Post Lopp Depression
Rubriken talar för sig. Just nu är löpningen helt meningslös. Vartenda litet steg känns dödligt långtråkigt, musiken i MP3:an suger (och då byter jag ändå ut den precis hela tiden) och trots att september är den perfekta månaden för löpning vill jag bränna mina dojor på bål. Jag vill helst av allt ligga inne och glo på skräp-TV med ett löjligt stort glasspaket placerad på trivsamt avstånd till munnen.
Men nu har jag ju faktiskt varit med förr. Ett par dagar efter ett viktigt lopp tvärdör min motivation. Den enorma urladdningen som var Stockholm Halvmarathon satte sina spår men vinden kommer att vända igen. Just därför såg jag till mig att anmäla mig till Hässelbyloppet på en gång, bara för att inte ge mig chansen att banga. Sen kollade jag upp London Marathon också, men det var kanske att ta i...
Vi-får-väl-se.
[ia=22371; large]
Den ultimata milen springs i Hässelby i oktober
En Bamseponny av folket