Min tröskel är låg

Jag har så förbannat svårt att lyssna på sångerskor som inte kan sjunga ut ordentligt. Ibland hittar jag något band som spelar riktigt bra musik, med vackra melodier och texter som faktiskt betyder något. Men så är det det här med sången. Det wailas, viskas och stönas och det kryper i skinnet på mig. Är musiken tillräckligt bra så lyssnar jag ändå, i små doser. Vissa låtar får jag helt enkelt hoppa över.

Jag är även känslig för sådana där röstförändrande konstigheter som i den där Cher-låten som jag inte alls kommer ihåg vad den heter. Nu tyckte jag över huvud taget inte om den men tvingades ändå lyssna på den i tid och otid eftersom den spelades flitigt på radio ett tag på de där kanalerna som busschaufförer lyssnar på.

Värre är det när det är sångerskor jag faktiskt tycker om. Jag gillar Rasputina men när Melora Creager sjunger på något konstigt vibrerande sätt får jag nästan ångest. I alla fall om jag är trött. Viket gör att några av de bästa låtarna nästan inte är lyssningsbara för mig. Jag blev nästan gråtfärdig när jag lyssnade på How We Quit the Forest första gången. Efter att ha hört Oh Perilous World och älskat den såg jag fram emot att få höra mer och så hade hon dessa egenheter för sig. Det tog lång tid innan jag över huvud taget orkade lyssna igenom skivan. Varför kan kvinnor inte sjunga ut ordentligt!?

Det är bättre med manliga sångare, de tycks ha mindre konstigheter för sig. Visserligen kan sångaren i Cloud Cult låta lite svag på rösten ibland men det är inte tillnärmelsevis lika irriterande. Och i Man Man raspas sången närmast fram, när den inte vrålas, men jag får vara väldigt trött för att inte orka lyssna på den.

Problemet är att de kvinnor som sjunger bäst eller har bäst röster inte alltid är samma personer som sjunger de bästa låtarna. Jag måste alltså välja om jag vill lyssna på bra musik eller en vacker röst/sång. Ja, jag vet att jag överdriver men jag är på gnällhumör.

#blogg