Need for speed, en sorglig historia.
Uppladdad flera gånger, alltid raderad. Jag laddar upp den än en gång.
|Need for Speed, namnet alla känner igen, namnet alla minns som en serie fylld av fartfylld underhållning med diverse vrålåk, men är det verkligen så?
Jag har granskat seriens utveckling och tar i den här bloggen upp hur spelet årligen trampar ned sig själv i träsket bland alla lågvattenmärken.
1994/1995 lanserades ett spel vid namn Road & Track Presents: The Need for Speed (senare även i Special Edition), spelet var det första i NFS serien och bestod av åtta verkliga bilmodeller samt en påhittad, hurvida spelet var bra eller inte vet jag inte då jag inte spelat det så den frågan kan jag inte besvara tyvärr.
Men i vilket fall som helst så ser man på bilutbudet vad serien skulle inrikta sig på, bilarna bestod nämligen av märken som Lamborghini, Ferrari och Porshe med flera.
Det konceptet visade sig hålla och 1997 fick spelet en riktig uppföljare vid namn Need for Speed II, min favorit i serien.
Spelet hade vidareutvecklat konceptet från ettan och tog steget längre och sorterade ut lågklass bilarna som fanns med i ettan (Toyota Supra och Mazda RX-7). Liksom ettan belönasdes även detta spel med en Special Edition vilken inehöll två extra bilar, några extra banor samt bättre grafik.
Både ettan och tvåan gick ut på samma sak, nämligen snabba race med exotiska bilar, men tyvärr så tog serien sitt första snedsteg samma år som seriens (enligt mig) bästa spel släpptes, detta i samband med att ett spel vilket de flesta inte vet om tillhör NFS serien då det bytte namn i Europa.
Spelet var visserligen inte utvecklat av Electronic Arts men företaget köpte upp rättigheterna till det och lanserade det med Need for Speed som övertitel, spelets namn var Need for Speed: V-Rally och hade som namnet berättar, absolut ingenting med resten av serien att göra.
Som tur var så utvecklades detta spel som sagt var inte av EA vilket gjorde att NFS II redan 1998 fick en värdig uppföljare vid namn Need for Speed III: Hot Pursuit. Spelet innehöll liksom NFS och NFS II en rad exotiska bilar men introducerade även körbara polisfordon vilket var helt nytt för serien, på pc introducerades även nedladdningsbara fordon samt online-spel.
1999 belönades serien med två uppföljare; dels kom Need for Speed Road Challenge vilket var en indirekt uppföljare på Hot Pursuit då spelet vidareutvecklade polisjakter, spelet togs dock inte som en riktig uppföljare till Hot Prusuit utan snarare som ett fristående spel.
Spelet introducerade även ett läge där en röst förklarade fakta om bilar innan man bestämde sig för vilken bil man skulle köpa, just det, köpa, Road Challenge introducerade pengar till serien och man var tvungen att reparera skador med sina pengar, tävla om pengar smat köpa sin bil. De största bristerna i spelet var dock att det var plågsamt svårt att få tillräckligt med pengar för att låsa upp de riktigt exotiska bilarna samt att man blev arresterad plågsamt lätt.
Den andra uppföljaren 1999 var Need for Speed V-Rally II vilket blev den sista V-Rally titeln i Need for Speed serien, det kom visserligen ett V-Rally III men det uteslöts från NFS serien och V-Rally blev en serie för sig.
Efter år 1999 överraskade EA genom att leverera två minst sagt udda spel till serien, år 2000 lanserades nämligen Need for Speed Porshe 2000. Spelet avvek från det tidigare upplägget då man som spelare fick jobb som testförare inom Porshe, eftersom jag personligen hatar allt vad Porshe heter så blev detta en besvikelse och spelet blev för mig endast tråkigt.
År 2001 kom det andra i raden av udda Need for Speed spel då Motor City Online lanserades, spelet satsade på muskelbilar och spelsatsningen låg helhjärtat på online, dock gick det inte som planerat och spelet dog redan år 2003, det bör också sägas att Motor City Online är det enda spelet i Need for Speed serien vilket räknas till serien utan att bära namnet Need for Speed.
År 2002 hade EA tagit till sig lite vett och lanserade en värdig uppföljare på det tre år gamla Road Challenge, nämligen Need for Speed Hot Pursuit II, ett riktigt underhållande spel vilket jag spelar än idag.
Spelet gick tillbaks till rötterna och lanserade en bunt med exotiska lyx och sportbilar, den här gången med ett stort antal väl gjorda banor och ett utvecklat polisjaktsläge med ett antal körbara polisfordon. Bristerna med detta spel var dock den nyintroducerade polishelikoptern vilken släppte bomber mot din bil samt den plågsamma svårighetsgraden mot slutet.
Jag älskade Hot Pursuit II och jag tycker att det är synd att spelet blev det sista riktiga NFS spelet, man kan även säga att det var här serien började traska ner mot träsket jag nämnde i inledningen.
År 2003 gjorde nämligen EA deras kanske största misstag någonsin och höga på undergroundångor från The fast and the furious släppte de sitt Need for Speed Underground.
Spelet baserades som alla vet på undergroundracing och introducerade ett nytt utbud av bilar, den stora besvikelsen var dock att de exotiska bilarna blivit utbytta till fördel för gamla Japanska skitbilar. Man introducerade även ett läge som gick ut på att höja sin "respelt" genom att tvinga spelaren att styla om sin bil samt trimma den, onödigt om du frågar mig då man i samband med de gammla exotiska bilarna redan hade den prestandan. Spelets brister var dock att det var väldigt svårt på sina ställen och hade plågsamt dåliga försök att förlänga speltiden med hjälp av femvarvsturneringar, alvarligt, INGEN tycker att det är kul att spela 3-4 olika lopp med fem varv vardera då miljöerna liknar varandra!
Men visst, NFS Underground var ett underhållande spel och gav oss spelare ett nytt sätt att spela på, men harifrån tappade EA kontrollen och fick storhetsvansinne, detta märker man mest på kommande år.
2004 släpptes som bekant Need for Speed Underground 2, denna gång med en GTA inspirerad stad samt hip-hop inriktad miljö vilket bland annat jag såg som ett hån mot oss som inte uppskattar musiken men ändå ville kunna spela spelet. Nytt för tvåan var förutom den fria spelstilen att det introducerades fullkomligt värdelösa SUVar vilka man visserligen inte behövde tävla med men de kunde gott och väl skippats till förmån för våra älskade exotiska sport och lyxbilar.
Spelet led dock av ett antal brister även det, bland annat var man tvungen att leta upp verkstäder själv, körkänslan var uppbyggd på en stereotyp modell där amerikanska bilar knappt gick att svänga medans Japanska tog svängar som en go-kart. Man var även tvungen att ställa upp i race som oftast var grovt obalanserade och det baserades därför ofta på tur hurvida man vann eller inte då man bara kunde hoppas på att motståndaren krockade.
2005 skärpte sig EA lite och släppte ett spel vid namn Need for Speed: Most Wanted vilket verkade gå tillbaks till rötterna då man fick en stor stad, i dagsljus, där man körde omkring med exotiska lyx och sportbilar vilka inte baserades på en stereotyp modell utan på fakta om bilarna.
Man blev inte tvingad till att styla sin bil i spelet vilket återgick ännu mer till rötterna, men problemet var dock att man var tvungen att trimma bilen, man kunde inte köra omkring med sin Dodge Viper eller Lamborghini Gallardo otrimmad då man inte kunde vinna med den i det läget. Ett annat problem var att polisen var programerad att främst följa efter spelaren, visserligen följde dem efter andra också men så fort man hörde polisradion i ett race så spelade det ingen roll om man låg sist, "suspect veichle" var alltid spelarens.
En kort notering är att både Underground 2 och Most Wanted kom som bantade versioner till PSP.
Och 2006, förra året, hypat som fan släpptes Need for Speed carbon, den största Need for Speed besvikelsen efter Porshe 2000, man hade blivit lovad ett helt nytt gameplay, supersnygg grafik och bra körkänsla, men vad fick vi?
svaret på den frågan lyder: Ett dåligt jävla amatörspel! Varför? Jo för att det var samma skit som Underground 2, bilarna var byggda på en stereotyp modell IGEN, det fanns exotiska bilar men det kändes fan inte som det när man körde dem! Lyxbilarna var klumpiga, sportbilarna var snabba, muskelbilarna gick knappt att svänga och de japanska bilarna hade väghållning som go-karts.
Även grafiken var en besvikelse då det knappast såg lika bra ut som Most Wanted, istället fick man grafik som liknade ett riktigt lågbudgetspel med påklistrade fula vita streck vilka kom från bilen när man körde fort.
Och gameplay? Var det något nytt? NEJ! Det var det inte, man fick visserligen medhjälpar velka skulle ramma de andra bilarna men med den stendumma AIn så var dem värdelösa, jag skulle faktiskt utan problem kunna säga att Need for Speed Carbon var den största besvikelsen under hela 2006.
Senare i år, 2007, så släpper EA sitt nästa i raden, Need for Speed Pro Street, vilket skall innehålla ett nytt upplägg där man tävlar proffesionellt, med vad? Street racing of course, what a surprise.. Vad det verkar som så kommer Pro Street bli ett Need for Speed Underground med snyggare grafik och tävlingar i dagsljus, inget mer, och nej jag kommer inte köpa det.
Jag skall även säga det att förut, när jag satt och spelade NFS II så belv jag glad när ett nytt NFS utannonserades, jag blev lycklig eftersom jag visste att det skulle bli roligt, jag visste att jag skulle få köra exotiska bilar vilka man bara kunde drömma om som t.ex. Lamborghini Diablo.
Samma sak hände när jag satt och spelade Road Challenge på mitt Playstation 1, jag blev glad när jag hörde om Porshe 2000, visst, jag blev besviken men likt förbannat blev jag överlycklig när jag hörde om Hot Pursuit II.
Hot Pursuit levde upp till mina förväntningar och jag hade och har skitrolöigt med det, jag var positiv inför Underground men var skeptisk till temat, och ja, jag blev besviken eftersom jag tröttnade efter några timmar.
Därefter är det endast Most Wanted som har varit bra, det är bara Most Wanted som har varit roligt trots den påklistrade attityden.
Men nu, nu i dagsläget, vad tänker jag då? Vad tänker jag när jag hör om ett nytt Need for Speed? Inget, jag tänker inte på något, för jag vet vad det finns att vänta, Need for Speed serien har redan tappat sin forna glans, spel som Underground, Underground 2 och Carbon har sålt som smör, Most Wanted verkar ha varit ett försök till att återgå till rötterna men tyvärr, det sålde inte bra så EA tågar på med sina "yo, gangsta!" spel.
Som sagt, Need for Speed serien har tappat sin forna glans och jag räknar dem nu i samma kategori som Trackmania.
Jag ser inte fram emot Pro Street, för jag vet att det kommer bli medelmåttigt som Carbon. Och jag skiter uppriktigt sagt i grafiken i det här fallet, för jag kommer nämligen inte lägga mina pengar på ett Need for Speed spel innan EA själva säger till pressen: "Vi har gjort ett stort misstag med att satsa på streetracing och vi tänker nu återgå till rötterna och göra ett Hot Pursuit III.
Nej, jag hade fel, Need for Speeed serien traskar inte mot träsket bland alla undermåliga och medelmåttiga spel, dem sitter redan fast djupt ner i det och jag avsluter med följande mening:
Need for Speed serien är död för mig.