Ingen stuga i skogen för mig

Det gick ganska snabbt att konstatera att jag inte skulle trivas i en stuga i skogen, utan uppkoppling och tv. Det här visste jag i och för sig redan men de senaste fyra dagarna bekräftade det med all önskvärd tydlighet. Hela lördagen var vi utan ström. från tio på förmiddagen till nio på kvällen. Sedan hade vi ström i en timme ungefär tills den försvann igen. Vid elva kom den tillbaka för gott, trodde vi. Det blev några timmar Dragon Age där på natten innan jag gick och lade mig. På söndagen fick vi behålla strömmen ända till klockan fem på eftermiddagen. Jag hade precis hunnit sätta på mat men inte få den färdig.

Det var för mörkt för att läsa och inte fanns det något annat att göra som inte krävde eltillförsel. Jag lade mig och sov. Tjugo över tio kom den tillbaka och jag skyndade mig att sätta in maten i ugnen. Den hann precis bli klar till strömmen gick igen. Jag åt min mat och gick och lade mig igen.

Måndag morgon var det fortfarande mörkt och tyst. Jag började få nervösa ryckningar. Solen tittade fram och det blev tillräckligt ljust för att man åtminstone skulle kunna läsa. Men eftersom jag inte druckit te på över ett dygn kunde jag omöjligt koncentrera mig. Jag spelade spel på mobilen tills jag mådde illa av att stirra på den lilla skärmen. Sen gick jag och lade mig igen. Vid det här laget orkade batteriet som drev värmepumpen inte sprida värmen i hela huset så det gick bara att vara på övervåningen..

Vid femtiden, dvs ett dygn efter det stora avbrottet, fick jag ett anfall. Jag klampade ilsket nerför trappan och ropade till sambon att han inte fick släppa ut hunden efter mig eftersom jag skulle gå ner i tvättstugan för att vråla, slå huvudet i väggen och snitta upp handlederna. Jag kom inte längre än till vrålandet innan sambon kom och hämtade mig. Tillsammans bar vi ut frysmaten i garaget eftersom det i alla fall var kallare där än i frysen. Temperaturen sjönk stadigt och det var vi i det läget ganska tacksamma för. Sedan åt vi några smörgåsar och gick och lade oss igen. Det fanns liksom inget annat att göra.

I morse när vi ringde fick vi veta att det bara var tre hushåll som var utan el och att de hade skickat ut helikoptrar. Några timmar senare landade en helikopter på åkern. De lyckades lokalisera ledningsbrottet till slut men det tog ytterligare tre timmar innan strömmen var tillbaka. Då var klockan nästan fyra.

De senaste fyra dagarna har jag, med några kortare avbrott, antingen suttit och stirrat tomt framför mig eller legat och sovit/dåsat. Det är sådant man gör när man är deprimerad. Om man fyra dagar i rad beter sig som om man var deprimerad så blir man deprimerad. Det är en tredjedel av min julledighet som har gått åt till att sitta och vänta och jag är riktigt förbannad.

#blogg