Ingen kan blogga som du

Medlem
Ingen kan blogga som du

Efter min bloggpost igår har jag funderat en hel del på varför jag egentligen kände ett så starkt behov att skriva något sådant. Jag har, som jag nämnt på olika ställen redan, ingenting emot Level 7, bloggare eller webbskribenter i allmänhet. Men något frustrerar mig, och jag känner att jag borde reda ut exakt vad det är och formulera det i ord.

Angående Level 7:s tävling så har problemet, efter diskussion med Erik Hansson, utkristalliserats som ett till största delen semantiskt sådant. Om man skriver <b>”årets bästa spelskribent”</b> så måste man definiera vad man menar med den termen. En bloggare kan vara fantastiskt bra på att dra in besökare men usel på att skriva, och jag känner skribenter som är fantastiska språkekvilibrister men som nästan ingen läser eftersom de lätt blir lite högtravande och navelskådande. De flesta hamnar givetvis någonstans i mitten. Men om man inte i förväg definierar vad man menar, och sållar lite bland juryns förslag, så får man en lista som den som nu ligger uppe hos Level 7 – med skribenter som är bra på helt olika saker. Bloggare blandas med journalister. Då vinner den som nått flest människor, <b>som har flest kompisar</b>, helt enkelt. Och om det var avsikten, så är det väl bra så. Bara man inser att det här inte är ett pris för <b>god speljournalistik</b>.

När det gäller min allmänna aversion mot bloggar är det lite knepigare. Jag har självklart inget emot någon bloggare som person (och om jag nu har det så är bloggaren ifråga förmodligen inte läskunnig ändå, och kommer aldrig att se det här). Bloggen som fenomen, däremot, tycker jag känns ungefär som Aftonbladets kommentarsfält: Det är en plats där sverigedemokrater, flashback-trollare, mödrar som tror att de är den första någonsin som föder barn och fjortisar med brunkrämade silikonbröst alla kan göra sin röst hörd, hur litet behovet av att höra just deras röst än är. Med några lysande undantag. Eller som Theodore Sturgeon en gång lär ha sagt: <b>"90% av vad som helst är skit."</b> Och det har jag egentligen inget problem med! Det enda som är direkt skadligt med bloggar är deras tendens att citera varandra utan faktakoll och därmed sprida totalt felaktig information. Bloggarna har gjort underverk för konspirationsteorier, anti-vaccinationslobbyn, UFO-troende och foliehattar i största allmänhet. Som tur är dör folk i regel inte av att läsa felaktigheter i en spelblogg.

Om du har en enda läsare som gillar din blogg, eller om du så bara tycker att det är kul att skriva saker och lägga upp dem på nätet – gör det, och <b>skit i vad en gammal surgubbe som jag tycker</b>. Det kanske inte är bra, men å andra sidan är det ju ingen som betalar dig för att hålla en viss nivå, så vad spelar det för roll? Om jag, eller vem som helst, tycker att du skriver illa eller är dum i huvudet, kan vi ju bara låta bli att läsa det. Jag kan anse att man bör försöka utvecklas lite grann, göra något vettigt och lära sig skriva bättre och bättre, snarare än bara sitta och ego-runka i sin lilla bloggvärld, men det är bara min åsikt.

Däremot blir jag upprörd när man förväxlar <b>speljournalistik</b> och <b>spelbloggande</b>. Det finns hybrider, som till exempel Blog’em Up som ofta gör regelrätta reportage och artiklar. Men i allmänhet är det två helt skilda kreatur. Bloggar kan se ut precis hur som helst, medan man från en sajt som gör anspråk på att vara journalistik måste <b>ha lite högre krav på sig</b>. Men det är ett förklarligt misstag, med tanke på den kvalité och status svensk speljournalistik har idag. Jag har haft turen att ha en heltidsredaktör som gått igenom mina texter (jag ska inte nämna hans namn, men det börjar på ”Alfre” och slutar på ”olmgren”), vilket både har gjort mig till en bättre skribent och fått mina texter att se minst dubbelt så bra ut i tryck som de gjorde när de lämnade mitt tangentbord. Men i dagens Sverige finns det kanske några tiotal aktörer som faktiskt betalar folk för att skriva om spel. <b>De betalar dåligt</b>, men om de tycker att dina texter är värda att betala för så kan de hjälpa dig att bli ännu bättre. Och de som inte betalar sina skribenter har inte heller råd med redaktörer som kan kolla texterna.

Resultatet blir det väntade: Våra spelsajter fylls av texter som inte är korrlästa och därför svämmar över av <b>onödig svengelska, felstavningar, särskrivningar och rena faktafel</b>. Det är inte kul. Men den verkligt tragiska aspekten är förstås att du, som skriver för dessa spelsajter inte får någon feedback alls. Du hör kanske av ett par läsare som säger att det var en fantastisk recension <i>(tips: det betyder bara att de höll med om ditt betyg, de har egentligen inte läst texten eftersom den var för lång)</i> eller några som säger att du är bög, CP och borde åka tillbaka till Afrika/Turkiet/Månen <i>(artikelkommentarer är väldigt sällan logiska eller ens sammanhängande)</i>. Ingetdera hjälper dig bli en bättre skribent. Och så fortsätter du producera texter som du bryr dig mindre och mindre om, inte får betalt för, som inte blir bättre och som nästan ingen läser.

Jag är anhängare av Stephen Kings tes att alla kan bli bättre på att skriva, men inte alla kan bli riktigt bra. Men jag tror också att det är extremt få skribenter som blir bättre utan hjälp och något slags feedback. Om du tycker att du skriver bra, försök skriva för en tidning, eller en sajt som betalar och har anställda redaktörer. Om du inte tycker att du skriver bra nog, läs mycket, skriv mycket och försök hitta någon som kan ge dig lite feedback på dina texter. Din mamma duger inte, tyvärr.

Det här blev en lång och invecklad textvägg. Men jag hoppas att jag har rett ut lite grann var jag står och vad jag tycker. Jag hatar inte bloggar, bloggare eller Level 7:s tävling. Jag är bara allergisk mot dåliga texter.

#blogg

Medlem
Ingen kan blogga som du

Bra text. Bra förtydligande. Jag håller med på de flesta punkterna.

Tummen upp.

Medlem

Tackar. Hat igår, logik idag :).

Redaktör

I morgon... nirvana?


signatur
Medlem

Hmm, en intressant tanke. Imorgon... världen, kanske :).

Medlem

Nu kan jag ju inte låta bli att lägga mig i

I egenskap av både speljournalist (om man nu kan kalla sig det bara för att man skriver för en sida som kallar sig för spelsajt - men jag är ju ändå utbildad journalist, så jag antar att det räknas) och privatbloggare så måste jag slå ett slag för bloggar ändå.

Du har många bra resonemang. Internet är verkligen en källa för spridning av felaktigheter och falska rykten. Det är omöjligt att stoppa nu när informationen är fri. Men jag tycker inte riktigt att man kan skylla allt på bloggar. Det finns väldigt många nyhetssajter som på liknande sätt sprider falskheter. För hur vet man egentligen att det finns en redaktör bakom den sida du besöker - en redaktör som kontrollerar allt som skrivs? Gränsen mellan nyhetssajter och vissa bloggar är redan idag diffus. Är det en sajt, eller en blogg? Vad är det som definierar skillnaden? I nyhetssammanhang är det kanske glasklart. I spelsammanhang? Inte speciellt glasklart. Är inte tydligheten viktigare att fokusera på när vi ska prata sanningshalt i informationen? Är det en privat blogg bör man kanske inte lita lika mycket på informationen. Är det en text som på en nyhetssajt inte ens innhåller några källhänvinsningar, ja då ska man per definition vara skeptisk till innehållet.

Du skriver också om bloggar att: "Det är en plats där sverigedemokrater, flashback-trollare, mödrar som tror att de är den första någonsin som föder barn och fjortisar med brunkrämade silikonbröst alla kan göra sin röst hörd, hur litet behovet av att höra just deras röst än är."

Jag ser det precis tvärt om. Det fina med bloggar, och internet i helhet, är väl att alla människor, vare sig de kan skriva eller inte, har möjlighet att få förmedla sina känslor, tankar och åsikter. Att det sedan skrivs en massa skit är ofrånkomligt, men då är det ju som sagt bara fritt fram att låta bli att läsa Dessutom tror jag att man kan utveckla sitt skrivande på egen hand också. Exempelvis genom att starta en blogg. Självklart utvecklas du fortare om du har någon som kan korrekturläsa dina alster. Men skriver du inte alls, då får du inte heller någon träning.

Många behöver också antagligen träna på att skriva innan de ens kan ha en chans att söka till en speltidning, om nu det är målet med skrivandet. Men sen tror jag också att inte alla har just det målet - att få skriva för en speltidning. Vissa har bara ett behov av att få uttrycka sig, vare sig det är någon som läser eller inte. Och det måste ju få vara okej!

Jag har också, precis som du, svårt för dåligt skrivna texter. Och risken när man skriver blogginlägg eller kommentarer är att det går lite fort med slarvfel och annat konstigt som resultat. Men läser du en vanlig dagstidning är det få texter som är helt felfria. Så en betald redaktion är ingen garanti för ett bra språk Att ta sig tid att läsa igenom sina texter däremot...

Jag tror många journalister tycker det är jobbigt att vissa individer skriver bättre än dem själva, och hör och häpna, inte har gått någon kvasifilosofipraktisk utbildning och har höga studiemedelslån. Internet har förändrat världen för all tid, och det är svårt för författare / designers / bloggare / journalister att hitta en plats i hela den här organiserade röran.

Visst är det viktigt med ett bra språk, men som du säger, det ska helst finnas innehåll, om det någon gång blir fel i faktan, så är det bara en kopia på samhället; inget är felfritt.


signatur

FZ - SAMLADE SKRIFTER: #walter_iego

Medlem
Skrivet av EmmyZ:

Nu kan jag ju inte låta bli att lägga mig i

I egenskap av både speljournalist (om man nu kan kalla sig det bara för att man skriver för en sida som kallar sig för spelsajt - men jag är ju ändå utbildad journalist, så jag antar att det räknas) och privatbloggare så måste jag slå ett slag för bloggar ändå.

Visst, det finns bra bloggar därute. Men den gamla tumregeln om att 90% är skit gäller nog i högsta grad även här. Vilket som jag påpekar inte innebär att bloggar inte har något existensberättigande, men det krävs lite mer sållande än "traditionella" media.

Skrivet av EmmyZ:

Du har många bra resonemang. Internet är verkligen en källa för spridning av felaktigheter och falska rykten. Det är omöjligt att stoppa nu när informationen är fri. Men jag tycker inte riktigt att man kan skylla allt på bloggar. Det finns väldigt många nyhetssajter som på liknande sätt sprider falskheter. För hur vet man egentligen att det finns en redaktör bakom den sida du besöker - en redaktör som kontrollerar allt som skrivs? Gränsen mellan nyhetssajter och vissa bloggar är redan idag diffus. Är det en sajt, eller en blogg? Vad är det som definierar skillnaden? I nyhetssammanhang är det kanske glasklart. I spelsammanhang? Inte speciellt glasklart. Är inte tydligheten viktigare att fokusera på när vi ska prata sanningshalt i informationen? Är det en privat blogg bör man kanske inte lita lika mycket på informationen. Är det en text som på en nyhetssajt inte ens innhåller några källhänvinsningar, ja då ska man per definition vara skeptisk till innehållet.

Alldeles sant, det finns tyvärr än tendens att även vanliga tidningar, främst kanske kvällstidningar, men även andra, okritiskt tar med vad som helst de hittar på Youtube som nyheter numera. Det känns inte som en utveckling åt rätt håll... Jag antar att det är deras sätt att möta "hotet" från bloggarna.

Skrivet av EmmyZ:

Du skriver också om bloggar att: "Det är en plats där sverigedemokrater, flashback-trollare, mödrar som tror att de är den första någonsin som föder barn och fjortisar med brunkrämade silikonbröst alla kan göra sin röst hörd, hur litet behovet av att höra just deras röst än är."

Den specifika formuleringen var förstås ett försök till lite humor. Men som helhet är bloggarna en enorm dynghög, även om det finns en hel del som är läsvärda, insatta och faktiskt tillför något till det ämne de behandlar. Knepet är att hitta de där få, och en journalist BORDE ju se som sin uppgift att sålla lite mer, att faktiskt skaka fram nyheterna ur informationsflödet. Det är i alla fall den största skillnaden som jag ser det, inte nödvändigtvis utbildningen - även om du nog är rätt unik som både skriver om spel och faktiskt har en journalistisk utbildning :).

Skrivet av EmmyZ:

Många behöver också antagligen träna på att skriva innan de ens kan ha en chans att söka till en speltidning, om nu det är målet med skrivandet. Men sen tror jag också att inte alla har just det målet - att få skriva för en speltidning. Vissa har bara ett behov av att få uttrycka sig, vare sig det är någon som läser eller inte. Och det måste ju få vara okej!

Självklart! Och det skriver jag ju också i mitt inlägg att jag tycker. Och just "speltidning" var mer ett exempel på någon som faktiskt betalar för texter (det är lite vanligare att de betalar än att websajter gör det). Här är vi nog egentligen överens...

Skrivet av EmmyZ:

Jag har också, precis som du, svårt för dåligt skrivna texter. Och risken när man skriver blogginlägg eller kommentarer är att det går lite fort med slarvfel och annat konstigt som resultat. Men läser du en vanlig dagstidning är det få texter som är helt felfria. Så en betald redaktion är ingen garanti för ett bra språk Att ta sig tid att läsa igenom sina texter däremot...

Anledningen till att jag tjatar om ett bra språk och korrekt grammatik, är ju att man på så vis lättare får fram sitt budskap. Man kan vara hur kunnig som helst inom sitt ämnesområde, men om man särskriver och stavar fel vartannat ord, så är det väldigt få som orkar läsa. Helt okej om man inte har den ambitionen, men jag hoppas och tror att många siktar lite högre än så :).

Medlem
Skrivet av walter_iego:

Jag tror många journalister tycker det är jobbigt att vissa individer skriver bättre än dem själva, och hör och häpna, inte har gått någon kvasifilosofipraktisk utbildning och har höga studiemedelslån. Internet har förändrat världen för all tid, och det är svårt för författare / designers / bloggare / journalister att hitta en plats i hela den här organiserade röran.

Visst är det viktigt med ett bra språk, men som du säger, det ska helst finnas innehåll, om det någon gång blir fel i faktan, så är det bara en kopia på samhället; inget är felfritt.

Båda är ju att föredra. Som jag skrev ovan så gör en korrekt skriven text att budskapet går fram bättre - de flesta håller nog med om att det är lättare att läsa om texten inte är full av särskivningar och felstavningar.

Angående din teori om journalister så vet jag faktiskt inte om det är så. Det är klart att jag kan bli lite avundsjuk om jag hittar en blogg där någon skriver helt fantastiskt, och är extremt insatt i något jag gärna skulle ägna mig åt. Men det händer inte så ofta, och de som faktiskt är otroliga naturbegåvningar som skribenter tenderar att få betalda jobb som just det så småningom. Förhoppningsvis kommer hela den här grejen att resultera i fler och bättre journalister och/eller bloggare, som skriver vettiga texter om saker de kan precis allt om. Sedan gäller det bara att hitta dem :).

Medlem

Efter att i flera år läst Super Play och Level har jag blivit allergisk mot begreppet "speljournalistik" överhuvudtaget. Utan att ha läst särskilt många inlägg i spelbloggarna har jag svårt att tro att skillnaden mot tidskriften är särskilt stor. Även den sk "speljournalistik" som härjar i tryckta media förefaller ju drivas av antingen hängivna fans eller köpta skribenter. De. journalistiska element som saknas, som alltid har saknats, är granskning och kritik. Jag kan ställa upp på tesen att 90% av någonting är skit, men har därmed svårt att förstå att etablerade spelpublikationer ger toppbetyg till närmare 90% av allt de skriver om. Det faktum att 90% av storspelen är gammalt skräp i ny kostym, eller att det råder ett fruktansvärt orättvist missförhållande mellan distributörer och spelskapare skrivs det sällan eller inte alls om.

Vad förmågan att uttrycka sig i skrift anbelangar är det ett sorgligt faktum att så många skribenter hänger upp sig på den aspekten till den milda grad att artiklarnas substans kommer i andra hand eller helt försvinner. För egen del kan jag säga att jag hellre stakar mig igenom en text skriven på knagglig, dialektal och bruten svenska som faktiskt har någonting att säga än vilken poetisk, substansbefriad lingvistisk uppvisning i irrelevans som helst.

En ytterligare aspekt av språkelitism som bör beröras i sammanhanget är att bristande förmåga att uttrycka sig i skrift inte gör den oförmögnes åsikt och uppfattning mindre värd att publiceras och spridas. När sådana restriktioner hävdas får vi ett demokratiproblem som bara SD uppskattar, trots den relativt stora analfabetismen som råder bland anhängarna.

För övrigt är kvällstidningarnas "lösnummerfnaskande rännstensjournalistik" (tack Björn Hellqvist för citatet) något som funnits långt före Internet och bloggande. Vi kan bara tacka presstödet för att det inte är värre, jämför Storbritannien och The Sun exempelvis.

/Richard

Medlem

Caymot, du har många bra poänger som jag till viss del håller med om. Det är inte ovanligt att spelskribenter gärna vill sälla sig till den brittiska skolan, d v s använda så många långa och komplicerade ord som det bara går. Oftast utan att riktigt behärska eller veta vad dessa ord betyder. Men det är där en bra redaktör kommer in, stryker och föreslår ändringar tills det är läsligt. En bloggare har nästan aldrig den fördelen.

Och självklart är inte det man skriver mer värt bara för att det råkar vara bättre skrivet. Men det är större chans att någon orkar läsa det :). Jag vill inte ha någon form av förbud, jag hoppas bara på fler, bättre spelskribenter! Och då menar jag från båda hållen, både de som har något att säga men är dåliga på att skriva, och de som är fantastiska språkkonstnärer men bara staplar floskler på varandra.

Träffade f ö en av de största brittiska speljournalisterna, Kieron Gillen, för några år sedan. Han förklarade det där med långa komplicerade ord, och allt ordbajseri, med att de helt enkelt fick betalt per tecken i början!

Medlem

I grund och botten håller jag med dig i det mesta du skriver även om jag tycker att du är onödigt sur vissa stunder

Nu skriver jag en liten blogg som förmodligen i de flestas ögon faller under "90% av vad som helst kategorin". Anledningen till att jag började skriva var just att lära mig att bli bättre på att uttrycka mig i text. Jag har alltid haft det lite tungt på den punkten och ser det som en träning, egentligen mest för min egen skull. Sen är det klart att det är en stor bonus att folk faktiskt vill läsa det man skriver. Fast det är ju lite som du säger. Jag får ju aldrig någon feedback på hur jag skriver.
Nu recenserar jag i och för sig inte spel hela tiden utan skriver väldigt mycket lättsamma saker.

När det just kommer till bloggar vet jag faktiskt inte om man ens kan ställa några krav på hur folk skriver. Personligen förväntar jag mig inga mästerverk när jag läser bloggar utan fastnar som läsare om ämnet intresserar mig och/eller om det är personliga inslag eller vinklingar av något slag.
När det däremot kommer till tidningar och stora spelsidor så förväntar jag mig att kvaliteten ska vara högre. Framförallt om det är avlönade skribenter som skriver. Då är det deras jobb till skillnad från lilla mig som skriver på min fritid.

Skillnaden mellan mig och många andra bloggar är kanske att jag inte siktar så högt om att bli "den bästa skribenten någonsin" som jag får intrycket av att många andra gör.
Jag skriver för min egna skull och för att ta del av den fantastiska gemenskap som de svenska spelbloggarna faktiskt har byggt upp.

/Henke (surgubbe på deltid)

Medlem

Trevligt med lite fräscha vindar från Mats Nylund. Att ens ha en kategori som årets spelblogg känns lite blaha. Först och främst bör bloggen enbart handla om spel, för att kunna nomineras till spelblogg, i mitt tyckande, Jag menar, hur kan Petter Hegevall nomineras, när vartannat inlägg handlar om hans hemmagjorda hamburgare? (nu har jag inte läst hans blogg på senaste tiden, men för ett antal månader sedan var det så)

Medlem

Spelgubben: Rädd att jag ska sno din titel? Jag skriver förstås också mest för min egen skull, åtminstone här i bloggen som jag ju inte får betalt för. Om någon läser det är det en bonus, om någon kommenterar är det julafton! Jag skulle inte kalla något av det som dyker upp i bloggen för speljournalistik.

Även det jag skriver för FZ och PC Gamer faller väl möjligen under "nöjesjournalistik", d v s en lite sämre sorts journalistik i samma fack som de som skriver om Victorias klänningar på nobelmiddagen.

Petter Hegevall kan förstås nomineras eftersom han har många fans, och för att han då och då kläcker ur sig ett bra inlägg om spel. Jag tycker nog att kategorin i sig är giltig, men precis som när det gäller "bästa skribent" krävs en definition av vad man egentligen är ute efter.

Jag tar gärna emot kritik för det jag skriver. Jag vill ha kritik, att folk ska peka ut vart jag stavat fel, var mina särskrivningar finns och när jag använder mig av fel meningsuppbyggnad då det är enda chansen för mig att bli bättre.

Poängen som du pratar om i två inlägg nu stämmer precis. Level 7s tävling har sedan den började känts som en popularitetstävling och ej någon grad av kunnande.

Jag hoppas att vi inte tillhörde den gruppen som du inte gillade alls. Att få kritik från en etablerad skribent som sysslat med det hela så länge som vad ni gamla SP rävar gjort skulle uppskattas.

Så litet fult att ge ut länk men i förbättringssyfte tar jag gärna emot kritik för vad det är vi gör på http://deculture.se

Både i bloggen och tidningen.

Bra skriven artikel. Mera sådant


signatur

otoboku.se - english is fun
deculture.se - Den enda webtidningen om anime, manga, tv-spel och visual novels på svenska

Medlem

Kritik är det som gjort mig till den (åtminstone medelmåttiga, jag får ju trots allt betalt emellanåt ) skribent jag är idag. Om man inte får veta att man gör fel, så försöker man ju aldrig bli bättre!

Och nu är ju Level 7:s tävling bara exakt det: Level 7:s tävling. Den är inte längre semiofficiellt kopplad till Dataspelsgalan, så då får de givetvis ha vilken tävling de vill. Men jag är ändå glad att den fick mig att tänka på det här...

1
Skriv svar