Dagens klanspelande, vars då?

Jag kommer ihåg min första kontakt med datorspel, det var hos min kompis Martin som genom hans systemutvecklande far hade ett nätverk bestående av allt för många datorer i hemmet. Där fick jag för första gången testa Diablo, WarCraft 2 och Quake. Bästa av allt var att första kontakten var redan som den ska vara, i multiplayer miljö. Åren gick o vi stormtrivdes i vår multiplayermiljö, jag kommer t.ex. ihåg hur vi 10 veckor i sträck satt sommaren 1998 och lanade StarCraft. Kl 10 varje morgonen anlände jag med två andra kompisar till Martins föräldrahem där vi satt till kl 8 på kvällen. Ända gången vi var ute var när Martins mor körde ut oss i en halvtimme för att vi behövde så kallad "ute-tid". Jag har aldrig spelat mer än vad jag gjorde den sommaren. Åren gick och vi spelade vidare, vi nötte igenom Half-Life, Diablo II så mycket att jag numer huserar med två Half-Life skivor och tre Diablo II nycklar.

Sommaren 2000 tog Martin med mig till hans 20 år äldre syster som hade familj ute i Gröding, där vi skulle sitta barnvakt. Det bästa av allt var att även de hade ett mindre nätverk, så vi kunde sitta o spela medan ungen låg o tjöt, jag kan förstå att vissa kallar det verklighetsflykt. Där kom jag i kontakt med moden Counter-Strike. Denna jävelsapparat som slukat allt för många timmar hos allt för många spelare. Denna förgörare av skolbetyg, denna ecstasyliknande drog. Ganska snart efter att jag testat på detta phenomen så fick jag besked om att vi skulle få uppgradera datorn till en 1000 MHz:are (en tuuuuusenmegahurtsare)! Och det bästa av allt var att pappa skulle starta eget bolag, vilket betyde att vi fick Telias företags-DSL in i stugan, inga fler duster med mamma och pappa om för höga teleräkningar, inga skamkänslor för det heller, ping under 100 i cs, inget mer pipande modem men framförallt kunna vara online så mycket att jag äntligen kunde slippa idrotta för att fylla upp min tid då jag inte fick sitta på 56k modemet.

Här kommer vi in på den tid som jag absolut anser som höjdpunkten inom gaming. Från att ha suttit och nöt public på [SID] Megaserver mot alla möjliga spelare till R60.orgs glansdagar. Den som påstår att CS bara var för idioter har aldrig riktigt vågat ge sig hän. CS tog vid där hockeyn och fotbollen tog slut. Att med 5 st polare sitta och slipa på taccs eller sitta en fredagskväll med massa gubbar som mer spelar för att berätta historier från när de var små än att döda någon är bland det roligaste jag gjort. Detta höll i sig när man började testa både DoD (klanen vivillintejobba, som jag spelade i hade en snittålder på 27, där jag var yngst med mina 17) och DotA där jag spelade med samma gäng. Även CoD körde vi lite lätt men tröttnade ganska snabbt då många av oss snirklade in oss i den amerikanska betan av World of Warcraft. Där har jag sedan mitten av 2004 befunnit mig tills för några månader sedan. Jag har såklart haft lite avkrokar, jag testade att starta upp en sektion på R60.org med tf2, men dels var deltagandet lite väl lågt samt att när utvecklarna aktivt jobbar emot communityn för att inte tillåta klanspel, så tröttnar man ganska snabbt.

Jag har letat efter spel med klanspel, men det är fortfarande gamla cs och cs:sås som verkar spelas. Sen verkar alla flytt spelandet, jag spelade och administrerade på r60 under många år, men går man in nu, så känner man knappt igen adminsen äns. Alla gamla irc-kanaler är döda och de är inte ens inne på msn/icq. Det finns ganska många spel, men problemet som jag ser det är att idag finns inte fanskaror stora nog för att tilltala. När CS var som störst spelade varje kotte och hans mamma det. Samma sak med diablo 2, wc3, dod och cod. Jag undrar vart gamingens glansdagar, när man kunde gå in en onsdag kl 4 i #pracc.se för att plocka upp en mix. Det går säkert nu, men det är inte cs jag är ute efter, jag är ute efter nya spel, men vart finns de?

Tack och hej, vvil | Trolle

#blogg