och använder sig utav koncept som fungerat tidigare.
Halo & CoD och dess kloner är ett exempel på detta.

Samma gäller egentligen filmer med tanke på alla remakes som släpps. Då och då kommer någonting nyskapande förvisso (Inception t.e.x).
Förhoppningsvis kan spelmarknaden ta lärdom av detta.
Jag personligen vill se nya IP och allt mindre uppföljare/remakes.

edit: stavfel osv, alldeles för tidigt för så mycket text.

Medlem

Man brukar säga att det bara finns en handfull historier och alla berättelser är bara variationer på dess. Fast man har ju gjort film och skrivit böcker bra mycket längre än man gjort spel så där borde ju samma sak ha hänt, men på något sätt upplever inte jag att dessa medier har blivit lika påverkade som spelen. Kanske beror det på att jag inte konsumerar lika mycket film/böcker som spel, men den förklaringen är inte övertygande.

Dead Space är ett bra exempel på "nya" spel som är just bra. Spelet ville aldrig ta slut, och det ser jag som något negativt. När jag hade kommit halvvägs trodde jag det var slut, man är ju van vid det; 2:an blir säkert lika bra.


signatur

FZ - SAMLADE SKRIFTER: #walter_iego

Medlem

Håller med många av er, och ytterligare en anledning skulle väl vara att utbudet är större nuförtiden. Förr kunde man sitta med en relativt tråkigt spel(i dagens mått mätt) i flera timmar. Jag tror även att det kan vara så att du minns väldigt förskönande(som man alltid gör).

Nostalgi helt enkelt. Jag kunde sitta i timmar med ett tv-spel(alltså ett riktigt jekla TV-spel som styrdes med fjärrkontrollen(var ett slags helikopterspel/bombing spel)) och ha skitroligt.

Men jag tror helt enkelt att det är leksaksfenomenet. Hur många gånger har man inte hört farfar säga: "När jag var liten så lekte vi kurragömma och hade jätteroligt. Nu verkar inte barna kunna hitta på något annat än dator och TV"
Vi är bortskämda med underhållning!!!

Medlem

Nostalgin gör att man kommer ihåg alla spel som man tyckte var grymt bra förr, men jag tycker att spelen överlag var sämre än vad dom är nu. Gameplay-mässigt iaf.
Man blir bortskämd nu när alla spel har bra "productionvalue".

Går man tillbaka och testar de äldre spelen så märker man att de inte riktigt lever upp till nostalgin.

Förrutom de klassiska äventyrsspelen från LucasArts

Medlem

Diablo II + LoD var årtiondets bästa spel enligt mina tankar som detaljeras här nedanför. Jag tröttnade på det först i Juli detta år.

Spel idag handlar om upplevelsen, det ska vara pompa och ståt och säkra kort för annars får man inte slantarna som krävs för att utveckla ett spel dessa dagar. Det måste hypas järnet och shillas, marknadsföringen måste bli massiv, lägg in sex och våld och svordomar, det närmar sig modern Hollywood, du har större chans att tjäna miljoner om du skriver och filmar total filmfekalia på ett par månader (Vampires Suck) än om du lägger samma budget på att under flera år försiktigt skriva ett magnum opus och filma den med en crew där alla gör sitt bästa.

Ta den fundamentala gameplayen i spelen som släppts i år, titta tillbaka till Oktober 2000, har något nytt fräsht och dessutom bra kommit upp, eller har vi bara gått framåt i ljud och bild? Ett fåtal tidigare omöjliga spelkoncept har blivit möjliga över dessa tio år - men jag behöver tänka efter rätt länge för att komma på vilka dessa är, om vi inte räknar motion-control tjosan och fördjupade vidareutvecklingar av existerande metoder.

Sedan den första 3D-konsol trion etablerats på 90talet har inte mycket förändrats inom fundamentala gameplay-koncept, men spelen har förändrats. Det blev mer och mer imponerande minnesvärda upplevelser, kan idag njuta från början till slut och känna spelglädje men det är ingen sann glädje för jag känner så sällan känslan som får mig att vilja spela det igen, har inte rört FF13 sedan första varvet. Är det så mycket satsning på upplevelse och bling att ett varv räcker? Skadar den konstruktionen?

Mina första möten med spel var en Pong-konsol, ett kabinett Donkey Kong, ett cocktail-kabinett Asteroids, sedan det C64 och Amiga och resten är historia. Började med sånt som jag än idag kan spela om och om igen och älska livet ur (Pac-Man är ett bra exempel, adrenalin flödar som en match L4D2). Är det kanske jag som är bortskämd? Är vi som började med spel efter konsol-krashen på 80talet de bortskämda? Ni som satt med den gråa lådan på tv-rumsmattan, minns ni Super Mario Bros och alla timmar ni spenderade där?

Spelutvecklarna var kreativa människor som sökte kreativt utlopp och nöjet att skapa något som andra tyckte om, spelutgivarna var kunniga människor som ville allas bästa och såg till att alla tjänade tillräckligt för att fortsätta arbeta, spelarna var nöjda även om ett spelköp innebar ett par sedlar i ett kuvert till progammerarens hemadress.

Det var 80talet.

Igår såg jag en självutnämnd gamer på fullt allvar få ett utbrott i en forumtråd för att det inte fanns några förbeställningsbonusar till det uppkommande James Bond spelet. Det enda han hade att vänta sig var ett säkrat exemplar i butiken han förbokade sitt exemplar, som han nu har avbokat i ilska, med kommentaren att utgivaren ska skämmas.

Spel var inte bättre förr.

Spelvärlden i sin helhet; spel, spelare, utvecklare, utgivare, marknadsföring och skitspel:guldspel förhållandet var bättre förr.


signatur

Jag är numera långhårig enbart i sinnet.

Medlem

Spel va bättre för, idag känns det som som gör ett spel som dom flesta ska klara även på dom svårare svårighets graderna och man ska klara dom inom loppet av typ 2-4h.... men om man tar upp ett gammalt spel som man har kört flera 10 tals gånger redan så kan man förbereda sig på flera dagar med pure win.... nya spel verkar va så upptagna i mp falangen att dom glömmer bort sp...

Sedan DLC "uppfanns" har det gått utför...


signatur

FZ - SAMLADE SKRIFTER: #walter_iego

Inaktiv

Jag tror helt enkelt att vi har blivit mer eller mindre bortskämda med spel. Innan kanske man bara hade ett fåtal spel att spela under en period och då tog man verkligen vara på det och försökte klarar det fullt ut, men idag har man ett så enormt stort utbud, så man kan bara byta spel direkt om man inte tycker om ett spel så mycket.

Medlem
Skrivet av walter_iego:

Sedan DLC "uppfanns" har det gått utför...

Dagens sanning!

Medlem

DLC är en del av det där med utgivare som blivit mer giriga. DLC är värst när det är färdigprogrammerat, implementerat och redo att använda, skeppas på disken tom, det som laddas ned är bara en tjock krypto-nyckel som låser upp det.

Bortskämdhet av för stort urval känns som att det är spiken på huvudet. Spel med massiv budget, hur stora bottenapp dom än är, har budget och polish (hur översätter man det bäst till Svenska?) som hånglar upp en mot väggen. Mindre välbudgeterade hypade spel är direkta och ärliga med sin presentation, inget Prada, inget bling, inget blonderat silikonerat utan bara ett genuint spel-next-door med skönhetsfel och naturlig charm som står lågt mot presentationen hos dyrare objekt.

Indie-produktioner och nedladdningsbara småspels-tjänster som Live, PSN och WiiWare är trots deras genomsnittskvalite en glimma hopp i dagens spelvärld.

(Sånt här får mig att tänka på att dra igång en podcast med andra gamla griniga gamers. Eller mja, gamla erfarna gamers som inte lämnat dagens spelvärld öht.)


signatur

Jag är numera långhårig enbart i sinnet.

Medlem

Allt beror ju på vad folket köper.. jag menar, att spelen ser ut som idag beror ju bara på att folk köper det som tillverkas.

Skyll er själva om ni köper DLC!


signatur

Have a good time!

Medlem

Väntar på HL 3, då ska det spelas igen. Tills dess är det bara en lång väntan.


signatur

Det var detta...

MFC
Medlem
Skrivet av Brain:

Allt beror ju på vad folket köper.. jag menar, att spelen ser ut som idag beror ju bara på att folk köper det som tillverkas.

Skyll er själva om ni köper DLC!

Jag slår vad att du dricker Coca Cola


signatur

I believe that if life gives you lemons you should make lemonade & try to find somebody whose life has given them vodka & have a party - Ron White

Medlem

Finner själv att de två spel jag verkligen gillar mest just nu är:

Dwarf Fortress
Minecraft

Det är rent gameplay mässigt, därmed har WoW kanske mer innehåll och i längden mer att göra. Men genomsnittligen så har jag förbannat mycket roligare när jag tittar på en liten bild av en dvärg som jagas av en titan än när jag raidar i WoW.

Jag tror inte riktigt att spelen var bättre förr, jag tror snarare att nyskapande pärlor är ganska svåra att hitta. Speciellt om de inte når den nivå av berömdhet som Minecraft har gjort de senaste 2-3 månaderna.

Medlem

Utbudet, kraven?

Tycker DLC är ok, så länge det inte är ett argument för att släppa en ofärdig produkt och därefter mjölka spelet in till det sista.

Sen att man ibland har mage att ta så mycket som 80kr eller mer för DLC... är under all kritik. Kan köpa mig ett helt nytt spel för runt 80kr.

Varför inte jobba mer på spelet istället (som t ex Blizzard) och undvik alla dess DLCs?


signatur

Ryzen 7 5800x | Sapphire pulse rx 7800 xt | samsung 980 pro | Ps5 pro? |

1
Skriv svar