Dragon Age: The addict

Har insett nyligen att jag förmodligen lagt ner mer tid på Dragen Age med expansion och downloadable content än vad jag någonsin lagt ner på ett RPG, och jag har lagt ner åtskilliga timmar på spel. Jag är nu inne på min fjärde karaktär i DA och jobbar på att göra det mesta utav spelet. Hittills har jag väl haft som max cirka 52% när jag varvat (vilket är ytterst fascinerande). Dragon Age är verkligen ett oerhört stort spel, och oerhört beroendeframkallande. Storymässigt så sugs man in omedvetet främst på grund av de helt underbara dialogerna mellan olika karaktärer. Jag älskar karaktärernas småprat mellan striderna, Ohgren är förmodligen den mest givande karaktären. Han är Dvärg, med allt som det innebär, supande och tämligen förtjust i kvinnor (fast då ska de ha lite hull på benen). Alistair krossade min stackars lilla alvs hjärta när han blev kung och därmed inte fann det passande med deras förhållande. Bastard! Nåväl.. Appropå Alistair så kan jag fortfarande inte riktigt hämtat mig ifrån hans lilla "Have YOU ever licked a lamppost in winter?", att sedan hitta "lamppost in winter" i expansionen var för mig lite för mycket. Jag fick faktiskt ta en paus ifrån spelandet för att bli mig själv igen. Dålig humor? Of course.

Men, hur som helst, det jag tycker är bäst i Dragon Age är "svårighetsgraden". Även på standardnivån så är spelet ibland en utmaning (Gud förbanna den satans Ogren i början med första karaktären som skapades). Det är ytterst sällan som spel faktiskt är såpass "svåra", de flesta RPG nuförtiden leker man igenom rakt av och behöver knappt spara. Har saknat att behöva använda hjärnan i spel ibland.

Well, det var nog allt för mig. Tänkte bara förklara hur underbart jag tycker det där spelet är. Har nog lagt ner i alla fall 200 timmar på det nu.

#blogg