Manuel Ek Fotograf forts.
forts. från igår:
I och med att jag började gå kurser i fotografering så växte jag snabbt. Jag fick fler bilder värda att spara och det var roligare att plåta eftersom jag hade mer och bättre kunskap. Det har alltid varit roligt att plåta tycker jag, men efter att ha gått lite kurser kunde jag styra slutresultatet lite mer som jag ville och det höjer nivån än mer. Jag plåtade på med min EOS 350D och insåg ganska snart att kit-optiken inte räckte till. Det var i första läget inte bättre skärpa jag var ute efter utan mer zoom. Det började med att jag köpte en billig Tamron 70-300 som jag hade ruskigt kul med. En mediumtele kan man använda till så himla mycket, allt från porträtt till tighta landskapsbilder och det var otroligt kul att kunna köra lite halv-macro också. Tamrons 70-300 har som många andra mediumtele ganska kort närgräns som absolut går att använda till lite lättare macroarbete.
Den billiga Canonkameran gav mig många vackra bilder och jag lärde mig otroligt mycket med den. Jag sålde min normalzoom och köpte sedan en Sigma 18-200 som jag fullkomligt älskade! Fantastiskt att ha allt från vidvinkel till tele i samma optik. Visst, skärpan var inte fantastisk men det var inget jag funderade nämnvärt på. Jag kompletterade också med en fast 50/1.8 och då började jag inse vad man kan göra med stora bländare. Skärpedjupet blev helt plötsligt intressant.
Säga vad man vill om prylar men alla de här nya tekniska möjligheterna gav mig en helt ny syn på fotografering. Prylsport som det är.
Något jag började fundera kring var så småningom upplösning och material. Upplösningen var okej på den gamla canonen (8MP) men det märktes snabbt att det var en begränsning då jag började beskära i bilderna. Något annat var att kameran var otroligt plastig. Jag var i den här vevan inne i en stor fotobutik i Stockholm för att testa någon optik jag var intresserad av. Killen hade inte just den med Canon-fattning utan jag fick prova samma glugg fast på en Nikon-kamera. Tro det eller ej, men då var jag såld. Vilken känsla... jag höll i ett kamerahus i metall, det kändes perfekt i handen. Tillräckligt stort och väldigt förtroendegivande vad gällde kvalitet. Det var en Nikon jag skulle ha!
Jag gick hem och surfade runt som en galning. Insåg att det var en Nikon D200 jag hade provat och den kostade ju en fantastisk summa. Bara kamerahuset låg då på runt 16 000 har jag för mig. Min sambo bara skrattade då jag nämnde det. Omöjligt!
Men jag sparade pengar och bestämde mig för att byta märke och kamera. Från starten var det en Nikon D80 som var aktuell då den låg i en mer rimlig prisnivå. Men allt eftersom tiden gick så var det ändå steget upp jag ville nå och gjorde så. Det var en otrolig känsla att packa upp min nya D200a ur kartongen. Det var ju så en kamera skulle kännas!!
D200an kom att forma mig som fotograf. Kameran kändes mer seriös och jag kände mig också mer seriös. För att göra en lång historia kort så bytte jag efter ett knappt år till storebrorsan D2Xs med inbyggt vertikalgrepp. En proffskamera i världsklass... på sin tid. Som en rolig detalj kan jag nämna att en kille ringde mig häromdagen och skulle köpa just den kameran av killen som jag sålde den till. Alltså är den fortfarande aktuell på marknaden och killen skulle pröjsa 10 500 inkl. någon optik. Mycket pengar fortfarande och det är en bra kamera som förtjänar all uppmärksamhet. Jag stod i pissregn en hel dag och plåtade bröllop utan att den klagade det minsta. Tillsammans med vädertätad optik så kändes det som att jag kunnat bada med den utan problem.
Här nån gång så startar jag mitt företag och börjar ta mig an jobb som fotograf. Det började väl egentligen lite smått redan med min D200 som helt klart är en kamera som står pall för mer seriöst fotograferande men tog verkligen fart senare.
Till en början bestod mina arbeten av enklare porträttjobb på personalen på min dåvarande arbetsplats. Arbetet blev lyckat och jag blev anlitad fler gånger. Det var otroligt nervöst att komma in med sin kamera och förväntas göra ett arbete. Då man plåtar för skojs skull är det ju helt utan krav (förutom dem man har på sig själv) men ska man ta betalt för det så handlar det ju om att leverera. Det gick bättre och bättre för varje gång och ganska snart hade jag lite vana inne samtidigt som självförtroendet var stärkt av framgångarna.
Mitt första bröllop som jag gjorde för pengar var till grannarna som vi umgicks en del med. Ruskigt nervöst! Bröllop FÅR man inte misslyckas med och jag mådde fysiskt dåligt minns jag inför det jobbet. Bröllop är fortfarande det jobbigaste jobbet med en enorm press och ibland också stress. Fast det går alltid bra som tur är!
Det gäller att vara lite förutseende och mycket flexibel. Hur noga jag än planerar så måste jag räkna med att saker och ting helt oförutsett händer. En back-up-kamera är ju en bra idé!
Efter då ha kört Nikon i ett par år så var jag fast besluten att aldrig byta. Canon kändes som en gammal reptil med dålig ergonomi, ful design och krångliga menyer. Sen gjorde jag samma sak igen som då jag bytte TILL Nikon. Fick prova en 5DmkII hos en kompis och han hade också gjort ett test på skillnaden i upplösning. Nya 5DmkII har ju en makalös upplösning på 21MP jämfört med 12MP i min dåvarande D2Xs. Att jämföra de bilderna var helt larvigt och då hade testet ändå genomförst med Nikons dåvarande värstingkamera D3. Detaljrikedomen var makalös på den större sensorn och jag var återigen såld... bara att sälja alla prylarna och byta tillbaka till Canon. Hur resonerade jag då kring detta? Jo eftersom jag absolut mest plåtar blommor (det har ni väl märkt och ofta beskär bilderna hårt så var den högre upplösningen ett krav för att inte tappa allt för mycket kvalitet vid dessa beskärningar.
Sen var ergonomin inte så kass som jag mindes den, inte heller var menyerna lika krångliga som jag hade tyckt tidigare. Det funkar ju helt okej att köra Canon också såklart
Nåväl. Vi är så smått framme i nutid och jag kör på med mitt företag i lugnt gemak. Första bröllopet i skåne är inbokat i juli och förhoppningsvis kommer fler med det. Jag ska nästa år vara med på bröllopsmässan här i Malmö och det kommer förhoppningsvis generera en hel del arbete. Bröllop är väl egentligen inte det jag tänkt eller haft för avsikt att specialisera mig på men det är jobb som är någorlunda enkla att skaffa och är man villig att lägga ner lite energi så är det otroligt roliga jobb. Mycket ligger ju i efterbearbetningen och man bör vara någorlunda hemma i ett fotoredigeringsprogram. Detta kan vara viktigt att förklara för brudparet då många tycker att priset för bröllopsfotografering är i högsta laget. Men lägger du 4 timmar på att plåta så kan du räkna med minst det dubbla för sortering och redigering.
Hoppas ni har fått lite intressant läsning. Återkom gärna med frågor eller idéer i kommentarerna så kan jag gå in vidare på det.
Här kommer ytterligare en mycket tidig bild:
Stockholms stadshus juli 2006, Canon EOS 350D.
Fullformat till alla!