Wolfenstein 3D firar 20 år
Ett av de första av många spel som min mamma förbjöd mig att spela men som jag spelade ändå.
Jag minns att jag satt med min storebror hos hans klasskompis. Vi turades om, parvis, en fick styra med piltangenterna (näst bästa platsen). den andra fick skjuta (bästa platsen) och den tredje och sista platsen som jag oftast satt på, var vid sidan av hjotande och skrattande (sämsta platsen). Även fast jag inte fick spela själv så mycket, var det detta spel som fick in mig att älska FPS-spel.
TACK Id Software för att ni gett mig dessa minnen!
Quake, Hexxen, Blood, Shadow Warrior, Duke Nukem; FPSens guldålder, i alla fall i min mening.
Shadow Warrior kommentarerna glömmer jag aldrig, "Stucky bomb like you", You'r only half the man you used to be" och "Split Personality" efter att ha delat folk på mitten, askul. Tror inte det hade varit hälften så kul med dagens ålder dock
YOU DON'T MESS WITH LO WANG!!
Det var tider det, Decent & Rise of the Triad lirades endel med
Haha har en liten rolig berättelse angående detta spelet. Detta var det första spelet jag köpte till min 486:a. Det gick endast att spela i DOS och jag hade noll koll på dos-kommandon på den tiden. Det fanns instruktioner på hur man installerade spelet men inte hur man startade det.
Dock så fanns det ett alternativ när installationen var slutförd att starta spelet. Så varje gång jag skulle spela så installerade jag om spelet för att kunna starta det...
Haha, underbart.
Detta var ett av de spelen om jag endast kunde starta genom att spamma F8 under uppstart för att komma till DOS och sen starta med wolf.exe eller vad filen hette. Om windows laddade fanns det ingen möjlighet att starta spelet så jag fick starta om.
Ahh good times. Nej, allt var inte bättre förr
Kom ihåg att jag och brosan körde det väldigt mycket.
Dock så ville vi båda köra samtidigt, så vi löste det genom att en styrde och den andre sköt
Så lirade jag och en vän i princip alla spel under flera år. : >
[color=black]Useless corpse. Jesus loves you. Useless corpse.[/color]
En riktig klassiker. Dock tillhör jag den yngre genererationen gamers (har ett par år kvar till 30) så jag hade ju spelat DooM innan jag fick nys om Wolfenstein. Tror jag började spela 5 år efter release eller något sådant. Men då var jag fast. Mycket roligare spel än DooM då det var mer verklighetstroget. Fram till sista bossen då
Fan vad jag garva när han dök upp.
Kommer mycket väl ihåg när jag spelade Wolfenstein första gången.
Jag var 8-9 år och låg i min säng och skulle egentligen sova men så hörde jag något i från farsans kontor som låg några meter ifrån mitt rum. Så jag smög upp och kikade in igenom dörrspringan och såg att farsan satt och spelade något där han sprang runt och sköt brunbeigeklädda gubbar med en minigun.
Som tur var (i det här fallet) så upptäckte farsan mig.
"Ska inte du sova nu? Det är skola imorgon" Sa han med ganska bestämd ton.
"Nej, jag kan inte sova. Vad spelar du för något?" frågade jag nyfiket.
"Det är inget spel för dig. Men... äh vad fan, kom och sätt dig här så får du prova en stund. Säg ingenting till mamma bara."
Vi blev sittandes där och spelade Wolfenstein till kl 4 på morgonen. Sen blev farsan nervös för morsan hade jobbat natt och skulle komma hem från jobbet om ca en timme och jag var fortfarande vaken.
Vi satt uppe många nätter efter det och spelade varsin bana åt gången tills vi hade klarat av fullversionen av spelet.
Quake, Hexxen, Blood, Shadow Warrior, Duke Nukem; FPSens guldålder, i alla fall i min mening.
Shadow Warrior kommentarerna glömmer jag aldrig, "Stucky bomb like you", You'r only half the man you used to be" och "Split Personality" efter att ha delat folk på mitten, askul. Tror inte det hade varit hälften så kul med dagens ålder dock
YOU DON'T MESS WITH LO WANG!!
Det var tider det, Decent & Rise of the Triad lirades endel med
Lo Wang's rap gick inte av för hackor heller när man hittade den ;p
http://www.youtube.com/watch?v=L1k8oHxM_6Y för dom som inte var med då
Kommer mycket väl ihåg när jag spelade Wolfenstein första gången.
Jag var 8-9 år och låg i min säng och skulle egentligen sova men så hörde jag något i från farsans kontor som låg några meter ifrån mitt rum. Så jag smög upp och kikade in igenom dörrspringan och såg att farsan satt och spelade något där han sprang runt och sköt brunbeigeklädda gubbar med en minigun.
Som tur var (i det här fallet) så upptäckte farsan mig.
"Ska inte du sova nu? Det är skola imorgon" Sa han med ganska bestämd ton.
"Nej, jag kan inte sova. Vad spelar du för något?" frågade jag nyfiket.
"Det är inget spel för dig. Men... äh vad fan, kom och sätt dig här så får du prova en stund. Säg ingenting till mamma bara."
Vi blev sittandes där och spelade Wolfenstein till kl 4 på morgonen. Sen blev farsan nervös för morsan hade jobbat natt och skulle komma hem från jobbet om ca en timme och jag var fortfarande vaken.
Vi satt uppe många nätter efter det och spelade varsin bana åt gången tills vi hade klarat av fullversionen av spelet.
Vilken fin fader-son relation ni fick
åt helvete med fiske, jakt etc. Gaming är det som gäller!
Spelade Wolfenstein i 6an efter att jag hade lirat andra spel mer moderna spel som Hexen och Dark forces.
Ändå så blev jag helt tokig i Wolfenstein.
Kom ihåg hur jag höll inne space knappen konstant efter väggarna för att hitta hemliga områden.
Spelet är verkligen en viktig del innom spelhistorien och skulle ju även leda till att ID gjorde andra klassiska speltitlar som DooM och Quake.