Lärda människor
Det går en cykelväg utanför min lägenhet och intill den finns en härlig gräsplan med trevliga parkbänkar. Där samlas studenterna som nu drar omkring i staden, välklädda och med humöret på topp. Det är i princip omöjligt att ta sig någonstans men det är deras tid nu. Jag borde glädjas åt dem, men jag har samma reservationer nu som jag hade när jag själv stod där med min skinande vita mössa. Just när de sjunger "För vi har tagit studenten, fy fan vad vi är bäst" rycker det i mig. Jag skulle vilja öppna truten och förstöra den goda stämningen, för vad är det egentligen för någon bedrift ni gastar om? När jag tog studenten var det ingen utmaning att gå ut gymnasiet. Det går att sova sig genom det mesta och även de mest korkade personerna går därifrån med ett slutbetyg och en mössa. När jag var i den åldern tänkte jag mer på vad som skulle komma längre fram. Om vi firar så här mycket för så lite, borde det bli en riktig brakfest efter avslutat program på universitetet. Givetvis blev det inte så. Det kändes mer som ett antiklimax att bli klar med studierna helt, trots att det kändes mer befogat att fira. Därför vill jag sjunga "Jag kan knyta skorna - fy fan vad jag är kungligt bäst". Fast min uppkäftiga attityd beror nog mest på att det är tio år sedan jag tog studenten och alla dessa unga, glada människor får mig att känna av åldern.
Om du är i den åldern kan jag glädja dig med att det som kommer efter är underbart. Att studera efter gymnasiet är som en dröm även om det är betydligt svårare. Det är nämligen väldigt lätt att reservera tid för spelande i den perioden av livet. Njut så länge det varar.