Kalla mig Overlord - en historia om motgång, hopp och framgång.

Det började med att jag blev tvungen att skicka mitt grafikkort på service. Sur som ättika stoppade jag kortet i lådan och lämnade det på posten. Tiden gick alldeles för långsamt och jag svor över att det skulle behöva ta så lång tid att testa ett grafikkort. Att det kanske var fler än jag som hade problem med sin hårdvara var inget jag tog någon hänsyn till.

Slutligen kom beskedet att mitt gamla kort var defekt och att jag skulle få ett nytt. Snabbt som attan kollade jag läget på hemsidan och konstaterade att det kort jag köpte i somras inte längre var till salu. En hoppets stjärna tändes. Kanske skulle jag slippa detta fläktrelaterade felköp. Kortet jag köpte i somras var nämligen utrustat med höfläkt...

Stjärna som tändes tidigare började lysa allt klarare när nästa mail från service lät meddela att jag skulle erhålla ett annat kort än det jag köpt i juni. Jag kollade upp kortet och då tändes nästa stjärna på hoppets allt mer upplysta himmel. På bilden såg man nämligen att det med till kortet följde ett spel som jag länge varit sugen på att testa, Overlord.

När sedan paketet anlände var det med stor spänning som jag skar av tejpen och öppnade paketet. Med en nästan barnslig iver, mina snart 30 år till trots, grävde jag mig ner i paketet och letade efter den lilla texten på kartongen som talade om att det i denna lilla låda minsann medföljde ett spel vid namn Overlord. Min lilla stjärna hade inte brunnit förgäves. Efter att ha avklarat mina hushållsliga åtagande för dagen bar det av till skrivbordet, eller snarare under skrivbordet för installation av mitt nya grafikkort. Sanningens ögonblick närmade sig. Skulle lugn åter råda i mitt hem eller var även denna kylning en styggelse. Efter att hårdvaran blivit inkopplad och sidoplåten satt på plats darrade fingret en kort stund framför knappen, innan jag med viss oro tryckte den i botten....

Succé! Jag blev tvungen att vrida ner varvtalet på övriga fläktar innan jag hörde grafikkylningen. Åter är det en relativ tystnad som vilar över min sons sömn om kvällarna. Bortsett från hans far som numera sitter klistrad framför Overlord och leder sina små sötnosar genom landet på plundringståg så fort tillfälle ges. Känslan av att ha ett koppel Gollum på syra att släppa lösa i Hobsala är bara underbar.

Tänkt att jag nästan missade den....

#blogg